Jag skulle storstäda i ateljén här om dagen när jag plötsligt fick ett infall att göra om där inne. Från början tänkte jag bara möblera om och försöka få till en smartare lösning för att få lite mer plats för allt. Men så tänkte jag att om jag ändå ska möblera om, så kanske jag kan måla golvet i samma veva. Att måla trägolvet vitt är något jag drömt om länge. En ateljé med vitt trägolv. Åh!
Så när jag var i Sollefteå i tisdags så köpte jag lite målartvätt, slippapper och annat som behövdes. Golvfärgen hade vi redan hemma.
Så i förrgår kväll började jag plocka ut alla grejer. Jag hade nog inte riktigt anat hur många vändor upp och ned det skulle bli för att tömma detta rum på grejer. Nästa morgon (när denna bilden togs) så tänkte jag ett tag “Vad sjutton har jag påbörjat nu?“. Samtidigt som det på ett vis kändes så viktigt för mig att få göra den här förändringen. En rensning.
Trots att det är ett stort rum så har det senaste tiden känts som jag nästan kvävts här inne. Grejer överallt. Tavlor längs alla väggar. Damm och smuts. Och allt packmaterial som snart dränker mig. Jag hade behövt ett annat rum för att bara förvara allt packmaterial som krävs när man säljer fotoprints och tavlor i alla möjliga olika storlekar. Nu förstår jag verkligen vad som menas med lagerutrymme.
Golvytan blir ju egentligen inte alls större av att jag målar det vitt. Det gulnade trägolvet råkade bara få skulden för min inre och yttre röra, och jag tänkte att bara golvet blir vitt så kommer det bli mycket lättare att få bättre ordning här inne. Vi människor är så himla roliga (och tragiska) på det sättet. Att tro att allt blir lättare med snyggare golv och finare inredning.
MEN, jag är väldigt glad att jag tog tag i golvet nu ändå. Det kommer kännas så rent och fräscht här inne, och jag ska verkligen lägga min själ i att försöka tänka riktigt smart vad gäller utrymme. Även om det kanske inte skulle varit prio ett att göra detta just nu, så vet att jag att rena ytor med bra ordning är något som verkligen får mig att må bra. Har ni några bra tips på förvaringsmöjligheter eller annat bra, så kommentera gärna.
Efter målartvätten var det dags att slipa golvet. Och herregud vad jobbigt det var. Det kändes som årets tyngsta träningspass. Vet inte när jag svettades så mycket senaste. Men vilken härlig känsla när det var klart!
Då var det dags för första lagret golvfärg.
Idag var det dags för andra lagret färg. På burken stod det att det skulle det räcka med två lager men jag får se om det kanske blir ett till.
Man ser verkligen skillnad på första och andra lagret. Till vänster på bilden är det bara första lagret. Och i mitt arbetsrum är det så fullpackad med möbler och grejer att jag knappt kommer in. Men snart kommer här bli riktigt fint tror jag. Vad tror ni? Tycker ni det blir fint med det vita trägolvet?
Hoppas ni har en fin torsdag! Kram på er ♥
Det var dock lite vingligt att cykla med mina två älsklingar. Speciellt när Nanook fick för sig att hastigt stanna och lukta på något i diket, eller byta sida av vägen. Men vi klarade oss helt utan vurpor.
Kvällen var så vacker och stilla och ljuset så mjukt och behagligt. Jag cyklade runt och fotade lite i byn tills solen gått ned. Underbara vårkvällar.
Nu är byn ganska tom igen efter påskhelgen. Det blir alltid lite extra tyst efter storhelger när familjen samlats.
Mamma och pappa kom förbi med hembakade kanelbullar igår, så vi tog en mysig kvällsfika i köket.
Hoppas ni haft en härlig tisdag allihopa! ♥ Stor kram på er!
Det var inte svårt att missa dessa björnspår.
Vi stannade bilen vid vägen och följde spåren en bit. Här ser vi Noak till vänster och min storebror Isac längst fram. Och där bakom går min lillebror Filip med hunden Sinaaq, min pappa Ulf och Johan med Nanook.
Jag ville ta med Nanook för att passa på att testa hur han reagerar när han känner lukten av björn. Han dök ner i spåren och blev alldeles till sig. Jag som i alla fall trodde han skulle bli lite rädd, med tanke på att vissa hundar inte alls gillar det. Dock såg jag efteråt att han darrade på bakbenen så det var nog både med nyfikenhet och rädsla som han nosade på spåren.
Johan och Nanook, Isac och hans fru Hannah, lilla Klara, pappa och Noak.
Noak och Klara, som blivit så stora. Vissa av er som följt bloggen känner ju säkert igen mina brorsbarn. Kanske var ni med när jag fick 
Isac ville se hur stor björnen kunde vara och “mätte” på sitt eget vis haha.
Lilla björn-Klara ♥
Björnens spår gick vidare in i skogen, och jag hoppas den lunkar omkring där i storskogen någonstans nu och njuter av våren som närmar sig. Det var en fin upplevelse att få se björnens maffiga fotspår. Och säkerligen ett minne för livet för barnen.
Oavsett, hoppas ni får en fantastiskt helg. STOR kram till er alla ♥
Något av det bästa jag vet är när snön smält från vägarna. Då brukar jag lindra min trötthet med att ge mig ut och springa. Det är något av det jag älskar mest när våren kommit. Springturerna i morgonsolen eller kvällssolen. Det kan räcka med 2-3 km om jag inte orkar mer. Bara att få ingång den där andningen. Känna pulsen i hela kroppen. Den friska luften och den allra första förnimmelsen av vårdoften.
Jag lyssnade på Lejonkungens låt “Circle of life” och kände mig sådär fånigt glad. Vägarna var fortfarande täckta med nattens frost men solens varma färg gav en sådan fin balans till morgonen. Vem kan inte bli glad av att få springa fram som vinden över dessa ensamma grusvägar?
Jag tänkte försöka peppa mig själv nu att fortsätta med dessa små springturer någon eller några gånger i veckan. Jag behöver det verkligen! Vi kanske kan peppa varandra, om det är några fler där ute som känner sig trötta och behöver komma ut och känna lite andning och puls. Sen kanske inte en springtur är det bästa för alla. Kanske bara en stilla promenad kan räcka för att få den där härliga känslan. Jag gillar blandningen.
Och på hemvägen var jag bara tvungen att stanna och titta på det forsande vattnet. Ännu ett vårtecken. Älskar att se hur vattnet bara forsar fram med världens kraft, utan att låta sig stoppas av något.
Jag har som vanligt gjort en videoblogg, och denna gången en mycket längre version eftersom det är blandade klipp från både måndag, tisdag och onsdag. En video som verkligen innehåller lite allt möjligt. Allt från en spännande pratstund med en same från Saltoluokta som heter Mats Spiik, till stormigt väder och fotoäventyr bakom kulisserna. Och självklart några glimtar från Stora Sjöfallets mäktiga landskap.
Igår (tisdag) lämnade jag Saltoluokta och åkte i släden över isen med all min packning. På andra sidan sjön stod bilen på parkeringen och så körde jag sedan vidare mot Stora Sjöfallet Mountain Center där jag bokat två nätter.
Framme i vackra Stora Sjöfallet Mountain Center. Här var allt sig likt sedan förra året jag var här.
Jag checkade in och fick ett rum med en galet vacker lampa. Blev så inspirerad. En sådan skulle jag vilja göra av alla renhorn jag hittar i skogarna hemma.
Som jag berättade i videobloggen så väntades det komma en storm denna dag. Så jag höll mig inne på eftermiddagen för att sedan åka ut en sväng kring solnedgången för att kolla om blåsten lugnat sig. Men det råkade bli den värsta tiden så det var bara blåst, regn och dis. Så det blev bara en snabb tur med bilen innan jag sedan vände om igen och höll mig inne resten av kvällen.
I morse hade de tunga molnen och regnet försvunnit så jag gick ut i gryningen för att fota och möta den nya dagen på en av de platser jag älskar allra mest här på jorden. Stora Sjöfallets nationalpark. Vilken känsla!!
Jag var ute några timmar med kameran i den iskalla blåsten. Som tur var hade jag med mig min polar-parka från när jag var med i 
Men vad gjorde blåsten när morgonen bjöd på de mest fantastiska färger? Det var så vackert att jag knappt visste vad jag skulle ta mig till. Ville vara överallt samtidigt.
Jag fick filmat några idéer till en film jag ska klippa ihop senare. Ni fick se lite bakom kulisserna i videobloggen ovan. Att stå i en klänning i dessa isande vindar gick nästan att likna med att bada isvak. Jag fick liksom samma kick på något vis. Världens glädjerus efteråt när jag fick upp värmen igen.
Efter morgonturen åkte jag tillbaks för att äta lite frukost. Sedan begav jag mig ut igen. Ville inte missa en sekund av min enda dag här i Stora Sjöfallet.
Den här stunden var en av de bästa på hela dagen. Vinden hade lugnat sig och jag bara satt här länge, länge och funderade över allt och inget.
Sedan gick jag till Mountain Center och satte mig och jobbade en stund. Bara älskar inredningen de har! Minns att jag vart alldeles lyrisk över detta rummet sist jag var här. Och det var ju precis så fint som jag mindes det.
Det här ser lite ut som min dröm-ateljé. Och de stora fönstren vid borden har utsikt över Stora Sjöfallet. Magiskt.
Jag vet inte hur jag kan ha sådan här tur, men jag beställde middag eftersom det var min allra sista kväll ute på äventyr, och Stora Sjöfallet bjöd mig på middag! De var så glada över att jag kom och hälsade på igen. Snacka om att få känna sig välkommen. Så jag fick mumsa i mig röding och en riktigt god efterrätt. Blev så himla glad. Så tacksam att det var svårt att hitta orden. Kan inte begripa hur all personal här är så underbara. TACK 
Efter middagen gick jag ut igen för att njuta av den sista solnedgången på resan. Jag filmade lite för videobloggen och i slutet kom en riktigt stor rovfågel och flög omkring mig. Har ingen aning om vilken fågel det var, men ni som är duktiga kanske kan se från videon? Det var så vackert att se den sväva där ovan. Vilket avslut. Det var som om den vinkade mig hejdå med sina vingslag.
Det var en ganska tung vandring uppför fjället. Och det var väldigt starka vindar denna dagen. Men helt fantastisk väder!
Vi satte oss på en sten och njöt av den vackra utsikten!
Sen sökte vi lä lite längre ner igen för att fika. 
Vi köpte varsin scarf från Stoorstålka, som är ett samiskt företag som skapar produkter med samisk design. Jag köpte en grå, och hon en röd. Även mössan jag har är gjord av en samisk designer och hantverkare från Kiruna. Här uppe bär många samer liknande mössor gjorda av renskinn, och en varmare mössa går inte att hitta. Inte ens fjällvindens bitande kyla når in. Jag såg att det hade blivit några frågor och diskussioner om min mössa både här och på min Instagram, så därför vill jag klargöra att det är äkta päls och skinn på mössan. Och med det sagt respekterar jag också allas åsikter kring att bära äkta skinn och päls. Det finns en fruktansvärd industri för päls och skinn, därför känns det viktigt att ni vet att den inte är köpt från någon industri i kina, utan gjord av en samisk kvinna här i Norrbotten.
På eftermiddagen var det dags för Lena att fara hem. Fjällstationen har sådana här kälkar att ha bakom skotrarna, så att man kan hyra transport över isen. Jag hade helt missat det när jag kom i fredags. Men å andra sidan var det lite häftigt att få kämpa sig över isen med all packning.
Personalen på Saltoluokta fjällstation hade sett mitt blogginlägg med bilderna jag tagit här, och de tyckte det var så fint att jag blev bjuden på en trerätters middag i restaurangen. Åhh, jag blev så himla glad! Både glad över att de uppskattade bilderna och över att jag fick en sådan otrolig god middag. Personalen här är helt underbara. Man känner sig så otroligt välkommen.
Det blev en riktigt mysig kväll med fint sällskap. En av de sakerna jag älskar med den här fjällstationen är att det är så lätt att få nya vänner. Alla är så öppna på något vis. Och åldern spelar ingen som helst roll. Har träffat så många fina människor på bara några dagar.
Efter den goda middagen tog jag en kopp kaffe och sprang sedan ned till isen för att fånga det sista av ljuset innan det blev mörkt. Ännu en underbar dag i Saltoluokta.
Tredje kvällen nere vid isen för att fånga solnedgången på film. Lycklig och mätt! Tack Saltoluokta för den goda maten! ♥
Jag hade tänkt att börja morgonen med att gå över isen igen för att hämta mina skidor i bilen. Men jag fick åka skoter både dit och tillbaks, så det var helt underbart! Då sparade jag mycket tid så jag sedan kunde skida upp mot fjället en bit.
Och jag hade turen att få hälsa på Matti Holmgren, som driver 
Så ståtliga och vackra hundar!
Som ni kanske såg på videobloggen så åkte jag sedan ut och skidade lite. Åkte en tur på några kilometer och stannade och fikade vid denna vackra plats med utsikt över Kierkau till vänster och bort mot Stora Sjöfallet. Så jäkla vackert!
Skidade runt en stor del av dagen med ryggsäcken och alla kameragrejer. Jag ville nästan stanna en gång i minuten för att ta fram kameran och fota. Dessa vyer alltså.
Senare på eftermiddagen fick jag ett tips om att besöka en gammal samisk kyrkkåta som låg i Saltoluokta. Så jag tog en promenad genom den vackra byn.
Så otroligt vackert. Så välbevarat, med kyrkklockan och allt. Kyrkan är fortfarande i bruk, och jag träffade idag en man som heter Mats Spiik (som ni ska få se mer av senare) som berättade att hans systerson gifte sig i kyrkan förra året. Helt fantastiskt.
Inuti den vackra kyrkan. Det var en speciell stämning här inne. Ljuset lyste in så vackert genom de små fönstren, och i en låda låg psalmböcker på samiska. Jag fick en känsla av att jag hade velat stanna här inne en längre stund. Bara sätta mig på en av bänkarna och i tysthet betrakta och känna in.
Kvällen avslutades nere vid den sjungande isen, med en helt fantastisk solnedgång som nästan tog andan ur mig. Ännu en magisk dag i Saltoluokta.
Hoppas ni har det bra allihopa! Och tusen tack för alla era fina kommentarer! ♥