Tag Archives: en
En explosion av färger
Idag gick jag ut för att se på höstens färgexplosioner i skogen. Jag tror aldrig jag varit med om att färgerna ändrats så fort. Alldeles nyss var allt grönt, men som på ett ögonblick var skogens björkar klädda i guld. Den här tiden är helt underbar. Naturen skapar konstverk med färger, kontraster och ljus. Det är så fantastiskt vackert. Som jag älskar september.
En dörr till en annan värld
I morse var jag uppe i gryningen och begav mig ut i skogen för att fota. Där fick jag möte med de första solstrålarna som strilades genom granarna. Dimman låg tät mellan träden och det ekade av brutna kvistar när jag gick fram genom skogen.
Jag har länge använt mitt fotograferande för att skapa en stämning av en sagovärld. En annan slags dimension, som jag ibland får till mig så starkt att det nästan gör ont, för jag måste uttrycka det. Som en djup längtan efter något jag inte kan sätta ord på. Jag insåg i morse att när jag befinner mig där, mitt i skogens magi, så blir den här världen alldeles verklig för mig. Det blir på riktigt. Och jag tror det kanske är därför jag gör det. Konsten blir som en slags dörr in till något annat. Något som tar mig närmare kärnan till livets mysterium och till en plats som känns mer levande än någonting annat.
Och jag är så tacksam för den något märkliga drivkraften inom mig, för det gör att jag får uppleva de mest förtrollande stunder och fullkomligt uppslukas av det vackra. Det skänker sådan livskraft och en känsla av att vara ett med allt.
Sjukling
Hej på er alla fina!
Jag har varit lite “off” senaste dygnet, men jag åkte på en liten förkylning som gjorde mig väldigt dåsig. Jag kände mig sjuk redan igår när jag var ute i gryningen och fotade men jag har väldigt lite tålamod för att vara sjuk, så jag brukar låtsas som ingenting, och då brukar det gå över. Men nu gjorde det inte det så jag har faktiskt bara legat och vilat större delen av dagen idag och förundrats över att näsan kan tillverka så mycket snor. Det känns som jag är uppe i några liter nu.
Men nu efter lunch så bestämde jag mig för att inte vara sjuk längre så nu tog jag en dusch, en kopp kaffe och försöker komma på benen igen. Det känns redan mycket bättre. Tänk vad mycket vi kan påverka med bara tankarna! Får se hur länge jag lyckas hålla uppe den här fasaden 😉 Men jag tror faktiskt det kommer bli mycket bättre redan i kväll. Lite frisk luft på det här så är jag tillbaka igen! Vill passa på att tacka för alla fina ord och kommentarer som ni skrivit! Har ju inte hunnit svara er än men ska göra det i kväll 🙂
Nu ska jag gå ut med stackars Nanook som bara fick en kort promenad i morse. Han är så himla snäll. Det är som om han känner på sig att jag inte mått bra så han har snällt legat bredvid mig hela dagen, precis som Nayeli också gjort. Djur är helt fantastiska. Vilken kärlek och trygghet de skänker ♥
Fina Nanook som är det bästa sällskapet man kan tänka sig när man är sjuk. Vilket tålamod.
Och Nayeli, som brukar vilja gå ut tidigt på morgonen sov bredvid mig ända till efter lunch. Så fint.
En helg med mycket kärlek
Godmorgon på er!
Jag sitter med morgonkaffet bredvid mig och vaknar upp till en solig lördag. Jag ska strax göra mig i ordning inför en bröllopsfotografering. Både igår och idag är jag fotograf på ett bröllop hos några vänner i grannbyn. Och idag är det dags för vigseln. Det ska bli spännande. Och jag är sååååå glad att det är fint väder idag eftersom vigseln skall hålla till utomhus. Det kommer bli så vackert. Och jag känner nästan redan nu hur rörd jag blir. Jag vet inte vad det är med mig nu mera, jag kan knappt se en film på något känslosamt/kärleksfullt/sorgligt utan att börja gråta. Vet inte om det brukar vara så, ju äldre man blir desto känsligare blir man?
Jag ville mest bara skriva något kort och berätta vad jag gör i helgen, eftersom jag inte hann skriva något igår. Vad ska ni göra den här helgen? ♥
Augustihimmel. Som jag älskar kvällarna och färgerna i augusti.
En glädjande nyhet
Godkväll på er!
Vilken märklig dag det här var. Den bara försvann iväg i princip. Jag har ägnat större delen av dagen i Sollefteå och när jag äntligen kom hem på kvällen så insåg jag att mina nycklar in till huset låg i jackan som jag glömt hos min morbror i Sollefteå. Men som tur var slapp jag köra 6 mil tillbaks igen för han mötte upp halvvägs.
Nu är jag i alla fall hemma, och har tänt upp en eld i pannan och ska strax fixa lite försenad middag. I morgonbitti ska jag bara vara hemma och jobba och komma ikapp med lite saker. Det har varit mycket annat den här veckan så det ska bli skönt att återfå lite rutin och fokus.
Hemma hos mig just nu 🙂
Men jag är så himla glad över en sak! Jag har blivit utvald till en av tio finalister i tävlingen “Årets bästa trädbild 2015” som anordnas av Vi skogen. Det var faktiskt en snäll bloggläsare här som tipsade mig om den så jag skickade in tio bidrag sista dagen. Och en av bilderna gick vidare till final idag! Blev superglad! Det var inte alls den trädbilden jag trodde skulle gå vidare, men det känns ändå fint att de valde just den. Det var väldigt äkta känslor för trädet när jag tog den bilden. Och dessutom så fotade jag den förra veckan så den är helt ny. Men jag visade den här i ett blogginlägg då så ni har redan sett den, men jag visar den här igen ändå.
Nu är det röstning fram till 2 september och man kan se alla bidrag HÄR. Gå gärna in och rösta på den bild du tycker mest om! Rösta kan man göra via facebook genom att gå in HÄR och helt enkelt “gilla” den bilden som man vill lägga sin röst på. Om man inte har facebook kan man även rösta genom att skicka ett mail till bastatradbilden@viskogen.se, och då ska man skriva numret på bidraget man röstar på och namnet på fotografen. Bidragens nummer ser ni under bilderna.
När jag läste om tävlingen så skrev de att de gärna såg att människan tog plats i trädmotiven i år. Och då kände jag direkt att det passade mig. Jag har under flera år fotat träd och många av fotona är jag själv med på bilden på något sätt. Jag har alltid älskat att fota naturen och människan tillsammans. Det är det där mötet, och känslan av samhörighet som jag vill fånga i mitt fotograferande. Just den här bilden som de valde är kanske inte en av mina favoriter när det gäller det visuella. Den sticker inte ut, har inga starka färger eller kontraster. Men däremot så hade jag väldigt starka känslor när jag tog bilden. Jag stod där med trädet en tidig, tidig morgon i skogen och kände verkligen en samhörighet. Det var en vacker stund, när jag och granen samtalade om livet vi levt på olika håll och nu möttes i en stund i tystnad, medan solen steg och en ny dag vaknade till liv.
Det är en bild som betyder mycket för mig.
Nu ska jag laga lite mat innan klockan blir midnatt och gå och lägga mig i tid. I morgon ska jag svara på alla era kommentarer från veckan tillbaks och även gå igenom alla mail som jag missat under lång tid. Det kommer bli så skönt att ägna några timmar åt det och komma ikapp igen.
Sov gott alla där ute ♥
Min bild som blev nominerad till tävlingen “Årets bästa trädbild 2015”
En försiktig liten sorg
Som jag önskar att jag hade fått skriva till er nu och berätta att jag vunnit fotoresan till Yukon. Men tyvärr gjorde jag inte det. Det var en väldigt lång dag igår med mycket väntan. Eftersom dom ligger 9 timmar bakom oss så var det inte förrän sent på kvällen som de började dela ut andra priser varje timme för att sedan sist berätta vem vinnaren av resan var, och då skulle klockan vara över 1 på natten här. Men strax efter tio så blev jag vinnare av en T-shirt, och då visste jag också att jag inte vann resan. Några timmar senare kom dom ut med den lyckliga vinnaren, som ni kan kolla upp mer här på tävlingssidan.
Ja, helt ärligt så blev jag så himla ledsen att jag inte fann ord till att skriva och berätta för er sent igår. Och jag vet ju att ni är så många som hoppats med mig och det är så himla fint av er. Ni anar inte vad det betytt mycket med ert stöd! ♥
Det blev så konstigt igår bara. I en vecka har jag bara tänkt på Yukon och fokuserat stenhårt på att göra allt för att vinna den här fotoresan. Plötsligt blev det som typ meningen med mitt liv haha. Jag vet, jag är sådan. Det blir kanske nästan för mycket. Men jag ville så. Jag ville så himla mycket få se Yukon.
Så igår när jag fick beskedet så var det som om en motor stannade. Som om jag ständigt haft ett ljud i bakgrunden som plötsligt tystnade. Det kändes så tomt. Så konstigt stilla. Allt var över och jag visste inte riktigt vad jag skulle göra resten av kvällen, så jag gick och lade mig men somnade aldrig riktigt. Bara korta stunder och då drömde jag konstiga drömmar om Yukon. Vid femtiden klädde jag på mig och gick ut och fotade istället.
Det känns fortfarande lite tomt och ledsamt, men det är ingen fara. Jag kommer nog låta mig vara lite ledsen idag, det är bättre än att låtsas som ingenting. En försiktig liten sorg. Samtidigt är jag tacksam att jag fick chansen att vinna den här resan, och obeskrivligt tacksam över ni varit så goa och hjälpt mig och hejat på. Att ni orkat med mitt tjat och att ni trott på mig! Jag vet också att jag gav mitt allt. Jag la min tid, mitt hjärta och min själ i mina bidrag till tävlingen, så jag vet att det inte finns något jag kunnat gjort annorlunda. Men det räckte inte hela vägen fram till Yukon denna gång.
Nu laddar vi om kör på igen. Eller hur? : )
Kram på er underbara ni ♥
En önskan
Här om kvällen gick jag ut till ett vindskydd i skogen vid en vacker liten tjärn och gjorde upp en eld. Jag tog med mig lite att äta och kokade kaffe över elden. En helt magisk kväll och natt. Och Nanook var minst lika glad över att komma ut sådär.
Jag filmade också under kvällen till ännu ett litet tävlingsbidrag för tävlingen till Yukon som jag är med i. Tyvärr kunde jag inte ladda upp filmen på Instagram så jag fick istället filma min skärm och lägga upp den, så det blev ganska dålig kvalitet. Men jag hoppas att folk går in här på bloggen också för att se den långa version i HD kvalitet. Min långa text fick inte heller plats i mitt instagram-bidrag så jag skriver den här också, på engelska.
Ni får hemskt gärna gå in och kolla på mitt bidrag, och “lika” den om ni tycker om den.
Som sagt, så kan jag fortfarande knappt tänka på annat än Yukon. Det vore en stor dröm att få åka iväg på den här resan.
Så här kommer den, min film och min önskan ♥
“Sometimes, when I wish for something, i like to write it down on a piece of paper, and throw it in the fire. I like to think that the smoke will carry away my wish so that someone, or something will make it come true. But I only do that when I want something really, really deep from my heart. I know it sounds crazy. And maybe I am a little crazy. But i love to visualize. And for many years I have been dreaming about visiting a place like the Yukon.
So, why do I want to go to the Yukon? As you see, I can’t really get it out of my head. It feels like this great opportunity coming into my life, just at the right time. An opportunity that effect me on so many levels. I think it is beacuse this trip to Yukon seems to have it all. A trip to the land of my dreams combined with all this fun and exciting things. Exploring this pristine wilderness, and doing it together with two people that truly would make this trip to something beyond any other trip. I would love to share our experiences and learn from each other. To spend a week in the most inspiring environment that would bring to life another dimension in my photography. A place so different from where I live. Thousands and thousands of miles away from my home.
You know when you love to do something so much that it just dosnt matter anymore if you can make a living out of it or not. You just have to do it, beacuse thats what you live for. I felt that feeling since five years ago, when I quit my studies, left the apartment and citylife to live closer to the nature. When I listened to my heart, things just started happening. It brought life to the creativity inside of me.
Its been a rocky road. Up and downs. Cold winters. Hard work. But every single day I feel grateful for living the kind of life i do, and that I have found something that I feel so passionate about that nothing can take it away from me. Beacuse no matter what, I have the love for what I do.
To win this trip would be a huge inspiration in my life. A huge step right into the direction that I want to go. It would light the fire to things that I have tried to catch fire for a long time.
I want to go to the Yukon because I want to stand there, on a mountain top, with the wind in my hair. Tasting the air and feeling the earth under my feet. I want to stand there, talking about the view with @Wisslaren and @Namkcaps, to the sound of our camera shutters bledning in with the silence of wilderness.
I want to stand there with a smile on my face thinking ”After all this years, I made it to the Yukon. And i know that i should never ever doubt that any dream can come true, no matter how big it is. If i can make it to Yukon, I can do anything”
I want to see the nature, the landscape, the trees and the rivers dancing like wild spirits. I want to see the animals, the valleys, and the open skies. Driving on an endless road through the Yukon scenery. I want to breath in the culture and learn about the history, the art and the golden dreams. I want to feel the crystal clear water in the lakes and hike trough the land of the moose, the midsnightsun and the northern lights.
I want to wake up in the sunrise, take a silent walk and feel the morning air of a new land. A whole new world to me. I want to stand there, on a mountain top, with the wind in my hair and listen to the heartbeats of the Yukon.”
