Ibland får jag höra “Men du som är så ung, du ska ju ha roligt och leva livet”. Jag blir alltid lika förvånad när någon säger så till mig. Först och främst kan jag inte förstå hur någon kan döma andra för hur dom lever sitt liv, och sen förstår jag inte riktigt vad den personen menar. Visst, det är inte det vanligaste att bosätta sig långt ifrån allt när man är ung. Det vanligaste är ju att flytta ifrån landet till staden. Men bara för att man bor såhär betyder det inte att man inte kan ha roligt. Jag har ett flertal gånger känt mig nedtryckt av en sådan kommentar. Bara det påståendet gör ju att jag hamnar i en position där jag måste försvara mig “Jo men jag har visst roligt…ehh..”

Jag brukar fundera på vad det är som räknas som roligt för unga idag. Eftersom jag av vissa människor tydligen inte räknas till en av dem som “har roligt och lever sitt liv”, så vad är det då jag ska uppnå för att inte stämplas som någon som har väldigt tråkigt och kastar bort sitt liv? Jag vill veta vad en person som säger så till mig egentligen syftar på? Vilka krav av roligheter är det jag inte lever upp till i mitt liv?
Egentligen så förstår jag ju med detsamma vad personen menar när den frågan ställs. Jag gissar att i att ha roligt ingår : Att vara ute bland folk,  bo i en stad, festa, träffa mycket vänner, resa, shoppa, gå på café och andra nöjen.

Jag kanske har helt fel, men jag gissar att det är något i den stilen. För om jag leker med tanken på att jag hade gjort mycket mer av det i min vardag, så tvivlar jag på att någon någonsin skulle ställa den frågan till mig. Det som provocerar mig när någon säger så är att det känns så fruktansvärt tråkigt att alla idag ska stöpas i samma form. Går man lite utanför ramarna eller inte följer normen så är man avvikande. Som om inte unga hade nog med krav på sig idag så ska man också “leva sitt liv” och ha “så jäkla roligt” och leva upp till allt som man “borde” göra för att fullt njuta av sitt liv. Njuta av sin ungdom. Men vem är det som bestämmer vad som hör till det?
Alla är vi ju olika, även om vi nästan tvingas till att bli väldigt likadana och tycka om samma saker redan från barnsben idag. Men vi är ju alla så unika innerst inne och vi mår ju som bäst om vi bara får vara som vi är. Väljer man att gå en annan stig i livet så ska man inte behöva höra från andra att man “gick miste om det roliga” bara för att man inte följde idealen eller normen.

Jag kan helt ärligt säga att för mig var det tvärtom. Jag utnyttjade inte allt roligt som finns i stan när jag bodde där. Jag längtade mest bort. Däremot nu när jag bor här så kan jag älska att åka in till Stockholm lite då och då och njuta av det som finns där! Gå på café och vara bland folk. Känna storstadspulsen. Och jag har bara en dryg timma till Övik, där jag har allt det där som jag inte har i Grundtjärn. Men mitt hem, det har något som ingen stad i världen kan erbjuda, och det prioriterar jag. Att bo som jag gör behöver aldrig betyda att man väljer bort något annat. Jag älskar balansen. Om jag vill ut och festa eller gå på stan kan jag göra det. Om jag vill vara i naturen kan jag vara det. Men jag väljer att ha närheten till det sistnämnda. Jag bor på den vackraste plats jag kan tänka mig och samtidigt kan jag ta del av alla nöjen som finns, även om det är längre bort och det krävs mer planering.

Sedan, en annan viktig sak är att vi ju alla roar oss på olika sätt. Alla behöver inte tycka om att göra samma saker! Som sagt så kan jag tycka det är jättekul att åka till stan någon helg, men sedan räcker det för mig ett tag. Det som jag roar mig mest med finns redan här. Jag kan ha hur roligt som helst, även när jag är helt ensam i en stor skog. Och det borde inte anses mindre värt eller mindre roligt för det.

Så till alla dessa trångsynta så vill jag bara säga: Låt alla få välja sitt eget liv. Inget är mer rätt eller fel än det andra. Bara man är sig själv och går sin egen väg! Det borde lyftas och prioriteras mer än att uppnå något slags ideal för hur man ska leva sitt liv ♥