Grå, dimmig dag. Men vackert.
Tag Archives: och
Vänner för livet
Nu när jag är i Göteborg ska jag träffa mina underbara vänner Linda och Julia. Vi gick i samma klass i gymnasiet och läste programmet samhäll-estetisk. Jag har så många härliga minnen med dem. Mycket som kommer fram nu när jag tittat igenom lite gamla bilder från den tiden.
När någon frågar mig vilka som är mina bästa vänner så säger jag alltid Linda och Julia. Jag tror inte riktigt jag fattade det på den tiden, att de faktiskt skulle bli mina “livsvänner”. Även om det fanns stunder då vi knappt umgicks under de åren så är det som jag känner ett väldigt, väldigt starkt band till dem. Det spelar liksom ingen roll att vi inte setts på nästan fyra år nu, de känns som vi alltid kommer vara vänner och börja där vi slutade oavsett hur lång tid det gått mellan. Och det är något väldigt fint.
Jag uppskattar det mer än någonsin nu, när man blivit lite mer till åren och förstår hur viktigt det faktiskt är att ha några att komma “hem” till.
Linda, Julia och jag, för många herrans år sedan 😀
Haha skrattar varje gång jag ser den här bilden. Så här fina såg vi ut på en dramalektion.
Jag kan inte i ord beskriva hur det känns att jag faktiskt ska träffa dem nu på söndag. Både nervöst och jättekul på samma gång! Jag tror nog vi alla är ganska detsamma, även om flera år gått. Så jag tror vi snabbt kommer hitta tillbaks och ha riktigt skoj 😀
Jag hittade ett filmklipp från den första kvällen då vi faktiskt lärde känna varandra på riktigt. Det var en fredag, och vi bestämde att vi efter skolan skulle gå hem till mig och titta på idol och äta pizza. Det var den kvällen som förde oss samman. Det filmklippet får mig verkligen att le. Det känns så kul att kastas tillbaks i tiden sådär.
Så jag tänkte visa det här. Det är inget märkvärdigt, men för mig var det ändå en speciell kväll eftersom det var här vår vänskap började.
Ursäkta vattenstämpeln som är på videon. Klippen var så “gamla” så de behövde konverteras för att jag skulle kunna titta på dem och ladda upp dem haha. Och ville inte spendera 300 kr på att köpa det där programmet 😉
Here we go!
Storstädning och magisk ros
Förmiddagen har ägnats åt att fälla träd och bära kubbar i skogen. Jag stinker av motorolja och sågspån! Men jag ska inte duscha än, för nu är det dags för en snabb storstädning av huset, och fixa så allt är klart till på onsdag när 4 engelsmän flyttar in under några dagar 🙂
Det behöver ändå städas här. Om ni inte visste det redan så är jag en jävel på att stöka ner ett helt hus väldigt fort.
Mattorna på vädring 🙂
Har lagt ut min fina dörrmatta som jag fick på Nicke Sjödin-galan. Haha jag vet inte om den här meningen var något som Nicke sa eller något. Men jag tycker om den. Man blir på gott humör på något vis 😀
Och på tal om Nicke Sjödin galan så måste rosen jag fick den kvällen varit magisk. Nu har det snart gått en hel månad, och rosen står fortfarande kvar lika vacker. Har aldrig varit med om liknande! Annars brukar ju rosor bara hålla sig vackra några dagar. Måste vara Nicke som spökar 😉
Rosen som jag håller här är samma ros som jag fotade nu i fönstret. En månad senare. Inte klokt ju 🙂
Natthimlen och meningen med livet
Åhh vilket vackert norrsken jag nyss fått sett på natthimlen. Wow säger jag bara. Det är så fint att det gör ont. Jag fylls med sådan lycka av att få se norrsken. Samtidigt som jag känner ett slags vemod. När jag står där under det dansade norrskenet får jag som ett annat perspektiv på allt. På livet. Allt känns så konstigt och det går inte att sluta undra över hur allt fick en början, vad som är meningen till någonting och vart vi är, vilka vi är. Frågor jag grubblar på dagligen, men under stjärnhimlen förstärks allt. Det går inte att INTE undra när man inser att alla de små miljontals prickar är solar och planeter i något oändligt stort. Jag inser ju att det är så mycket vi inte vet. Så mycket.
Det är lite komiskt när man tänker på det. Här går vi runt på vår planet. Vi vaknar varje morgon och gör vad vi ska, men ingen, INGEN vet säkert varför vi är här, vart universum slutar/börjar eller hur allt kommit till. Vi grubblar mer på vilken dressing man ska ha till salladen än att undra vad sjutton vi gör här. Haha, jag hoppas så innerligt att jag någon dag får veta. Kärnan till livet. Till att allt finns. Jag vill veta hur tiden fungerar. För jag tror inte den är linjär så som vi upplever den. Jag vill veta allt! Jag blir nästan deppig ibland för att det är så mycket jag undrar men inte får svar på. Allting är så stort, så fantastiskt, att små saker som kanske är viktiga i vår vardag nästan känns alldeles meningslösa när man inser att det är så mycket mer…och vad är meningen med allt? Varför ska jag stå här och skaka mina mattor och äta rostat bröd med marmelad när universum är så stort? Samtidigt så kan man ju inte sluta “leva” bara för det. Men det är ibland som om jag längtar efter att leva på ett annat sätt. Typ, bli ett med norrskenet istället 🙂
Ju äldre jag blir och ju mer jag lär mig , desto mer inser jag hur lite jag vet om allt.
Åhh…ja jag blir alldeles mållös av att vara ute under stjärnhimlen. Jag brukar önska att ett stort rymdskepp skall komma och ta med mig på en guidad tur i universum, och ge svar på allt. Det hade varit något 🙂
Här kommer kvällens bilder på norrskenet!
Pinsamheter och videoblogg
Så var det fredag då! Vad skönt det känns. Jag bar in ved i två timmar innan mörkret föll. Så nu är man lite mosig i kroppen.
Den här veckan har varit väldigt rolig. Det har varit mycket på gång och roligast var nog när vi samlades några bybor i onsdags för mitt lilla fotoprojekt, som jag lovar att jag ska berätta mer om snart.
I går råkade jag för övrigt sjunga högt för en granne. Jag var hemma hos mamma, som inte var hemma, och jag skulle gå ut och skaka någon matta. Radion var på och som alltid när jag är själv är jag väldigt högljudd. Jag sjöng för fullt på en låt som spelades på radion samtidigt som jag öppnade dörren för att gå ut och skaka mattan.
”You raise me UUUUUUUUUP”, och precis när jag är på högsta tonen så ser jag att grannen står utanför och hämtar posten i sin brevlåda. Vad är oddsen? Det kändes så pinsamt. För inte lät det bra heller. ”Hej!” sa jag och sedan fortsatte jag nynna ganska högt. Det konstiga med mig är att när jag råkar göra något sådant där pinsamt, så fortsätter jag ofta att göra det som jag ”råkade” göra. Jag tror det är för att jag måste få den andre att tro att jag inte alls tyckte det var pinsamt.
Lite som när man snubblar eller halkar när man är ute och går bland folk. Det har hänt mig massvis med gånger. Så snubblar jag till och så vet jag att någon såg det. Då fortsätter jag att ”snubbla” till lite fler gånger, eller gå lite sådär konstigt, så att de ska tro att jag inte bara råkade snubbla, utan att jag faktiskt går sådär. Av någon anledning verkar det som att jag tror att det blir mindre pinsamt då. Men det lär ju bara göra att jag verkar ännu mer konstig?
Åh och en annan pinsam sak hände mig i veckan. Jag skulle låna en bok på Sollefteå bibliotek, och samtidigt skaffa lånekort, för det hade jag inte innan.
Så stod jag där med bibliotikarien och hon skulle fixa ett lånekort till mig. Hon frågade som vanligt efter namn och adress. Sedan sa hon ”Bilnummer?”. Trodde jag! Hon sa ju naturligtvis MOBILNUMMER. Men jag hörde bilnummer. Och istället för att ifrågasätta varför sjutton hon behövde mitt bilnummer för ett lånekort, så började jag säga mitt registreringsnummer på bilen.
”ööh…okej…eh låt se….det är D…..C…” Men som tur var så avbröt hon mig och sa ”Men det kan väl inte vara ditt mobilnummer?” DÅ hörde jag vad hon menade ”Jaha, nej oj jag tänkte fel” sa jag. Men jag sa ju absolut inte att jag trodde hon sa bilnummer.
Jaja, veckan har varit rolig men nu är det skönt att det är helg! Jag har lite glass som jag ska äta nu, och bara slappa och ta det lite lugnt i kväll.
Tog med mig filmkameran idag och filmade lite, som jag nu klippt ihop till en liten videoblogg, som jag hoppas ni vill titta på! 😀
Önskar er en riktigt mysig helg! Kram på er! ♥
Höst, kärlek och känslor
Löven ändrar färg för varje dag som går och det blir bara vackrare och vackrare ute. Jag älskar den här tiden. Speciellt nu då det är så varmt och soligt. Hösten är en speciell tid. Det känns alltid som en nystart på något vis. Jag får ny energi och blir alltid full av inspiration.
Igår kväll tog jag och Nanook bilen och åkte iväg på skogsvägarna. Vid gick sedan ut i skogen och åt blåbär. Jag bara njöt av den friska, svala luften. Den där luften och lukten som bara hösten har. Så underbart.
Det är många som frågar om Michael och vad som händer nu. Jag förstår att många undrar. Någon skrev att det känns som att man läst en bok och sedan är de sista sidorna utrivna. Jag har inte skrivit så mycket om oss den senaste tiden, men det är för att det har varit en väldigt jobbig och känslosam tid. Mycket upp och ner, precis så som livet är. Efter en hel sommar tillsammans är han nu tillbaks i USA, och vi kommer att fortsätta framtiden som vänner. Även om det kanske inte blev så som vi trodde så är jag ändå så tacksam över att vi båda gav oss en chans och spenderade sommaren tillsammans. Jag har mycket fina minnen för livet.
Så nu vet ni hur det ligger till. För att jag ska kunna gå vidare så tror jag det också är en viktig del för mig att skriva om det så att jag inte låter er alla hänga kvar i ett frågetecken som ligger kvar och gnager, i både er och mig.
Kärleken är så vacker och kraftfull, men på samma gång så väldigt skör.
Video från vintern och sommaren
Oavsett om det är vinter eller sommar så älskar jag att vara nere vid sjön. Det ger mig en känsla av frid att vara där. Eller frihet. Jag hittade en liten film som jag gjorde i vintras med filmklipp från början av vintern. Mycket från när jag är ute på sjön, eller isen som det då är. Jag lade nu till lite filmklipp i den filmen som jag filmat från sjön nu i somras. Då får man se kontrasten från vintern och sommaren, och att båda årstiderna verkligen har sin egen charm. Det är som att befinna sig i två olika världar.
Så på med högtalaren/hörlurarna, luta er tillbaks och njut av årstidens skiftningar! 🙂