Så var det måndag igen efter en rolig helg med kalas, lite skidåkning och vänner. Nu sitter jag här, dricker kaffe och skriver upp en lista med allt som ska göras. Jag är så himla knäpp. När något händer i mitt liv, ofta något socialt, så tappar jag “tråden”. Om jag haft en rolig helg där mycket hänt och jag liksom haft en paus från “mitt inre liv” och allt jag gör när jag är själv, som att skriva, fota, måla, vara ute i skogen osv, så har jag svårt att komma tillbaks till det igen när vardagen börjar. Det är som att jag vaknar på måndag morgon och känner mig nollställd. “Vem är jag, vart bor jag, vad jobbar jag med?”.

Allt känns så långt borta och det tar ett tag för mig att komma in i “känslan” igen. Känslan för det jag gör. Det tar ett tag innan alla tankar, visioner och idéer kommer tillbaks. Jag har svårt att sätta ord på vad jag menar. Men det är som att jag måste vara själv för att vara kreativ. Och när jag under några dagar gjort något annat än att vara själv så kommer jag bort från det och sedan måste jag hitta det igen.
För att alla ska förstå känslan jag menar så skulle jag kunna beskriva det som om man satt och skrev en bok. Mitt i skrivandet så händer något och man måste lägga ner pennan och avbryta ett tag. Sedan när man kommer tillbaks så har känslan försvunnit och man minns inte riktigt vart man var.

Jag tycker faktiskt att det är lite jobbigt att jag är sådär. Om jag har mycket att göra, som den här månaden t.ex där jag kommer hålla fyra föreläsningar, så är det som att jag måste koppla bort mig från aktiviteter för att kunna koncentrera mig. Annars tappar jag fokus och känsla. Haha. Jag inser vad tråkig jag låter när jag försöker förklara. Men det är bara sådan jag är. Jag har alltid haft enormt behov av att vara själv, och eftersom jag jobbar med något där jag måste vara kreativ så behöver jag det ännu mer. Det är min teori.

Jaja, nu ska jag dricka upp kaffet och sätta igång med dagen! Ha en fin måndag! Kram ♥