Godkväll på er!
Just nu sitter jag i soffan hemma hos min mormor och morfar i Sollefteå. Jag åkte hit i eftermiddag efter jag jobbat och nu ikväll har jag har varit och hälsat på min mormor som fortfarande ligger på sjukhuset. Det känns så skönt att fara hit igen, det var några dagar sedan nu. Nu när de har de har det jobbigt och är sjuka vill man finnas där för dem så mycket som möjligt. Jag hoppas så innerligt att min mormor ska bli bättre snart. Min morfar blev också sjuk och hamnade på sjukhuset, och samma sak hände en annan gång. De låg på sjukhus båda två. Jag har verkligen förstått att det är något speciellt när man levt ett helt liv tillsammans. När den ena blir sjuk, så dröjer det inte länge tills den andra blir sjuk. Och om den ena dör, så dör oftast den andre personen snart därefter. Jag tror det är för att efter ett helt liv tillsammans, så har man fått så enormt starka band, att den där meningen “Jag klarar inte av att leva utan dig” verkligen blir till sanning. Det blir nog som om att man lever genom varandra.  Och det är så vackert. Det är kärlek. Inte den där kärleken som kanske syns eller känns på det sättet längre, men det är för att den ligger så djupt i hjärtat, bortom det man kan se och känna.

Min morfar fick komma hem idag som tur var, så det känns bra att vara här nu och hjälpa till lite. Och i morgon ska jag hälsa på mormor igen innan jag far hemåt Grundtjärn. Jag läste upp några av era fina Krya på dig-kommentarer som ni hade skrivit i ett inlägg till henne, och hon blev så glad 🙂 Hon tyckte det var helt otroligt att folk brydde sig så. Och det tycker jag också. Jag slutar aldrig förvånas av er läsare, som skänker så himla mycket positiv energi varje dag genom era ord. Tack <3

En mobilbild som jag tog en höstkväll nere vid sjön.