Vid midnatt körde jag in på min gård igen efter en låååång resa med buss och bil. Det var alldeles tyst och stilla när jag öppnade bildörren. Lite regn i luften. Svagt ljus på himlen som det brukar vara i maj när midnattssolens tid närmar sig. Det doftade av vår.
Med mitt hjärta fyllt av underbara upplevelser från de två senaste dygnen gick jag raka vägen till sängen och lade mig med katten och hunden tätt intill. Jag somnade så gott med en känsla tacksamhet för allt roligt jag fått vara med om och för alla härliga människor jag fått träffa och lärt känna.

Trots att jag bara var borta i två dygn känns det som jag varit borta en hel vecka. Det har varit så mycket nya intryck! Att få komma till Kåken och föreläsa var så otroligt roligt. Jag har ju bara hört om kåken innan och sett bilder och filmer men att faktiskt få komma dit och se det i verkligheten var helt fantastiskt. Vilket jobb som ligger bakom detta! Min första känsla som jag fick när jag kom in i lokalerna som var fyllda av färg, konst och liv, var att detta var något som har skapats av kärlek. Kärlek och passion. Det här är människor som brinner för det dom gör. Jag blev så inspirerad.

Jag hade velat stanna i Kisa i flera dagar bara för att få vara kvar där och njuta av gemenskapen och känslan. Få ägna flera timmar åt att bara läsa alla artiklar på väggarna, titta på alla målningar och sitta i alla soffor. Lära känna alla spännande och fina människor som var där.

Det enda som gjorde ont i mig var att de kommer att bli tvungna att flytta Kåken till mindre lokaler på grund av pengabrist. Kommunen har helt enkelt inte råd att låta Kåken få vara kvar vilket känns alldeles fruktansvärt. Om de bara förstod vilken enorm skillnad de gör för ungdomar att ha denna plats att andas i. En plats att känna sig sedd, förstådd, och  lyssnad på. En plats att få vara kreativ och känna att det faktiskt är möjligt. Det man drömmer om. Jag önskar att jag själv hade haft en Kåken att gå till under åren när jag höll på att bli vuxen. Vilken skillnad det hade gjort. Det gör ont i mitt hjärta att det idag inte ligger något värde i det som faktiskt betyder allra mest för människor. Minst pengar läggs där de behövs mest. Jag önskar jag hade kunnat ruska om de som bestämmer och säga att “snälla, snälla, låt kåken få ha kvar sina lokaler…jag vet att det är ont om pengar idag och att ekonomin styr tamejfan allt, men snälla…spara inte in pengar på de som är vår framtid ♥”

De är ändå helt otroliga, Lena och Pelle som driver Kåken tillsammans med några andra medarbetare. De håller ändå modet uppe och ser ljust på framtiden även om Kåken kommer ha mindre lokaler. Och jag är helt säker på att det kommer bli superbra! Vilka underbara människor. 
Som jag skrev innan så känner jag mig alldeles varm i hjärtat av denna dag! Inspirerad och glad!

Och dessutom var det riktigt kul att föreläsa där! Är så glad för de som kom dit och lyssnade! Fick även träffa några trogna bloggläsare och de berör mig alltid lika mycket. Så, jag har haft det toppenbra på min lilla resa! 🙂

Yes! Av alla bilder som togs där vi försökte se snygga ut gillade jag ändå denna bäst. Jag tillsammans med bästa Lena Johansson och Pelle Lundström som driver Kåken! De har dessutom lovat att komma och hälsa på mig i Grundtjärn någon gång. De ser jag fram emot 😀

Älskar deras färgglada lokaler som de målat själva tillsammans med alla ungdomar. Man blev glad av att komma in där.

Emilia, Lena och Pelle, som alla jobbar på Kåken.

Kärlek ♥

De har dom verkligen lyckats med!

Det fanns mycket att titta på där inne.

♥