Äntligen

Posted on 6 november, 2015 by Jonna

Godmorgon solstrålar!
Det är fredag morgon och jag ska strax ta bilen och åka iväg på en liten roadtrip och hälsa på min bror och hans flickvän i Östersund. Det ska bli så himla roligt. Har verkligen längtat efter att åka och hälsa på dom och se hur dom har det i sin nya lägenhet. Kul också att bara ta bilen och fara iväg. Jag älskar att köra bil och åka iväg på en utflykt såhär. Ta med sig lite kaffe i en termos, lyssna på radion, sjunga med i låtar och stanna på vackra platser längs vägen och fota. Och så ska det bli kul att komma in till stan lite. Det var längesedan nu. Det är alltid bra att komma utanför skogarna lite då och då. Det ger perspektiv och förnyelse.

Äntligen har jag nu också blivit klar med webshopen! Eller, det fattas fortfarande en hel del produkter som jag kommer lägga upp i början av nästa vecka, men fotoprints i olika storlekar finns nu i shopen. När jag blivit klar med resten kommer det även finnas canvastavlor, målningar och lite annat. Det är så himla jobbigt bara, för det går inte att lägga upp bara en bild och sedan välja mått. Jag måste lägga upp en bild för varje kategori och storlek. Vilket innebär att jag snart laddat upp över 800 filer, och det har tagit sina timmar. Och har ju fortfarande några hundra bilder att lägga upp nu när jag ska lägga in bilderna för canvas-kategorierna också. Haha. Älskar tictail-webshopen som jag använder mig av, den är så clean och lättsam, men när det gäller att just sälja prints och annat i olika storlekar så är det lite av en mardröm att lägga upp allt. Men det är ju bara ett engångsjobb så när det väl är klart kommer det bli ganska lätt att lägga in nya bilder och hålla den uppdaterad.

Nu ska jag inte tjata mer om detta! Nu är webshopen i alla fall up and going och det känns så gött! Nu ska jag susa iväg mot Östersund. Ha en underbar fredag kära ni ♥

Känslan av lycka

Posted on 5 november, 2015 by Jonna

Efter ännu en lång dag framför datorn med massa administrativt arbete sprang jag tillslut ut över ängarna och ner till sjön för att möta solens sista ljus innan den gick ner bakom skogen. Plötsligt får jag den där starka känslan igen. Som om jag blir påmind om varför jag bor som jag gör.
Ibland när jag får frågan om jag någonsin ångrat mig när det varit som tuffast, så brukar jag svara att trots att det ibland varit så himla kämpigt med allt, så har det bara krävts en sådan där liten stund, ett ögonblick av något vackert, som får mig att fyllas med så mycket lycka och kraft till att kämpa vidare för att kunna leva som jag vill. Som en liten aha-upplevelse. Ett ögonblick som får sorlet i huvudet att tystna. Den där mäktiga känslan av att bara stanna upp helt och hållet och ta in allting runtomkring, med alla sinnen vidöppna. Det är något magiskt över de stunderna. Det är som att att få uppleva en glimt av livets innersta kärna. Så som det ska kännas.

Det som är de mest fantastiska över de känslorna är att de framkallas av de mest simpla saker. När naturen visar mig något vackert. Det kan vara i en daggdroppe eller i norrskenet. I solnedgången eller i snöflingorna. I doften av frosten eller i ljudet av tystnaden. Små stunder som ger så mycket lycka, och som samtidigt är helt oberoende av pengar eller materiella ting. Det skulle aldrig gå att köpa den känslan. Och det är så fint, att faktiskt få uppleva det ibland, på riktigt. Inte bara läsa om det i vackra citat.

I dag kom en sådan stund, när jag satt på taket på det gamla båthuset och förundrades av den stilla novembersjön, och värmen som fortfarande kändes i solens sista strålar. Bara den stunden betydde allt.

Den magiska ljusdansen

Posted on 4 november, 2015 by Jonna

Ända sedan jag var 4-5 år var en av mina största drömmar att få se norrsken. Jag minns så himla starkt den där reklamen från Radiotjänst som gick på TV för länge, länge sedan. Det var en mystisk musik och ett tecknat norrsken mot en norrländsk, mörk vy samtidigt som de nämnde olika städer. Minns ni? Varje gång jag såg den reklamen var det som om något vaknade till liv i mig. Det var hela den där känslan, av något magiskt, norrländskt som fångade hela min själ. Jag minns att jag tänkte att jag ville vandra där, alldeles ensam bland de mörklagda fjällen med det lysande norrskenet, trots att jag inte ens visste vad norrsken var då.

När jag var tonåring så var norrskenet något jag verkligen längtade efter att få se. De få gånger jag var hos mormor och morfar i Sollefteå på vintrarna satt jag ute vid parkeringen och blickade upp mot himlen tills mina fötter var så kalla att jag var tvungen att gå in. Jag fick aldrig se något norrsken då, och jag antar att det berodde mycket på att jag befann mig på en plats med mycket ljusföroreningar. Jag visste inte hur känsligt norrsken är för ljus. Precis som med stjärnor, så går det inte ens att jämföra stjärnhimlen här och 6 mil bort inne i stan. Det är som två olika världar.

Innan jag hade sett norrsken för första gången så trodde jag att norrsken var något som försvann på några sekunder. Att det bara snabbt blåste upp på himlen och sedan försvann. Så man var tvungen att ha tur om man skulle se det.

Tänk om jag då visste att jag några år framåt skulle få spendera otaliga tummar under norrsken som dansade över himlavalvet nätterna i ända. Om någon hade sagt det till mig, skulle jag nog inte ens våga tro att det var sant. Norrsken för mig är en del av den stora livskvalitén jag känner idag. Det förgyller den mörka halvan av året och jag tröttnar aldrig på att titta på den magiska ljusdansen.

Igår kom det väntade norrskenet och fyllde hela himlen med dansade ljus. Det var som vanligt så otroligt vackert att jag nästan tappade andan. Samtidigt så sjönk graderna och kölddimman började stiga och bara en kort stund efteråt var dimman så tjock att det nästan inte gick att se något. Som tur var hann jag se när det var som klarast, och fick några bilder.

Norrsken över mitt lilla hem.

Genom livets berg och dalbana

Posted on 3 november, 2015 by Jonna

Jag tycker det är något obeskrivligt fint över människor som kan känna med andra, och som kan glädjas åt när någon är glad, och tvärtom. Det är en av de sakerna jag älskar med att blogga. För jag känner på riktigt att ni läsare bryr er. I motgångar och medgångar så känner jag alltid att det är så himla många som hoppas och hejar. Som tröstar, som peppar. Som förstår och som sprider glädje. Det är bara så fint att jag blir rörd. Så jag ville egentligen bara klämma in ett litet tack här. Tack, för att ni följer mig genom livets berg och dalbana ♥

Jag tänkte att jag skulle skriva och påminna om dokumentärserien om mig i två delar som finns på SVT-play. Många av er har säkert sett den redan men det kommer ju ständigt nya läsare och de som inte läst bloggen på ett tag. Så, om ni inte sett den redan så finns första avsnittet HÄR, och andra avsnittet hittar ni på samma länk.

Jag har ägnat hela dagen åt att ladda upp produkter och bilder på webshopen. Har laddat upp 300 bilder nu, och ändå har jag över det dubbla kvar. Det blir en lång kväll framför datorn. Tur att det finns kaffe! 😀

Hoppas att ni haft en fantastisk dag och att ni får en härlig kväll! Kramar ♥

Back on track

Posted on 2 november, 2015 by Jonna

Alltså ååh, jag är bara så himla glad så jag måste skriva av mig lite. Idag kom en sådan där dag då bara allt föll på plats. Och jag kände det redan i morse när jag vaknade. Det var en sådan där pirrig energi, som om massa bra saker väntade. Som en helt annan värld om jag jämför med hur allt kändes förra veckan när det kändes som jag satt fast i en hög med gegga och bara sjönk djupare ju mer jag försökte.

Men idag vände allt. Paketen och leveranser som varit borttappade kom äntligen fram, och jag fick pengar tillbaks för allt strul. Jag fick svar på tre roliga jobbmöjligheter med alla positivt svar! Jag fick den där “energin” tillbaks och jag har suttit och grejat och laddat upp alla bilder på webshopen. Den är dock långt ifrån klar men jag har fortfarande energi kvar till att springa ett varv runt jorden så jag borde kunna bli klar med den i natt. Och i morgon skickar jag in min kamera på lagning, men under tiden har jag fått låna en mycket bättre kamera med grymma objektiv av en väldigt fin människa. Allt har bara löst sig på det mest mirakulösa sätt.

Så nu mina vänner, nu är jag back on track! ♥

Stormvindar

Posted on 2 november, 2015 by Jonna

November kom med stormvindar, och det känns så himla perfekt. Om det blåser riktigt mycket tycker jag om att tänka att vinden liksom blåser igenom mig och rensar bort allt negativt. Lite som att dammsuga : )

Och äntligen är det en ny månad. Mitt internet är påfyllt igen så nu kan jag jobba utan komplikationer och jag känner på mig redan nu att det blir en bra tid framöver. Den här veckan ska jag jobba järnet för att bli klar med sådant som bara legat och tyngt, och det ska bli så skönt att sätta igång nu! Men först, en kopp kaffe!

Nanook verkade inte lika pepp på att det var måndag.

En helt annan känsla

Posted on 31 oktober, 2015 by Jonna

Denna lördag kom jag äntligen ut i naturen några timmar. Utan några bestämda planer. Det kändes verkligen som hela min själ längtade ut, efter alla stillasittande dagar. Jag behövde inte vara ute länge för att känna den harmonin igen. Det är nästan lite så jag tror att jag blivit beroende av att få vara ute i skogen och naturen. På gott och ont. Det är som ett livselixir.

Ändå tycker jag inte direkt att det är så väldigt vackert ute just nu. Slutet av oktober. Det är en väldigt grå tid. Det är inte direkt så jag tappade andan av allt det vackra. Men det är fint på ett annat sätt. Det är en helt annan känsla i luften.
Allt är tyst. Det är inget som vibrerar av liv längre. Sommaren har blivit till ett eko som knappt är hörbart. Växtligheten har gulnat och dött och hela naturen har somnat och ligger bara och väntar på det värmande täcket av snö. Det är något sorgligt vackert denna tid.

Om jag bara jämför med hur det var när jag var på denna plats för några månader sedan. En sen kväll i juni. När allting vaknade upp. Allting vibrerade av liv. Myggorna surrade. Fåglarna sjöng från alla håll så det ekade över sjön. Fiskarna hoppade i vattnet, solen sjöng och det doftade av nyfödd natur i luften.

Men jag älskar att få uppleva dessa årstider. Livets alla cykler. Och varje år känns det alldeles nytt, trots att jag är inne på min 26:e höst.

Jag vart inspirerad av stenarna längs sjökanten så jag gjorde en liten stenbalans. Snart är allting täckt av snö så då ville jag passa på. Kanske att detta var min sista för i år. Man vet aldrig. Och jag bara älskar effekten som stenbalansering har på mig. Jag blir alldeles lugn och tankarna upphör totalt. En underbar känsla.

Jag spelade in en till liten film när jag gjorde den, även om ni nu redan sett hur jag gör när jag balanserar stenar från den andra filmen jag la upp för en tid sedan. Alla stenar var täckta av ett tunt, tunt lager av is nu så det var väldigt halkigt att gå runt där, därför vart det lite krångligt att få upp den stora stenen. Den var ganska tung ; )

Jonna was here.

En vecka i slowmotion

Posted on 30 oktober, 2015 by Jonna

Ikväll kände jag inte alls den där härliga fredagskänslan som jag annars brukar göra. Ni vet när man har haft en bra vecka, gjort undan mycket och man sen låter sig slappna av lite på fredagkvällen. Men den här veckan har jag nog bara fått gjort 20% av allt som var tänkt att göras. Det känns verkligen som allt skett i slowmotion och idag har jag bråkat med försenade leveranser halva dagen så inte heller idag har jag hunnit ge mig ut och fota. Dagarna bara rann iväg och det kändes nästan hopplöst ett tag idag. Och när jag ligger back med precis allt så brukar jag ofta få väldigt svårt att ens blogga och skriva. Det är som om inget flödar naturligt. Jag måste tvinga fram det och det känns inte alls bra. Hela det kreativa flowet försvinner, och så har jag kämpat med att få igång det också men inte riktigt lyckas.

Så nu satt jag framför datorn i kväll och försökte greja med lite gamla bilder eftersom jag inte hade tagit några nya som jag hade planerat. Tillslut bara suckade jag djupt och kände ingen lust till något alls. Haha. Jag ville bara stänga igen datorn.

Så jag satte mig i köket och tog en kopp te och bestämde mig för att bara släppa stressen från veckan som varit. Ibland kommer små perioder när saker tycks gå tyngre än annars, och jag har ändå lärt mig att det bästa att göra då är att inte göra motstånd. Inte börja stressa upp sig över sådant som jag ändå inte kan påverka. Istället bara följa med och göra det bästa av situationen. Så det ska jag göra nu. Jag ska äta glass!

Trevlig helg på er ♥

Jonna Jinton

Author Archives: Jonna