Den 22 andra december förra året var det rysligt kallt här i Grundtjärn. Det var -36 grader och jag hade aldrig tidigare upplevt så låg temperatur utomhus. Det gick knappt att vara ute 5 minuter förrän näsan och kinderna domnade bort. Den här bilden är tagen den dagen 🙂
Den bilden är tagen samma dag. Här gjorde jag upp en eld i kaminen i hallen.
Och den här bilden är från kvällen samma dag. Då höll jag på att julstäda lite och torkade golven i köket. Det är mer än vad jag hunnit med i år 😉
Jag är nyss hemkommen till min nedkylda stuga, och har precis gjort upp en eld i vedspisen. Jag är trött och kall så jag kommer sitta här vid spisen en stund och värma mig och vänta på att kaffet ska koka klart 🙂
Åh puss på min underbara Nanook. Tänk vad mycket kärlek en hund kan ge. Det är verkligen människans bästa vän. Han följer med på allt och klagar aldrig 🙂 Han sitter alltid här bredvid mig och tittar på när jag gör upp en eld i vedspisen, och när man minst anar det ger han mig en blöt puss. Vet inte vad jag hade gjort utan min älskade, finaste Nanook <3 🙂
I morse var det dags igen för en liten korrerapport i P4 morgon Göteborg. Denna gången pratade vi bland annat om snökaos och julen 🙂
Hej på er!
Tänkte bara tipsa er om att det finns ett reportage om mig i månadens upplaga av magasinet Solo! Om ni vill köpa tidningen och läsa reportaget så finns den ute i butik nu fram till 20 januari 🙂
Ja tro det eller ej, men lilla jag och Grundtjärn är med i det här magasinet 😉
En bild från reportaget
Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.
Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂
Hej på er!
Oj vad allt känns som ett totalt kaos just nu. Precis som det brukar göra innan jul i och för sig 🙂 Klockan är halv fyra på natten och jag har precis jobbat klart. Var i Sollefteå hela dagen och kom hem sent på kvällen. Har varit i Sollefteå jättemycket nu de senaste veckorna som ni säkert märkt, eftersom mormor är på sjukhuset och inte blivit bättre. Så det har varit en väldigt tuff tid, och svårt att hinna med allt. Känns som jag bara springer mellan allt som måste göras och kör de 6 milen fram och tillbaks mellan Grundtjärn och Sollefteå. Men ibland bjuder livet på lite motgångar och stunder då det känns omöjligt att hinna med. Det kan ni nog alla känna igen er i. Då gäller det att vara extra stark och tänka positivt. När allt känns som absolut jävligast, och det känns som allt bara ska braka samman, då brukar jag skratta åt eländet istället. Och det är så underbar känsla. Då ser man plötsligt allt från ett helt annat perspektiv. Skrattet är så helande 🙂
Det har inte bara varit mycket att göra, jag tror dessutom att jag håller på att bli alldeles galen och snurrig haha! Vad jag än gör så blir det alldeles på tok. Igår kväll (söndag) skulle jag fara in till Sollefteå. Det snöade massor och mamma som var hemma hos morfar tyckte inte att jag skulle åka. Men envis som jag är så begav jag mig av ändå. Det första jag gör är att fastna med bilen i en stor snödriva precis utanför huset. Det tog lång tid innan jag hade lyckats skotta loss bilen. När jag väl hade fått loss bilen och börjat köra iväg så såg jag att jag nästan var helt utan bensin. Stannade bilen på Grundtjärnsvägen och pulsade hem i djupsnön och famlade fram i mörkret och letade upp en bensindunk i en av bodarna. Tankande bilen, gick hem med dunken och satte mig i bilen, med skorna fulla av snö, eftersom jag hade tagit på mig mina “stadsskor” som jag bara har när jag ska in till stan 😉
Med bilen tankad körde jag iväg och efter ca 3 km kom jag in på den smala skogsvägen som naturligtvis inte var plogad. Jag körde sakta och funderade på om det skulle gå eller inte. När jag hade kört alldeles för lång insåg jag att det inte skulle gå. Jag tänkte vända på en mötesplats men såg att det inte skulle gå utan att jag skulle fastna. Jag blev lite rädd och fick tillslut börja backa bilen en bra bit tills jag kom tillbaks till en korsning. När jag hade lyckats backa och skulle vända, så fastnade jag igen. Bilen bara spann och jag fick panik. Jag började tänka på att det var en lång bit att gå hem, och jag hade inga varma skor på mig, ingen mössa, ingen ficklampa, ingen spade, ingen mobiltäckning, och två gnälliga hundar i baksätet (Nanook och min mammas hund som jag passar nu medan mamma tar hand om morfar).
Tillslut började jag gasa och backa, gasa och backa, tills jag hade nästan plogat en liten väg med hjulen, och till min lättnad kom jag loss. Jag körde hem och var så glad att jag slapp gå hela vägen hem i mörkret och kylan.
I morse gjorde jag ett nytt försök att åka in, och då lyckades jag ta mig till Sollefteå utan problem eftersom vägen äntligen plogats. Men istället tappade jag mina bilnycklar när jag väl var framme. Jag letade överallt, i alla väskor och fickor. Jag gick till bilen och hoppade in genom bakluckan som en inbrottstjuv (låset är paj så jag kan inte låsa bakluckan) för att se om jag kanske på något vis glömt dom där inne (?). Jag gick flera gånger fram och tillbaks på gångvägen för att se om jag tappat dem på vägen och folk undrade nog vad jag höll på med. Tillslut, såg jag nycklarna ligga där nertrampade i snön på marken. Jag gav till ett glädjetjut och ville nästan börja gråta av lycka.
Så nu är nycklarna tillbaks, bilen fulltankad och jag tog mig hem till Grundtjärn utan att fastna i någon snödriva. Om 4 timmar ska jag köra in till Sollefteå igen så jag får se hur det går då. Det verkar inte ha snöat jättemycket nu som tur är, så förhoppningsvis ska jag ta mig dit utan större problem denna gång 😉
Vilket långt inlägg det här blev! Men det är så skönt att skriva av sig ibland om dagens händelser. Man samlar tankarna på något sätt. Det är ju som att skriva i en dagbok 🙂
Jag ska hoppa in i duschen nu och fräscha upp mig lite. Sedan blir det ännu en dag med mycket kaffe 😉
Tack för era fina kommentarer! Hoppas allt är bra med er läsare!
Skriver mer i morgon! Puss och kram <3
Såhär såg det ut när jag fastnade med bilen första gången 😉
Skottade loss den
Sen var det soppatorsk! Tack gode gud för reservdunken! 😉 Den har räddat mig många gånger!
