Hej mina vänner!
Om ni undrar vart jag hållit hus senaste veckan eftersom jag inte gjort ett enda inlägg, så beror det på att jag väldigt spontant startade upp ett litet projekt som tog upp i princip all min tid under en vecka. Och jag ville bli klar med det så fort som möjligt, så jag la allt annat vid sidan om så jag fullt ut kunde fokusera på att få klart allting. Nu är det klart! Bara några smådetaljer kvar.
Får jag lov att presentera min nya arbetsplats!

Det här lilla stugan/boden kanske många av er känner igen? Den står ute i vår trädgård och förr i tiden var det byns kiosk. Sedan jag flyttade hit har den bara använts som förvaring av t.ex gräsklippare och verktyg. Och för två år sedan byggde jag och Johan en hundgård runt den, som vi sedan nästan aldrig använde. Och sedan dess har den stått här inburad och gjort sig bra som förvaring.
Jag har aldrig reflekterat över att den lilla boden skulle kunna användas till något annat, just eftersom den är så liten. Men allting är ju relativt.

Det var i onsdags förra veckan som jag och mamma gick runt på gården och tittade vart man skulle kunna ställa en barack. Ja, jag funderade på att göra ännu ett försök att kunna ha min studio och arbetsplats här hemma i Grundtjärn. Ni som följt bloggen vet ju att jag just nu har min studio i den vackra grannbyn Myckelgensjö i ett hus jag hyr där. Jag var så otroligt glad när den möjligheten kom upp eftersom jag snabbt behövde en plats att jobba på, och jag har nu hyrt huset i fem månader och spenderat många kvällar i min lilla inredda studio i ett av rummen.

Av lite olika anledningar har jag sista tiden känt att jag skulle må bättre av att kunna jobba här hemma i Grundtjärn. Dels har jag stundtals känt mig otrygg och det är något jag tyvärr inte kan skriva om mer här än. Men jag kan säga såhär; att vara offentlig kan ibland leda till vissa nackdelar.
Men sen, så har jag såklart hela tiden önskat att kunna ha allt på samma plats oavsett. Jag har insett att jag inte jobbar lika bra när jag måste planera vilka tider jag ska vara på olika platser. Jag kan inte planera när jag ska vara ute och fota eller när jag ska spela in musik eller när jag ska måla, eller när jag ska skriva blogginlägg. Den kreativa delen funkar allra bäst för mig när jag får låta det komma naturligt. Följa känslan och göra det jag känner för just i stunden.
Det är det jag är van vid, att ha allting nära så att jag kan ta kameran och springa ut en stund och sen sätta mig och skriva eller göra något annat.

Det här med att “åka till jobbet för att jobba tre timmar med ett visst projekt”, det funkar inte så bra för mig. Jag blir låst.
Och sen, jag har känt mig lite splittrad. Vart ska jag ha mina kameragrejer? Hemma i Grundtjärn eller i studion i Myckelgensjö? Om jag har min dator i Myckelgensjö så kan jag inte blogga hemifrån. Men den måste jag ha där i studion för att jobba med musiken.
Det har varit ett problem för mig länge. Det skär sig på så många vis och jag har fått så svårt att känna det där kreativa flowet.
Jag har behövt planera min kreativitet till vissa specifika tider, och jag kan inte det. Jag kan inte tvinga fram något. Det har jag verkligen lärt mig nu.

Min dröm har ju i alla år varit att kunna ta cykeln eller gå till min lilla stuga där jag jobbar. Att kunna ha mitt hem som bara hem, och min arbetsplats för mitt jobb. I det lilla huset skulle det finnas plats för allt. Studio, ateljé, kontor och kanske till och med en liten utställningssal där jag kan ha öppet vissa helger för folk att komma på utställning. Och en mysig liten altan där man kan sitta på morgnarna i solen med en kopp kaffe och planera dagen (drömmer stort!!). Den möjligheten har inte öppnats upp än, men är det något jag lärt mig efter alla år så är det att ta ett steg i taget.
Att se vad som finns just nu och göra det bästa av det.

Först och främst nu, så är det allra viktigast för mig att i alla fall ha en plats där jag kan spela in min skiva som jag jobbar med detta året. Och som tur är så är det till och med bra med ett litet utrymme för det, eftersom det blir bättre dämpad akustisk då. Så även om mina drömmar om min framtida arbetsplats är helt uppe i det blå, så kände jag att i denna stunden så har jag bara två kriterier för att jag ska kunna jobba bra. Att platsen är nära mitt hem (alltså här i Grundtjärn) och att det är tillräckligt stort för ett skrivbord och en stol. Då tänkte jag återigen att jag ska hyra en barack så länge och ställa ute på gården. Det får duga!

Jag och mamma gick ut och kollade vart den skulle stå, och det var då mamma sa “Men kiosken då, det är ju nästan som en liten barack!”
På en gång fick den lilla boden som ett helt nytt skimmer över sig. Från att jag nästan inte lagt märke till den så blev den plötsligt centrum i mitt universum.
Det kändes så rätt på en gång. Där ska jag ha min studio och arbetsplats! 
På en gång gick vi upp till mammas morbror Tage och bad han komma och titta på hur vi skulle göra med golvet, för det var väldigt gammalt och skadat och ett stort hål mitt i rummet. Efter hans råd åkte vi sedan på en gång till Sollefteå och köpte virke och allt som behövdes. Samma kväll rev vi upp hela golvet.
Alla var där och hjälpte till. Mamma, Johan och Tage, så det gick väldigt fort att komma igång.
Vi bestämde oss helt enkelt för att lägga ett helt nytt golv och göra ny trossbotten på de värsta ställena.
Tage kom med traktorn och lastade av virke som han hade och som jag fick använda för att lägga grunden till golvet. TACK Tage! ♥

Nästa dag var jag och mamma uppe tidigt för att fortsätta renoveringen av den gamla kiosken. Då var det dags att lägga själva “fingolvet”.
För varje planka som kom på plats blev det bara vackrare och vackrare. Och doften av trä. Så underbart!
När golvet var lagt ägnade jag resten av kvällen åt att sätta upp madrasser och hundratals äggkartonger på väggarna för att få ljudet riktigt bra för skivinspelningen. Dock satte jag upp dom en dubbelhäftande tejp som släppte nästa morgon så då fick jag spika upp alla igen haha. Nu sitter dom i alla fall!
Mamma var med och hjälpte till varje dag från morgon till kväll. Bland annat så gjorde hon iordning fönstren. Kittade om dom och skaffade två nya fönsterglas som var trasiga.
Jag målade fönstren på insidan.
Det känns så märkligt att det här faktiskt har varit en riktig kiosk en gång i tiden. Det här fönstret, som är det enda som går att öppna, var det som användes när man skulle handla här. Då stod man där ute och sa vad man ville ha. Haha, så mysigt!
Mamma som ju är född här i byn minns när hon va liten och stod här och knappt räckte upp till fönstret och köpte kola. Tänk vad tiden är märklig.
Det var ju över 50 år sedan nu. Och nu står vi här och gör ordning kiosken för att jag ska ha den som studio och kontor.
Johan ägnade varje kväll efter jobbet åt att fixa med nya vindskivor (alla är inte på plats ännu) och dra el. Vilken himla tur att jag har min alldeles egna elektriker!
Det blev långa dagar även för djuren. Nayeli som alltid ska vara med tog sig en liten tupplur i skuggan.
Exakt en vecka senare så var allting klart invändigt och jag kunde flytta in mina grejer! Nu väntar jag bara på att fönsterkitet ska torka så jag kan måla fönstren ute en gång till och sen ska vi upp med de sista vindskivorna. Visst ser det mysigt ut?
Och titta så bra det blev här inne! Allting fick plats! Och jag stortrivs verkligen. Igår morse satt jag här inne för första gången och jobbade, och idag är det min andra dag här. Jag myser ända in i benmärgen. Det blev SÅ bra!
Och vi lyckades till och med pressa in min fåtölj genom den lilla dörren, så jag fick plats med en liten myshörna också.
Det är inte illa att få till detta på 8 kvadratmeter.
Det känns fortfarande lite overkligt bra. Jag behöver bara gå några meter över gräsmattan för att komma hit. Och det ser så mysigt och välkomnande ut.
Jag kan ha med mig Nanook och han kan gå lös utanför, eftersom vi ändå är inne i en hundgård haha. Han har aldrig gillat att sitta i en hundgård, men nu när jag också gör det så stortrivs han. Så det känns så skönt att få vara med honom på dagarna också. Och dessutom har jag ju nu nära till Stjärna som går och betar på ängarna här i Grundtjärn på sommaren. Underbart! Allt jag älskar finns nära.

Jag tror att jag hittat en pusselbit nu som jag letat länge efter. Ja, jag kan inte riktigt förklara. Men det här känns bara väldigt, väldigt bra.
Vill verkligen tacka mamma, Johan och Tage som häjlpt mig så mycket så detta kunde bli klart så fort! ♥

Vad tycker ni om min nya arbetsplats? 🙂

Hoppas ni mår bra allihopa och att ni har en härlig vecka!
KRAM PÅ ER ♥