Det är gryning ute och i skrivande stund sitter jag här vid mitt köksbord, med tända ljus och en kopp varm te och värmer mig efter natthimlens vackra skådespel, med fullmåne, supermåne och blodmåne, samtidigt. Sist detta hände var 1964. Och det dröjer lång tid innan detta går att se igen. Jag är överlycklig över att det var alldeles stjärnklart i natt så jag fick bevittna det här.

Månen var alltså extra stor eftersom den just nu är så nära den kan vara i sin omloppsbana runt jorden. Dessutom låg jorden mitt emellan solen och månen i en rak linje, vilket gjorde att månen skuggades av solen. Då fick den en glödande, röd färg.

Det var magiskt att få se detta, samtidigt som jag blickade upp mot vintergatan som sträckte sig över hela himlen. Jag fick se fem stjärnfall. Jag kom tillslut inte på vad mer jag kunde önska mig ♥

Fick ni också se blodmånen inatt?

Gjorde ett litet kollage med olika faser från nattens måne. Det var häftigt att få se förmörkelsen. Spelade även in en liten film medan månen skuggades av jorden.

Efter en hel helg med långa dagar på markerna med röjning och fällning av träd och sly så kände jag mig helt slut när jag kom hem nu på eftermiddagen. Kroppen var trött och jag frös och ville helst bara gå och lägga mig. Men jag visste att om jag gör det så kommer jag somna riktigt hårt.

Solen var på väg ner och det gyllene ljuset skimrade över ängarna utanför fönstret. Jag tittade ut och kände att jag inte villa missa denna vackra kväll, så jag tog kameraväskan, stativet och hunden och gick ut en sväng. Ner till bäcken, till skogen och sjön, och en promenad genom byn. Det var så vackert och den stunden fyllde mig med lite ny energi. Tillräckligt för att jag ska kunna vara vaken i natten för att se på blodmånen mellan ca  kl. 02-04. Hoppas kunna fånga lite fina bilder på månen i natt för att visa er i morgonbitti ♥

Vattnet porlade så fint genom höstskogen.

Älskade Nanook. Jag älskar att titta på honom när han springer runt i skogen. När han badar i sjön. Han utstrålar sådan livsglädje och det smittar av sig på mig. Att vara så fullständigt nöjd med nuet. De är vad våra kära djur lär oss.

Vackra Grundtjärn, som lyser upp i höstfärgerna.

Min vackra Nayeli kom smygande i gräset.

En sådan fridfull kväll. Allt kände så extra tyst på något vis. Kanske för att jag hela dagen lyssnat till ljudet av motorsågen. Men det blev alldeles vindstilla och sådär lugnt som det bara brukar bli en stund innan solen går ner. Svårt att förklara. Men de stunderna är helt underbara.

Nanook är en speciell hund. Han kan le med sin svans, med sin mun och med sina ögon.

Och Nayeli är en sådan vacker själ. Så tillgiven och trogen. Hon följer mig vart jag än går.

Blommorna håller ett hårt tag om sommaren som var. De vägrar ge upp, trots frostnätter och kyliga dagar. De är så fint att få se blommor på ängarna även i slutet av september.