När jag sent i år kväll satt uppe i sovrummet och grejade lite, så fastnade jag som vanligt vid en gammal dagbok och började läsa lite. Det fick mig att le inombord när jag läste om min sorg efter min ena guldfisk Zasha som dog. Jag minns att jag tidigare lagt upp en dikt som jag skrev till min guldfisk. Haha, jag inser att kärleken till mina fiskar var enorm.
Eller så ville jag bara skapa någonting att älska och bry mig om. Det var ju på den där tiden man var 13-14 år och livet i skolan kändes som en mardröm. Att få älska två små fiskar var så vackert och lätt.































