Känslan av passion

Vilka rörande och vackra ord ni skrivit på mitt förra inlägg. Tänk om alla människor fick börja sin måndagmorgon med att läsa kärleksfulla, glädjande ord som gör en tårögd.  Det önskar jag att alla fick. Då skulle vi nog vara fler som dansade på ängarna i den kyliga morgondimman.
101905

Allting känns så nytt på ett märkligt sätt. Det hände något förra veckan, som jag inte kan sätta ord på riktigt. Som om jag upptäckte något. Bara att jag inte vet vad än. Men det känns.

Allt blev så intensivt förra veckan. Fast mest i mitt huvud. Jag la i princip hela veckan på att skapa några vackra bidrag till Liljevalchs. Och ni som följt mig länge vet kanske att jag ibland kan släppa allt för att totalt fokusera på en sak som just då blir allra viktigast i världen för mig. Ungefär som när jag ville vinna resan till Yukon. Det är som om jag stänger av vissa delar så att jag bara ska se en enda sak. Så blev det förra veckan.

På fredagen, samma dag som bidragen skulle vara inlämnade så fick jag en ny stark idé till ett foto som jag ville skicka in som bidrag, så den dagen ägnade jag helt åt att skapa den bilden och sedan satt jag hela kvällen för att färdigställa kollektionen. En timma innan inlämningen stängde skickade jag in mina bidrag. Den lättnaden. Jag andades ut all spänning och lutade mig bakåt. Nu kunde jag åter se resten av världen igen. Jag kände mig så nöjd. (önskar jag kunde visa er bilderna nu men jag vågar inte publicera innan jag vet om de kommer med på utställningen eller inte). Jag hade lagt ner hela min själ i mina bidrag under veckan, och jag visste att det inte fanns något mer jag kunde göra. Helgen kom och svepte in mig som en varm filt efter stormiga vindar. Nu kunde jag landa och slappna av.
101906

Men efter den här veckan så känns det som jag lärt mig så otroligt mycket. Och fått en glimt av något nytt. Det var som om jag den här veckan tvingade mig själv att bryta upp en dörr eftersom jag aldrig hittade nyckeln till den. Jag tvingade mig själv att göra verklighet av drömmar och visioner jag haft i flera år, men som jag aldrig gett mig tid och utrymme till att göra. Och nu efteråt, när den är öppen, så flödar det in ny energi och inspiration som från en ny värld.
Det känns som om jag kände en utveckling i mig själv på så kort tid. Annars brukar det ske så långsamt att man inte ens är medveten om det. Men nu kände jag tydligt hur jag liksom fick kliva upp ett steg i trappan. Fast kanske ett steg mer inåt. Någonting gav syre till elden och det känns som jag brinner.
101907

Kanske var det alla otaliga timmar jag spenderat varje dag vid den magiska skogstjärnen som gjorde det. Eller så var det att jag helt enkelt bara upptäckte en ny sida hos mig själv som hjälpte mig framåt i mitt skapande. Oavsett vad, så känns det så himla bra. Jag är glad och tacksam, och trots att ingenting egentligen ser annorlunda ut nu jämfört med förra veckan, så känns det helt annorlunda i mitt inre. Och där är ju kärnan, till hur vi ser verkligheten. Allt kommer inifrån oss själva.
101903

Nu blir det en stor, magisk kopp kaffe som start på den här nya veckan. Önskar er en underbar måndag ♥

I centrum av hela världen

Nu har en ny trailer för nästa avsnitt av dokumentärserien kommit ut, som ni kan se här. Nästa avsnitt kommer alltså på torsdag. Det ska bli spännande!

Det jag pratar om i trailern här, är något som jag börjat fundera på mer och mer. Väldigt ofta så har folk uppfattningen om att jag lever väldigt omodernt. Att jag är en bakåtsträvare och vill leva som förr. Men jag ser det inte alls på det sättet. Visst, jag eldar med ved och lever lite annorlunda. Men ändå tycker jag tvärtom, att jag lever väldigt modernt idag och tror och hoppas att framtiden kommer göra det mer möjligt för människor att faktiskt bo där de vill, och inte behöva klumpa ihop sig i städerna. Att kunna ta med sig jobbet dit man vill bo och försörja sig, istället för att flytta till jobben. Oavsett vart man vill bo.

Att leva nära naturen med all den livskvalitet som det innebär kombinerat med dagens teknologi, såsom internetuppkoppling, mobiltäckning och allt annat modernt som gör livet lättare, tycker inte jag är omodernt. Det är ju nästan science fiction.
Det är framtiden.
092901

En explosion av färger

Idag gick jag ut för att se på höstens färgexplosioner i skogen. Jag tror aldrig jag varit med om att färgerna ändrats så fort. Alldeles nyss var allt grönt, men som på ett ögonblick var skogens björkar klädda i guld. Den här tiden är helt underbar. Naturen skapar konstverk med färger, kontraster och ljus. Det är så fantastiskt vackert. Som jag älskar september.
091502091505091503091506091406091507

Några ord av tacksamhet

Tack för era fantastiska kommentarer som fått mig att le hela dagen. Vilken våg med massa positivt på samma gång. Vinsten, responsen och alla vackra ord. Det värmer i hjärtat ska ni veta ♥

Idag vaknade jag bokstavligen med ett leende. Jag tänkte på allt bra som har hänt allt spännande och roligt som väntar. Jag vaknade med energi och idéer och hoppade upp ur sängen. Tills jag plötsligt kände att förkylningen slog ner mig. Jag som nästan kände mig helt frisk igår. Men idag var jag matt och svag och orkade knappt gå upp för trappan. Så idag lät jag kroppen vila och gjorde inte så mycket vettigt alls. Det kändes tråkigt med en sådan här dag, samtidigt som jag inser att den nog behövdes.

Men nu på kvällen så föll ett magiskt ljus över byn och jag hämtade kameran och sprang ner till sjön. Det var så vackert där nere att jag trodde att jag stigit in i en annan värld. Jag får ofta uppleva sådana stunder när jag blir alldeles förtrollad av det vackra, och detta var verkligen en sådan stund. Plötsligt kändes det som om förkylningen lättade och jag kunde plötsligt andas igen, genom näsan till och med. Matthetskänslan försvann och jag kunde hoppa och springa som vanligt. Energin kom tillbaks. Den där stunden nere vid sjön var allt som behövdes.

Det var en vacker avslutning på fredagen. Jag önskar er en riktigt fin helg allihopa.  Och tack för att ni finns ♥
090401

En stark känsla av glädje och tacksamhet har jag känt idag, över allt som händer i mitt liv och över allt vackert jag får se och uppleva. Varje dag tänker jag på allt ont som händer i världen nu, och på alla som lider. Alla som saknar hem och som kämpar för sina liv. Men just därför, vill jag vara tacksam för varje andetag av frisk luft jag får ta, och för varje dag som jag får leva, må bra och göra det jag älskar. Jag önskar att jag kunde förändra världen, men för att visa den tacksamhet jag känner över livet, så ska jag leva det fullt ut. Varje dag.
090402

There’s a sunrise and sunset every day. You can choose to be there for it. You can put yourself in the way of beauty.” ~Cheryl Strayed.

En kväll av livskraft

Igår kväll var jag i Näsåker och hade en liten återträff med kören som jag sjungit med varje torsdag senaste halvåret. Vi hade ju konsert och avslutning i juni men nu hade vi en liten sommar-reunion och sjöng på Ingelas Café för en härlig skara människor. Det var jättekul! Vi var inte så många men det gick bra ändå.
Återigen måste jag säga att det ger en enorm glädje att sjunga i kör. Varje gång så ryser jag minst en gång av glädje! Det är en underbar känsla. Inte för att det kanske låter jättebra alla gånger. Men det är liksom inte det som räknas. Det är känslan av att göra något tillsammans. Och sjunga är så bra för välmåendet tror jag.

Efter kören gick jag ner till Nämforsen en sväng när solen tittade fram. Det är verkligen en vacker plats. Ja, hela Näsåker är vackert! Jag känner mig lite stolt som bor så nära. Det är ju även på denna plats som den kända Urkults-festivalen håller till varje år. Ser så mycket fram emot årets festival. Ska jobba på Sigges camping i år igen, och det ska bli superkul! Någon här som ska dit?

Efter Nämforsen åkte jag hem till mina underbara vänner Åsa och Arvid som alldeles nyligen flyttat in i ett jättefint hus. Har knappt hunnit träffa dom senaste tiden, så vi hade en hel del att prata ikapp oss om. Dessutom fick jag känna på Åsas mage där det sparkar av liv. Wow. Livet är ett mirakel.

När jag åkte ifrån Näsåker igår kände jag mig så glad och fylld av energi. Underbar kväll! ♥

Vackra Nämforsen i Näsåker

Vackra Nämforsen i Näsåker

071101

Här finns massor av häftiga hällristningar.

Här finns massor av häftiga hällristningar.

Många hällristningar föreställer älgar.

Många hällristningar föreställer älgar.

Det är en speciell känsla att sitta intill en fors. Älskar ljudet och känslan av livskraft från vattnet som forsar genom det stilla och vackra landskapet.

Det är en speciell känsla att sitta intill en fors. Älskar ljudet och känslan av livskraft från vattnet som forsar genom det stilla och vackra landskapet.

Doften av vår

En av de godaste dofter jag vet är doften av nyutslagen björk. Har ni känt lukten av det någon gång? Det hade jag aldrig tänkt på förrän jag flyttade hit. Kanske för att luften här är så ren så det är lättare att känna naturens dofter.
Nytslagen björk luktar så sött och fräscht. Tidiga vårkvällar brukar jag älska att gå ut och springa längs någon ödslig grusväg till doften av alla nyutslagna björkar som står vid vägkanten. Gärna efter ett vårregn, då doftar det mer än någonsin!

060401

I år så har jag inte kunnat känt doften lika tydligt då det blåst kraftigt i princip hela maj, och även nu i början av juni. Vinden tar med sig alla dofter så jag knappt hinner känna något. Men om man sätter hela ansiktet i björkens grenar och löv så känner man den. Det är helt underbart. När jag är ute med Nanook i skogen en stund varje dag kan jag gå från björk till björk och bara lukta. Vill passa på medan de fortfarande är så nya och doftar så sött.

060402

Lite av allt

Fredag kväll. Jag pustar ut efter en lång vecka. Regnet öser ner utanför och jag gör upp en eld i kaminen. Det var rått och kallt här inne nu. Har inte eldat på nästan vecka eftersom jag i princip bara varit hemma för att sova. Men nu är det helg och det känns helt fantastiskt skönt. Vad ska ni göra i helgen? ♥
052901En kopp te med honung vid fönstret gör att det dåliga vädret plötsligt känns ganska okej. Jag är i stort behov av lite ny och bra musik. Har ni några tips? Älskar att upptäcka ny musik.

052902

Resten av la familia ligger och sover. Nanook under bordet och Nayeli på sängkanten. Sedan den har stått såhär på sidan i några veckor har hon haft den som sovplats. Knäppis-katt.

Eftersom jag inte har så mycket annat vettigt att skriva i kväll så tänkte jag svara på några frågor jag fått i kommentarerna!

Allra bästa Jonna!

Först: Du inspirerar mig så mycket, i sättet du lever, och i dina vackra bilder! Heja dig! 🙂
Sedan: Jag har sparat pengar länge och ska köpa en kamera, men är inte så kunnig om exakt allt. Därför undrar jag – vad heter ditt fasta 60 mm-objektiv, det som du skriver att du använder mest? Alltså märket och siffror? Typ ”Nikon AF-S 60/2,8G ED Micro” och allt vad de kan heta. (Det där var bara ett exempel jag kopierade från en sida. 🙂 ) Jag tittar på olika sidor och håller på och lär mig, och bestämma vad jag vill köpa. Och om du skulle dela vad ditt objektiv heter så skulle det hjälpa mig så mycket att förstå! För jag vill också kunna fota natur och liksom ”vanliga” motiv. Men ändå ha ett som är fast och bra!

Kram och jättestort tack för hjälpen!
Saga

– Tack för en otroligt fin kommentar! ♥ Objektivet som jag för det mesta fotar med heter ” Nikon AF S Micro Nikkor 60 mm 1:2:8 G ED”. Det är vad det står på objektivet. Det är egentligen ett macro objektiv, alltså gjort för att fota närbilder på saker men jag tycker det tar väldigt skarpa bilder. Och så är det inte lika tungt som mitt stora objektiv med zoom. Det funkar bra till det mesta!
Lycka till med kameran! 

Min kamera, en Nikon D800 och mitt 60 mm´s objektiv.

Min kamera, en Nikon D800 och mitt 60 mm´s objektiv.


“Åh gud så fint! blir så nyfiken och fascinerad på ditt liv däruppe. Vill veta meeer känner jag! haha, får du aldrig lappsjukan? / ISA” 

– Haha vilken gullig fråga. Nej jag har nog aldrig någonsin upplevt lappsjukan. Och nu när jag bott här några år så tror jag nog inte jag skulle kunna känna det så. Jag är så van med lugnet, skogen och ensamheten. Det är den del av mitt liv och min vardag nu, så jag upplever inte att jag lever på ett annorlunda sätt än någon annan 😀 Även om jag visserligen gör det.
Tack för att du läser min blogg Isa ♥

“Helt underbart! Din blogg är en av mina stora inspirationskällor och jag älskar att sitta och rota igenom dina gamla inlägg för att få motivation till vardagen! <3 Förr brukade du blogga via en sorts sida/tidning eller liknande och få betalt via den, om jag förstod det rätt? Vad heter den sidan och bloggar du fortfarande via den?
/ Sara K.M”

Åh tack, vilka fina ord! Jätteglad att du finner inspiration och motivation från min blogg. Det värmer i hjärtat ♥ Ja förut så bloggade jag för lokaltidningen här, Allehanda.se. Men sedan januari ville jag prova mina egna vingar så just nu bloggar jag inte för någon tidning eller företag. 

Med rytmen av dina hjärtslag

Under helgen städade jag här hemma och gick igenom en massa gamla grejer. Jag ville rensa grundligt.
Som vanligt hittade jag en massa gamla papper som jag fastnade med. En mapp fastnade jag vid särskilt länge. Det var några papper och anteckningar ifrån spanskan i gymnasiet. Jag läste spanska från att jag var 12 år tills jag slutade gymnasiet vid 18 års ålder. Jag läste tillslut den allra högsta kursen man kan göra på gymnasienivå. Det spanska språket var en viktig del under min uppväxt. Jag hade en enorm passion för både Spanien och Sydamerika. Jag har dansat salsa i många år, och andra latinamerikanska danser. Jag älskade rytmen. Musiken. Språket. Känslan. Människorna. Kulturen.

Jag hade en utbytesstudent hemma hos mig ett tag, han var från Chile, och sedan dess blev jag förälskad i landet Chile. På somrarna hängde jag en Chilensk flagga utanför vårt hem (haha). Jag läste böcker om landet, om författare, om kulturen och om vackra platser att besöka. Min underbara spanskalärare Patricia i högstadiet var också från Chile. Hon var även min danslärare och hon inspirerade mig otroligt mycket. Några år senare, i gymnasiet, så åkte även jag till Spanien som utbytesstudent ett tag.

Min stora dröm ända sedan jag var tonåring är att få åka till Sydamerika och resa runt och besöka vackra länder. Chile. Peru. Colombia. Se Machu Picchu, Atacama öknen, vandra på gamla pilgrimsleder, dansa på små salsabarer, äta tapas och uppleva magiska platser. Någon gång, förhoppningsvis snart, hoppas jag att den drömmen kan bli sann.

Det här med spanskan i skolan var dock inte något som alltid var positivt. I högstadiet så började det blomstra ordentligt men i gymnasiet så tappade jag fokus när det gäller skolbiten. Jag var ganska skoltrött. Jag älskade fortfarande språket lika mycket och pratade lika mycket spanska, men den grammatiska delen höll på att ta död på allt intresse.

För mig var det som två olika världar. Spanska lektionerna i skolan, och spanskan som jag använde på min fritid. Det gick inte ihop där. Jag tyckte ändå jag var bra på spanska, men det visade sig inte riktigt i skolan och jag tyckte det kändes så orättvist. När jag hittade det här pappret från gymnasiet nu så fick jag en klump i magen. Det skar nästan till i hjärtat på mig. För jag minns hur jag kände då. Jag minns hur ofta jag gick ifrån lektionen med gråt i halsen och hur ofta jag kände mig totalt värdelös på spanska.
042007

Jag minns denna uppgiften mycket väl. Jag kan erkänna att jag nog inte la hela mitt hjärta i att göra dessa skoluppgifter. För mig var det en annan värld som lockade. Jag ville lära mig spanska genom att prata. Genom att uppleva. Genom att lyssna på texterna i musiken. Genom att prata med härliga latinamerikaner på La Sombrita (en restaurang med salsa musik i Göteborg där jag ofta var med min familj). För mig var det så jag lärde mig och det var det jag behövde för att utvecklas och förstå.

Att trycka ner ansiktet en skolbok med grammatik som bara blir till jobbiga bokstäver, det funkade inte för mig. Lektionerna, proven, pressen. Jag förstod inte då att alla inte kan lära på samma sätt. Det enda jag tänkte då var att jag var hemskt urusel på spanska och att jag aldrig skulle kunna lära mig grammatiken. Intresset försvann lite under denna period. Men jag kämpade mig ändå igenom och valde frivilligt att läsa den högsta, sista och svåraste kursen. Jag valde det till och med före Fotografisk Bild som jag av hela mitt hjärta också ville läsa. 

Den dagen när jag tog studenten och fick gå upp på scenen och ta emot stipendium tillsammans med de andra som läst högsta kursen var helt underbar! Då kändes det som det var värt allt slit. Trots att jag ibland snuddade vid Icke Godkänt på proven så klarade jag mig.

Nu slipper jag jobbiga lektioner och försöker att hålla språket vid liv så gott det går genom filmer och musik och texter. Det finns inte så många här i Grundtjärn att prata spanska med. Men jag tror att det ligger inom mig och när jag börjar prata så kommer det tillslut naturligt. Och som sagt så hoppas jag att få använda språket på plats i Chile någon dag…eller Spanien eller något annat spansktalande land 🙂

042004

Jag hittade ett papper med den här dikten, och blev nästan tårögd. Vi hade en skoluppgift där vi skulle tolka dikter och den här dikten tyckte jag var så otroligt vacker, så jag sparade den. Jag tänkte att jag skulle översätta den åt er men jag har svårt att finna ord som passar på svenska…det blir inte alls samma sak. Den ska liksom vara på spanska.
Men här har jag översatt ett litet utdrag bara så ni ska få känslan för vad den handlar om.

“En dag ska jag skriva en dikt till dig, utan att nämna luften eller natten.
En dikt som utelämnar namnen på blommorna, som inte har jasminer eller magnolior.
En dag ska jag skriva en dikt till dig, utan fåglar och källor. En dikt som kringgår havet och som inte tittar på stjärnorna.
En dag ska jag skriva en dikt som doftar av dig, en dikt med rytmen av dina hjärtslag, med den krossande intensiteten från din famn
algundia