Senaste tidens stjärnhimmel har varit utöver det vanliga. Så otroligt klar himmel utan det minsta dis. Stjärnorna är så vackra att man inte kan göra annat än titta upp mot det oändliga. Så obeskrivligt mäktigt. Jag älskar att se hur vintergatan sträcker sig över himlen och tänka sig in i hur vi bara är en liten, liten prick i galaxen. Varje gång jag ser en stjärnhimmel som denna så blir jag påmind om varför jag valt att bo så långt bort från stadens ljus. Jag skulle aldrig vilja byta bort det.
Jag gillar att bo nära sådant som påminner mig om livets storhet. Om vår mystiska existens. Jag gillar att bli påmind och känna magin som bara naturens skådespel kan visa. Det får mig att känna mig mer levande.



















