Hej på er!
Vilken vecka alltså! Jag har velat skriva och meddela er om vad som varit på gång men jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har nämligen varit i Aten i Grekland sedan i måndags och kom hem sent i natt. Jag var där för att medverka på ett event för Google Arts & Culture och lanseringen av filmen “Sound of us” där olika YouTube kreatörer från olika länder i Europa fått bidragit med ljud som representerar sitt lands ursprung.
Jag var där som representant för Sverige, och det var verkligen en häftig upplevelse! Jag har såklart filmat lite under dagarna och kommer sätta mig senare ikväll och redigera ihop en liten vlogg, så ni kommer så mer av detta senare.
I tisdags fick jag äntligen lägga upp min egen film “Sound of Sweden” som jag gjorde för det här projektet. Vissa av er kanske minns i våras att jag höll på med en film, bland annat när jag åkte till Norra Berget för att träffa riksspelmannen Niklas Roswall och spela in ljud av nyckelharpan. Nu får jag ju äntligen visa upp den här filmen för er! Vissa av er har säkert redan hunnit sett den om ni följer mig på YouTube eller Instagram, eftersom den las upp samma veva som lanserings-eventet.

Att göra den här filmen var något av det roligaste jag gjort. Jag kände så starkt för det här projektet. Antagligen för att jag alltid inspirerats av vårt kulturarv i det jag gör.
Jag fick i uppgift att fånga ljudet av tre olika saker som jag förknippar med det Svenska kulturarvet. Filmen skulle vara 1 minut lång, där ca 30 sekunder skulle gå till intro och outro. Kan ni förstå desperationen jag kände av att korta ned ett så djupt och fantastiskt roligt projekt till 1 minut?
Jag struntade i det och tänkte att “om ni vill ha med mig i detta projekt, så får ni vara beredda på att jag kommer göra det på mitt sätt“.
Så jag gjorde det.
Den blev 5 minuter lång.
Vårt vackra kulturarv skulle inte behövas hållas inom några ramar. Jag ville ge det plats och ge tid för eftertanke emellan klippen och meningarna.
Allting ska gå så fasligt fort idag, har ni tänkt på det? I videoklipp ska gärna pratet klippas ihop så tätt som möjligt så inte någon tystnad ska skrämma bort tittarna och få dom att tröttna.
Ändå är de där sekunderna av tystnad det som faktiskt ger djup och kraft till det som sagts innan, och det är i tystnaden vi kan låta saker och ting verkligen sjunka in.
I alla fall, nu tycker jag att ni ska få se filmen om ni inte redan gjort det. Titta gärna i HD och med bra ljud om ni har möjlighet.
Hoppas ni tyckte om den! ♥
Kram på er!



Nu har det varit stormigt den senaste veckan. Men i början på förra veckan var det soligt och vackert! Jag hade egentligen tänkt åka norrut men bestämde mig för att stanna hemma eftersom det skulle bli så otroligt blåsigt nästan överallt. Just september och oktober kan vara en så himla vacker tid om det är fint väder, så jag hoppas att vi får lite sol och värme igen innan den riktigt ruggiga tiden anländer.
Det är så häftigt hur blommorna kom i två olika omgångar i år. Antagligen för att sommaren blev så tidig. Så det kom en ny sväng med både midsommarblomster, blåklockor och rallarros. Det är fint att få se blommorna så långt in på hösten.
Vackra Grundtjärn iklädd en kvällsskrud av dimma och septembersol. Den här kvällen förra veckan var bara så otroligt vacker.
Det var Stjärnas allra sista kväll i Grundtjärn, innan det var dags att åka hem till gården igen under vintern. Hon fick verkligen en vacker sista kväll.
De flesta kvigorna hade redan åkt hem med det första lasset, så de var bara några få kvar den här kvällen. Det här var sista bilden jag tog av Stjärna innan jag sa godnatt och cyklade hem igen. Åh vad mycket glädje hon gett mig denna sommaren. Och vi har verkligen fått lära känna varandra mer. Det räcker med att jag bara pratar lite, så känner hon igen min röst på en gång och står sådär med sina lurviga öron och lyssnar, precis som hon gör på bilden ovan. Hon känns så närvarande. Så klok och förstående.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den
Det var nästan som om jag undrade om jag verkligen vågade gå längre in i skogen. Eller skulle ljuset sluka upp mig?


Det varar bara en kort stund, innan solen stigit tillräckligt högt och morgonens bris sveper iväg dimman. Men vad uppfylld jag känner mig efter att få ha spenderat en liten stund i något så vackert.















