Author Archives: Jonna

Dricka märg i benen

Posted on by

Äntligen har det blivit tillräckligt varmt för att tappa björksav! Som jag längtat. Jag har nästan törstat efter denna fantastiska dryck. Sedan jag drack björksav för första gången för några år sedan så känns det som ett måste att dricka björksav några veckor under våren. Både att tappa den och dricka den ger mig en energikick. Älskar de där ljusa kvällarna när jag springer fram och tillbaks mellan björkarna som jag tappar ifrån. Tömmer i glasflaskor och spänner upp på nytt.

Björksaven känns lite som en mirakeldryck, och jag tror den kan behövas efter en lång, mörk näringsfattig vinter. Den är full med vitaminer och mineraler. Dessutom har forskning visat att den innehåller ämnen som motverkar cancer. Den har massvis med positiva egenskaper för vår hälsa. Förr i tiden sa man tydligen att man skulle ut i skogen och “Dricka märg i benen“.

Jag har borrar ett litet hål i björken, ca 3-4 cm djupt och lika stor omkrets som ett sugrör. Sen stoppar jag in sugröret och ser till att det sitter så tätt som möjligt så att björksaven rinner ner i sugröret, och sedan ned i en bunke eller flaska som jag knutit runt björken. När tappningen är klar så ska man täppa igen hålet så det blir helt tätt, så att saven slutar rinna. Då skadas inte björken.
Om man tappar på mindre björkar där man når grenarna så kan man även såga av en liten gren och tappa ifrån den. Om man googlar på “tappa björksav” så hittar man massor med information i både text och film hur man går tillväga.
Det är något fascinerande över att se dropparna som far ned i bunken. Älskar att stå kvar längre och bara betrakta hur vackra de är på nära håll. Och sen den där sköna känslan när man går därifrån med vetskapen om att det i nästa morgon kommer finnas färsk björskav till frukost. Oslagbart.
Det smakar friskt. Lite sött och en svag smak av björk och ved. Tycker saven är så vacker också. På något märkligt vis känns den mer klar än vatten. Det liksom blänker mer.
Nayeli följde med mig till skogen som vanligt, och hon vart nyfiken på saven.
Tre sekunder efter att jag tog den här bilden så kom det värdens stormvindar så jag fick skynda mig in med alla grejer. Vädret är fortfarande märkligt och väldigt skiftande. Men jag är väldigt glad nu när våren kommit såpass långt att jag för avnjuta några glas björksav varje dag.

Hoppas ni haft en härlig tisdag allihopa! Och hoppas ni också får möjlighet att dricka/tappa björksav nu under våren. Har hört att några av er redan tappat sedan flera veckor tillbaks. På våren märks det som allra tydligast att vi lever i ett väldigt avlångt land.

Stor kram på er! ♥

Vårskrik

Posted on by

I fredags kväll så var jag ute sent på kvällen och välkomnade våren. Trots att hagelskurar och snöfall kom titt som tätt mellan stunderna av kvällssol så var det väldigt mycket vår i luften. Just sådana vårkvällar är nog bland det härligaste jag vet.

Det är tredje året nu som jag fått svar av tranorna/gässen när jag skrikit, visslat eller kulat. För mig har det nästan blivit en tradition nu, att ge mig ut och göra ett rejält “vårskrik” i hopp om att få svar. När de svarar, då vet jag att våren är här på riktigt.

Hoppas ni hade en härlig helg allihopa! Nu ska jag bege mig iväg till Junsele ikväll och skicka iväg nästan alla paket med fotoprintar till alla vinnare från förra veckans tävling. Hoppas ni får en riktigt fin kväll! Kram på er ♥

Att släppa taget

Posted on by

Den här våren är som ingen annan jag upplevt. Under den första veckan i maj har jag fått betrakta de mest spektakulära snöfall jag någonsin sett. Stora, virvlande flingor som liksom ser ut att sväva långsammare än vad de brukar. Kanske vill de stanna i luften extra länge, och ta tillvara på flygturen, innan de landar på marken som är lite för varm för att de ska kunna stanna kvar en längre tid.
Jag minns så väl i december. Min sorg och frustration över att vintern aldrig kom. Jag behövde snö och stilla vinternätter för att kunna skapa min luciafilm. Jag skrev till och med en dikt då, om ni minns. Som ett sista försök till att låta vintern öppna sin dörr.

“Snälla sommar, släpp taget nu.
Låt isen sjunga sin sång och frosten vandra över äng och myr.
Låt molnen skingras på himlen
och nattens stjärnor lysa som vår fyr.

Sommar, styr din värme in mot hamn.
Jag behöver vinterns vita tårar för att ljusa upp i mörkrets vrår.
En stilla natt i vinterns famn.
Med ingen vind som blåser elden ur mitt hår.”

Och nu har det varit precis tvärtom. Jag har känt mig nedstämd för att vintern aldrig släpper taget och låter våren ta plats. För knopparna under lagret av snö inte får en chans att slå ut. Ledsen över att jag ska missa årets vackraste tid.

Men så var det som om jag fick svar på min dikt. Denna kyliga majkväll nere vid sjön. Alla dessa tunga känslor som jag burit på för att jag inte kan kontrollera vädret och årstiderna. Det kändes plötsligt få självklart.

Det är inte vintern som ska släppa taget.
Det är jag. 

Jag tror naturen svarade mig och fick mig att förstå att det är lönlöst att försöka styra och kontrollera något som man inte kan styra eller kontrollera. Att lägga så mycket känslor i något där jag inte har makten att kunna förändra, och göra motstånd mot det som är. Det finns inget sämre att lägga sin energi på.

Naturen låter sig aldrig kontrolleras av någonting. Och det är det som är så vackert. Den är så fri.
Årstiderna försöker aldrig leva sig upp till våra förväntningar. Naturen jämför sig aldrig med sina tidigare år. Den oroar sig inte för hur den borde bete sig eller hur en viss årstid borde se ut. Den bara är.

Med stolthet strör den nu sina snöflingor över vårt land. Bryter gränser och skapar vackra scener som vi får njuta av. Eller bli besvikna av. Det är upp till oss hur vi reagerar. Världen upplevs inifrån oss själva.

Det var som om jag efter det släppte all förväntan över våren. Naturen skyndar inte framåt. Och det ska inte jag heller göra. Vintern får stanna precis så länge den behöver. Kanske tycker den om att vila en stund i vårens famn. Det hade jag också gjort.

Det blir ju så vackra färger då. Våren och vintern tillsammans. Gulnade ängar, vit snö, is och porlande bäckar. Och ibland kommer den. Tusen fåglars sång, från skogarna intill. Det vackraste av ljud. Men bara när vindarna tystnar och solen hittar ett hål genom molntäcket. Men jag litar på att vår jord är den bästa dirigenten. Den har funnits så mycket, mycket längre än jag.
Jag litar på att den låter sången höras när det är meningen att den ska höras.

Kanske pausar den sången med hjälp av kylan. Så att vi också ska uppleva tystnaden. Och aldrig ta något för givet.

Så nu omfamnar jag denna kyliga maj. Vackra maj, som blandar årstiderna precis som den vill. Ibland känns det som vi behöver uppleva mindre bra stunder så att vi ska lära oss något utav det. Att se från ett annat perspektiv och inse att det vi inte kan förändra där ute, kan vi istället förändra i vårt inre.

Nu önskar jag er alla en underbar helg! ♥ Stor kram på er!

Några snabba tips

Posted on by

Ännu en dag spenderad här inne med lite blandade sysslor. Tittar ut genom fönstret då och då och får en splittrad känsla av att vilja gå ut. Och att inte vilja det. 

Det här året har verkligen varit väldigt annorlunda vädermässigt. Har aldrig varit med om en varmare vinter. Och heller aldrig varit med om en kallare vår. Idag har snön fallit ner nästan hela dagen, med små avbrott av solsken. Det är så rysligt kallt ute (mellan 3-4 grader) och på riktigt så känns det som jag går runt och småfryser mer än vad jag brukar göra på vintrarna. Vet inte om det beror på att jag kanske klär mig lite lättare än vad man gör på vintern? Eller att jag förväntar mig att det ska vara varmare så det blir någon slags felkoppling i känselcellerna.
Jag tog den här bilden från mitt fönster i ateljén tidigare idag. Ganska vackert ändå, när luften fylls av snöflingor. Det ser verkligen ut som en bild som hade kunnat vara tagen när den första snön faller en rå oktoberdag. Fyfasen vad glad jag är att det inte är oktober. Jag törstar efter vår, värme och fågelkvitter. För det märkliga är att fåglarna tystnar när det är såhär kallt. Förra veckan när det var varmare så sjöng dom hela nätterna. Nu är det alldeles knäpptyst.
Nanook vill i alla fall alltid gå ut, oavsett väder. Vilket är ganska bra, eftersom det ändå ofta är skönt att komma ut några gånger per dag och få lite frisk luft. Det här är Nanooks bedjande min, när han vill något. Antingen gå ut eller få en smakbit av min macka.
Idag har jag skrivit ut och signerat alla bilder som ska skickas till några av er läsare. Ska bli roligt att få skicka iväg alla sen!

Sen kom jag på att jag inte visat er mina “Coffe break videos” med Adobe. Ni kanske minns att jag hade en livesändning förra månaden när jag redigerade några bilder? I samma veva spelades det även in två stycken 1-minuts videor där jag snabbt visar några enkla trick för fotoredigering i Lightroom. Dessa två videor kom nyss ut så jag tänkte visa dom för er här. Kanske finns det någon som också redigerar i Lightroom och vill få lite tips eller kanske någon som är intresserad av att prova.

Först ut, en video där jag snabbt visar hur man kan redigera sina stjärnhimmels-foton för att få dom att sticka ut lite mer.
Och ni nästa video visar jag hur man kan skapa lite mer magiskt ljus och sagokänsla för skogsbilder. 

Hoppas ni alla har en härlig onsdag! Kram på er ♥

Vårfunderingar, tillbakablickar och massor av vinnare

Posted on by

Hej på er mina kära vänner!

Hoppas att ni hade en fin helg och att er första dag på den nya veckan varit bra. Själv har jag inte alls känt mig särskilt pigg idag. Jag vet inte om det beror på att jag vaknade till ett snötäckt Grundtjärn i morse eller om jag helt enkelt bara känt mig allmänt trött. Och det har varit så rysligt rått och kallt ute idag att jag nästan blivit sur av att gå ut på promenad haha. Och det hjälper verkligen inte att titta på gamla bilder från tidigare år i maj och insett att jag då gick barfota, tappade björksav, grejade i trädgårdslandet och doppade mina fötter i sjön där isen nyss smält. I natt ska det bli -7 grader här så jag gissar att vi bara fick ett litet smakprov på vårvärmen förra veckan.

För exakt ett år sedan hade isen på sjön smält och jag njöt av den vackra vårkvällen och de ljumma vindarna. Både jag och Johan blev alldeles chockade när vi såg tillbaks på bilder från förra året. Våren kom så mycket tidigare då och början av maj bjöd på sommarvärme. Just nu känns det så väldigt långt bort. Men den som väntar på något gott…
För tre år sedan den här tiden så hade redan knopparna på häggen blivit jättestora och nästan redo att börja brista.
Då satte jag mig under trädet i kvällssolen med en kopp kaffe och en bulle. Åh, minns denna kvällen så himla väl!
Men jag har så mycket annat att vara glad för. Som t.ex era helt otroligt vackra kommentarer på förra inlägget. Alltså, ni anar inte vad svårt ni gjorde det för mig haha. Jag har nästan gått och haft lite småångest över att välja bara tre vinnare. Det kändes helt omöjligt. Som jag skrev i ett tidigare inlägg så drar jag mig ofta för att tävla ut grejer här i bloggen, just för att jag inte vill göra någon ledsen.

Så några timmar efter att jag la ut inlägget i fredags så kom jag på en brilliant idé tyckte jag. Det hade väl trillat in sisådär 30 kommentarer ungefär och jag var hos min mamma då när jag plötsligt sa “NU vet jag vad jag ska göra! Jag ska välja tre vinnare, men sen ska jag överraska ALLA andra som varit med och tävlat, med att de ska få vinna sin favoritbild utskriven på ett A4 format istället“.

Jag kände mig överlycklig över idén och längtade tills jag nu på måndag skulle överraska alla er läsare som varit med och tävlat med att alla utöver vinnarna också skulle få en signerad print hemskickad. Tills jag på lördagen började se att kommentarerna steg över 100 stycken. Och sedan över 180 idag. Jag insåg att det skulle bli en hel veckas jobb (minst) med att maila alla, få in allas adresser, printa ut och slå in över 180 paket. Och bara kostnaden. Skulle behöva beställa en ny pall med emballage. Och flera paket med nya fine-art papper. Och säkerligen ett gäng nya färgpatroner. Och sedan portot på allt. Jag ville så gärna, men insåg att det skulle bli ett sådant enormt projekt. Men jäklar vilken lycka att få göra alla så glada. Ni anar inte hur hårt det tog mig att behöva ge upp den idén.

Det blir liksom något speciellt med att få läsa era motiveringar kring något jag själv skapat. Det vore annorlunda om jag tävlade ut en annans företags produkt eller liknande. Men när jag får läsa om era känslor och tankar kring mina bilder så blir det så extra känsligt. Har suttit med tårar i ögonen när jag läst era vackra motiveringar.


Så TACK, tack från djupet av mitt hjärta. Jag har valt ut tre vinnare, och utöver det så valde jag 46 andra personer med mina favoritmotiveringar som jag tänkte skicka en signerad A4 print till. Tills jag insåg att jag bara hade ca 19 fotopapper kvar så jag var tvungen att lotta fram 19 personer utav de 46 jag från början valde. Haha, värsta utslagningen. Ni kan ju tänka er att den här tävlingen tagit upp i princip hela dagens tankeverksamhet.

Ett stort grattis till Dixi, Katarina Eriksson och Monnah för era vackra motiveringar. Ni har vunnit printen ni önskade, och jag kommer inom kort maila er för att få era adresser.

Av alla favoritmotiveringar så lottade jag fram 19 extra personer som kommer få en signerad A4 print i det motiv som önskades i kommentaren. Grattis Sabina Ströberg, Whit, Jorma, Ulla, Cecilia, Maria Björkman, Leif, Emmeli, Evy, PJ, Anders, Lovisa, Helena W, Sandra (Lovlilett), Marit (skicka din mail till mig!), Lars, Diana, Jonnah och Petra. Jag kontaktar er på mail inom kort ♥

Och tack alla som var med om tävlade. Det var väldigt fint att se ett sådant stort engagemang. Det värmde i hjärtat. Önskar verkligen att ni alla kunde få en print. Men hoppas på fler tävlingar snart framöver så ni får fler chanser.

Kärlek ♥

Lugnet mellan stormarna

Posted on by

Alltså vad hände? Plötsligt var det som om vintern bara försvann, och nu kom våren med stormsteg. Hela dagen idag har varit så fantastiskt vacker. Jag har suttit inne och jobbat i princip hela dagen (fast med ett jätteroligt projekt som ni får se snart), men jag gick ut förut efter lunchen och satte mig på gräset med Nanook och en kopp kaffe. Det kändes helt overkligt.

Strumporna åkte av och för första gången i år fick jag känna marken med mina bara fötter. Solen värmde och det var knappt någon blåst alls. Det känns som det blåst varje dag i snart ett år. Men idag var det stilla. Herregud vad underbart.
Förra veckan gick jag i vinterjacka, mössa och vantar. Och idag kan jag sitta såhär ute i gräset. Lyckorus.
Det är något speciellt med den här tiden när ängarna och gräset ligger helt stilla och gulnade. Inga livstecken än från grönskande liv. Ännu inga bristande knoppar. Bara den här lugna tiden i vila. Allting liksom samlar kraft innan det är dags att blomma ut. Och jag gillar denna tiden. Snön har smält och man drar en lättnadens suck över att vintern är över. Samtidigt som jag känner en sådan otrolig glädje inför att vi har hela våren och sommaren framför oss. Ingenting är ännu bortgjort. Allting finns kvar.

Samma känsla som när man var liten och det närmade sig skolavslutning. Bara några dagar kvar till sommarlovet. Alla prov och läxor var klara. Fröken kändes extra glad och lektionerna bestod bara av att samla ihop alla teckningar man ritat under året och lägga i en påse. Städa ur sin bänk eller låda. Rita en vacker “Glad sommar-bild” på whiteboarden i klassrummet. Sitta i en ring och prata om sommarlovet. Bara sådana där lugna, sista dagar. Allt det jobbiga var gjort, och allt det roliga väntade. Den känslan var nästan ännu mer underbar än känslan av att ha lov. Några dagar av fullständig tomhet, på det mest underbara vis.

Precis så är dessa dagar. De första dagarna i maj. Som lugnet mellan stormarna.
Nanook verkar njuta av vårens värme han också. Han har legat ute i skuggan nästan hela dagen och myst.

Det var en välbehövlig paus ute i solen. Nu ska jag in i ateljén igen och forsätta jobba.
Vet att ni är några som väntar på lite bilder från min nyrenoverade ateljé, och det kommer snart! Jag har väntat på några möbler jag beställt och ville då också vänta med att ta bilder på resultatet. Så det kommer inom kort! Ni kommer ändå få se lite glimtar av ateljén i morgon eller övermorgon då jag håller på med ett samarbete där bilderna/videobloggen är tagna här inne.

Hoppas värmen kommit till er idag också. Kram på er!  ♥

En ny tid

Posted on by

Maj månad har precis anlänt, och i morse såg jag att blåsten hade lugnat sig ute och himlen var klarblå. Det var som gjort för att komma ut och hälsa maj välkommen i soluppgången. Ändå kände jag ingen lust alls till att ge mig ut med kameran. Det kändes bara jobbigt. Men jag tvingade mig själv ut, och jag är så glad för det.

I samma sekund som jag tog det första andetaget utanför ytterdörren så hände liksom något. Luften var så mycket skönare än jag hade föreställt mig. Inte alls lika kall och rå. Och en massa olika fågelsånger hördes från skogen intill. Det var så vackert att jag nästan skämdes. Skämdes för att jag först inte hade velat gå ut. Att jag var nära på att missa allt.

Så märkligt. Det är som om naturen vet att det är maj nu. Som om den på en gång slår om till maj-känsla.
Får åhh…vilka vårkänslor denna morgonen gav mig. Det kändes som jag fick den allra varmaste, kärleksfullaste kram av våren. En sådan kram som man bara kan få om man inte setts på riktigt, riktigt länge.

Sådär så man bara vill gripa tag i den med all sin kraft och säga “Snälla, lämna mig aldrig igen.” 

Hela känslan påminde så mycket om andra tidiga morgnar i maj. Det är så lustigt hur allting liksom följer samma mönster. Jag tänker ofta på det. Precis som naturen går i sina cykler, och utspelar sina scener liknande år efter år, så gör jag också det.
Iklädd samma tjocktröja och slarviga fläta vandrar jag i skogen intill byn och upplever våren lika starkt som om det var den första våren i hela mitt liv. Inte mycket har förändrats i det stora hela. Men vi har några extra årsringar, jag och träden.
Vi växer lite till för varje år. På insidan av vår bark.
Det var så vackert att se de kalla nyanserna av frosten och spillrorna av vintern samspela med vårens varma ljus. Nayeli var med mig hela tiden, och såg ut att känna samma lycka över denna morgon i maj.

Jag som först inte hade någon lust att ta upp kameran idag. Ett ögonblick senare var jag som uppslukad av att fånga allt det vackra på bild. Älskar när det händer. När man plötsligt känner hur en dörr öppnas upp och släpper in lite nytt ljus och inspiration. Det krävs så lite ibland.
Allt ser så rent ut precis när snön smält. Innan någonting har börjat växa. Som ett helt nytt blad.
Och snart börjar tiden då jag kan börja tappa björksav. Det är bland det bästa jag vet.
Nayeli satt länge på den här stubben och bara betraktade skogen och lyssnade till fåglarnas sång. Jag satt länge och betraktade henne.
Sen satte jag mig på stubben med henne i famnen. Vi satt kvar där i säkert 10 minuter. Det var så fint att få dela denna väldigt speciella morgon med henne.
Morgonen blir än mer betydelsefull när jag efter min lilla skogspromenad får koka mig en kopp kaffe, redigera lite bilder och sedan dela min morgon med er. Det är också bland det bästa jag vet.

Hoppas nu ni får en riktigt fin start på den här nya veckan. I den nya månaden.
Stor kram på er allihopa ♥

Angermannalagets kulturpris

Posted on by

Äntligen har jag nu priset i mina händer. Priset jag vann i februari tidigare i år, när jag blev så förkyld att jag inte kunde vara med på prisutdelningen i Uppsala. Minns ni? Jag berättade aldrig då var det var för pris jag hade vunnit, eftersom jag ville vänta med det tills jag hade fått hem priset så att jag kunde ta några bilder.

Jag har tilldelats Angermannalagets årliga kulturpris. Angermannalaget är en kultur och hembygdsförening på Norrlands nation och som har sina rötter i Ångermanland. Varje år, ända sedan 1963, har de delat ut ett kulturpris till någon som verkat för kulturen i Ångermanland. Ett fint kulturpris som är ärofyllt att få. Bland annat har före detta statsminister Torbjörn Fälldin fått priset år 1976. Och 2001 fick Ulrika Bodén priset, som är en av landets främsta folksångerskor och en stor inspiration vad gäller kulning och vallmusik. År 2013 fick Fjällrävens grundare Åke Nordin årets pris.

Och nu, 2016, har jag fått den stora äran att tilldelas detta pris med motiveringen:

“För att hon med aktuella kommunikationsmedel förmedlar vårt landskaps vackra naturskiftningar och för sin mångåriga kulturella gärning i bild, text och form rotad i Grundtjärn har bloggaren, fotografen och målaren, ja allkonstnären Jonna Jinton tilldelats Angermannalagets kulturpris 2016.”

Jag är så otroligt glad och tacksam att få bli årets kulturpristagare. Vilken ära!
Priset är en flottarhake fäst vid en bräda. Sedan mitten på 1700-talet fram till mitten på 1900-talet så användes Ångermanälven till timmerflottning. Flottarhaken är en symbol för att hedra de egenskaper som Ångermannlänningarna bar på; styrka, seghet och dynamik.
För mig känns den här flottarhaken lite extra betydelsefull, då min morfar och min gammelmorfar jobbade med flottningen, och många andra i min stora släkt från min mammas sida. Både min morfar och min gammelmorfar finns med i den här filmen med flottning i Juvanån, som ligger här i närheten av Grundtjärn. Min morfar är den första man ser på filmen, Frans Karlström. Sedan presenteras alla flottare runt 1:26 in i filmen, och då får man också se min gammelmorfar Johannes Jonsson, som jag aldrig hann träffa.

Åh, jag har sett den filmen så många gånger men blir alldeles tårögd nu när jag tittade på den igen. Morfar. Livet är så flyktigt. Som en vind som far förbi, och sedan vidare någon annanstans. Det känns så märkligt att många av människorna som är med i filmen inte längre finns vid liv. Men några ögonblick från deras liv är sparade, där de jobbar och sliter med timmerflottning. Så levande. Hade inte filmen funnits kvar, så hade dessa ögonblick varit sedan länge glömda. Det var inte så längesedan jag satt i mormor och morfars kök och drack kaffe med en sockerbit under läppen. Båda levde när jag flyttade till Grundtjärn. Nu finns de inte kvar längre. Tänk vad de skulle vara stolta om jag fick visa mitt pris för dom.
Det känns väldigt fint att få hänga upp flottarhaken på väggen nu, i min nyrenoverade ateljé, intill mina andra priser jag tilldelats under året.
Flottarhaken blir en symbol för så mycket. En symbol för mina rötter. Och en symbol för hur ett litet frö, en liten dröm, kan leda en fram genom livets stora stormiga hav. Som en enda ljus stjärna på himlen en mörk natt. Ibland räcker den drömmen som vägledare, bara man aldrig låter rädslan för att misslyckas bli större än drömmen att lyckas.

Den blir också en symbol för mina förfäder. Jag tänker att jag har mormor och morfar att tacka, och alla mina äldre släktingar som jag aldrig fick träffa, men som ändå lever kvar i mig. Kanske fick jag lite av deras styrka, seghet och dynamik för att ta mig igenom de första tunga åren i Grundtjärn. Vägen från det kalla golvet intill kaminen min första vinter, till min varma fåtölj på mitt nymålade golv i ateljén. Den var lång och kämpig. Men jag är så tacksam över allt som dessa år gett mig. Allt jag lärt mig. Allt jag fått dela med mig av. Livet. Det är ju precis såhär det är. Motvind och medvind, oavsett vilken livssituation vi befinner oss i. Motvinden bryter ner oss, så att vi sedan ska kunna bygga upp oss igen, starkare än innan, så att vi ska klara av nästa storm lite bättre. Medvinden ska ge oss känslan att “om jag klarat av detta, då kan jag fasiken klara av vad som helst“. Redo för nya tag.

När jag satt i soffan med morfar för några år sedan, och började plinka på hans dragspel, så sa han “Du ska lära dig spela Livet i Finnskogarna“. Han sa det nog mest på skoj, men jag tog det på största allvar och började öva varje kväll. Jag skulle spela den på midsommar för honom. Men han gick bort innan midsommar, och fick aldrig höra mig spela. Men varje sommar så tar jag med mig morfars dragspel ut på ängarna och spelar så högt att det ekar över hela byn. Jag tror han hör.

Så, jag tycker Livet i Finnskogarna får bli soundtracket till detta blogginlägget. Kram på er allihopa ♥