Ljudet av Sveriges kulturarv

Hej på er!

Vilken vecka alltså! Jag har velat skriva och meddela er om vad som varit på gång men jag har helt enkelt inte hunnit. Jag har nämligen varit i Aten i Grekland sedan i måndags och kom hem sent i natt. Jag var där för att medverka på ett event för Google Arts & Culture och lanseringen av filmen “Sound of us” där olika YouTube kreatörer från olika länder i Europa fått bidragit med ljud som representerar sitt lands ursprung.
Jag var där som representant för Sverige, och det var verkligen en häftig upplevelse! Jag har såklart filmat lite under dagarna och kommer sätta mig senare ikväll och redigera ihop en liten vlogg, så ni kommer så mer av detta senare.

I tisdags fick jag äntligen lägga upp min egen film “Sound of Sweden” som jag gjorde för det här projektet. Vissa av er kanske minns i våras att jag höll på med en film, bland annat när jag åkte till Norra Berget för att träffa riksspelmannen Niklas Roswall och spela in ljud av nyckelharpan. Nu får jag ju äntligen visa upp den här filmen för er! Vissa av er har säkert redan hunnit sett den om ni följer mig på YouTube eller Instagram, eftersom den las upp samma veva som lanserings-eventet.

Att göra den här filmen var något av det roligaste jag gjort. Jag kände så starkt för det här projektet. Antagligen för att jag alltid inspirerats av vårt kulturarv i det jag gör.
Jag fick i uppgift att fånga ljudet av tre olika saker som jag förknippar med det Svenska kulturarvet. Filmen skulle vara 1 minut lång, där ca 30 sekunder skulle gå till intro och outro. Kan ni förstå desperationen jag kände av att korta ned ett så djupt och fantastiskt roligt projekt till 1 minut?
Jag struntade i det och tänkte att “om ni vill ha med mig i detta projekt, så får ni vara beredda på att jag kommer göra det på mitt sätt“.

Så jag gjorde det.
Den blev 5 minuter lång.
Vårt vackra kulturarv skulle inte behövas hållas inom några ramar. Jag ville ge det plats och ge tid för eftertanke emellan klippen och meningarna.
Allting ska gå så fasligt fort idag, har ni tänkt på det? I videoklipp ska gärna pratet klippas ihop så tätt som möjligt så inte någon tystnad ska skrämma bort tittarna och få dom att tröttna.

Ändå är de där sekunderna av tystnad det som faktiskt ger djup och kraft till det som sagts innan, och det är i tystnaden vi kan låta saker och ting verkligen sjunka in.

I alla fall, nu tycker jag att ni ska få se filmen om ni inte redan gjort det. Titta gärna i HD och med bra ljud om ni har möjlighet.

Hoppas ni tyckte om den! ♥
Kram på er!

Movietime!

Hej på er kära ni!

Jag hoppas att ni har en jättefin helg. Jag tänkte lägga upp mina senaste videor här på bloggen idag.
Jag har nu nämligen alldeles nyligen bestämt mig för att börja mer med filmer/videobloggar! Jag har ju egentligen gjort videobloggar ända sedan jag började blogga för 8 år sedan nu. Men väldigt, väldigt sällan.
Däremot har jag ju alltid älskat att göra filmer, både vloggar och andra mer bearbetade filmer. Det är något i det där med att redigera och filma som jag tycker är så obeskrivligt roligt. Man får en helt ny dimension att experimentera med. Ljud, rörelser, musik….allt!

Men som jag säger i min första “nya” videoblogg nu, så har jag inte haft tid att göra så mycket videor som jag velat. Det är så otroligt tidskrävande. Bara att redigera en videoblogg tar för mig ofta ca 8-13 timmar.
Men som mycket annat det här året, så har jag bestämt mig för att pussla om mitt liv lite, och helt enkelt göra mer tid för det jag själv vill lägga tid på.
Så jag kom fram till det ganska nyligen, att vad sjutton, jag vill ju göra mer film! Så denna veckan var min allra första vecka där jag tillät mig att ägna rysligt mycket tid till film, och jag har haft SÅ roligt.

Här kan ni se min första videoblogg. Jag säger första, eftersom att detta känns lite som en ny början nu när jag tänkte göra videor varje vecka. Jag har skrivit undertexter på svenska, så vill man ha det så kan man välja det i inställningarna på videon.


Jag kommer ju som sagt behöva omfördela min tid lite för att få mer tid till det jag vill. Och något av de saker som jag kommer behöva spendera lite mindre tid på varje vecka är blogginlägg. Även om jag inte bloggar lika ofta som jag gjorde förut, så är det fortfarande det som faktiskt tar mest tid. Sen är ju bloggen min grund, min kärna. Det kommer jag alltid se det som, och jag kommer aldrig någonsin att sluta blogga.
Det finns ändå inget som kan ersätta känslan av att skriva och dela foton. Det där berättandet i text, det är något speciellt med det.
Och fotograferandet är ju såklart alltid min första prioritet.

Men, jag tänkte ju såhär. Att en videoblogg är ju egentligen som ett blogginlägg, fast ännu mera djupgående. Man får följa med ännu mer, se ännu mer och liksom uppleva “bilderna” rörliga. Så på ett sätt kommer jag ju inte blogga mindre, det är bara det att vissa blogginlägg ersätts med videoinlägg istället. Och på ett sätt blir det ju egentligen mycket, mycket fler inlägg, om man ska se på hur mycket mer man får ta del av.
Jag tycker det känns jätteroligt att dela ännu mer med er, och jag hoppas innerligt att ni, mina älskade läsare, också känner så ♥

I natt satt jag uppe till 2 på natten för att redigera klart min senaste film från fredagen, som ni kan se här nedan. Den blev otroligt lång, nästan tjugo minuter! Men det blir mycket material när man filmar nästan allt man är med om på en enda dag.
Den här filmen har jag just i skrivande stund inte hunnit översätta till svenska än. Jag ska försöka så gott jag kan att översätta mina videor till svenska. För jag är väl medveten om att alla inte förstår engelska så bra. Hoppas ni har tålamod 🙂

Det här har verkligen varit en riktig filmvecka. För som jag nämner i min andra videoblogg ovan, så la jag ju även upp en till film i veckan, när jag skapade min målning “Golden Winds” och berättade att jag lagt ut den på en veckas auktion på eBay, med startpris 1 dollar.
Jag tyckte det kändes som ett bra sätt att prova att sälja mina målningar på framöver. För som det är nu, så får jag så många förfrågningar och folk nästan står i kö och vill att jag mailar så fort jag har en ny målning. Vilket såklart är så roligt och inspirerande!
Jag är jättetacksam att så många är intresserade av mina målningar.

Men det medför ju en hel del frågetecken. Vem ska jag höra av mig till först? Är det liksom först till kvarn som gäller? Och det värsta av allt, att sätta pris på tavlan. Jag har haft den här målningen klar ett tag men haft ångest över att lägga upp den, eftersom jag känner mig så vilsen vad gäller att sätta pris på det hela. Det har aldrig varit min starka sida. Precis som jag tror många av er andra kreativa människor kan känna igen er i.
Samtidigt så är det ju en så viktigt del i det hela, att kunna försörja sig på det man skapar, så att man kan fortsätta att ägna tid åt det.

Därför fick jag nu idén att lägga ut den på auktion istället. Då hinner alla som är intresserade av tavlan att titta och fundera i lugn och ro, och lägga bud om de är intresserade. Alla får en chans att vara med i från början. Och det bästa av allt, jag behöver inte tänka på priset överhuvudtaget.
Värdet bestämts av andra, och det innebär en enorm lättnad för mig.

Så jag la ut den här lilla filmen på YouTube och min Facebooksida i fredags eftermiddag.

Kan ju säga att jag sedan i fredags konstant känt mig lite darrig efter den otroliga budgivning som pågått på tavlan. Och det är fortfarande 5 dagar kvar. Som ni kanske såg i videobloggen var jag chockad redan efter 15 minuter efter att jag lagt upp den, då priset redan låg på 450 dollar.

Och i skrivande stund är det senaste budet på 10 000 dollar.

Det känns HELT galet. Jag förstår fortfarande inte att detta är sant! Jag hoppades att jag skulle kunna få 15 000 kr för den, för att vara säker på att få tillbaks för allt material och den tid jag lagt på den. MEN WOW. 10 000 dollar?! Och eftersom det är 5 dagar kvar så finns det ju chans att budgivningen fortsätter.

Jag saknar ord just nu. Jag är såklart extremt glad för detta…och väldigt chockad. Och det kom väldigt rätt i tid nu.
Och man kan ju minst sagt säga att auktion var en bra idé haha.
Men, jag kommer inte ta ut glädjen helt i förskott förrän auktionen gått igenom. En del av mig är superglad, en annan del av mig tänker att det här är för bra för att vara sant. Men vi får se, det blir en spännande vecka.

Hoppas att ni tyckte om filmerna om ni tittat på dom! Hoppas också att ni har/har haft en superfin helg!
KRAM på er! ♥

Den sista kvällen

Hej kära ni!
Det är inte klokt vad dagarna bara rusat iväg! Känner mig nästan lite smått förvirrad med tiden just nu. Insåg just att det var ovanligt många dagar sedan min senaste inlägg, och att den här arbetsveckan redan börjar gå mot helg. Helt galet! Men det har helt enkelt varit ganska mycket just nu, i alla fall senaste 2-3 veckorna, och då går ju tiden väldigt fort.

Bland annat så har jag jobbat lite med bloggen bakom kulisserna. Det är dags att byta tema på bloggen, något som helt enkelt krävs nu för det temat jag har börjat bli lite gammalt, och då kan saker och ting slutar fungera. Ägnade två dagar åt att försöka påbörja det själv men tillslut fick min kära mamma ta över. Herregud vad jag tycker sånna saker är svåra. Vilken otrolig tur att min mamma jobbat med programmering och tycker det är roligt att sätta tänderna i sådana projekt. Så förhoppningsvis inom någon månad så har bloggen fräschats upp och förbättrats lite!

Sen har jag och musikern Mats jobbat med de sista detaljerna för vår allra första låt. Så himla roligt! Jag hoppas hinna spela in en musikvideo till låten innan vintern kommer.
För ja, nu går det undan. I skrivande stund stormar det ute och häggen tappade nästan alla sina gula vackra löv i de starka höstvindarna idag.

Nu har det varit stormigt den senaste veckan. Men i början på förra veckan var det soligt och vackert! Jag hade egentligen tänkt åka norrut men bestämde mig för att stanna hemma eftersom det skulle bli så otroligt blåsigt nästan överallt. Just september och oktober kan vara en så himla vacker tid om det är fint väder, så jag hoppas att vi får lite sol och värme igen innan den riktigt ruggiga tiden anländer.
Det är så häftigt hur blommorna kom i två olika omgångar i år. Antagligen för att sommaren blev så tidig. Så det kom en ny sväng med både midsommarblomster, blåklockor och rallarros. Det är fint att få se blommorna så långt in på hösten.
Vackra Grundtjärn iklädd en kvällsskrud av dimma och septembersol. Den här kvällen förra veckan var bara så otroligt vacker.

Det var Stjärnas allra sista kväll i Grundtjärn, innan det var dags att åka hem till gården igen under vintern. Hon fick verkligen en vacker sista kväll.
Det kändes såklart sorgligt att hon skulle åka nu, efter en hel sommar här i byn. Jag har blivit van att ta cykeln och hälsa på henne varje kväll.
Men det kändes också bra. Gräset på ängarna börjar ta slut såhär års, så det var som om man kände att dom började längta hem.

Och nu har några av Stjärnas bästa kompisar som hon gick med här ute i somras fått kalvar. Jag fick faktiskt se några bilder som Frida (bonden) skickade till mig idag. Det är så söta så jag blir knäsvag! Jag ska åka till gården snart och gosa med dom.

Jag blev ju såklart kompis med alla kvigor i hagen under sommaren, och ville tillslut köpa dom allihopa. Men speciellt Tindra, Vilda och Lilla Ros, som jag döpt dom till. Just nu ligger dom och mjölkar sina kalvar hemma på gården. Och ja, tankarna har farit i huvudet. Stjärna då? Jag önskar jag kunde fråga henne om hon vill ha en kalv. Men enligt vad jag läst och hört och tagit reda på, så brukar dom må bra av att få en kalv. Dom blir lugnare efteråt, och mer tillfreds. Så jag funderar på att låta henne få en kalv (om hon kan) till nästa höst, som hon sedan kan gå tillsammans med på ängarna här i Grundtjärn nästnästa sommar.
Men ja, det känns konstigt att behöva ta ansvar för den biten. Hur jag än gör, om jag låter henne få en kalv eller inte, så är det ju ett beslut som jag måste ta. Jag vill ju att hon ska må så bra som det bara går.
Vad tror ni?
De flesta kvigorna hade redan åkt hem med det första lasset, så de var bara några få kvar den här kvällen. Det här var sista bilden jag tog av Stjärna innan jag sa godnatt och cyklade hem igen. Åh vad mycket glädje hon gett mig denna sommaren. Och vi har verkligen fått lära känna varandra mer. Det räcker med att jag bara pratar lite, så känner hon igen min röst på en gång och står sådär med sina lurviga öron och lyssnar, precis som hon gör på bilden ovan. Hon känns så närvarande. Så klok och förstående.

Jag gjorde ju såklart en sista sång till Stjärna innan hon for hem igen.

Hoppas att ni har en jättefin vecka allihopa! Stor kram till er ♥

Lansering av min nya tapetkollektion – Northern Wilderness

-Det här inlägget innehåller reklam för min egen fototapet-kollektion Northern Wilderness hos Photowall-

Det var nu över två år sedan som jag lanserade min första kollektion tapeter med Photowall. På ett sätt känns det som mycket längre, för det kändes som min tapetkollektion liksom blev starten på en helt ny tid i mitt liv. Jag skulle precis ge upp mina drömmar om att kunna leva på min kreativitet, och börja leta efter ett “vanligt” jobb. Men så plötsligt kom den här möjligheten, med en egen fototapet-kollektion. I samma veva som mycket annat spännande hände.

Jag hade inte så stor inblick då i hur det skulle gå. Men för mig var det liksom en rejäl kick. Det kändes äntligen som om jag för första gången fick göra något som också ansågs “på riktigt” utifrån.
På den tiden var alltid väldigt annorlunda, och jag var väldigt osäker när någon frågade vad jag jobbade med, men jag minns att efter det så brukade jag alltid säga “Jag har bland annat gett ut en tapetkollektion” haha. Jag fick inte bara fototapeterna, utan också en vägg att luta mig mot. Något som gav substans och verklighet till min lilla värld.
Jag är så otroligt tacksam och glad över samarbetet jag haft med Photowall.

Därför känns det så otroligt roligt att vi nu lagt ny ved på brasan och gett ut en ny tapetkollektion tillsammans, som fått namnet Northern Wilderness!  En samling bilder som alla betyder väldigt mycket för mig. HÄR kan ni se både hela den nya och den gamla kollektionen.

Den här tapetkollektion ligger mig varmt om hjärtat, och jag ler inombords när jag tänker på att dessa bilder, som jag tagit på platser jag älskar, kommer få sitta på människors väggar och förhoppningsvis ge en gnutta inspiration i vardagen.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “Northern Wilderness” kan ni hitta hela tre bilder tagna från den här magiska platsen.
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den HÄR.
Och här finns en intervju med mig på där jag pratar lite om mina tankar kring kollektionen och om hur mina fotorutiner ser ut, och vad jag inspireras av.

Hoppas ni tycker om den! ♥

En stund bland morgonens hemligheter

Om man går upp riktigt tidigt på morgonen, eller natten beroende på årstid, så kan man få turen att uppleva något så vackert så det tar andan ur en. Det är som att få tillträde till något som aldrig någonsin kommer ge sig tillkänna mitt på dagen. Det är inte bara ljuset och dimman. Det är hela atmosfären, och känslan som ligger i luften. Nästan som bakgrundsmusik.
Det var nästan som om jag undrade om jag verkligen vågade gå längre in i skogen. Eller skulle ljuset sluka upp mig?
Sådana här morgonstunder känns så overkligt vackra. Som att få en glimt av en annan värld.
Det varar bara en kort stund, innan solen stigit tillräckligt högt och morgonens bris sveper iväg dimman. Men vad uppfylld jag känner mig efter att få ha spenderat en liten stund i något så vackert.

Hoppas ni har en fin dag ♥
Kram på er

Nu har jag något viktigt att säga

Hej kära ni!
Nu har årets kampanj för Världens Barn dragit igång, och i år har jag valt att vara med och engagera mig och sprida ordet om det ovärderliga arbete som Radiohjälpen gör för barns rättigheter över hela världen.

Jag har stundtals känt mig helt förkrossad dessa dagar när jag förberett mig inför kampanjen. Först kändes det bara som en viktig och bra grej att göra. Sen kändes det helt plötsligt livsviktigt och som om hela världens liv hängde på detta.
Och ja, på ett sätt kanske det gör det.

Det dör 15 000 barn i sviterna av krig och fattigdom, varenda dag. Och om vi inte gör något så riskerar 176 miljoner barn att leva i extrem fattigdom år 2030. Och 70 miljoner barn kommer aldrig att få uppleva sin femårsdag.
Denna fakta har verkligen satt sig som en kniv i hjärtat på mig.
Varje gång jag tar in den informationen, så vill gråten pressa sig upp i halsen.

Även om jag såklart vetat innan att situationen i världen är fruktansvärd, så känns det helt overkligt att få se dessa siffror.
Att sen tänka sig in i att varenda siffra är ett liv. Ett oskyldigt barn.
Det är så hjärtskärande.

Senaste två nätterna har jag inte kunnat sova och bara legat och tänkt på hur sjutton jag ska göra för att kunna samla in så mycket pengar som möjligt. Plötsligt kändes det som det var mitt ansvar att se till att så många barn som möjligt blir räddade.

Men jag har fått inse att den gamla klyschan stämmer ganska bra.
Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

Det är många tunga och stora problem som behöver lösas i världen innan fattigdom och krig kan få ett slut. Något som vi känner oss ganska hjälplösa inför. Och något som en kaffeslant definitivt inte kan lösa.
Men, en liten slant kan i alla fall se till att barn som lider just nu på grund av att vuxna människor inte kan sluta kriga för mark, religion och pengar, kan få hjälp. En liten slant kan se till att ett barn får ett mål mat. Eller en vinterjacka och ett par skor. Eller en medicinkur som annars skulle kostat dom livet. En liten peng kan rädda liv. 

Så vi får tänka så. Många bäckar små. 

HÄR hittar ni min insamlingsbössa till förmån av Världens Barn. 
Ni kan också gå in på Världens Barn och hitta andra sätt att engagera er på, och läsa om vilka biståndsorganisationer som Världens Barn samarbetar med, och vad pengarna går till. Min insamlingsbössa kan tyvärr bara ta emot gåvor från Sverige (så jag missar ca 90% av min totala följarskara) men jag hoppas att jag når ut till så många som möjligt och att vi kan hjälpas åt att sprida ordet om Världens Barn och deras arbete för barns rättigheter.

Tack fina ni för att ni tog er tid att läsa detta! ♥

Under himlens eld

Klockan var strax över ett på natten när vi gick och la oss efter en lång arbetsdag. Jag hade precis lagt mitt huvud mot kudden och blickade ut genom fönstret intill sängen och såg stjärnorna lysa klart där ute.
Sen såg jag plötsligt ett bekant ljus som fladdrade till likt en eldsvåda på himlen. “Åh Johan, titta det är norrsken ute!” sa jag samtidigt som jag lutade mig fram över fönstret. Det var inte ett litet norrsken heller. Hela himlen var täckt av det dansade ljuset.

Jag funderade några sekunder. Ska jag gå ut?
Jag var så himla trött. Men som vanligt tänkte jag “Jag har fem sekunder på mig att resa mig upp ur sängen och ge mig ut med kameran innan hjärnan hittat på tusen olika anledningar till att ligga kvar här i värmen.” Det funkar alltid. Och som alltid så får jag sen uppleva något vackert som är tusen gånger mer värt än att sova.
Och Johan följde med ut också för att titta på norrskenet. Det kändes så otroligt fint att vi kunde få dela en sådan stund tillsammans mitt i veckan. En av alla de underbart positiva förändringar som skett nu sedan Johan började jobba heltid i smedjan här hemma i Grundtjärn. Annars skulle han sovit för länge sedan eftersom han då behövde kliva upp i ottan för att köra till Örnsköldsvik. Nu styr vi båda våra dygn och arbetstider precis som vi vill. Vi kan springa ut i natten och förundras över norrskenet och prata om livets stora frågor, utan att behöva känna att det kostade oss tid och sömn. Nu blir livet så mycket mer kvalitativt. Mer frihet.
Det här var det första riktigt stora norrskenet sedan i vintras. Det är så fint att naturen ger så mycket fint,  som en tröst när mörkret kommer. Stjärnor och norrsken, det är ju något av det vackraste som finns att beskåda.
Vi stund ute en lång stund med blicken upp mot himlen. Sen gick vi in och la oss igen och tittade på norrskenet ut genom fönstret tills vi somnade. Kunde inte tänka mig ett finare avslut på dagen än så.

Såg ni också norrskenet igår? ♥

Där jag hämtar inspiration

Hösten är den tid på året som jag uppskattar att vara i skogen allra mest. Färgerna är som vackrast då, blåbärsrisen rodnar och löven gulnar. Och sen, luften är så skön att andas.
Och inga miljoner myggor som stör. Och såhär i september när det fortfarande är varmt ute, så vet jag nog inget bättre än att ströva omkring i skogen en stund på eftermiddagen.

Det känns som det var så längesen nu som jag tog med mig kameran till min absoluta favoritplats vid den “magiska skogstjärnen“, så det var längesedan ni fick se bilder därifrån. Men jag går ofta dit. Det tar bara några minuter, och sen är det som om jag alltid får något med mig hem efter att jag varit där. En gnutta livskraft eller inspiration. Eller bara ett lugn.
Jag gick dit med Nanook. Såhär års får han springa lös hur mycket han vill, och han älskar att hänga med mig hit. Och ja, katten hänger med vare sig man vill eller inte haha. Hon är knepig hon, men hon verkar uppskatta att vara i skogen med oss. Även om det inte känns som om det är likt en katt att tycka om att gå i skogen sådär.
Skogen runt omkring tjärnen är också så otroligt speciell. Jag är säker på att de flesta av er kan känna igen att vissa skogar känns mysiga och vänliga medans andra skogar bär på något otryggt. Den här skogen är den absolut finaste och tryggaste skogen jag någonsin varit i. Och då har jag varit i många, många skogar.
Ljuset är alltid speciellt här. Och mossan är så mjuk och go, så man vill bara lägga sig ned på marken och vila.
Så många gånger jag suttit här under årens gång, i den mjuka mossan och blickat ut över skogstjärnen. Den här platsen kommer alltid betyda väldigt mycket för mig.
Är så otroligt tacksam att bo så nära den här vackra skogen. Jag känner mig alltid så välkommen här, på något speciellt vis. Som om skogen blir glad att se mig.
I skrivande stund öser plötsligt regnet ned från en grå himmel, och vinden tar tag i trädkronorna så löven sprids åt alla håll. Jag inser att den här tiden är så himla kort, när hösten fortfarande är ung och oskyldig.
Snart väntar kallare tider. Så därför ska jag verkligen försöka ge mig ut i skogen en stund varje dag, och ta vara på den här tiden så gott jag bara kan.

Har ni någon favoritplats ni ofta går till? Åh vad jag plötsligt kom på att det vore underbart om man hade kunnat dela bilder i kommentarsfältet! Tänk vad fint, att få se bilder på era favoritställen. Jag ska faktiskt kolla upp om det ens är möjligt att lägga in en sån funktion ♥

Jag hoppas ni haft en jättefin start på den här nya veckan! Vi hörs snart!
KRAM på er ♥