Tag Archives: lite

När livet bjuder på lite utmaningar

Posted on by

Hej på er!
Oj vad allt känns som ett totalt kaos just nu. Precis som det brukar göra innan jul i och för sig 🙂 Klockan är halv fyra på natten och jag har precis jobbat klart. Var i Sollefteå hela dagen och kom hem sent på kvällen. Har varit i Sollefteå jättemycket nu de senaste veckorna som ni säkert märkt, eftersom mormor är på sjukhuset och inte blivit bättre. Så det har varit en väldigt tuff tid, och svårt att hinna med allt. Känns som jag bara springer mellan allt som måste göras och kör de 6 milen fram och tillbaks mellan Grundtjärn och Sollefteå. Men ibland bjuder livet på lite motgångar och stunder då det känns omöjligt att hinna med. Det kan ni nog alla känna igen er i. Då gäller det att vara extra stark och tänka positivt. När allt känns som absolut jävligast, och det känns som allt bara ska braka samman, då brukar jag skratta åt eländet istället. Och det är så underbar känsla. Då ser man plötsligt allt från ett helt annat perspektiv. Skrattet är så helande 🙂

Det har inte bara varit mycket att göra, jag tror dessutom att jag håller på att bli alldeles galen och snurrig haha! Vad jag än gör så blir det alldeles på tok. Igår kväll (söndag) skulle jag fara in till Sollefteå. Det snöade massor och mamma som var hemma hos morfar tyckte inte att jag skulle åka. Men envis som jag är så begav jag mig av ändå. Det första jag gör är att fastna med bilen i en stor snödriva precis utanför huset. Det tog lång tid innan jag hade lyckats skotta loss bilen. När jag väl hade fått loss bilen och börjat köra iväg så såg jag att jag nästan var helt utan bensin. Stannade bilen på Grundtjärnsvägen och pulsade hem i djupsnön och famlade fram i mörkret och letade upp en bensindunk i en av bodarna. Tankande bilen, gick hem med dunken och satte mig i bilen, med skorna fulla av snö, eftersom jag hade tagit på mig mina “stadsskor” som jag bara har när jag ska in till stan 😉

Med bilen tankad körde jag iväg och efter ca 3 km kom jag in på den smala skogsvägen som naturligtvis inte var plogad. Jag körde sakta och funderade på om det skulle gå eller inte. När jag hade kört alldeles för lång insåg jag att det inte skulle gå. Jag tänkte vända på en mötesplats men såg att det inte skulle gå utan att jag skulle fastna. Jag blev lite rädd och fick tillslut börja backa bilen en bra bit tills jag kom tillbaks till en korsning. När jag hade lyckats backa och skulle vända, så fastnade jag igen. Bilen bara spann och jag fick panik. Jag började tänka på att det var en lång bit att gå hem, och jag hade inga varma skor på mig, ingen mössa, ingen ficklampa, ingen spade, ingen mobiltäckning, och två gnälliga hundar i baksätet (Nanook och min mammas hund som jag passar nu medan mamma tar hand om morfar).
Tillslut började jag gasa och backa, gasa och backa, tills jag hade nästan plogat en liten väg med hjulen, och till min lättnad kom jag loss. Jag körde hem och var så glad att jag slapp gå hela vägen hem i mörkret och kylan.

I morse gjorde jag ett nytt försök att åka in, och då lyckades jag ta mig till Sollefteå utan problem eftersom vägen äntligen plogats. Men istället tappade jag mina bilnycklar när jag väl var framme. Jag letade överallt, i alla väskor och fickor. Jag gick till bilen och hoppade in genom bakluckan som en inbrottstjuv (låset är paj så jag kan inte låsa bakluckan) för att se om jag kanske på något vis glömt dom där inne (?). Jag gick flera gånger fram och tillbaks på gångvägen för att se om jag tappat dem på vägen och folk undrade nog vad jag höll på med. Tillslut, såg jag nycklarna ligga där nertrampade i snön på marken. Jag gav till ett glädjetjut och ville nästan börja gråta av lycka.

Så nu är nycklarna tillbaks, bilen fulltankad och jag tog mig hem till Grundtjärn utan att fastna i någon snödriva. Om 4 timmar ska jag köra in till Sollefteå igen så jag får se hur det går då. Det verkar inte ha snöat jättemycket nu som tur är, så förhoppningsvis ska jag ta mig dit utan större problem denna gång 😉

Vilket långt inlägg det här blev! Men det är så skönt att skriva av sig ibland om dagens händelser. Man samlar tankarna på något sätt. Det är ju som att skriva i en dagbok 🙂

Jag ska hoppa in i duschen nu och fräscha upp mig lite. Sedan blir det ännu en dag med mycket kaffe 😉

Tack för era fina kommentarer! Hoppas allt är bra med er läsare!
Skriver mer i morgon! Puss och kram <3

Såhär såg det ut när jag fastnade med bilen första gången 😉

Skottade loss den

Sen var det soppatorsk! Tack gode gud för reservdunken! 😉 Den har räddat mig många gånger!

Nu tänker jag klaga lite

Posted on by

Godmorgon på er!
Åh det blev en tråkig start i morse. Jag skulle ju vara med i P4 morgon 08:15 men missade allt eftersom det inte fanns någon mobiltäckning där mobilen låg, och det hade jag inte märkt. Det finns bara ett ställe här inne i stugan där det går att få täckning, och det är i det ena köksfönstret. Om man sätter sig på fönsterbrädan och trycker halva ansiktet mot glasrutan så brukar det gå att prata i mobil här inne. Nu låg mobilen vid fönstret men antagligen inte vid den exakta punkten. Jag gick och väntade och väntade på att de skulle ringa upp, och trodde att det antagligen hade kommit något annat i vägen, tills jag tittade på mobilen och såg symbolen för ingen täckning. Jag fick panik och insåg att jag missat samtalet med Cicci och Harald på grund av att mobilen inte hade täckning.
Det kändes minst sagt trist!

Sist jag var med stod jag ute på en sten på ängen för att vara helt hundra på att inte störas av dålig täckning. Denna gången tänkte jag att det nog skulle gå bra att prata inifrån köket. Men det är nog bäst att inte chansa på det om man väntar samtal.

Säkert har ni också hört talats om både på tv och radio om hur det diskuterats kring att det fastna nätet i många byar lagts ner nu den sista september. Grundtjärn hör till en av de byarna, konstigt nog, eftersom det här i princip inte finns någon mobiltäckning. Så alla som bor här har nu fått sin fasta telefon utbytt mot en telefon som går över det mobila nätet, och med en antenn på huset. Trots antennen så är det många gånger som det inte finns någon täckning, och det innebär ju att man aldrig kan vara säker på att kunna ringa t.ex ambulansen om något skulle hända.

Internet är också på gränsen till att inte gå att använda. Det finns ett enda bolag som vi kan använda oss av, och det är Net1, som har internet över Telias gamla NMT-nät. Har vi tur så kan vi komma upp i 0,5 Mbit per sekund. Många gånger så fungerar inte det heller, för är det dålig väder eller blåsigt så kan man räkna med att internet försvinner ett tag.
Ni anar inte vad många tokiga berättelser jag har från när jag sprungit runt och letat både mobiltäckning och internet. När jag bodde i den gamla skolan var internet ännu sämre än vad det är nu, och ibland tog det flera timmar för mig att få ut ett enda blogginlägg. Haha jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på hur jag ibland mitt i natten skulle ladda upp bilder på bloggen men tappade tålamodet och i rasande fart sprang ut med datorn i pyjamas och stövlar och satte mig på gräset utanför mammas hus (hon har bättre internet). Jag önskar jag hade tagit med mig kameran då 😀

Det här med mobil och internet är den enda nackdelen med att bo såhär ute på landet. För att fler människor ska kunna flytta från stan och leva ute på landet så är det ett måste att mobil och internet fungerar bra. I dagens läge finns det möjlighet för många att bo var som helst, eftersom många sköter sina arbeten över internet, bland annat jag, som bloggar och snart ska öppna en webbutik på nätet. Människor som skulle vilja bo såhär och jobba över internet kan inte alltid göra det på grund av bristande internet och mobilnät. Och därför väljer nog många bort landsbygden som ett alternativ och bor nära eller i stan istället.

Åh jösses jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Det är ju något jag kämpar med varje dag så nu kom alla känslor ut på en och samma gång, nu får jag hejda mig haha!
Hoppas ni inte somnat innan ni läst färdigt allt! 😉

Kram på er!

Den här bilden har jag laddat upp förut, men det är såhär det ser ut om man ska försöka nå omvärlden från Grundtjärn 😀

Det mörker du ser, gör att stjärnorna märks lite mer

Posted on by

Hej på er kära läsare!
Det är är en regnig, men vacker förmiddag här i Grundtjärn, och jag har spenderat morgonen vid arbetsbänken. Men så fastnade jag stund vid datorn och lyckades snubbla in på en länk som fick mig att åka en mycket känslofylld berg och dalbana. I en timma vankade jag fram och tillbaks i köket och var alldeles upprörd, och samtidigt kände jag mig riktigt mesig som blev upprörd över något så litet. Men tro det eller ej, så är jag väldigt känslig när det gäller vissa saker. Jag kan vara hur lycklig som helst, men ett litet hårt ord riktat mot mig kan få mig att gå i tusen bitar. Jag är känslig som en porslinsdocka, som en tant en gång sa. Jag tar åt mig väldigt mycket, speciellt om det är något negativt. Det är ju verkligen dumt att man är sådan, men jag tror jättemånga av er kan känna igen sig i det. Det är nog ganska mänskligt att av tusen positiva ord ta åt sig mest av ett enda negativt. Visst är det märkligt?

Men i alla fall, så gick jag runt i köket och mycket tankar flög i luften. Jag kände ganska snabbt ett starkt behov av att få skriva om det här, och få ner mina tankar till ord. Den här länken som jag pratar om, är en krönika i Västerbottens Folkblad skriven av Emma Lövgren, som handlar om just bloggande och där jag nämns ett antal gånger. HÄR kan ni läsa krönikan.

Om ni nu läst krönikan så förstår ni nog vad som fick mig att bli så berörd. Jag ser det nu som ett väldigt bra tillfälle att visa hur jag tänker om det här. För visst stämmer det som Emma skriver, att jag alltid är positiv om precis allting, och det verkar som om jag aldrig har några dåliga dagar eller stunder då livet känns extra tufft.  Några har faktiskt sagt till mig ” Jonna…livet är ingen dans på rosor“.

Självklart förstår jag det, och självklart har jag lika mycket upp och nedgångar i livet som vem som helst. Speciellt det senaste året har varit otroligt tufft. Men även de dagar med mycket motgångar försöker jag vända om till något positivt. Om jag inte hade gjort det så hade det här året blivit tusen gånger jobbigare. Jag hade kunnat fokusera på det negativa och jobbiga när jag t.ex. skrev inläggen om när jag ägnade större delen av juni till att klyva ved, eller de kalla vinternätterna när plusgraderna här inne började närma sig minus. Men jag fokuserar istället på det som är positivt. Jag har också väldigt lätt för att bli jätteglad för “småsaker”.

Jag tror att hur man upplever världen och livet helt beror på hur man själv väljer att se på det. En fantastisk upplevelse kan för en annan upplevas helt annorlunda. Allt kommer inifrån oss själva. Oavsett vad som händer så tror jag att vi skapar vår verklighet genom hur vi själva uppfattar den.

Och ja, det stämmer också det som Emma skrev, att jag hejdlöst romantiserar livet. Jag är en romantiker. En stor sådan. Jag romantiserar det mesta i livet men det är också för att jag helt enkelt upplever verkligheten så, inifrån 🙂

Jag, en överglad hopplös romantiker 😉

Lite skitjobb

Posted on by

Jag och mamma sliter med att gräva en gång för ett avloppsrör som sedan ska gjutas fast där nere. Som jag nämnde tidigare så hade de blivit fel på avloppet i mina föräldrars hus, så nu ska det lagas! 🙂

Det var riktigt tungt att gräva så djupt ner i jorden i blålera.

Hööövvaligen! Som man säger i Norrland.

Lite allt möjligt

Posted on by

Hej på er!
Alltså vad är det med tiden? Jag tycker den bara går snabbare för varje dag som går. Jag hinner bara vakna sen är det kväll. Haha nä kanske inte riktigt så, men nästan! Tycker ni också att tiden går ovanligt snabbt eller är det bara jag? 🙂
Idag har jag bara grejat med det vanliga, jobbat lite med hemsidan, fotat lite och varit ute med Nanook. Föresten har Nanook kommit in i en jättejobbig trotsålder nu. Han gör precis allt han inte får göra. Häromdagen rymde han och var borta i en hel timma. Han hade sprungit till min granne Stig och ätit på älgben som han hade ute i trädgården till rävarna. Men jag hade ingen aning om att han var där, jag gick runt i hela Grundtjärn och ropade och visslade och grät i panik för jag trodde han hade blivit överkörd eller något sånt hemskt. Kan verkligen tänka mig vilken panik föräldrar måste få om deras barn försvinner iväg så som de kan göra ibland. Huvva!
Så nu gäller det att vara hård och ha koll på honom hela tiden. Nyss åt han upp en kaffesump, så nu luktar han kaffe på en mils avstånd. Men han verkar inte må illa…än 😛
En bättre nyhet är att min granne Stig kom och hälsade på, och han hade med sig ett par varma arbetsbyxor som han hade tänkt slänga för de var i storlek S. Men så kom han och tänka på mig. De passade perfekt! Jag sitter i arbetsbyxorna just nu, kom på att jag inte tagit av mig dom sen jag provade dom i morse haha 🙂

Här är de varma arbetsbyxorna! Perfekt att ha här i Grundtjärn 🙂

Lite tid över

Posted on by

Hej på er!
Jag tänkte bara skriva ett snabbt litet inlägg nu så ni vet att jag lever. Denna veckan har varit helt sjuk, jag har verkligen inte haft någon tid alls att sätta mig vid datorn och skriva ett blogginlägg. Just nu är jag så himla trött, jag har inte sovit på över 24 timmar, så jag ska precis gå och lägga mig nu. Men jag ville bara att ni skulle veta att jag inte glömt bort att skriva, det är bara så att jag inte hunnit. Så fort jag har tid, kanske i morgon, så ska jag skriva och berätta om allt och om varför jag absolut inte hunnit att blogga 🙂

Hoppas allt är bra med er läsare! Och tack för alla underbara kommentarer jag får från er! <3

Godnatt!