Att sväva någonstans mitt emellan

Posted on 29 januari, 2016 by Jonna

Åh vet ni vad jag egentligen är riktigt dålig på? Att argumentera. Jag tror jag skrivit om det lite tidigare, om varför jag ganska sällan gör “debatt-blogginlägg” eller ger mig in i heta diskussioner. Det är för att jag ofta tycker det är väldigt svårt att välja en enda sida och gå all-in på den. Jag kan tycka något väldigt stark men sedan kommer någon annan in med en smart synvinkel som får mig att tänka på ett annat sätt, och sedan en annan som visar upp ännu ett perspektiv.

Så i diskussioner så brukar jag vara väldigt lätt att påverka. Inte så att jag ger upp det jag tänker och känner, men jag tycker ofta att det finns så många bra synvinklar, och jag brukar inte vara den som stänger ute andra sätt att tänka på. Jag tycker om att försöka förstå andra också. Och tillslut känner jag mig vilsen eftersom jag tycker att det finns något bra i det som alla säger. Det är som i politiken. Jag tycker inte det finns ett enda parti som har allt. Ena stunden kan jag tycka att ett parti säger något som låter jättebra, och i nästa sekund säger något annat parti något som jag kan hålla med om. Det är så med mycket i mitt liv. Jag har alltid haft svårt att liksom välja en enda sida. Samma med religion. Jag kan nog hitta något fint med alla religioner som jag kan tycka om, men jag skulle aldrig kunna “välja” en religion som jag resten av mitt liv skulle kunna tro på.

Det funkar bra, men ibland känner jag mig lite vilsen när det gäller vissa diskussioner. Som den jag startade idag angående mjölkbönder och gårdar som läggs ned. Jag vart lite chockad över responsen eftersom 90% av mailen och kommentarerna som trillade in efter det handlade om en helt annan synvinkel vad gäller djurens välbefinnande och de mer negativa aspekterna av bondgårdar. Och grejen men den responsen är att jag även kan finna viss förståelse i det också. Det är en del tankar som jag själv brukar tänka. Samtidigt som jag blir jätteledsen när våra mjölkbönder måste lägga ned sina gårdar. Oavsett så tror jag starkt på att ingenting blir bättre av att våra svenska gårdar läggs ned, eftersom det endast kommer innebära mer importerat från utlandet. Men sen finns det ju alltid helt andra synvinklar att se på det också. Det är ju det som är jobbigt, hur ska man kunna ta ställning till precis alla perspektiv? Jag förstår inte hur så många verkar ha så lätt för att tro stenhårt på en sak och hitta tusen bra argument till varför, utan att färgas av andra sätt att se saken på.

Sen är det väl kanske också för att i grund och botten så vill vi alla samma sak. Ingen vill att djur ska fara illa. Ingen vill att vi ska importera mjölk och kött från utlandet. Ingen vill att mjölkbönderna ska hamna i ekonomisk kris och slita sönder sig.
Alla vill att alla ska må bra. Bara på olika sätt. Med eller utan mjölk.

Jag brukar ofta må lite smått dåligt efter att jag gett mig in i en diskussion eftersom jag just känner den där vilsenheten och tar åt mig ganska hårt av kritik eller argument. Så kände jag lite tidigare idag. Jag vart nästan lite ledsen, eftersom det känns som vilket håll man än går åt så drabbas några av det på ett negativt sätt. Ingen sida känns 100% rätt och då blir det att man fastnar i mitten någonstans. Då känns det som jag tycker det känns bättre att bara öppna upp sinnena, lyssna och ta in det som folk skriver och säger. Skapa sig förståelse för allas synpunkter och inte stänga dörrar till olika sätt att se på saken. Och kanske går det senare att skapa sig en starkare uppfattning om vad som känns rätt för en själv. Det är väl ändå det som kanske i slutändan är bra med inlägg som dessa. Även om jag inte alltid tycker om att ge mig in i stormen sådär så hoppas och tror jag att vi kan sprida kunskap och förståelse till varandra genom att diskutera.

Nu får det allt vara slut-babblat för idag : ) Det är fredag kväll och jag tror jag ska ge mig ut med kameran istället och göra det som jag känner mig bra på. Önskar er alla en underbar helg. Tack för att ni är så engagerade och för att ni tar er tid till att dela med er av era tankar kring olika saker. Oavsett åsikter så är det alltid lika intressant att läsa ♥

Förresten, igår natt när jag var ute och fotade stjärnhimlen så fick jag två olika stjärnfall på bild! Det har aldrig hänt tidigare. Så jag tror nog att det är ett tecken på något bra. Eller vad tror ni ? 🙂

Önska er något <3

Nu måste det till en förändring

Posted on 29 januari, 2016 by Jonna

Nog för att jag känt mig sådär extra känslig sista tiden och lätt blivit berörd av olika saker, negativa som positiva. Men när jag nyligen öppnade datorn för att sätta igång med dagens arbete och möttes av en tråkig nyhet så bara brast det. Tårarna rann och jag kände mig så himla ledsen över hur samhället ser ut idag och att de bara tycks gå utför.

Vissa av er kanske sett TV-programmet “Unga bönder” och följt Paulina och Charlie West som driver en mjölkggård här uppe i Höga Kusten. Jag har följt dom lite här och där och för ett år sedan fick de en liten bebis. Det kändes så hoppfullt med två unga människor som satsar på bondelivet. Men idag kom den tråkiga nyheten att de måste lägga ned mjölkggården, på grund av de fruktansvärt låga mjölkpriserna och för de dåliga arbetsvillkoren. Ni kan läsa reportaget HÄR , och Paulinas eget blogginlägg om beslutet HÄR. De höll båda på att gå in i väggen och jobbade mer än vad någon människa någonsin borde behöva göra för att få det att gå runt. Det är ett stort beslut de har tagit och jag är på det sättet glad att de förhoppningsvis kan få en lugnare tillvaro nu. Men deras dröm om en mjölkgård gick i kras.

Bönderna Paulina och Charlie West. Foto lånad av Allehanda.se (Fotograf Hanna Persson)

Det gör mig så fruktansvärt ont att det ska behöva vara såhär. De läggs ned mjölkgårdar hela tiden nu, för våra svenska bönder kämpar och sliter och får ingenting över. Jag förstår inte vad som är problemet? Varför gör inte regeringen någonting? Varför höjer de inte priset på mjölken? Alla jag pratat med skulle utan tvekan tänka sig att betala mer för mjölken.

Jag skulle mer än gärna betala det dubbla bara för att vara säker på att mjölken jag dricker kommer från en svensk gård där djuren behandlas väl, OCH där våra kära bönder slipper slita ont, jobba 15-20 timmar per dag och ändå oroa sig för inkomsten nästa månad. Det här kan väl för sjutton inte vara Sverige idag?

Vad kan vi göra? Något måste väl vi svenska folket kunna göra. Jag vet att jag inte är ensam om att vilja förändra detta. Varför ska acceptera att det importeras billig mjölk från andra länder när vi kan köpa svenskt och närproducerat, och se till att våra bondgårdar runt om i landet får växa och frodas istället för att läggas ned.

För att ändå få ett positivt avslut på det här inlägget vill jag dela en liten video som mjölkboden Elin Svärdh la ut här om dagen, och som fick viral succé! Den har fått 350 000 visningar på facebook och spridits runt om i hela landet. En kort, vacker film av glada kor som springer och hoppar ute i kylan, och som visar vikten av att köpa svenskt. Det gör mig nästan tårögd, fast på ett bra sätt denna gång, att det är så många där ute som ville dela den och föra budskapet vidare. För att en förändring ska ske tror jag att det behövs en känsla av hopp någonstans. Av en ljuspunkt att sikta mot. Och det tycker jag att den här lilla filmen ger.

Blickar ut över Frida Bylunds kvigor som varje år får spendera sommaren här på ängarna i Grundtjärn. Frida Bylund bor i grannbyn Myckelgensjö och är även hon en ung mjölkbonde som kämpar och sliter ont mot de låga mjölkpriserna. Jag har äran att då och då få ta en kopp kaffe med henne och beundrar varje gång hennes ork till att fortsätta kämpa för de liv hon vill leva. Heja heja alla bönder där ute. Fy fasen vad ni gör det bra. Nu måste det bara till en förändring.

En ögonöppnare

Posted on 28 januari, 2016 by Jonna

Vill verkligen tacka för den fina responsen och engagemanget på inlägget jag skrev igår om att våga sätta värde på det man gör. Jag kommer svara lite på kommentarerna senare. Men tänkte bara att jag ville tipsa om ett jättebra blogginlägg som handlar om just att sätta rätt pris på det man gör, som många av er tipsade mig om igår! Är jätteglad att ni länkande till detta.
Det är Pia som driver bloggen Kammerbornia som skrivit ett inlägg ( HÄR ) om vilket pris ett par vantar som hon stickat egentligen borde ha om man ska gå efter samma regler vad gäller prissättning av många andra jobb. Tro mig, det där inlägget sätter verkligen perspektiv. Det får en att tänka efter rejält. Hoppas ni som inte läst det tar er lite tid till att göra det : )

Jag blir väldigt berörd av det eftersom jag själv sysslat med just hantverk förut, när jag höll på med silversmide. Inte konstigt att det kändes trögt när man lagt 8 timmar på att smida ett silverarmband som man sedan säljer för 500 kr. Om man ska räkna tidsmässigt så går jag minus på mitt jobb, inte bara på ett sätt. Men det blir svårt att konkurrera prismässigt med stora företag som pumpar ut silversmycken gjorda i färdiga formar. Det gör mig ledsen och upprörd att det ska vara så otroligt svårt att leva på sitt hantverk idag, eftersom fabrikerna och industrierna tar över. Det finns ingen som kan sätta ett värdigt pris på sitt hantverk, hur vackert det än är, och det tycker jag är sorgligt. Det gör att allt fler hantverkare av olika slag lägger ned sin verksamhet, och allt eftersom åren går faller mycket i glömska. Jag önskar att det fanns något sätt att vända på denna onda spiral.

Men på det sättet älskar jag internet och bloggvärlden, där vi kan dela med oss av tankar och erfarenheter och liksom öppna upp ögonen på varandra och till och med stötta varandra att våga sätta mer värde på det man gör. Det har definitivt hjälp mig jättemycket! Och det är jag evigt tacksam för ♥

Starka tillsammans 🙂

Så vackert att det gör ont

Posted on 27 januari, 2016 by Jonna

Jag har haft en himla tur som fått uppleva en alldeles magisk vinter mitt i allt jobbigt som hänt. Det är i naturen jag hämtar kraft, energi och inspiration, och förra veckan behövde jag det mer än någonsin. De senaste två veckorna har varit väldigt kyliga. Över -25 grader den mesta tiden. Som vanligt har det varit kämpigt med värmen inomhus, men det har jag knappt tänkt på, eftersom det ute har varit ett magiskt vinterland.

Varje dag har jag klätt mig riktigt varmt för att gå ut och andas in lite iskall vinterluft och uppleva naturen i rimfrost. Det har verkligen betytt så mycket för mig att få vara omgiven av allt det här vackra. Ibland har jag nästan tappat andan när jag tittat mig omkring. Det är så vackert att det nästan gör ont.

Att våga sätta värde på det man gör

Posted on 27 januari, 2016 by Jonna

Jag känner att jag bara måste ventilera mig om en sak som jag stör mig fruktansvärt mycket på. Jag kan tänka mig också att det inte bara berör mig, utan kanske är något som många råkar ut för som jobbar inom något kreativt eller driver eget företag.

I 9/10 jobbförfrågningar jag får (det kan handla om allt från fotojobb/samarbeten/utställningar/köp av bilder/föreläsningar osv)
så låter det alltid på samma sätt. Någon hör av sig, oftast via mail, och är väldigt intresserad av något slags samarbete eller att jag ska utföra ett jobb åt dom på något sätt. Jag blir alltid jätteglad såklart, TILLS jag läser raden “Tyvärr har vi ju väldigt liten budget till det här…”

Det slår aldrig fel. Jag har på sista tiden börjat undra om det bara är jag som alltid får jobbförfrågningar från företag eller personer som inte har råd att betala mig det som de egentligen tycker att det är värt. För jag förutsätter att anledningen till att de nämner att de har liten budget är för att de själva inser att de inte kommer ha råd att betala mig det som jag kommer att behöva för att tjäna på det tillräckligt för att det ska kännas bra.

Jag tror absolut att det har att göra med vad man jobbar med. Och eftersom kreativa och konstnärliga yrken av olika slag aldrig riktigt fått den status jag tycker att det förtjänar så är det liksom helt okej för folk att vilja ha produkten eller jobbet mycket billigare.

Tänk om jag skulle gå till affären och lägga upp varorna på bandet och säga till kassörskan “Jag vill köpa det här, men min budget är tyvärr för liten för det, men det kanske går att ordna ändå?” Eller leja en snickare för att renovera köket och först säga “Jag kommer inte ha råd att betala det som jobbet är värt, men du kanske ändå kan känna att det gynnar dig på något sätt?”

Jag menar inte att peka ut någon med detta, eftersom jag förstår att ingen egentligen menar något illa med det. Att någon vill att jag ska göra ett jobb är ju egentligen smickrande i sig och gör mig väldigt glad, även om de själva tycker att de inte har den tillräckliga budgeten för det. Jag önskar bara att det här ska lyftas fram lite mer. Att man inte ska behöva sänka sig prismässigt bara för att man driver eget företag eller jobbar med något som inte tycks ha riktigt “fasta” priser.

Just i år så har jag bestämt mig för att vara mycket mer noggrann med vad jag lägger min tid på. Allt för många gånger så har jag satt mig i situationer eller tackat ja till olika saker som i slutändan inte gett mig någonting. Det här året ska jag få lite mer skinn på näsan och våga välja det som känns bra, och inte bara tacka ja till första bästa i hopp om att få in några slantar. Det här året vill jag lära mig sätta värde på det jag gör, och inte sänka mig för att vara snäll mot någon annan eller för att jag tror att det ska gynna mig på något mirakulöst sätt i slutändan. Jag har insett att det inte funkar i längden. Och det är helt upp till mig att förändra det.

Underbaraclara har skrivit ett jättebra inlägg som ni kan läsa HÄR, om hur man ska ta betalt som egen företagare. Jag har läst det många gånger, men som jag nu verkligen vill ta till mig på riktigt. Jag har alltid tyckt det varit svårt att kombinera mitt jobb med att ta betalt, något som man tycker borde vara det mest självklara. Men det är svårt, och det kommer jag nog alltid tycka oavsett. Men att våga sätta rätt värde på det man gör tror jag är en väldigt bra grund, och där ska jag börja nu.

Är det någon som känner igen sig i detta eller har några tankar och erfarenheter att dela med sig av? Varför är det såhär? Och kanske är ni några som också känner att ni skulle behöva sätta mer värde på det ni gör! ♥

Att fastna halvvägs

Posted on 26 januari, 2016 by Jonna

Som jag skrivit tidigare så har det här året startat med många prövningar på olika sätt. Det började med branden och efter det så har det känts sådär “tungt”, som att jag gått i motvind.

Förra veckan, i samma veva som hela bloggen kraschade så gick även min ytterdörr sönder. Den hade redan börjat gå sönder tidigare då jag och hela min familj lyckades låsa ute oss samma natt som det hade brunnit i mina föräldrars hus. Så inte nog med branden fick vi även bryta oss in i mitt hus med en kofot den kvällen.

Efter det har låset fortsatt hänga upp sig ibland men förra veckan så gick det sönder helt, och jag blev inlåst. Hur mycket kraft jag än tog i fick jag inte upp dörren. Även om jag slog med en hammare på låset så rubbades det inte. Låset hade gått sönder helt och handtaget bara hängde löst. Så för att komma ut och in fick jag ta vägen genom fönstret. När jag var på väg in genom fönstret igen och fastnade på mitten och kände mig som en tjock gris på julbordet kunde jag inte annat än skratta åt allt elände. Det kändes som allt bara rasade samman för mig och att jag spolats tillbaks till första året jag bodde i Grundtjärn då allt var så spartanskt och ingenting funkande.

Som tur var fick jag sedan låna min gammelmorbror Tages kofot igen och bryta upp dörren. Den här månaden har jag brutit mig in i mitt eget hus tre gånger. I förrgår när mamma var på besök hos mig och sedan gick så råkade dörren gå i lås igen och det gick inte att rubba den.

“ÅH NEJ, nu har jag låst in dig” skrek mamma från andra sidan dörren när vi precis sagt hejdå.
“Ingen fara, till vänster om dig står en kofot, det är bara att bryta upp den” sa jag lugnt och mamma skrattade åt hur knäppt det kändes att kofoten blivit min nya extranyckel.

Men nu blir det nya bullar. Den där gamla dörren har varit ett problem i många år då den drar in kyla något fruktansvärt. Den är ungerfär lika tät som ingen dörr alls, och har gjort att min hall blir som en iskall källare på vintrarna, trots att jag har ett stort element där inne. Men just i det rummet eldar jag för kråkorna. Så även innan dörrens lås var sönder så har jag längtat efter den dagen jag kan sätta in en ny dörr.

Idag kom snickaren hit och tog mått och nu är en ny dörr beställd och snart kommer jag att kunna gå in och ut precis som vanligt och till och med kunna ha öppet mellan hallen och köket på vintern! En vit fin dörr med en liten glasruta i mitten som släpper in lite ljus. Åhh, det kommer bli ett lyft för hela huset känns det som. Ett stort steg i rätt riktigt. Nu kan det bara bli bättre! ♥

Sikta framåt när livet drar dig bakåt

Posted on 25 januari, 2016 by Jonna

Åh jag kan inte nog uttrycka hur lättad och tacksam jag är över att förra veckans blogg och serverkrasch är över. Jag såg att vissa av er lagt märke till att jag lagt upp de “förlorade” blogginläggen igen. Jag gick upp vid 04 i morse och satt vid datorn med en kopp kaffe fram tills solen gick upp och gjorde bloggen hel igen, och det kändes som en enorm lättnad när det var klart.

Och jag var så himla glad över att det var måndag idag. Nu kan jag lämna förra veckan bakom mig och komma igång med allt igen. När jag var som mest ledsen över allt som kraschade för mig förra veckan (för tro mig, det är inte bara bloggen som strulat sista tiden) så tänkte jag på ett citat som jag verkligen älskar, och som alltid får mig att känna lite jävlar anamma och inte ge upp.

“An arrow can only be shot by pulling it backward. So when life is dragging you back with difficulties, it means that it’s going to launch you into something great. So just focus, and keep aiming!”

Även om tekniken inte funkat som den ska under förra veckan så har jag ändå varit ute varje dag och fotat. Det har varit helt otroligt magiska dagar, så jag har en hel drös med bilder jag ska visa er lite senare.

Haha jag tror aldrig jag skrattat så mycket åt en bild på Nanook förut. Kan man se mer bedrövad ut? Vet inte hur han lyckades se så himla ledsen ut. Han var glad ändå och sprang fritt i skogen och lekte i snön. Han kanske också kände sig lite nere över allt bloggstrul ; )

En ny början

Posted on 23 januari, 2016 by Jonna

Åh äntligen är är bloggen tillbaks igen efter databaskraschen på webbhotellet. Ni anar inte vilken lättnad. Min bror Isac satt uppe halva natten och hjälpte mig flytta hela bloggen till ett annat webbhotell. Efter mycket strul var den äntligen på plats. Under nästan hela denna veckan har bloggen legat nere och det har verkligen känts fruktansvärt jobbigt. Har ägnat mycket tid åt detta varje dag men jag har inte kunnat göra så mycket eftersom problemet låg hos mitt webbhotell. Och tyvärr så hade tydligen deras back up också kraschat så jag har förlorat en hel veckas blogginlägg. Det har gjort ont eftersom jag la ner väldigt mycket tid på blogginläggen senaste veckan. De finns kvar i sparade filer som jag fått av snäll bloggläsare men själva inläggen är ju raderade så jag måste lägga upp dom på nytt och det blir ju inte riktigt samma sak, eftersom alla respons och kommentarer är borta. Men jag kommer göra det sedan ändå.

Ville i alla fall bara snabbt meddela er att bloggen nu uppe igen. Det har varit några jobbiga dagar med känslor av hopplöshet, men nu går jag vidare från det och ser det här som en ny början. Istället för att tänka på allt jag förlorat på detta så ska jag fokusera på att göra mitt allra bästa för att få fart på allt igen.

Tack för att ni haft ett sådant tålamod. Hoppas ni har en alldeles fantastisk helg. Kramar i massor ♥

Jonna Jinton

Author Archives: Jonna