Vår nya stuga i Marsfjällen

Hej på er!

Åh vad mycket roligt som hänt sedan sist jag skrev. Eller mycket och mycket. Det är en stor rolig nyhet som fortfarande får mig att ständigt vilja nypa mig i armen. Många av er har säkert redan sett vad det hela handlar om på Instagram eller YouTube. Jag och Johan har köpt en liten stuga i Marsfjällen! Vi har gått och drömt om detta varje dag sedan vi var där uppe i våras, och nu är det verklighet! Jag är så glad att jag faktiskt inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Det här var nog något av det bästa som hänt på länge.

Det finns så många olika anledningar till att just detta gör oss så himla glada. Men dels så är det ju för att vi båda älskar Marsfjällen. Det är något speciellt med naturen där, och det finns så mycket olika typer av landskap. Djupa skogar, höga fjäll och berg, och oändligt många bäckar och forsar och spegelblanka sjöar. Av alla ställen jag någonsin varit på så har faktiskt Marsfjällen varit min absoluta favorit.
Och sen känns det så otroligt rätt i tid att vi får ett eget litet place, där vi kan vara helt för oss själva. En plats att åka till för att slappna av, på riktigt. Det har jag längtat efter så himla länge.
För stugan ligger så ensamt, så vi har inte ens några grannar. Det är liksom…den absoluta drömmen.
Vilken otrolig kombination att få bo i vackra Grundtjärn, och ha en stuga i Marsfjällen. Jag kan nog inte tänka mig något finare.

ÅH, jag är så överlycklig över detta! I fredags skrev vi på kontraktet och nu väntar vi på att få nycklarna så att vi kan åka dit och börja göra iordning.
Ska visa några bilder såklart, men här kan ni också se min senaste videoblogg där vi berättar allt om det här med husköpet!

Tänk vad fort allting gått. För exakt en vecka sedan åkte vi upp för att titta på stugan. Och nu är det vårt. Jag sitter och bläddrar i pärmen med fastighetsbeskrivningen och tittar på bilderna tusen gånger om. Våran lilla stuga.
Vi blev båda ganska chockade när vi kom hit, för det var så mycket finare än vad vi hade tänkt. Det fanns inte så mycket bilder inifrån stugan på annonsen. T.ex hade vi ingen aning om att det var en otroligt vacker inglasad altan med träpanel. Nu har jag inte heller några bra bilder på det att visa er, men snart ska vi ju upp hit för att fixa iordning och då lovar jag att ta massor med bilder och filmer.
Då säljaren inte kunde behålla stuga på grund av sjukdom, så såldes stugan med alla grejer. Alltså, allt som fanns i stugan tillhör nu oss. Bara det är…helt otroligt. För det finns så mycket vackra gamla grejer här inne som är så fina! Ni vet, sådana där saker som man desperat letar efter på loppisar. Gamla, vackra kökssoffor och gamla fotogenlampor…och ja, allt! Så det mesta av grejerna kommer vi behålla.  Däremot kommer vi göra en ordentligt städning såklart. Jag bara längtar efter att komma hit igen och gå igenom allting och börja bona in oss.
Den här vackra kaminen blev ju såklart en favorit.
Och det här tycker jag är så charmigt! Med gamla hus som har sådana här träluckor framför fönstren. Dels så är det ju superbra nu på vintern när vi kanske inte kommer vara här så ofta, för att skydda fönstren mot stormar och annat. Men sen ser det ju också så mysigt ut när man öppnat upp dom och de liksom ramar in fönstren.
Tänk att få ha en stuga fem minuters promenad från detta. Detta är verkligen en dröm som går i uppfyllelse. Ni anar inte hur mycket vi pratat och drömt om just detta.
Jag vet att det låter så otroligt klyschigt att säga att tankens kraft och positivt tänkande är så viktigt. Men det är verkligen det. Vissa kanske tänker att allt är en slump. Men jag tänker att ingenting är en slump. Jag har fått för många bevis nu på att det vi tänker och sänder ut kommer tillbaks till oss på olika sätt. Det är lite så jag navigerat från första stund jag flyttade till Grundtjärn.
Det är så jäkla fascinerande.

I alla fall, som ni förstår är jag SÅ glad över detta och jag ser så mycket fram emot att visa mer från vårt lilla paradis i Marsfjällen.

KRAM PÅ ER! Och hoppas ni får en jättefin dag! ♥

Lansering av min nya tapetkollektion – Northern Wilderness

-Det här inlägget innehåller reklam för min egen fototapet-kollektion Northern Wilderness hos Photowall-

Det var nu över två år sedan som jag lanserade min första kollektion tapeter med Photowall. På ett sätt känns det som mycket längre, för det kändes som min tapetkollektion liksom blev starten på en helt ny tid i mitt liv. Jag skulle precis ge upp mina drömmar om att kunna leva på min kreativitet, och börja leta efter ett “vanligt” jobb. Men så plötsligt kom den här möjligheten, med en egen fototapet-kollektion. I samma veva som mycket annat spännande hände.

Jag hade inte så stor inblick då i hur det skulle gå. Men för mig var det liksom en rejäl kick. Det kändes äntligen som om jag för första gången fick göra något som också ansågs “på riktigt” utifrån.
På den tiden var alltid väldigt annorlunda, och jag var väldigt osäker när någon frågade vad jag jobbade med, men jag minns att efter det så brukade jag alltid säga “Jag har bland annat gett ut en tapetkollektion” haha. Jag fick inte bara fototapeterna, utan också en vägg att luta mig mot. Något som gav substans och verklighet till min lilla värld.
Jag är så otroligt tacksam och glad över samarbetet jag haft med Photowall.

Därför känns det så otroligt roligt att vi nu lagt ny ved på brasan och gett ut en ny tapetkollektion tillsammans, som fått namnet Northern Wilderness!  En samling bilder som alla betyder väldigt mycket för mig. HÄR kan ni se både hela den nya och den gamla kollektionen.

Den här tapetkollektion ligger mig varmt om hjärtat, och jag ler inombords när jag tänker på att dessa bilder, som jag tagit på platser jag älskar, kommer få sitta på människors väggar och förhoppningsvis ge en gnutta inspiration i vardagen.
Den här bilden till exempel, kanske vissa av er trogna läsare kan känna igen? Den är ju tagen från en plats jag berättat om många, många gånger. Den magiska skogstjärnen, som ligger i skogen intill Grundtjärn där jag bor. Där dimmorna dansar varje morgon tills solen stigit upp. I den nya kollektionen “Northern Wilderness” kan ni hitta hela tre bilder tagna från den här magiska platsen.
Och åhh..Stekenjokk. Fjällvärlden och de öppna vidderna. Stekenjokk finns också med på ett flertal bilder i kollektionen.
Kanske kan norrskenet bli det sista ett litet barn får se innan det somnar? Den här bilden tog jag vid Marsfjällen, den där natten förra året när jag hade kört vilse på små grusvägar i skogen. Men jag insåg att det fanns en mening med det. Jag fick ju den här bilden.
Ännu en vy från vackra Stekenjokk, med de blå fjällen som reser sig i fjärran.
Kanske äta middag intill en annan magisk skogstjärn mitt i skogen? Den här natten minns jag så väl. Jag och Johan var ute och körde mitt i natten på grusvägarna i skogarna där vi bor. Sen gick vi igenom en mörk skog och kom plötsligt fram till den här vyn. Ja, ni kan ju ana att vi båda trodde att vi kommit till himlen. På sjön simmade både ankor och svanar och dimmorna dansade som vackra väsen ovanför den stilla sjön som reflekterade nattljuset i sin spegel.
Vill man ha lite riktig karg nordisk vildmark så skulle nog denna passa bra. Den är tagen en natt i maj, några mil utanför Abisko. Och vet ni något roligt? Den här bilden tog jag exakt samma datum som vår första kollektion släpptes. Jag var nämligen ute i vildmarken i över en vecka just då. Så den här bilden blir som bron mellan båda kollektionerna.
Om ni är intresserade av att se resten av kollektionen så kan ni gå in och se den HÄR.
Och här finns en intervju med mig på där jag pratar lite om mina tankar kring kollektionen och om hur mina fotorutiner ser ut, och vad jag inspireras av.

Hoppas ni tycker om den! ♥

En ny början i mitt nya lilla place

Hej mina vänner!
Om ni undrar vart jag hållit hus senaste veckan eftersom jag inte gjort ett enda inlägg, så beror det på att jag väldigt spontant startade upp ett litet projekt som tog upp i princip all min tid under en vecka. Och jag ville bli klar med det så fort som möjligt, så jag la allt annat vid sidan om så jag fullt ut kunde fokusera på att få klart allting. Nu är det klart! Bara några smådetaljer kvar.
Får jag lov att presentera min nya arbetsplats!

Det här lilla stugan/boden kanske många av er känner igen? Den står ute i vår trädgård och förr i tiden var det byns kiosk. Sedan jag flyttade hit har den bara använts som förvaring av t.ex gräsklippare och verktyg. Och för två år sedan byggde jag och Johan en hundgård runt den, som vi sedan nästan aldrig använde. Och sedan dess har den stått här inburad och gjort sig bra som förvaring.
Jag har aldrig reflekterat över att den lilla boden skulle kunna användas till något annat, just eftersom den är så liten. Men allting är ju relativt.

Det var i onsdags förra veckan som jag och mamma gick runt på gården och tittade vart man skulle kunna ställa en barack. Ja, jag funderade på att göra ännu ett försök att kunna ha min studio och arbetsplats här hemma i Grundtjärn. Ni som följt bloggen vet ju att jag just nu har min studio i den vackra grannbyn Myckelgensjö i ett hus jag hyr där. Jag var så otroligt glad när den möjligheten kom upp eftersom jag snabbt behövde en plats att jobba på, och jag har nu hyrt huset i fem månader och spenderat många kvällar i min lilla inredda studio i ett av rummen.

Av lite olika anledningar har jag sista tiden känt att jag skulle må bättre av att kunna jobba här hemma i Grundtjärn. Dels har jag stundtals känt mig otrygg och det är något jag tyvärr inte kan skriva om mer här än. Men jag kan säga såhär; att vara offentlig kan ibland leda till vissa nackdelar.
Men sen, så har jag såklart hela tiden önskat att kunna ha allt på samma plats oavsett. Jag har insett att jag inte jobbar lika bra när jag måste planera vilka tider jag ska vara på olika platser. Jag kan inte planera när jag ska vara ute och fota eller när jag ska spela in musik eller när jag ska måla, eller när jag ska skriva blogginlägg. Den kreativa delen funkar allra bäst för mig när jag får låta det komma naturligt. Följa känslan och göra det jag känner för just i stunden.
Det är det jag är van vid, att ha allting nära så att jag kan ta kameran och springa ut en stund och sen sätta mig och skriva eller göra något annat.

Det här med att “åka till jobbet för att jobba tre timmar med ett visst projekt”, det funkar inte så bra för mig. Jag blir låst.
Och sen, jag har känt mig lite splittrad. Vart ska jag ha mina kameragrejer? Hemma i Grundtjärn eller i studion i Myckelgensjö? Om jag har min dator i Myckelgensjö så kan jag inte blogga hemifrån. Men den måste jag ha där i studion för att jobba med musiken.
Det har varit ett problem för mig länge. Det skär sig på så många vis och jag har fått så svårt att känna det där kreativa flowet.
Jag har behövt planera min kreativitet till vissa specifika tider, och jag kan inte det. Jag kan inte tvinga fram något. Det har jag verkligen lärt mig nu.

Min dröm har ju i alla år varit att kunna ta cykeln eller gå till min lilla stuga där jag jobbar. Att kunna ha mitt hem som bara hem, och min arbetsplats för mitt jobb. I det lilla huset skulle det finnas plats för allt. Studio, ateljé, kontor och kanske till och med en liten utställningssal där jag kan ha öppet vissa helger för folk att komma på utställning. Och en mysig liten altan där man kan sitta på morgnarna i solen med en kopp kaffe och planera dagen (drömmer stort!!). Den möjligheten har inte öppnats upp än, men är det något jag lärt mig efter alla år så är det att ta ett steg i taget.
Att se vad som finns just nu och göra det bästa av det.

Först och främst nu, så är det allra viktigast för mig att i alla fall ha en plats där jag kan spela in min skiva som jag jobbar med detta året. Och som tur är så är det till och med bra med ett litet utrymme för det, eftersom det blir bättre dämpad akustisk då. Så även om mina drömmar om min framtida arbetsplats är helt uppe i det blå, så kände jag att i denna stunden så har jag bara två kriterier för att jag ska kunna jobba bra. Att platsen är nära mitt hem (alltså här i Grundtjärn) och att det är tillräckligt stort för ett skrivbord och en stol. Då tänkte jag återigen att jag ska hyra en barack så länge och ställa ute på gården. Det får duga!

Jag och mamma gick ut och kollade vart den skulle stå, och det var då mamma sa “Men kiosken då, det är ju nästan som en liten barack!
På en gång fick den lilla boden som ett helt nytt skimmer över sig. Från att jag nästan inte lagt märke till den så blev den plötsligt centrum i mitt universum.
Det kändes så rätt på en gång. Där ska jag ha min studio och arbetsplats! 
På en gång gick vi upp till mammas morbror Tage och bad han komma och titta på hur vi skulle göra med golvet, för det var väldigt gammalt och skadat och ett stort hål mitt i rummet. Efter hans råd åkte vi sedan på en gång till Sollefteå och köpte virke och allt som behövdes. Samma kväll rev vi upp hela golvet.
Alla var där och hjälpte till. Mamma, Johan och Tage, så det gick väldigt fort att komma igång.
Vi bestämde oss helt enkelt för att lägga ett helt nytt golv och göra ny trossbotten på de värsta ställena.
Tage kom med traktorn och lastade av virke som han hade och som jag fick använda för att lägga grunden till golvet. TACK Tage! ♥

Nästa dag var jag och mamma uppe tidigt för att fortsätta renoveringen av den gamla kiosken. Då var det dags att lägga själva “fingolvet”.
För varje planka som kom på plats blev det bara vackrare och vackrare. Och doften av trä. Så underbart!
När golvet var lagt ägnade jag resten av kvällen åt att sätta upp madrasser och hundratals äggkartonger på väggarna för att få ljudet riktigt bra för skivinspelningen. Dock satte jag upp dom en dubbelhäftande tejp som släppte nästa morgon så då fick jag spika upp alla igen haha. Nu sitter dom i alla fall!
Mamma var med och hjälpte till varje dag från morgon till kväll. Bland annat så gjorde hon iordning fönstren. Kittade om dom och skaffade två nya fönsterglas som var trasiga.
Jag målade fönstren på insidan.
Det känns så märkligt att det här faktiskt har varit en riktig kiosk en gång i tiden. Det här fönstret, som är det enda som går att öppna, var det som användes när man skulle handla här. Då stod man där ute och sa vad man ville ha. Haha, så mysigt!
Mamma som ju är född här i byn minns när hon va liten och stod här och knappt räckte upp till fönstret och köpte kola. Tänk vad tiden är märklig.
Det var ju över 50 år sedan nu. Och nu står vi här och gör ordning kiosken för att jag ska ha den som studio och kontor.
Johan ägnade varje kväll efter jobbet åt att fixa med nya vindskivor (alla är inte på plats ännu) och dra el. Vilken himla tur att jag har min alldeles egna elektriker!
Det blev långa dagar även för djuren. Nayeli som alltid ska vara med tog sig en liten tupplur i skuggan.
Exakt en vecka senare så var allting klart invändigt och jag kunde flytta in mina grejer! Nu väntar jag bara på att fönsterkitet ska torka så jag kan måla fönstren ute en gång till och sen ska vi upp med de sista vindskivorna. Visst ser det mysigt ut?
Och titta så bra det blev här inne! Allting fick plats! Och jag stortrivs verkligen. Igår morse satt jag här inne för första gången och jobbade, och idag är det min andra dag här. Jag myser ända in i benmärgen. Det blev SÅ bra!
Och vi lyckades till och med pressa in min fåtölj genom den lilla dörren, så jag fick plats med en liten myshörna också.
Det är inte illa att få till detta på 8 kvadratmeter.
Det känns fortfarande lite overkligt bra. Jag behöver bara gå några meter över gräsmattan för att komma hit. Och det ser så mysigt och välkomnande ut.
Jag kan ha med mig Nanook och han kan gå lös utanför, eftersom vi ändå är inne i en hundgård haha. Han har aldrig gillat att sitta i en hundgård, men nu när jag också gör det så stortrivs han. Så det känns så skönt att få vara med honom på dagarna också. Och dessutom har jag ju nu nära till Stjärna som går och betar på ängarna här i Grundtjärn på sommaren. Underbart! Allt jag älskar finns nära.

Jag tror att jag hittat en pusselbit nu som jag letat länge efter. Ja, jag kan inte riktigt förklara. Men det här känns bara väldigt, väldigt bra.
Vill verkligen tacka mamma, Johan och Tage som häjlpt mig så mycket så detta kunde bli klart så fort! ♥

Vad tycker ni om min nya arbetsplats? 🙂

Hoppas ni mår bra allihopa och att ni har en härlig vecka!
KRAM PÅ ER ♥

Uppäten och vissen – men full av nya insikter

Hej mina vänner!
Den här veckan har verkligen varit en av de värsta på länge. I mitt senaste inlägg som jag gjorde i måndags så berättade jag ju att jag blivit sjuk igen, men det var verkligen bara början. Jag hade redan då på känn att det rörde sig om något än ännu en förkylning. Mest på grunden av de blodiga såren jag fick i näsan.
För varje dag som gick så fick jag sår på fler ställen. På munnen. I munnen. Ont i öronen och halsen.
Infekterat tandkött som gjorde så fruktansvärt ont. Ända in i käkbenet. Det värsta av allt var ändå näsan. Varje dag som jag vaknade upp så var det som om någon skärt med en kniv i näsan. Har aldrig haft så ont på så många ställen samtidigt.

Jag gjorde mitt allt för att försöka klara av det själv. Ville inte behöva ringa vårdcentralen. Kanske mest för att jag tycker det är så himla jobbigt att ringa ett sådant samtal. Läste alla era fina tips som ni gav på förra inlägget. Jag tog kraft till mig att koka en liter lingonsaft för jag tänkte att det skulle göra susen. Haha.
På onsdag morgon hade jag nästan panik. Det kändes som om något åt upp mig inifrån. Såren blev större och spred sig som en löpeld och det gjorde så ont överallt att jag knappt ville andas, prata och svälja. Jag ringde vårdcentralen direkt på morgonen och fick en tid en timma senare! Johan, min ängel, skjutsade mig in. När vi åkte hem igen med penicillinförpackningarna kändes det som det bästa som någonsin uppfunnits. Tack gode gud för penicillin. Jag köpte en flaska vatten på affären så jag kunde ta de första tabletterna med en gång.
Sen dess har jag spenderat dagarna i sängen. Pendlat mellan att känna mig bättre och känna mig sämre. Men det tar ju alltid några dagar innan penicillinet verkligen börjar verka. Jag har fått hjälp av min mamma och av Johan att gå ut med Nanook, och jag är så tacksam för det. Har verkligen inte haft någon ork till någonting.
Katterna har legat i sängen och sovit med mig hela dagarna ♥
Stundtals har jag känt mig så himla ledsen. Senaste tre månaderna har verkligen varit en prövning. Det började med blodproppen, och sen i nästan tre månader i sträck har det varit något som tyngt ned mig fysiskt (det har varit mer än det jag delat med mig av på bloggen) och det är så himla olikt mig. Jag har verkligen fått mig en tankeställare. Jag har insett hur viktig hälsan är, och hur otroligt tacksam jag ska vara varje dag som jag får vara frisk.

Hälsan har aldrig varit ett problem för mig. Jag har alltid varit ovanligt frisk. Har haft ett ovanligt starkt immunförsvar och aldrig behövt lida av värk eller annat. Dessa dagar har jag tänkt mycket på alla människor som är kroniskt sjuka. De som dagligen måste kämpa sig igenom sjukdom eller värk. Fysiskt eller psykiskt. Det finns så många som nästan aldrig får uppleva hur det är att känna sig helt frisk och full av livskraft. Och det gör så ont att tänka mig in i det. Att vissa människors vardag i stort sett handlar om att ta sig igenom ännu en dag med en sjukdom. Vilken jäkla styrka dessa människor besitter. På riktigt. Det är beundransvärt.

Jag har aldrig trott att jag tagit hälsan för givet. Men det har jag verkligen gjort. Det insåg jag nu. Jag har aldrig ens behövt prioritera min hälsa, för den har funkat automatiskt. Jag har fått med mig något utav detta. Dessa tre väldigt jobbiga, händelserika månader har gett mig insikten att hälsan går före allt. Vår kropp är vårt tempel. Om vi inte mår bra och inte känner oss friska, så går det ut över allt annat. Hälsan först.
Alltid.

Och när vi har vår hälsa i balans, när vi mår bra och känner livskraft; känn tacksamhet. Varenda minut.
Jag har legat i sängen och känt hur dagarna passerat förbi mig. Tänk på hur ingenting jag vill göra blir gjort. Att jag sabbar hela året på grund av denna långvariga period av sjukdom och annat. Scrollat i Instagram-flödet och sett alla friska, kreativa människor som mår bra. Känt mig vissen. Ledsen. Uppäten.

Sen har jag tänkt på det jag skrev om ovan. Om hur tacksam jag ska vara egentligen. Att det enda jag kan göra är att acceptera läget och lära mig något av detta.

Jag kurar jag ihop mig i fosterställning under täcket. Fryser.
Tänker att jag är en liten boll som ligger i en slangbella. Allting i livet går bakåt just nu.
Men det är bara för att gummibanden spänns åt. Snart skjuter jag iväg med en jävla fart.

Så ska vi alltid tänka, när livet känns motigt.
KRAM på er älskade vänner. Ha en underbar helg ♥

Nya webshopen lanserad

Det här blogginlägget innehåller reklam för min egen webshop www.artbyjonna.com

Äntligen, äntligen! Som jag har längtat efter att bli klar med den nya webshopen! I flera månader har jag dagligen tänkt på detta, och det har stundtals känts som ett evighetsprojekt.
Men sista tiden, som ni kanske märkt av lite ovanligt mycket frånvaro på blogg och sociala meider, så har jag jobbat järnet med den nya sidan. Och nu kan jag äntligen meddela att den är lanserad och funkar utmärkt!
Det är inte bara att sätta upp en ny webshop. Även om jag gjort det två gånger tidigare, så var det lite mer att göra denna gången eftersom själva webshopen är mer avancerat byggd.

Anledningen till att jag ens gjorde en helt ny webshop från grunden var för att den förra webshopen inte hade de funktioner som jag nu behövde. Jag var inte riktigt beredd på det stora antalet ordrar jag började få utanför Sverige, och då krävdes det dels ett bättre fraktsystem, eftersom jag innan dess inte ens hade någon frakt för utländska beställningar, vilket såklart inte var så bra. I den här nya webshopen så är det ett jättebra fraktsystem som automatiskt räknar ut frakten beroende på vilket land man beställer ifrån, och hur stora paketen blir. Och dessutom så kommer det finnas mer valbarhet vad gäller betalmetoder. Inom kort kommer jag ha Klarna som alternativ, så att man kan välja att delbetala eller köpa via faktura, något som jag tycker är superbra!

Något annat som också är nytt är att man nu kan köpa presentkort! Just nu finns bara presentkort online, som skickas till mailen, men jag har beställt riktiga presentkort också, (både svenska och engelska) som kommer till nästa vecka! Om man t.ex vill ge bort ett presentkort till någon så tycker jag att det känns så mycket roligare att ge bort en ett riktigt fint designat och signerat presentkort i ett kuvert, istället för en kod på mailen. Så det kommer också finnas i sortimentet snart!
Än så länge så finns det bara fotoprints och canvastavlor till salu på webshopen, ca 135 olika bilder i valfri storlek. Men så fort jag målat klart några tavlor så kommer jag att lägga upp dom på shopen också. Har verkligen längtat efter att komma igång med det! Och längre fram, kanske i början av det nya året så hoppas jag att vi kommer kunna lägga ut några smycken igen. Det skulle kännas fantastiskt roligt. Nu är vi ju två som hjälps åt med allt, och då finns det mycket mer tid och utrymme för skapande!
Jag har ju också uppdaterat med lite nya bilder som jag tagit senaste året, och jag kommer såklart uppdatera med nya bilder så fort jag tar bilder som jag tycker passar att sälja som fotoprints. Om det är något bild ni eftersöker och saknar i webshopen, så säg gärna till! Det är lätt att missa bilder när man har flera tusen att gå igenom.
Bilden ovan heter “Heaven on earth” och är tagen en tidig morgon vid den magiska skogstjärnen. Det är en 100 x 100 cm print. 
Små printar är underskattade. Det här är en A4 print (21 x 30 cm) och man kanske tror att en sådan liten print inte blir så mycket till världen. Men ramar man in den i en passande ram, och gärna med lite passepartout runt bilden så tycker jag en A4 print absolut räcker för att få en rejäl tavla. Den här bilden ovan heter Calling the ancient spritis.
Det känns så förbaskat roligt att äntligen få öppna upp webshopen igen. Jag har alltid älskat att hålla på med inslagningen av printar och få slå in i vackra paket, och därför kändes det så tråkigt när jag under en längre tid inte haft tid och möjlighet att ha den öppen. Men nu när min mamma Anita jobbar i företaget så kommer vi hjälpas åt med inslagning och allt annat jobb som det innebär med att skicka paket. Det kommer göra det ännu roligare än innan!

Nu är det ju inte långt kvar till jul, och det brukar ju såklart vara den mest intensiva tiden med webshopen. Sena kvällar, med en kopp glögg och inslagning av paket och julmusik i bakgrunden, det är bland det bästa jag vet!
Om det är så att du funderar på att beställa något och vill ha printen/tavlan innan julen, så ha i åtanke att gärna lägga beställningen så tidigt så möjligt, gärna innan lucia, för att vara helt säker på att du får paketet innan jul. Av erfarenhet vet jag ju att leveranserna kan bli något kaotiska innan jul, så då är det bra att vara ute i god tid! 🙂

Hoppas ni tycker om den nya webshopen! KRAM på er! ♥

Nya vägar ut

Igår vaknade vi till -13 grader här i Grundtjärn. Vi hade glömt sätta i sladden till värmeslingan under golvet så vattnet hade frusit. Jag undrar alltid hur de gjorde förr, innan det fanns el? Fast då var det väl vanligast att hämta vatten ute i brunnen istället för att ha indraget vatten i huset. Tänk vad lite vi måste kämpa idag för våra dagliga basbehov jämfört med förr. Gillar att tänka på det när saker och ting ibland känns lite extra motigt. Att jämföra med hur de hade det förr. Då känns det plötsligt inte så jobbigt längre.
Som alltid när det är väldigt kallt så är det också väldigt vackert. Vilken morgon! Det tyckte nog Nanook också när han stod och blickade ut över våra ägor.
Denna dag kom även MW bygg hit för att sätta in ett nytt fönster på övervåningen. Det var i juli när vi påbörjade en renovering på övervåningen för att äntligen skaffa oss ett vardagsrum som vi bestämde oss för att byta ut ett stort fönster som inte gick att öppna. Nästan inget fönster på övervåningen går att öppna, vilket gör att både jag och Johan håller på att kvävas av den instängda luften på övervåningen under sommarmånaderna. Det blir så varmt och kvavt. Och dessutom har jag alltid känt mig en aning instängd där uppe när det är så få fönster som går att öppna. Så vi kände att det var dags att göra något åt det. Det var då vi hörde av oss till snickaren Mats Webiörn från Myckelgensjö. I samma veva upptäckte vi vattenläckan så då var det istället prio nummer ett att få ett golv i hallen. Men fönstret blev beställt och nu äntligen var det levererat. Så igår kom dom och satte in det nya fönstret. Det blev SÅ jädrans fint!
Vi ville ha samma gammeldags stil som de fönstren som var innan, med tre fönster i rad. Det kändes viktigt att det skulle vara riktiga träfönster, och att de skulle öppnas utåt, alltså som fönster öppnades förut. Numera öppnas det oftast underifrån, men jag vill kunna ställa fönstret sådär vackert på glänt på våren när alla nattfåglarna sjunger.  Tanken är sen att vi ska skaffa oss en soffa (som vi har längtat efter en soffa!!!) och den kommer stå under fönstret. Då kan man ligga där och titta ut mot norrskenet och stjärnorna på vintern. Jag kommer visa er fler bilder från hur resultatet med fönstret blev sen! Det blev i alla fall så otroligt fint.
Eftersom det var en sådan otroligt vacker dag och ett fint snöfall så tog jag med mig Nanook en stund och gick ut i skogen.
Kan säga att mina ögon i princip är helt återställda nu. Är så glad att det gått så fort. Enda gången jag känner att allt inte är som vanligt är på kvällarna när jag ägnat mycket tid framför datorskärmen. Då brukar jag se lite halvdåligt innan jag går och lägger mig. Så jag försöker att ta mycket pauser när jag sitter vid datorn, så att de inte ska bli så ansträngda. Men annars ser jag helt som vanligt igen. Så innerligt tacksam för det.
Vackra vinter. Du är så välkommen.
Home sweet home.

Brukar nästan alltid gå ut en stund strax innan solen går ned. Det ljuset är så makalöst fint.
Tänk vad många gånger min gammelmormor Lilly har vandrat på den här vägen. Och alla mina andra släktingar från 11 generationer tillbaks. Ja, jag hade nog inte riktigt förstått att jag faktiskt är den 11 generationen i rakt nedgående led som fortfarande bor i Grundtjärn. Jag undrar vad han tänkte, min förfader Anders Andersson från 16oo-talet som var den allra första att bosätta sig och slå upp mark här. Jag hade gjort vad som helst för att få några ord med honom. Och för att tacka honom, för att han valde en sådan vacker plats.

Hoppas att ni har haft en superfin dag allihopa! Sänder er en stor kram ♥

Min nya familjemedlem – Stjärna

Vet ni vad? Jag är så glad så jag nästan spricker idag. Jag har nu nämligen köpt den vackraste, finaste lilla kon i hela världen. Jag är nu ägare till Stjärna, som jag skrev om för någon månad sedan här på bloggen. Hon är egentligen ingen ko, utan en kviga, eftersom hon ännu inte fått någon kalv.
Varje sommar så kommer mjölkbonden Frida Bylund’s kvigor hit för att beta på ängarna i Grundtjärn. Varje år blir jag lika lycklig när de kommer hit och livar upp byn. Ljudet av koskällor i den tysta sommarnatten är bland det bästa ljud jag vet.

Men i år var det lite extra speciellt. Samma kväll som kvigorna kommit till byn så gick jag och hälsade på dom, och jag fick syn på en kviga som fångade mitt hjärta vid första ögonblick. Hon hade en helt annan teckning än alla andra, och hon utstrålade något ovanligt mjukt och snällt. Hon var den första som kom fram och hälsade, och så blev det resten av sommaren. Varje dag som jag gick och hälsade på kvigorna så var hon den första att komma fram. Vi liksom fann varandra direkt, och jag döpte henne till Stjärna.
Nu i september så var det dags för kvigorna att åka tillbaks till bondgården igen över vintern, och jag kände verkligen en sorg när det var dags för mig att säga farväl till Stjärna. Det var inte så stor chans att hon skulle få komma tillbaks till Grundtjärn nästa sommar, eftersom det snart var dags för henne att få en kalv och bli mjölkko. Tankarna snurrade runt i huvudet och jag tänkte flera gånger att jag önskar att jag kunde köpa henne så att jag kunde säkra att hon fick komma hit till Grundtjärn varje sommar, och så att jag kunde åka och hälsa på henne på bondgården när jag vill. Jag förstod ju att jag inte kan ha henne här i Grundtjärn, i alla fall inte än, eftersom en ko inte mår bra av att vara ensam.

Någon vecka senare skrev jag till Frida och frågade om jag fick köpa Stjärna. Haha, kan ju säga att det blev många skratt i den konversationen vi hade. Hon tyckte nog jag var lite tokig. Men som tur är så är Frida minst lika tokig. Roligare och spontanare människa får man leta efter. Men hon sa att det var möjligt och jag bad henne kolla upp vad det skulle kosta att köpa henne + kostnader för mat och hyra. Jag hade redan googlat lite på vad en kviga kostar och det är såklart inte jättebilligt. Och maten kostar en hel del den också. Kanske inte vad jag borde prioritera och lägga pengar på just nu. Men jag kände samtidigt att det inte spelar någon roll. Jag bara måste köpa Stjärna. Det är värt varenda krona!

Så igår kväll blev det klart. Jag köpte en livs levande kviga. Min Stjärna.
Jag kan inte ens beskriva i ord hur glad jag var när det blev klart. Jag visste ju först inte om den ens var möjligt att genomföra. Jag ville ju inte att det skulle bli till en börda för Frida att jag köper en av hennes kvigor. Så det blev en sådan lättnad när jag visste att det gick att ordna. Så nu kommer hon alltså ägas av mig, även om hon tillhör Fridas gård. Och jag har valt att inte inseminera henne nu, så hon kommer alltså inte att få en kalv. Då kommer hon tillbaks till Grundtjärn nästa sommar. Ni kan ju ana att jag längtar!

I morgon kommer Frida hit med ett köpekontrakt, så det känns verkligen på riktigt. Och dessutom ska jag få hennes stamtavla. ÅH, jag är så överlycklig! Till och med Johan är glad! Och hela min familj blev superglad idag när jag berättade om min nya familjemedlem. Är så tacksam att jag har så öppna och härliga människor i min omgivning som glädjs med mig, oavsett vad. Till och med när jag köpt en ko ♥
Jag anar att även ni läsare kommer bli glada över denna nyhet.
Och min Stjärna har ju dessutom setts av miljoner människor över hela världen nu! Som Frida skrev idag “Säg inte vart hon bor, jag vill inte ha några groupies här” hahaha.

För det är ju också en fantastiskt rolig nyhet för er som inte vet. Min senaste kulningsfilm som jag la upp på min Facebook-sida för två veckor sedan, där min älskade Stjärna kommer gående över ängen till min kulning, har nu fått över 10 miljoner visningar!!! Den har delats 240 000 gånger och har fått 33 000 kommentarer. Ni kan ju ana att dessa två veckor har varit helt galna. Alla mail-inkorgar svämmar över, företag och filmproduktioner hör av sig varje dag och vill använda min kulning, och jag har tiotusentals personer som efterfrågar min kommande kulnings-skiva. Snacka om att bli inspirerad och få en spark i baken till att faktiskt göra verklighet av den här skivan.

Är så tacksam för Stjärna. Det var hon som gjorde succén. Tänk om hon visste hur många som just i denna sekund sitter och tittar på henne. Min älskade Stjärna! ♥

Till sommaren ska jag lära henne att gå i grimma så att jag kan ta med henne ut på promenader i vår vackra by. Och en dröm vore att ta henne med några dagar till den gamla fäbodvallen utanför Myckelgensjö, “Östalbodarna” och låta henne beta på det gröna gräset där hennes förfäder en gång för länge sedan spenderade sina somrar. Vet inte om det är möjligt att göra så, men det vore underbart!

Åh, jag är verkligen så himla glad över detta. Tänk vad en kviga kan skänka mycket glädje!
Hoppas att ni också tycker det här var en bra idé! Om ni har några tips eller annat som ni vill dela med er av till en nybliven koägare så får ni gärna dela med er av det.
Kram på er ♥

Nya projekt

Alltså nu märks det verkligen att det är juli månad. Det är den där månaden som man i fantasin tänker sig som lugn och avslappnad, men i själva verket så är det månaden när allt ska hända. Som om vi bara har en månad på oss att leva om året, så då måste vi klämma in allt där. Det är alltid mycket som händer i juli. Mycket aktiviteter och grejer utöver den vanliga vardagen. I år tänkte jag försöka se till att juli blir mycket lugnare, men först har jag några projekt kvar som ska göras.

Efter att jag kom hem från Göteborg så har jag bara haft en sak i fokus. En kommande utställning! Jag ska nämligen har vernissage och utställning på Forum i Junsele, mellan 10-16 juli. Det är en årliga “återvändarveckan”, så då är det mycket folk i rörelse i byn. Jag ska ha utställningen tillsammans med Moss Nilsson och en minnesutställning av Jonas Gulin.
Jag kommer visa upp lite blandade alster, både målade tavlor och fotografier. Vernissagen är måndag den 10 juli klockan 11-15. Därefter är utställningen öppen varje dag mellan 11-17. Jag kommer garanterat att vara där på vernissagen på måndagen, och förhoppningsvis på tisdagen också. Så om någon av er bor i närheten och vill komma förbi så är ni väldigt varmt välkomna! ♥
Mer info finns HÄR.

Det var så roligt, för jag hade inte riktigt förstått hur mycket plats jag faktiskt har på utställningen. Det var när jag kom hem från Göteborg som jag åkte och tittade och valde ut vart jag skulle hänga som jag insåg att jag hade 35 meter vägg att utnyttja. Det har liksom aldrig hänt förut. På tidigare utställningar har jag haft så hemskt lite plats att jag fått klämma in alla tavlor så det knappt ser bra ut. Det har aldrig funnits utrymme till det där lilla extra.

Så jag hade väntat mig ännu en liten skitvägg att hänga på haha, och trodde att jag knappt skulle få plats med de tavlor jag redan hade. Tills jag då såg att jag hade HUR mycket plats som helst. Då fick jag ju en massa inspiration och insåg att jag ville fixa iordning mycket fler tavlor och bilder än vad jag tänkt. Men jag hade ju inte väntat mig att jag skulle kunna ha så mycket bilder, så jag hade inga ramar. Så igår åkte jag och min mamma hela vägen till IKEA i Sundsvall och jag köpte så mycket ramar att det knappt fick plats i bilen.
Men jag ska ju inte ha alla ramarna till utställningen. Det är väldigt roligt att faktiskt ha ett gäng ramar hemma för mina bilder och målningar och för framtida projekt.
När vi ändå var inne på IKEA så ville vi ju ta en runda och titta på allt. Jag fastnade för det här köket. Så ljust och fint. Går ni också igenom en massa olika faser när ni är inne på IKEA?

För mig börjar det med en “woow” känsla. Allt är så fint och jag blir så inspirerad. “Så där vill jag ha det” och “Åhh…gud vad fint…så vill jag att sovrummet ska se ut”. När man sett ett antal rum känns det som HELA ens hus är gjort av dynga. Ingenting är lika vackert som detta. “Vart ska jag ens börja för att få iordning på allt?!”. Sen går känslan vidare i en matthet. Det brukar ske någonstans mellan kök och badrumsdelarna. Det känns inte ens roligt längre. Inspirationen är borta och jag orkar inte ta in mer vacker inredning. Det är liksom ingen idé. Som tur är så kommer man sen till restaurangen så man tröstar sig med lite god mat och en kaffe.

När man är mätt och glad igen så går man ner till favoritstället – undervåningen! Alla billiga grejer som man faktiskt har råd med. Man plockar på sig ett fint överkast och en vacker kaffemugg och lurar sig genast till känslan av att man nu kommer kunna få det där fina sovrummet eller det där fina köket. Sen, någonstans vid slutet så tvekar jag lite och kommer till en djupare insikt. Att ingenting av det jag handlar nu egentligen spelar någon roll. Ja det skulle ju vara ramarna i så fall. Jag kan få samma underbara känsla i mitt sovrum utan ett nytt överkast. Så då går jag och lite diskret lägger tillbaks några grejer igen.

Sen vid kassan är man helt utmattad. Man vill bara ta sig igenom det.
Jag har som vanligt råkat plocka på mig visningsexemplar så kassören får säga “Det här är ett visningsexemplar, så det går tyvärr inte att köpa. Men jag lägger det åt sidan bara, du behöver inte gå och lämna tillbaks det”. Jag bryr mig inte ens, och inser att jag nog inte behövde den där saftkannan heller.
Sen när man äntligen sitter i bilen igen så finns det ingenting jag längtar efter mer än att komma hem igen. Till allt som inte luktar nytt. Till ärvda möbler och urtvättade lakan.
Jag köpte i alla fall en gris åt Nanook som jag verkligen inte ångrar. Gud vad glad han blev för grisen. Jag tror aldrig jag sett en hund som blir så glad för presenter som Nanook blir.  Han springer runt i flera minuter i total eufori.
På kvällen efter att vi hade kommit hem så ville jag bara sätta igång med allt arbete inför utställningen. Skriva ut bilder och rama in och greja. Men jag kunde inte koncentrera mig, för min annars vita, rena vägg var nu nedkladdad av både mig och några söta barn som fick lov att måla när den ändå var täckt med färg. Det var ju för filmen jag gjorde i mitt samarbete med Samsung som jag målade den. Det var väldigt roligt att måla på väggen, och även om jag tyckte om färgerna, så tyckte jag inte om att ha en sådan vägg i min ateljé. Det kändes rörigt.
Så innan jag satte igång att jobba så var jag tvungen att måla den en första omgång.
Medan färgen torkade började jag sedan skriva ut bilder. Jag har ju en grym fotoskrivare nu men det tar ju extremt lång tid att skriva ut stora bilder i högsta kvalitet. Vilket var bra, för vid halv fyra på natten/morgonen kunde jag måla den en andra omgång innan jag gick och la mig.
Solen hade redan börjat lysa på träden på andra sidan sjön när jag gick och la mig. Det känns alltid märkligt att gå och lägga sig när den nya dagen precis vaknat. Men nu kommer det bli många sena nätter innan utställningen på måndag om jag ska hinna med allt som jag vill.
Idag har jag målat väggen en tredje omgång (den skulle behöva en fjärde men den struntar jag i ) och fortsatt med bilderna. Nanook har varit med mig hela tiden och legat på golvet i ateljén med grisen. Min lilla älskling ♥

Det var en liten update från senaste dygnet, så nu vet ni vad jag håller på med just nu! Ikväll blir det till att fortsätta här inne i ateljén. Hoppas att allt är bra med er!! Och ha en superfin kväll. Stor kram på er♥