En hel helg har jag nu spenderat här vid Saltoluokta fjällstation, intill Stora Sjöfallets nationalpark i Gällivare. En plats som nästan nu känns som ett andra hem. Den här helgen har varit så underbar på så många vis. Har njutit av varje sekund av alla vackra vyer, skidturer och solnedgångar över fjällandskapen. Och så har jag träffat så många fantastiska människor. Det är som om jag befinner mig i ett ständigt lyckorus.
Det känns nästan som jag varit här i en hel vecka. Och ändå är min tid här i Saltoluokta inte över än. En natt till har jag kvar här innan jag senare åker vidare till Stora Sjöfallet för att spendera några dagar där.
Det är måndag förmiddag och jag sitter i skrivande stund inne på fjällstationen vid receptionen. Vid ett hundraårigt gammalt träbord som byggdes i samma veva som denna fjällstationen kom till. Intill mig brinner en värmande eld från den öppna eldstaden och väggarna är gjorda av gamla, enorma timmerstockar. Allting här är så vackert. Inget lyxhotell i världen slår känslan som denna genuina fjällstation bär på.
Jag har ägnat en del av morgonen åt att redigera den första videobloggen från resan, som jag började spela in tidigt på fredag morgon när jag tog bilen och begav mig iväg. Jag har filmat och fotat så otroligt mycket här att jag knappt vet hur jag ska få tid åt att redigera allt. Men det jag inte hinner under resan lägger jag upp sen när jag kommit hem igen. Och internet är ju inte det bästa för att ladda upp stora filmer så det tar några timmar för varje videoblogg. Ser så mycket fram emot att visa er mer av allt jag upplevt här.
Men, här kommer den första videobloggen från resan! Enjoy! ♥
Som ni kanske såg på videobloggen så hade jag så tung packning med mig att jag inte kunde ta skidorna över isen för att komma till Saltoluokta fjällstation. Men dagen efter så fick jag åka med skoter över isen igen för att hämta mina skidor. Så jag har skidat lite varje dag, och det är så fantastiskt roligt. Speciellt i dessa mäktiga landskap.
Saltoluokta fjällstation dit människor färdats ända sedan 1912. Älskar att huset fortfarande är så intakt. Det är samma gamla bord och stolar. Fotogenlampor och eldstäder. Så otroligt mysigt.
Vy över Saltoluokta vid solnedgången.
Här inne bastar jag varje kväll efter att jag varit ute och fotat tills mörkret lagt sig. Inne i bastun finns ett stort fönster mot Stora Sjöfallet. Det känns alltid lite overkligt att få avsluta varje dag med bastu och den mest fantastiska utsikt.
Och i den här stugan “Kierkau” har jag ett litet rum med två bäddar. Sen delar jag kök, toalett och dusch med de andra boende här. Det passar mig helt perfekt. I videobloggen ser ni hur rummet ser ut.
Det var en liten uppdatering från Saltoluokta! Nu ska jag ut på en liten skidtur tänkte jag. Och så kommer fler bilder och filmer framöver. Har SÅ mycket jag vill visa er. Hoppas ni har det bra allihopa. Ta hand om er ♥
Jag bokade fyra nätter här på Saltoluokta fjällstation. Jag kan än inte förstå att jag faktiskt ska få vara här i så många dagar. Inte behöva åka runt och stressa omkring. Här ska jag vara. Och jag har mitt alldeles egna lilla rum i en av fjällstugorna. Väggar av mörknat furu och en våningsäng. Och ett kök i allrummet så jag kan koka mina medtagna nudlar. Och så där ute, en bastu, som jag tänkte använda nu efter jag ätit och bloggat. Åhh…snälla säg att jag inte drömmer?
Jag gick ut och fotade en stund nu innan solen gick ned. Det var så vackert att jag nästan tappade andan. Blev nog lite snurrig. För på vägen tillbaks tappade jag bort mig och gick lite vilse. Jag gick förbi fjällstationen två gånger och trodde inte alls det var fjällstationen, eftersom jag råkat följa ett annat skoterspår och såg den lite från ovan. När jag för andra gången hamnade vid sopsorteringen vart jag nästan lite rädd så jag tänkte att om det verkligen krisar sig så går jag ned till stugorna där nere och frågar efter vägen. Himla tur att jag inte gjorde det. Det var ju fjällstationen som var stugorna jag såg.
Det kommer bli några underbara dagar här. Det känner jag på mig. Det är något magiskt med denna plats!
Väskorna packade. Snacka om att alla mina kameragrejer tar upp mycket plats. Ändå har jag inte med datorväskan och alla sladdar här på bilden. Egentligen skulle man kanske lämna allt tekniskt hemma. Bara ta med sig ryggsäcken och ett skrivblock och en penna. Men jag tror jag skulle brista i tusen bitar om jag inte fick dokumentera resan. Att dela den med er gör den dubbelt så fantastiskt. Så det är värt att slit med att släpa med sig grejer.
Det enda jobbiga med att resa iväg är att jag inte får träffa denna underbara människa på flera dagar. Saknar honom redan, trots att han sitter i köket intill i skrivande stund. Längtar så tills vi kan åka till Stora Sjöfallet tillsammans. Hoppas det blir av till sommaren.
Nanook kände nog på sig att jag skulle fara. Lilla hjärtat.
Det är något speciellt med det där allra sista ljuset. Som om det ger tio gånger mer energi än det vanliga solljuset. Känner inte ni också så?
Vackra, vackra Grundtjärn. Klädd i mars månads gamla trasor. Sönderslitna av vintern och vårens ständiga bråk. Men det är något vacker över denna övergång också. Speciellt sådana här kvällar när vinden tystnar och allt blir stilla.
Och nu är det inte länge kvar tills jag ger mig iväg på en liten resa. Jag tänkte att jag skulle ge mig själv en liten inspirations-resa om jag klarade mig igenom mars månads intensiva jobb. Så på fredag packar jag bilen och ger mig iväg till ett ställe dit mitt hjärta längtar. Kan ni gissa var? Självklart kommer jag ta er med på resan. Ser så mycket fram emot att komma iväg och få en liten boost med inspiration. Känns verkligen som jag behöver det lite extra nu. Har varit så himla mycket jobb framför datorn senaste tiden att jag verkligen bara längtat ut.
Framme i Luleå så mötte Mitra och hennes man Uno upp oss vid tågstationen. Sedan ägnade de HELA dagen åt oss. De visade oss runt i staden, de bjöd oss på restaurang och sedan gick vi hem till dom och fikade. Det var en sådan otroligt roligt dag!
Vi gick till Kulturhuset där Ernst Billgren nu hade utställning. Jag var superlycklig över att få gå på utställning. Det är så sällan det sker i Grundtjärn haha.
Och vilka helt fantastiska tavlor han målat. Man ville ju bara så och titta i flera timmar och hitta nya detaljer. Vilket djup alltså!
Efter rundan på stan med lunch och utställning så åkte vi hem till Mitra och Uno där vi bjöds på kaffe och fika.
De hade så ljust och fräscht hem. Och alla tavlorna som hängde på väggarna har Mitra målat. Hon är verkligen en multikonstnär.
På eftermiddagen var det dags att bege sig till Biograf Royal där Mitras två filmer skulle visas. Jag tror både hon och jag var lite pirriga och nervösa! Men väldigt glada!
Inne på Biograf Royal var det först lite mingel med te och scones, och jag fick äran att träffa massor med härliga bloggläsare.
Dessa två glädjespridare från Piteå heter Ulla och Agneta. Åh så härliga de var! Och vilken alldeles underbar dialekt de hade. Jag fick passa på att lära mig lite pitemål.
Och så fick jag träffa en helt underbar tjej som heter 
Och både jag och Mitra vart alldeles berörda av Ylva, som kom fram efter dokumentären och ville säga hej. Hon hade rest ända från Stockholm för att komma hit och se dokumentären. Alltså åhh…tyckte det var helt otroligt. En sådan lång resa för en sådan kort stund. Men hon tyckte det var värt det, och det gjorde mig bubblande lycklig. Tack Ylva för att du kom ♥
Efter minglet var det dags att gå in i biosalongen och ta plats. Så spännande! Det var nästan fullsatt, så det var otroligt roligt!
Jag och Mitra, någon minut innan filmen satte igång.
En timma senare när filmen var klar fick vi nästan uppleva en liten “röda mattan-moment”. Blommor, presenter och en massa folk som ville ta kort på oss. Det var så mycket känslor samtidigt. Jag kände sådan lycka över den vackra filmen som Mitra skapat. Djupt tacksam. Och att sedan få prata med så många andra som kände sig lyckliga och berörda av filmen. Det värmde i hjärtat.
Efter den fantastiska kvällen på biografen med alla underbara människor så blev vi återigen bjudna på restaurang. Nu var även deras fina son Nima med. Vilken underbar familj! Jag önskar att vi inte hade haft så bråttom till tåget som skulle gå vid 21 tiden på kvällen. Hade velat spendera hela kvällen där! Men vi kommer absolut att hälsa på fler gånger.
Och Mitra hade gett oss en massa presenter och ett påskägg med godis, som vi mumsade på under resan. Så gulligt ♥
På tisdag ska jag nämligen i samarbete med Adobe (!!!) hålla ett live seminarium där jag kommer visa hur jag redigerar mina bilder. Man får alltså hänga med mig live, chatta och ställa frågor medan jag visar hur jag redigerar några av mina populäraste bilder i Photoshop och Lightroom. Det här projektet startade för några veckor sedan, då jag och fyra andra fotografer från norden fick teama upp med Adobe. Tre av oss har redan gjort sitt “live webinair” som det kallas, och det har varit helt fantastiskt kul att se hur de skapar sina foton. Vi har alla helt olika stilar vilket gör det lite extra roligt.
Tänkte jag skulle försöka få med lite av vad jag gjort resten av veckan. Bland annat städat i sovrummet och bäddat rent. Nanook var med och hjälpte till såklart.
Och i tisdags var jag ju i Örnsköldsvik för att gå få en föreläsning med min kära vän Linda. Hon var så fantastiskt duktig, som alltid! Sedan var jag faktiskt i Örnsköldsvik på onsdag också, fast med min mamma. Vi hade en sådan där riktigt rolig stads-dag som man behöver någon gång ibland. Vi mindes inte senaste vi hade åkt in till stan tillsammans utan att ha en massa tidspress och ärenden att göra. Vi gick runt och tittade i butiker. Fikade. Skrattade. Pratade. Och jag köpte en jättefin hatt som ni ska få se någon dag.
Tog den här bilden för en liten stund sedan. Vi hade besök av våra grannar Christer och Laila ikväll, så vi drack lite kaffe och åt bullar. Jag hade tagit ett foto till dom på deras hus med fullmånen lysandes ovanför. Och de var så nöjda och glada så de kom hit med en fin present!
En flaska Amarone från 2012! Vilken lyx. Har aldrig ägt en sådan fin flaska rödvin förut. Den ska vi öppna någon kväll när det behöver firas lite extra.
Så nu ska vi snart äta lite mackor och jag ska försöka få mitt hår att torka i tid innan jag lägger mig (och jag ens kommer hinna lägga mig med tanke på att vi måste kliva upp vid 02.00 i natt). Men först ska jag gå med Nanook till mamma som ska passa honom medan vi är i Luleå.
Hoppas er dag varit bra, mina älskade läsare ♥ Kramar
Idag har jag bland annat fotat några tavlor inne i ateljén, som jag sen tänkte lägga upp på webshopen. Jag har så mycket tavlor här hemma nu att jag snart inte får plats med allt. Jag målar ju även tavlor utanför mina kollektioner så att säga. Mer fristående tavlor. Och det känns trist att de bara ska stå här gömd bakom andra tavlor.
Det är alltid lite knepigt att fota tavlorna. Jag fotar endast i dagsljus, och absolut inga starka lampor, eftersom de då riskerar att bli ljusblänk i de färger som är mer glansiga. Den här tavlan ovan har jag döpt till “The awakening“.
Pågåenda målning. Leker mig fram med lite olika tekniker. Och med guld ♥
Har ju även en del gamla tavlor som jag tänkte skulle få en chans till nya hem. Den här tavlan är faktiskt en av mina allra första akrylmålningar någonsin. Den målade jag här i Grundtjärn 2012. Målad med en teknik som jag inte utforskat så mycket sedan dess. Mycket spackelspadar och murbruksverktyg. Jag hade väldigt roligt när jag målade denna. Och den har synts i väldigt många reportage som gjorts om mig. Bland annat sågs den senaste i Tidningen Lantliv. Det är så roligt med denna tavlan, eftersom alla ser olika saker i den. Den är ju för mig en helt abstrakt målning, men många har sett röda lador, trädplankor och annat. Det är det som är så roligt, att alla tolkar så olika.
Jag tänkte nyligen att jag kanske skulle byta ut skyddet på golvet. Men så kändes det lite tråkigt att göra det. Det är så kul att se spåren av alla nätter i ateljén. Spåren av alla mina olika färg-perioder. Det blir nästan som ett konstverk i sig.
Färger. Tänk vad det påverkar oss. En färg kan få oss att må dåligt. Eller få oss att må jättebra. Det som jag tycker gör naturen så vacker är ju egentligen alla färgkombinationer som skapas. En himmel, eller en solnedgång vore ju ingenting utan alla varma nyanser. Färger som nästan går rakt in i själen på oss, och liksom helar oss.
Jag har också slagit in Lindas tavla, som hon målade när hon var hos mig i december. Jag monterade den igår, så nu tänkte jag att hon skulle få med sig den hem ikväll så hon kan hänga upp den på Influencer of Sweden’s kontor i Stockholm, där hon tänkte ha den! Ja, hon är ju VD för