Hej på er!
Åhhh, vilken otroligt fin respons jag fick av er på min videoblogg i senaste inlägg. Jag blev SÅ glad att ni gillade den! Jag satt så länge och redigerade den, och tillslut visste jag liksom inte själv om det blev bra eller dåligt. Så blir det ju ibland. Man blir liksom blind för det man gör. Så när jag la upp den så tänkte jag “Äsh…det här får väl duga“. Och sen, får jag läsa era otroligt fina ord efter att ni sett den. Wow, tack. TACK! Jag önskar iblanda att ni verkligen fick se hur glad jag blir när jag läser era kommentarer. Det är verkligen dagens höjdpunkt.
Nu har jag ju varit otroligt dålig på att svara er senaste två veckorna. Det har varit så himla mycket annat. Men är SÅ glad att ni fortsätter skriva ändå. Har inga stora planer under helgen så jag tänkte ägna lite tid i lugn och ro framför datorn med en stor kopp te och svara på kommentarer både här och på Instagram. Men vill verkligen att ni ska veta hur tacksam jag är!
Den här veckan så har jag varit väldigt seg och trött. Som om jag haft sirap i huvudet. Det brukar ofta vara så efter att jag varit på en sådan där intensiv resa där jag pumpat ut all min energi. Så veckan efteråt är som en lång baksmälla. Har knappt rört kameran och spenderat mesta dagarna inne framför datorn med lite vanligt pappersjobb och annat. Allt sådant där som är väldigt okreativt egentligen. Men det behövs balans!
Igår kväll så fick jag dock en rejäl kick igen när jag fick hem ett stort paket med studioutrustning som jag beställt. Många av er vet ju vid det här laget att jag håller på att göra en skiva med kulning. Och efter mycket om och men så bestämde jag mig för att skaffa bra studioutrustning själv istället för att behöva boka en studio när jag ska spela in låtarna.
Den tanken, att stå i en studio med någon som lyssnar, instängd i ett bås…det kändes både fruktansvärt skrämmande och pinsamt och samtidigt en situation som skulle ta bort hela känslan och inspirationen för mig. Så jag har länge gått och grubblat över den biten. Tills Mats, musikern som jag samarbetar med, kom på den briljanta idén att jag skulle kunna spela in det själv, ute i naturen, där jag får som mest känsla när det gäller kulning. Men också möjligheten att spela in hemma, i min ateljé. Så jag fick hjälp av honom att hitta grejer som inte var allt för dyra men som ändå räcker gott och väl för att få riktigt fin kvalitet till skivan.
Så igår kom äntligen paketet med grejerna. Två olika mikrofoner (en för utomhus och en för min studio hemma), och ett riktigt mikrofonstativ, och popfilter och en akustikskärm. Det kändes lite overkligt att packa upp alla dessa saker. Jag har MYCKET att lära mig, eftersom detta är något helt nytt för mig. Men det ska bara bli roligt att äntligen få sätta igång!
Jag fick hjälp av Johan igår att koppla in allt så att jag kunde prova mikrofonen till mitt ljudprogram i datorn. Och wow, det kändes verkligen att det är bra grejer. Det här himla lätt att bli fast med att sitta och leka med rösten och höra sig själv i hörlurarna. Inte förrän 2 på natten kom jag i säng.
Lille Nanook hälsar! ♥
Just det, TACK för alla som röstat på mig till Årets Influencer i Stora Influencerpriset. Ni är så fantastiska! Jag vet att ni är många som röstat och som verkligen kämpat för att jag ska kunna ta hem det här. Är så evigt tacksam för det! Jag kan säga att det känns ganska skönt nu när röstningen är avslutad. Det är något avslappnande med att man inte längre kan påverka. Nu får vi bara vänta och se! 🙂
Men, om exakt en vecka, på fredag den 13 oktober, så går galan Stora Influencerpriset av stapeln på Elite Marina Tower i Stockholm. ÅHH! Det ska bli sååå roligt och självklart är jag nervös och pirrig. Oavsett om jag vinner eller inte så vet jag att det kommer bli en fantastiskt rolig kväll med många härliga, inspirerande människor. Många känner jag sedan innan, och det ska bli så kul att träffa mina “kollegor” i samma bransch som mig själv. Och min älskade Johan kommer gå med mig ♥
Jag tänkte passa på att tipsa om att man kan köpa biljett och vara med på galan! Tänkte om det är någon av er som skulle tycka det vore kul att komma och se prisutdelningen live! Det kommer vara många olika kreatörer på plats och Molly Sandén kommer uppträda. Några av prisutdelarna är bland annat Kenza, Sandra Beijer, Ebba Von Sydow, och faktiskt jag själv! Vilken ära att få dela ut pris. Jag ser SÅ mycket fram emot den kvällen. Och det vore fantastiskt roligt om jag fick träffa några av er på plats.
Avslutar med en bild från resan förra veckan, när jag gick in i den vackraste höstskog man kan tänka sig. Ett hav av gyllengula fjällbjörkar. Har som sagt fortfarande fler bilder från resan som jag ska visa er sedan.
Nu önskar jag er alla en underbar helg! KRAM på er! ♥
Bättre sent än aldrig! Äntligen blev jag klar med videobloggen från resan som visst blev mycket längre än jag hade tänkt mig. Det var svårt att hålla sig från att visa material som jag ska spara till mitt filmprojekt senare, men som tur är fanns det mycket annat material, även om skärmen på min videoblogg-kamera jag sönder efter halva tiden. Åh, det var verkligen några helt magiska dagar, och det var många gånger jag önskade att jag hade kunnat ta er med allihopa, till dessa platser på riktigt, och inte bara genom kameran. Men jag gjorde så gott jag kunde så att ni ändå skulle få känna att ni hängde med på resan.
Är verkligen så glad att ni hängt med på resan här i bloggen. Ändå har ni fått sett så himla lite av allt fantastiskt jag fått uppleva. När jag kom hem igen hade jag minneskorten fullproppade med både filmer och foton som jag nu håller på att bearbeta. Filmade såklart för en videoblogg under resan också, även om det blev lite mer sporadiskt än annars eftersom jag i första hand filmade för en annan film.
De två sista dagarna var jag i vackra Stekenjokk. Jag hade nästan glömt hur fantastiskt vackert det är där. Det känns som om man kliver in i en annan värld. En annan planet. Det är sådana fantastiska vyer med öppna vidder och höga berg som reser sig i horisonten.
Jag förstår fortfarande inte hur jag kunde ha så fruktansvärt tur med vädret. På riktigt. Just i fjällen är vädret ofta så skiftande, och den här tiden på året kan man nästan räkna med regn och rusk. Men alla dagar så sken solen ensam på himlen. Jag är så tacksam. För det gjorde ju också att jag fick se de mest fantastiska solnedgångar varje kväll.
Att få vara på en sådan här plats väcker samma känsla i mig som att få bli serverad ett buffébord med det allra vackraste man vet. Så mycket man älskar på en och samma gång. Som om ett barn får kliva in i den största lekpark man kan tänka sig, där allt roligt man någonsin kan drömma om finns. Här finns vilda fjällbäckar, stora berg, fält med bomullsblommor och färgnyanser som tar andan ur mig. Och allt är gratis. Jag får vräka i mig av allt det vackra och fånga det på bild. Jag kan inte förklara. Jag hamnar i långvariga lyckorus när jag springer omkring på fjällen såhär.
Den här bilden tog jag efter min första dag i Stekenjokk, när jag var på väg tillbaks till Marsfjäll Mountain Lodge i Saxnäs igen, där jag bodde i två nätter. Jag var kvar i Stekenjokk tills mörkret börjat lägga sig, och i samma veva reste sig månen ovanför bergen. Jag stannade bilen och rusade ut för att ta en bild. Det var så mäktigt och vackert. Åh, det griper nästan tag i hjärtat på mig nu när jag går igenom bilder från resan. De här dagarna betydde väldigt mycket för mig. På så många olika vis.
Jag har som sagt SÅ mycket mer bilder att visa er. Och jag hoppas bli klar med videobloggen från resan i morgon. Återigen, jag blir så himla glad för era fina kommentarer och att ni uppskattar mina små resereportage. Att vara ute såhär och resa och samtidigt blogga och dela det med er, det är verkligen något av det bästa jag vet. Jag hoppas det blir många fler sådana här resor nästa år!
Jag körde därifrån efter lunchtid eftersom jag hade en lång bit att köra för att komma till min nästa destination. Men på grund av alla vackra omgivningar längs vägen så lämnade jag inte själva nationalparken förrän sent på eftermiddagen. Och ända tills solen hade gått ned stannade jag på alla möjliga vackra platser. Så vid sju-åtta på kvällen hade jag fortfarande ca 25 mil kvar att köra. Men jag var bara så överlycklig över alla fantastiska vyer och alla foton och filmer jag fick fånga längs vägen.
Efter en lång kväll och natt i bilen så befinner jag mig nu i Saxnäs, på 
Så nu ska jag strax packa ihop alla grejer och bege mig iväg mot Stekenjokk. Idag är det ganska mulet och blåsigt, men det gör inget. Så länge jag kan filma med drönaren utan att den kraschar så kommer jag bara njuta av de friska fjällvindarna. Jag ser fram emot den här dagen!
Jag avslutar med nattens norrsken, som lyste upp på himlen medan jag befann mig på ensliga grusvägar mitt ute i skogen eftersom jag råkade följa GPS:ens väldigt märkliga “genväg”. Plötsligt såg jag något som jag tyckte likna ljuset från gigantiska strålkastare. När jag sedan tittade ut genom bilrutan fick jag se ett hav av ljus som dansade. Jag tappade nästan andan. Det var så längesedan jag såg norrsken nu, och det kändes som att titta på något utomjordligt vackert. Först var det knappt som om jag vågade kliva ut genom bilen, för det var så mäktigt. Som om jag när som helst skulle slukas upp av ljuset och stjärnorna.
Så det blev en lång dag, från morgon till kväll. Jag la mesta fokus på att filma till mitt lilla projekt, men försökte ta lite bilder emellanåt också. Som jag skrev igår så kändes det nästan jobbigt ibland, för jag ville vara överallt samtidigt. Jag kunde inte begripa hur jag någonsin skulle kunna ta mig hem igen, utan att någon måste komma och släpa mig härifrån. Så vackert var det.
Jag drack i alla fall mycket av det godaste vattnet man kan tänka sig, direkt från en iskall fjällbäck.
Åh, det känns så mysigt att få krypa upp i den fluffiga, mjuka hotellsängen med den varma datorn i knät och skriva ett litet inlägg till er nu. Klockan är snart tio på kvällen och jag dricker sockerdricka för att hålla mig pigg en liten stund till. Det kändes ändå viktigt att få berätta lite för er om den här dagen innan jag somnar. Jag är så full av känslor och ibland känns det inte som det blir samma sak om jag väntar med att göra ett blogginlägg till dagen efter. Det är ju NU jag vill skriva om det jag känner just nu.
Jag nämnde det för er tidigare, att jag skulle bege mig iväg norrut igen. Några av er förstod redan att det var till Stora Sjöfallet. Ni som följt bloggen ett längre tag vet nog om min kärlek till detta fantastiska ställe. Redan första gången jag satte min fot i Stora Sjöfallet så var det som om en del av mitt hjärta fastande där.
Det blev många kaffepauser under dagen, och vid två tillfällen somnade jag någon timma i bilen. Men annars gick resan hur bra som helst. Det är nästan lite konstigt hur fort det faktiskt går att resa genom Sverige såhär. På bara några timmar kan man befinna sig någon helt annan stans. Det är så lätt att bara sätta sig i bilen såhär, ändå blir det så sällan.
Under nästan hela resan så var det disigt och regnigt. Men det såg bara mystiskt och vackert ut på något vis.
Jag stannade till flera gånger bara för att det var så vackra vyer runt omkring. Höstens färger gör allting så extra vackert. Trots att jag kört den här vägen några gånger så var det som att köra den för första gången nu när allting var i helt andra färgnyanser.
Många timmars bilkörning senare så kom jag äntligen fram till “vägen västerut” som vägen till Stora Sjöfallet kallas. Jag blir alltid lika tagen av alla vackra vyer och stannar tusen gånger för att fota.
Ljuset och färgerna tog nästan andan ur mig.
Det kändes som att komma in i en helt annan värld. Under hela dagen hade jag kört i dis och moln, men nu var plötsligt himlen helt molnfri och jag fick se en av de vackraste solnedgångar jag sett. Det blev nästan jobbigt, för det var så mycket vackert på en gång att jag inte visste vad jag skulle ta mig till.
Jag stannade till ganska länge vid den här platsen för att fota och filma. Sjön låg alldeles spegelblank och jag ville verkligen ta tillvara på det sista av ljuset innan kvällen kom.
Att få se de här vyerna igen gjorde mig så lycklig att jag nästan ville gråta av glädje. Det är något speciellt med denna plats.
Tänk att få ett sådant här vackert välkomnande av Stora Sjöfallet. Det hade jag verkligen inte väntat mig.
Så nu ligger jag här i mitt rum på hotellet 
Som ni kanske såg på filmen så har jag skaffat mig en drönare. Egentligen gjorde jag det redan i våras men fick nu äntligen mitt tillstånd från transportstyrelsen, så att jag ska kunna använda den i mitt yrke. Det har ju varit mycket prat om drönare och om vilka regler som gäller, så jag valde att fixa ett riktigt tillstånd och försäkring så att jag kan både flyga och lägga upp filmer och bilder som jag tagit med den utan att behöva vara orolig.
Jag köpte en DJI Mavic Pro eftersom den är så liten och lätt att ta med. Andra drönare, som givetvis då också är mycket bättre, kan kräva en hel resväska. Men jag vill ju kunna ta med den på mina vanliga, vardagliga fototurer i skogen, och då passade den här väldigt bra. När man viker ihop den ser den ut som en liten skalbagge. Sen får den plats i en liten kameraväska. Helt perfekt.
Jag provade den ganska mycket i våras när jag precis hade köpt den. Och jag minns att det nästan kändes lite otäckt varje gång jag satte igång den. Den svävade upp så lätt och mjukt, som en gigantiskt mygga. Det kändes nästan lite konstigt att vi faktiskt kommit hit idag vad gäller den tekniska biten. Det känns lite futuristiskt att se den sväva omkring, och att kunna flyga upp så högt upp och se skogarna från perspektiv jag aldrig annars sett.
Jag hade faktiskt med mig den på 
Nu önskar jag er alla en riktigt fin helg! KRAM på er ♥