En stark vilja

Tusen tack för alla fin ord på förra inlägget. Och tack för hjälpen. Det betyder mycket! Har fortfarande svårt att tänka på annat än att jag ska försöka ta mig till Yukon. Det tar upp 99% av mina tankar nu. Det blir sådär ibland med mig. Jag blir som besatt av en idé och kan inte sluta tänka på det. Det är både bra och dåligt. Dåligt för att mycket annat i livet som också är viktigt tappar min fokus, men bra för att jag ger mitt i allt i det jag vill ha eller uppnå. Som koncentrerad energi riktad mot det jag vill. Och väldigt ofta så för det mycket gott med sig när jag blir sådär.
Till exempel blev jag så när jag gjorde luciafilmen. I två veckor innan gick jag bara runt och tänkte på hur jag skulle göra den, och skapade varenda scen i mitt huvud. Jag lyssnade på musiken och agerade ut och övade inne i köket. Jag rös gång på gång för jag upplevde det så starkt. Det kändes som det var det viktigaste jag någonsin skulle göra. Som om allt hängde på filmen haha. Så när det väl var dags att filma, natten mot lucia, så visste jag exakt vad jag skulle göra, och det blev precis så som jag önskade.
Samma sak när jag var med i tävlingen om Fjällräven Polar. Jag kunde inte tänka på annat och la all min fokus på att försöka vinna, och det gjorde jag också. Med er hjälp ♥

Så den här veckan försöker jag lägga mycket tid på att fota och skapa nya bilder. Var ute på ett vackert ställe och fotade idag. I Edsforsen utanför Junsele. Det är vanligtvis en fors men då och då är det inget vatten där och då är det bland det häftigaste stället jag vet att vara på. Stenar överallt. Och det ger en väldigt märklig känsla av att vara där nere. En speciell plats. Bilden nedan tog jag där idag.

Men vet ni vad. Jag har ett problem, och det är att min kära katt har bitit sönder min sladd till datorn, så just nu ser jag hur den bara laddas ur mer och mer för varje minut. Bara för att jag inte har en sladd nu så känns det som det går fortare än någonsin. Det känns ju inte så jättekul när bland det viktigaste jag har snart inte kommer gå att starta. Men i morgon ska se vart jag närmast hittar en sladd till en Mac Pro. Jag hoppas innerligt att det finns i Sollefteå, så jag bara behöver åka 12 mil fram och tillbaks. Annars lär det bli Övik, 18 mil fram och tillbaks. I värsta fall, blir det Sundsvall och då försvinner hela dagen med 37 mil fram och tillbaks. Ja, det är underbart att bo i skogen men ibland när man behöver något materiellt så känns det väldigt långt bort.

Men vi får hålla tummarna att jag kommer hem med en sladd i morgon, för nu dör snart datorn.
Kram på er underbara ni ♥

081302

En kväll i trädgården

Jag vet inte hur många gånger jag svurit över gräsmattan som bara växer och växer. Jag klipper och trimmar och efter bara en vecka är det dags igen. Men hur jobbigt jag ibland tycker att det är att hålla ordning ute på gården så är det alltid en oslagbar känsla att efter allt slit med gräsmattan gå ut i trädgården med en kopp te. Känna doften av nyklippt gräs och få ett rus av de där belöningskänslorna.

I kväll fick jag ett ryck att jag skulle göra riktigt fint ute i trädgården, så jag både klippte och trimmade runt huset och runt alla träd. Jag blev klar halv elva på kvällen, så det är tur att de få grannar jag har är så snälla som låter mig hålla på så sent på kvällarna. Det blev så himla fint, och i vanlig ordning gick jag ut och bara njöt efteråt över hur fint det blev. Med sommarens regn så varar inte glädjen över en nyklippt gräsmatta så länge. Men det spelar ingen roll, för den underbara stunden ute på kvällen med glädje och lättnad över att det är klart gör det värt allt slit.

080303

En nyklippt gräsmatta, en kopp te och en katt som stryker sig längs benen. En bra måndagkväll!
080304

Jag gjorde honungs-te och klippte av några myntablad och la i. Riktigt gott, och nyttigt!
080305

I en annan rytm

Det är svårt att förstå hur dagarna kan gå så fort här. Ändå känns det som jag knappt minns hur mitt liv utanför semestern på Elba ser ut. Vad snabbt man anpassar sig till en ny vardag. En vardag där jag varje morgon vaknar och inte har något alls på min måste-lista. Ingenting som behöver göras. Jag vaknar, äter frukost, tar ett morgondopp, åker iväg och utforskar ön, äter på restaurang, solar och badar. Fotar och bloggar bara när jag vill och har lust. Jag har verkligen tillåtit mig själv att slappna av helt och hållet. För mig är det här min första riktiga semester på flera år och först när jag är här så insåg jag verkligen hur mycket jag behövde det. Jag hade glömt bort hur det kändes att verkligen, verkligen koppla bort precis allting.
Det kändes så konstigt till en början, nästan som att jag behövde aktivera mig hela tiden ändå. Som om jag gjorde något fel i att inte ha något speciellt att göra. Men nu är det som om jag kommit in i ett annat tempo.
Jag tänker lugnare, andas djupare, äter saktare. Som om mitt hjärta slår i en annan rytm och hela min kropp är i viloläge.
Det känns underbart.

Kameran åker ju ändå med nästan överallt och det känns som jag har så mycket bilder jag inte hunnit visa er än. Nu kommer några bilder från de senaste kvällarna. Älskar att fota i kvällsljuset här, så vi brukar alltid se till att vara på väg till någon fin plats innan solen går ner.

Hoppas allt är bra med er ♥ Kramar

Redo med kameraväskan och stativet för en kvällstur till Porteferraio.

Redo med kameraväskan och stativet för en kvällstur till Porteferraio.

Överallt finns det vackra blommor och jag önskar så att alla de här stora, vackra buskarna med blommor i olika färger gick att ha i Grundtjärn. Men jag gissar på att de inte trivs i det klimatet. Annars skulle jag sätta igång att plantera på en gång.

Överallt finns det vackra blommor och jag önskar så att alla de här stora, vackra buskarna med blommor i olika färger gick att ha i Grundtjärn. Men jag gissar på att de inte trivs i det klimatet. Annars skulle jag sätta igång att plantera på en gång.

Elba by night :)

Elba by night 🙂

Lycka att få ta kvällsdopp här!

Lycka att få ta kvällsdopp här!

072402072404

Kvällspromenad på Sansone beach.

Kvällspromenad på Sansone beach.

072411072405072412

 

En kväll av livskraft

Igår kväll var jag i Näsåker och hade en liten återträff med kören som jag sjungit med varje torsdag senaste halvåret. Vi hade ju konsert och avslutning i juni men nu hade vi en liten sommar-reunion och sjöng på Ingelas Café för en härlig skara människor. Det var jättekul! Vi var inte så många men det gick bra ändå.
Återigen måste jag säga att det ger en enorm glädje att sjunga i kör. Varje gång så ryser jag minst en gång av glädje! Det är en underbar känsla. Inte för att det kanske låter jättebra alla gånger. Men det är liksom inte det som räknas. Det är känslan av att göra något tillsammans. Och sjunga är så bra för välmåendet tror jag.

Efter kören gick jag ner till Nämforsen en sväng när solen tittade fram. Det är verkligen en vacker plats. Ja, hela Näsåker är vackert! Jag känner mig lite stolt som bor så nära. Det är ju även på denna plats som den kända Urkults-festivalen håller till varje år. Ser så mycket fram emot årets festival. Ska jobba på Sigges camping i år igen, och det ska bli superkul! Någon här som ska dit?

Efter Nämforsen åkte jag hem till mina underbara vänner Åsa och Arvid som alldeles nyligen flyttat in i ett jättefint hus. Har knappt hunnit träffa dom senaste tiden, så vi hade en hel del att prata ikapp oss om. Dessutom fick jag känna på Åsas mage där det sparkar av liv. Wow. Livet är ett mirakel.

När jag åkte ifrån Näsåker igår kände jag mig så glad och fylld av energi. Underbar kväll! ♥

Vackra Nämforsen i Näsåker

Vackra Nämforsen i Näsåker

071101

Här finns massor av häftiga hällristningar.

Här finns massor av häftiga hällristningar.

Många hällristningar föreställer älgar.

Många hällristningar föreställer älgar.

Det är en speciell känsla att sitta intill en fors. Älskar ljudet och känslan av livskraft från vattnet som forsar genom det stilla och vackra landskapet.

Det är en speciell känsla att sitta intill en fors. Älskar ljudet och känslan av livskraft från vattnet som forsar genom det stilla och vackra landskapet.

En dag att minnas

Så kom då den sista dagen för mig i Nordnorge, som också blev den mest känslofyllda dagen. Kanske den dagen jag kommer minnas allra starkast.

Tidigt på morgonen tog jag flyget från underbar Bodø där jag bott under alla dagarna, för att flyga till Andøya i Vesterålen, som ligger norr om Lofoten. Vesterålen hade jag sett fram emot allra mest på hela resan. Det skulle bli den absoluta piken. Av det jag sett från Vesterålen så visste jag att det skulle vara som ett paradis för en fotograf, även om alla platser jag besökt redan var ett paradis det med. Men just Vesterålen kändes så väldigt långt borta. Så väldigt långt norrut. Så exotiskt. Som en plats vid världens ände.

Men jag hade ett tight schema och jag visste att min tid var dyrbar under dagen jag skulle spendera där. Först ut var Valsafari, då jag skulle åka ut med en färja i ett antal timmar och kanske få se valar. Jag hade inga förväntningar alls på hur det skulle vara, mer än att det lät väldigt, väldigt häftigt. Och det var det! Bland det coolaste jag varit med om. Men av någon anledning hade jag inte tänkt på hur jag skulle uppleva det. Jag hade inte en tanke på att jag ju sedan jag var väldigt liten varit extremt rädd när jag är ute på öppet hav i en båt. Ja, vi hade båt när jag var ca 7-9 år, som vi var tvungen att sälja då jag tillslut var så rädd för vatten att jag började gråta hysteriskt om någon satte på vattenkranen med för högt tryck (hahah).
DCIM100GOPRO
När jag klev på båten samlades vi alla längst ner först där vi fick kaffe och information osv. Redan efter tio minuter efter att båten åkt ut så började jag få panik. Jag tittade förfärat ut över havet och såg de stora vågorna som satte båten i gungning. Jag tänkte att något måste vara fel. Båten kan inte åka ut om det är såhär stora vågor! I den stunden visste jag inte att det var en relativt lugn dag på havet. Jag upplevde det som storm. Skräcken växte för varje meter som vi kom längre bort från hamnen.

Det var första gången under resan som jag kände att det var jobbigt att vara helt själv. Att inte ha någon att prata med eller dela mina känslor med. Men det stod ett par bredvid mig som jag hörde var från Sverige så jag började prata med dom, och frågade dom om dom tyckte det verkade farligt att åka ut. Men de sa att det var helt lugnt, och inget alls att oroa sig för. Då kändes det bättre en stund, men samtidigt kunde jag inte släppa min rädsla. Det bara fanns där ändå. En oförklarlig rädsla.
Jag tycker jag ändå är ganska modig när det gäller mycket. Men sätt mig på en båt mitt ute på havet och jag blir så rädd att jag tappar förståndet.
DCIM100GOPRO
Efter all information var vi fria att röra oss som vi ville på båten. Jag gick högst upp på fören av båten, trots att jag inte ville. Men i min skräck så tänkte jag att det är bättre att jag sitter där uppe ifall båten välter så jag snabbt kan hoppa över på rätt sida så jag inte fastnar under båten. Lite Titanic-style. Jag satte mig ner och höll ett hårt tag om relingen.
062414När vi kommit ut ännu längre från hamnen och vågorna blev större och land inte längre syntes till så var jag i ett sådant “panik-tillstånd” att jag tog upp min mobil och skulle börja skriva ett meddelande till min familj för att meddela att jag kanske inte kommer överleva den här båtturen, men att jag älskar dom och att dom inte skulle vara oroliga. Men jag tänkte skriva det på ett lättsamt sätt som om jag inte var rädd för att dö så att dom inte skulle bli helt förkrossade om så blev utgången (!!!!). Haha ja alltså…nu i skrivande stund låter det här HELT sjukt!!!  Men som tur var så hann jag inte skriva klart meddelandet, för då kom den svenska tjejen jag pratat med innan och satte sig bredvid mig. Hon hette Therese och berättade om när hon var i Italien och åkte färja. Då var det hundra gånger värre och folk grät och vågorna kastades över färjan. Så detta var ingenting i jämförelse.
Det lugnade mig verkligen. Hon satt där bredvid mig i säkert 45 minuter trots att hon åkte på den här turen med sin sambo. Så himla, himla fint gjort. Hon tröstade mig så himla mycket genom att bara sitta där ♥
062413
Haha och när jag tittar på alla bilder och filmer så inser jag att det “farliga” helt och hållet upplevdes i mitt huvud. Dock syns det inte hur stora vågorna faktiskt var ibland, och hur mycket båten gungade, men när jag tittade mig omkring så var ingen annan rädd. När båten for upp flera meter så tjoade folk “wooooohooooo”, medan jag skrek inombords av skräck. Så att den här valsafarin kändes så otäck har ingenting att göra med att den är otäck, det är bara jag personligen som upplevde det så.
Jag har alltid känt en obehaglig känsla kring öppet hav och stora vågor.
062410Men sen kom stunden då vi fick syn på valarna! Nu minns jag inte vilken sorts val det här var för jag var inte så uppmärksam just då på vad de sa. Men de var otroligt många, och det var så mäktigt att se! En upplevelse för livet. Dessutom fick vi syn på några delfiner, som jag tyvärr inte lyckades få bild på.
062418När jag fick se den här synen så var det värt allt. All skräck försvann i den stunden och jag bara njöt av att få se fria, vilda valar i havet.
062419Jag är så lycklig och tacksam över att jag fick vara med om detta ♥
DCIM100GOPROEfter ca en timma med valarna var det dags för båten att vända igen. Och det var då det riktigt jobbiga började. Det började blåsa ganska rejält och vågorna blev mycket, mycket större än innan. Jag satt kvar vid fören hela tiden trots att jag stundtals nästan var själv kvar där uppe. Jag var så rädd att jag inte kunde röra mig. Jag höll ett krampaktigt tag i relingen och jag hade så ont i musklerna men jag kände det inte då. Jag tog upp min GoPro emellanåt och filmade och det hjälpte mig att försöka tänka på annat. En äldre man såg att jag var rädd och han stod några meter bakom mig i minst en timma. Vi sa aldrig något men jag förstod att han stod där för att visa att jag inte var ensam. Och jag är så himla glad för det! Jag tittade ofta bakåt bara för att se om han stod kvar.

Mot slutet blev jag sjösjuk. Så fruktansvärt sjösjuk. En tjej som jobbade på båten kom fram och hjälpte mig att ta mig till båtens bakre sida, där det gungar mindre. Jag kunde knappt gå. Hon gav mig en spypåse och papper och hon kändes som en ängel. För jag hade varit så rädd att jag skulle råka spy på båtens golv. När jag satt där och spydde och grät och trodde att jag skulle dö så tänkte jag på alla flyktingar som dött när de tagit sig över havet. Och jag tänkte på hur bra jag har det. Att det här inte är någonting i jämförelse med de som sitter med sina barn i famnen och kämpar för sitt liv i flera dygn på en båt som tillslut går på grund. Jag är ju bara på en lyxig valsafari.

När vi väl såg land kändes det som den största lyckan på länge. Haha, de här tre-fyra timmarna på båten var som en djup inre resa också. Så mycket känslor på samma gång. Total skräck, sorg och eufori och lycka över att se valarna. För de flesta på båten var det här bara en jättehäftigt, vacker valsafari. Men för mig var det en hel livsresa i princip. Som jag absolut inte ångrar. Men jag rekommenderar andra att inte ha havs-skräck innan man ger sig ut på valsafarin! 😀 Det blir så mycket trevligare då.

Nu kommer en liten film som jag klippte ihop av det jag filmade. Återigen så känns det konstigt att se filmklippen i efterhand eftersom det bara ser ut som en lugn, fin dag på havet, när jag upplevde det som något helt annat. Samtidigt som det också var en vacker upplevelse. Som sagt, alla känslor på samma gång.

När jag steg i land efter den händelserika Valsafarin kände jag mig helt slut. Jag var fortfarande sjösjuk och det kändes som hela världen gungade. Jag var helt matt. Jag stapplade mig fram till min hyrbil och lade mig sedan i baksätet. Jag fick en fruktansvärd frossa, trots att jag hade kläder för vinterväder på mig. Jag visste att jag bara hade två timmar på mig innan mitt flyg tillbaks skulle gå och min tid var så värdefull, men just då hade jag inte ens ork att känna mig ledsen över det. Jag låg där i baksätet i en timma innan jag tillslut piggnade till och kom tillbaks till verkligheten.

En timma kvar. Bara en timma kvar i Vesterålen, mina drömmars resmål. Jag fick så dåligt samvete över att jag legat i baksätet på en bil när jag befann mig på den vackraste plats på jorden. Jag satte mig bakom ratten, gnuggade mig i ögonen och klappade till mig på kinderna, letade fram en karta och körde till turiststationen för att be om en karta till “bleikestranda” som jag drömt om att besöka så länge. Jag trodde inte jag skulle hinna.  Jag kände sådan ångest. Sådan fruktansvärd sorg. Jag kunde inte missa det jag ville se allra mest.

När jag fick en vägbeskrivning så körde jag bara. Jag såg att den inte låg lika långt bort som jag trodde. När jag kom ut på vägarna och såg de otroligt vackra omgivningarna blev jag helt chockad. Så vackert. Trots att det var väldigt disigt denna dagen så var det en oförklarlig syn att se de mäktiga fjällen komma fram genom dimman. Från hamnen kunde jag inte se hur vackert det verkligen var runt omkring.
062420
Tillslut såg jag den. Bleikestranda, som bredde ut sig som en evig, vit strand längs havet nedanför de mäktiga berget. Mitt hjärta nästan stannade till. Jag ställde bilen på en liten mötesplats längs vägen. Jag tog min kameraväska och bara sprang för livet ner till stranden och havet.
062430
När jag plötslig stod där på stranden, med mina bara fötter i den vita, mjuka sanden och med det iskalla havsvattnet som sköljde över mina fötter, så kom det några glädjetårar. Det kändes overkligt. Jag trodde inte att jag skulle hinna. Men så stod jag där, på platsen jag drömt om att få komma till. Jag kände frihet. Det blev ett sådant starkt kontrast mot det jag upplevt tidigare på dagen. Jag kände mig så lätt. Som en vind.
Jag hade 20 minuter på mig att ta in allt det vackra. 20 minuter att vandra på Bleikestranda, innan jag behövde köra mot flygplatsen. Det kändes då som de viktigaste tjugo minuterna i mitt liv. Jag skulle ta vara på varje sekund.
jonnableikestranda

062424062423062427062426062422062431Det här var utan tvekan en av de bästa stunderna på Norgeresan.  Den lyckan jag kände på stranden var så stark. Allt kändes fullständigt. Det kändes som en sorg i hjärtat att behöva lämna Andøya när jag precis kommit dit. När jag precis fått upptäcka lite av omgivningen. Jag hade gjort vad som helst för en dag till att åka runt och fota och upptäcka. Men samtidigt så kände jag mig så enormt tacksam för att jag hann till stranden. Att jag fick den där stunden. Det betydde så mycket för mig.

Nu kommer en liten video jag filmade nere på stranden. Jag tror jag nästan sprang konstant i tjugo minuter. Det kändes som det bästa sättet att få ut min glädje över att vara där jag var  ♥

En rundtur i mitt hus!

Nu ska jag äntligen visa lite bilder från alla rum i huset, samtidigt! Har ju visat olika rum lite då och då men inte en hel sådan här “rundtur” som det blir nu. Några bilder har jag tagit innan, medan vissa har jag tagit idag. Jag känner mig så otroligt nöjd med hur jag har det här hemma nu, sedan jag ändrade om lite olika rum. Förut hade jag mina arbetsrum på övervåningen, medan jag nu nyligen flyttat upp sovrummet och ner med arbetsrummen. Det blev toppen tycker jag! Mycket skönare “flow” här hemma nu.

Jaja, nu ska jag inte babbla mer. Here we go!

Så här ser det ut när man kommer in i hallen. Nanook är dörrvakt!

Så här ser det ut när man kommer in i hallen. Nanook är dörrvakt!

Och här kommer vi in i köket, husets hjärta, där jag även har min vedpanna.

Och här kommer vi in i köket, husets hjärta, där jag även har min vedpanna.

Och andra sidan av köket. Köksbordet och min absoluta favoritfåtölj.

Och andra sidan av köket. Köksbordet och min absoluta favoritfåtölj.

Och här har vi mitt arbetsrum i anslutning till köket.

Och här har vi mitt arbetsrum i anslutning till köket.

Här sitter jag t.ex just nu, när jag bloggar. Använder det här rummet i allt datorjobb jag gör. Redigerar bilder, skriver, mailar. Mitt kontor helt enkelt. Älskar detta rummet! Ljust och gott om plats.

Här sitter jag t.ex just nu, när jag bloggar. Använder det här rummet i allt datorjobb jag gör. Redigerar bilder, skriver, mailar. Mitt kontor helt enkelt. Älskar detta rummet! Ljust och gott om plats.

061611

Och från arbetsrummet går en dörr in till min ateljé.

Och från arbetsrummet går en dörr in till min ateljé.

Och det här rummet blev klart natten innan första filmteamet skulle komma hit. Så jag har inte hunnit visa er det än.

Och det här rummet blev klart natten innan första filmteamet skulle komma hit. Så jag har inte hunnit visa er det än.

Jag älskar, älskar ÄLSKAR min nya ateljé. Så stort och luftigt och bra ljus! Enorm skillnad från övervåningen där det var väldigt trångt och lågt i tak. Med den här stora arbetsytan känns det som jag har allt jag behöver <3

Jag älskar, älskar ÄLSKAR min nya ateljé. Så stort och luftigt och bra ljus! Enorm skillnad från övervåningen där det var väldigt trångt och lågt i tak. Med den här stora arbetsytan känns det som jag har allt jag behöver <3

Ena väggen har jag täckt med plats och gjort ordning att ha som "målarhörna". Här ska jag skapa mästervärk haha :D

Ena väggen har jag täckt med plats och gjort ordning att ha som “målarhörna”. Här ska jag skapa mästervärk haha 😀

Och jag har ett stort bord i mitten av rummet där jag bland annat slår in fotoprints som jag säljer via min webshop .Det är SÅ skönt att ha ett helt bord och så mycket plats för det. Annars har jag stått i köket och gjort det och det blir så stökigt fort! Det här är som en ny värld för mig :)

Och jag har ett stort bord i mitten av rummet där jag bland annat slår in fotoprints som jag säljer via min webshop .Det är SÅ skönt att ha ett helt bord och så mycket plats för det. Annars har jag stått i köket och gjort det och det blir så stökigt fort! Det här är som en ny värld för mig 🙂

Har ordnat med bra förvaring så att jag lättare ska kunna hålla ordning här inne, även när jag är mitt i ett kreativt kaos.

Har ordnat med bra förvaring så att jag lättare ska kunna hålla ordning här inne, även när jag är mitt i ett kreativt kaos.

Och när man kommer upp på övervåningen nu så ser det först ganska tomt ut. Här hade jag min ateljé förut. Superfint rum men väldigt lågt i tak. Det är många långa människor som inte kan stå helt upprätt här uppe. De måste varit väldigt korta förr i tiden?  Här har jag i alla fall en dröm om att fixa ett riktigt mysigt vardagsrum. Det känns som det enda jag "saknar" här hemma idag. Någonstans att sitta eller umgås med vänner istället för i köket. En soffa, och kanske en TV. Jag är ingen stor TV tittare men det vore mysigt med ett litet vardagsrum här uppe. Soffan ska jag i så fall ha vid fönstren så jag kan ligga och titta på norrskenet om vinternätterna :)

Och när man kommer upp på övervåningen nu så ser det först ganska tomt ut. Här hade jag min ateljé förut. Superfint rum men väldigt lågt i tak. Det är många långa människor som inte kan stå helt upprätt här uppe. De måste varit väldigt korta förr i tiden?
Här har jag i alla fall en dröm om att fixa ett riktigt mysigt vardagsrum. Det känns som det enda jag “saknar” här hemma idag. Någonstans att sitta eller umgås med vänner istället för i köket. En soffa, och kanske en TV. Jag är ingen stor TV tittare men det vore mysigt med ett litet vardagsrum här uppe. Soffan ska jag i så fall ha vid fönstren så jag kan ligga och titta på norrskenet om vinternätterna 🙂

Och här är min garderob som ni ju sett ganska nyligen då jag gjorde ordning den i maj. Min fina walk-in-closet!

Och här är min garderob som ni ju sett ganska nyligen då jag gjorde ordning den i maj. Min fina walk-in-closet!

051202

Och här är mitt sovrum. Jag trivs så bra med att sova här uppe. Förut har jag alltid haft mitt sovrum där nere bredvid köket, där jag idag har mitt arbetsrum. Men det här rummet är helt perfekt som sovrum. Det är så mysigt och romantiskt och vackert ljus.

Och här är mitt sovrum. Jag trivs så bra med att sova här uppe. Förut har jag alltid haft mitt sovrum där nere bredvid köket, där jag idag har mitt arbetsrum. Men det här rummet är helt perfekt som sovrum. Det är så mysigt och romantiskt och vackert ljus.

Och utsikten ifrån mitt sovrumsfönster är helt underbar! Älskar att sitta vid fönstret och titta ut en stund på natten innan jag lägger mig. Jag ser en liten bit av sjön.

Och utsikten ifrån mitt sovrumsfönster är helt underbar! Älskar att sitta vid fönstret och titta ut en stund på natten innan jag lägger mig. Jag ser en liten bit av sjön.

061621Nu har ni sett det mesta av huset, förutom någon skrubb här och här och verandan. Och badrummet glömde jag bort att fota idag, men så kom jag på att det ju finns bra bilder på det i mitt bad-inlägg HÄR, om ni vill se hur det ser ut också. Inte något märkvärdigt alls, men där finns allt jag behöver. Dusch, varmvattenberedare och till och med tvättmaskin. Underbart!

Det är roligt att tänka tillbaks på hur allt var för snart fem år sedan. Då jag flyttade in i den gamla skolan här i Grundtjärn. Ett hus utan varmvatten, dusch eller tvättmaskin. Utan ved och utan värmesystem. Utan pengar eller en plan på hur jag skulle klara mig. Allt jag hade var en dröm. En vision och ett hjärta som så starkt sa till mig att jag skulle fortsätta kämpa mot mitt mål. Tydligen så räckte det, för nu är jag kvar här i Grundtjärn, nästan fem år senare. Och först nu känner jag att jag verkligen har landat här. Jag har allt jag behöver och har ett bekvämt hem, något som är viktigt för mig. Jag är så tacksam. Så obeskrivligt tacksam. Får jag bo såhär vackert mitt ute i ingesntans och samtidigt ha allt jag någonsin drömt om? Ett mysigt kök, en stor ateljé, ett växthus, en trädgård, en vedpanna och en vedbod full med ved, och en hund och en katt. Samtidigt som jag får skapa, skriva, blogga, fota och uttrycka mig. Just nu känns det som att jag på ett sätt kommit i mål. Det har hänt så mycket positivt och jag är så glad att jag får sitta här i denna stund och känna mig nöjd. Jag är så nöjd att jag skulle kunna stanna tiden nu och bara njuta.

Det är så sällan den känslan infinner sig i livet. Ofta är vi påväg mot ett nytt mål hela tiden. Vi stannar aldrig upp och känner tacksamhet för det som vi har nu! Men nu gör jag verkligen det. Jag är så himla nöjd.
Självklart har jag massor av drömmar och mål framöver som jag vill förverkliga. Men jag vill inte bara leva för det. Jag vill inte att mitt liv ska bli en enda lång resa för att nå något nytt hela tiden.

Jag vill leva för detta, som jag har nu. Livet känns så fint nu, och jag vill ta tillvara på varje dag som jag får känna såhär. 

En liten sorg

Jag vill verkligen inte klaga och sura över vädret. Men, det gör bara så ont i mig att maj och juni försvunnit, som är årets bästa tider då jag brukar vara som mest produktiv och ta det bästa fotona och filmerna. Tiden då jag får som mest inspiration och jag ägnar dag och natt ute i naturen för att fånga det magiska.

Juni är tiden då allt är i sin allra vackraste, mest fulländade form och ljuset är något alldeles speciellt. Midnattsljus och dimmor. Blomsterängar och stilla nätter med tusen fåglar som sjunger i skogarna.

Nu är det så kallt att knappt maskrosorna vill slå ut. Jag går med långkalsonger och tjocktröja, och måste elda minst två gånger varje dag för att hålla huset varmt. Jag bär in lika mycket ved varje dag som jag gör en oktoberdag.
6 grader och kalla, kraftiga vindar. Åh…jag måste bara vara ärlig. Jag känner en enorm sorg över detta. En sorg över att tiden jag älskar mest försvinner bort. Jag hoppas varje dag att det ska bli en fin dag eller kväll så att jag ska kunna skapa. Jobba. Filma. Fota. Mitt huvud och hjärta sprängs av idéer och visioner som jag inte kan förverkliga på grund av blåsten och kylan. Ja, jag är så beroende av vädret. Eller…kanske ska jag säga känslan. Jag är beroende av känslan för att skapa. Det är som två olika världar. Två olika dimensioner. En kylig, blåsig mulen kväll mot en stilla, solig, tyst kväll. Det går inte att skapa eller känna samma känsla. Inte ens när jag försöker. Det blir inte äkta.

Jag tittade på det här klippet från förra våren. Vilken lycka. En stilla sjö, solljus, värme, barfota på grusvägen. Myggor som dansar i kvällssolen och fåglarnas sång. Jag hade gjort vad som helst för att bara få lite av detta.
Nu är vi halvvägs in i juni och jag kommer inte ge upp hoppet om en magisk tid.

061501

Lite nostalgibilder från förra juni.
061502061504