Försenad vårstädning

Alla mattorna är nytvättade och hänger på vädring ute i blåsten. Jag håller på med en lite försenad vårstädning då jag äntligen fick eldat upp en massa skräp i helgen. Nu fick jag mer utrymme här hemma och har förhoppningsvis för sista gången ändrat om i några rum.
Sedan jag installerade min nya vedpanna och kan värma upp alla rum under vintern har jag haft lite svårt att veta hur jag vill ha det här hemma. Det kändes väldigt ovanligt att plötsligt ha ett hus med flera rum istället för bara köket. Men sedan jag flyttade upp sovrummet på övervåningen och arbetsrummet på nedervåningen känns det som jag äntligen börjat fått ordning här. Så nu är det bara det sista kvar innan jag blir helt klar. Igår var jag och köpte två lådor att ha under skrivbordet till förvaring. Det kommer göra mycket! Och det kommer kännas helt underbart att äntligen få helt ordning. Inte något rum som står och väntar på att bli klart.

Mitt arbetsrum och ateljé kommer bli det jag drömt om länge! Ser fram emot att visa er resultatet 🙂

060801

Jag älskar trasmattor, och de får gärna vara i olika färger. Ju mer färg, desto härligare!

060802

En kopp kaffe ute i gräset innan jag går in och fortsätter städa och röja.
060803

Åh att montera möbler med lådor kan ju vara rena döden. När denna är klar har jag en till att montera. Men andra gången lär ju gå betydligt mycket fortare 🙂
060804
Långt ifrån klart än men snart kommer det vara superduperjättefint här! Bästa workspace ever ♥

Veckan som varit

Den här veckan har verkligen varit rolig! Jag har en sådan himla skön och go känsla i kroppen nu såhär på söndagkväll. Lite trött, men väldigt glad. Och som pricken på i:et den här veckan så fick jag vara med och hurra på min brors examen. Det var fint.

Jag har nu också laddat upp min sista bild på Fotografiska’s Instagramkonto där jag varit veckans fotograf. ÅH vad kul det varit! Vilken känsla att få nå ut med sina bilder till så stor publik. Det har nästan pirrat i magen lite varje dag när jag lagt upp en ny bild med mina texter. Är så sjukt tacksam att jag fick göra detta!
Jag kände nu också att det här inspirerade mig ännu mer till att faktiskt göra en fotobok som jag så länge drömt om. En fotobok med bilder och texter, tankar och små betraktelser. Det har egentligen varit en dröm i flera år och vid årskiftet nu så tänkte jag att ett av målen det här året är att jag ska göra ett utkast till en sådan bok, och sedan skicka till förlag och hoppas på att något nappar. Jäklar, vilka lycka det hade varit!
För nu under veckan har jag visat mina foton på Fotografiska tillsammans med just korta texter där jag delat lite tankar och känslor bakom bilden. Det är lite så jag tänkt mig i min dröm-fotobok. Fast självklart ännu mer bearbetat. Man vet aldrig! Jag ska göra mitt allt för att nå dit. Nu känner jag mer inspiration än någonsin ♥

En bild på Fotografiska's Instagram, proppat med mina bilder :)  Har också fått enormt många nya följare på min Instagram under veckan och det känns ju jätteroligt.

En bild på Fotografiska’s Instagram, proppat med mina bilder 🙂 Har också fått enormt många nya följare på min Instagram under veckan och det känns ju jätteroligt.

060701

Så nu pustar jag ut efter en intensiv vecka. Kunde inte känt mig mer tacksam och nöjd just nu. I kväll ska jag städa lite här hemma och greja med sådant som jag lagt lite åt sidan. Kanske klippa gräset också om jag hinner. Förstår inte att det växer så fort trots att det är så kallt.
060702

Vi har börjat fått de första blommorna den här veckan också. Åh, älskar de första juni-blommorna. De ser alltid så små och oskyldiga ut. Men väldigt vackra. Ser fram emot veckan som kommer, då jag gissar på att häggen kommer slå ut då. Det är ju underbart.

Hoppas ni haft en underbar helg. Kram på er ♥

 

En ny ekonom till världen

Good morning! Det var inte så mycket sömn i natt. Satt uppe och jobbade med lite foton och annat datajobb fram till halv fem i morse. Sen sov jag drygt en timma och nu är jag uppe igen och dricker kaffe och ska strax ge mig iväg på en längre bilresa. Det är nämligen en stor dag idag. Min kära lillebror Filip tar examen efter en treåring ekonomiutbildning i Östersund. Hurra!!
Är så himla glad och stolt för det. Så nu ska vi träffas där allihop och fira familjens nya ekonom. (så jäkla bra att ha en ekonom i familjen som kan sådant där!). Men han föddes liksom så. Jag minns redan när vi var jättesmå och Filip alltid sparade sin veckopeng istället för att köpa lördagsgodis. Han var smart och åt av mamma och pappas godis istället. Sedan hade han en liten bank i sitt kassaskrin där jag kunde gå och låna pengar utan ränta när jag skulle köpa jenka-tuggummin. Han var en snäll bankman. Jag hade aldrig pengar över medan Filip alltid hade pengar. Det kommer nog fortsätta vara så i all evighet haha.

Men nu ska jag dricka upp kaffet och åka. Ha en underbar fredag allihopa så hörs vi! ♥

060510

Missnöjd

Nej nu kan jag inte vara positiv längre. Nu ska jag klaga på vädret och det ordentligt! Nu tillägnar jag ett helt blogginlägg åt att klaga på mitt livs kyligaste vår. Hur är det ens möjligt att det är juni månad när det känns mer som en januari utan snö?!
060503

Såhär glad är jag över vädret. Det roliga är att trots att jag skulle överdriva fotot med att ta på mig min tjocka polar-parka som jag hade när jag åkte hundspann 330 km genom polcirkeln, så upptäckte jag hur SKÖNT det var att ta på mig den och att den var det enda som kunde få mig att sluta frysa idag. Det ska INTE vara skönt att ta på sig en polarjacka i JUNI!!!!!
060504
Det var väldigt befriande att få uttrycka mitt missnöje.
060505
Och för första gången i livet kände jag ett starkt behov av att få slåss med vädret. Jag har accepterat att hela maj försvann i ett blåsväder med regn och kyla. Men jag tänker banne mig inte acceptera att juni också försvinner. Nej, då får ni med mig o göra.

En liten film

I lördags så kom min fotokompis Oscar Jettman hit och hälsade på en sväng. Vi sågs ju en gång tidigare i våras också. Han är fotograf och har sina föräldrar i grannbyn. Så vi har känt varandra under några år och träffats några få gånger. Jag har upptäckt att det är väldigt roligt att ha en fotokompis att gå ut och fota med ibland. Jag är ju alltid ensam när jag fotar annars, och tycker egentligen inte alls om att fota när någon är med mig. Men eftersom han också är fotograf så blir det på ett annat sätt. Vi liksom gör vår egen grej och bara har kul. Så då funkar det väldigt bra!

Nu när han var här så filmade han mig. Han hade precis fått hem ett nytt coolt stativ som kallas steadicam som gör att kameran balanserar upp sig själv och får allt att filmas väldigt smooth utan ryck, och han ville prova det. Han pratade om att han ville göra en kort liten film om mig men jag tänkte inte så mycket på det. Han filmade när vi var ute men jag var mest uppe i mitt eget fotande så jag tänkte inte så mycket på vad han gjorde.

Idag så skickade han en jättefin film som han klippt ihop av det han filmade. Jag blev nästan rörd, för jag trodde ju inte att det skulle bli något av det. Dessutom var det nästan som en liten chock för mig att se mig själv bakom kameran. Det har ju aldrig hänt tidigare. Det var roligt att få se, och kanske kul för er också att se hur det går till när jag tar foton på mig själv osv, med hjälp av stativ och fjärrutlösare. Dessutom lyckades han få på film när jag av misstag välte mitt stativ med kameran på. Som tur var landade den mjukt på en grästuva, så ni behöver inte vara oroliga haha 😉
Känns fint att få visa er denna lilla film som Oscar gjort!

060409

Såhär gick Oscar runt och filmade hela kvällen. Inte visste jag att det skulle resultera i en fin liten film!

Såhär gick Oscar runt och filmade hela kvällen. Inte visste jag att det skulle resultera i en fin liten film!

 

Doften av vår

En av de godaste dofter jag vet är doften av nyutslagen björk. Har ni känt lukten av det någon gång? Det hade jag aldrig tänkt på förrän jag flyttade hit. Kanske för att luften här är så ren så det är lättare att känna naturens dofter.
Nytslagen björk luktar så sött och fräscht. Tidiga vårkvällar brukar jag älska att gå ut och springa längs någon ödslig grusväg till doften av alla nyutslagna björkar som står vid vägkanten. Gärna efter ett vårregn, då doftar det mer än någonsin!

060401

I år så har jag inte kunnat känt doften lika tydligt då det blåst kraftigt i princip hela maj, och även nu i början av juni. Vinden tar med sig alla dofter så jag knappt hinner känna något. Men om man sätter hela ansiktet i björkens grenar och löv så känner man den. Det är helt underbart. När jag är ute med Nanook i skogen en stund varje dag kan jag gå från björk till björk och bara lukta. Vill passa på medan de fortfarande är så nya och doftar så sött.

060402

Stark som en meteorit

När jag var tio år kom jag på världens bästa affärsidé. Jag satt och tittade på något vetenskapsprogram på TV:n där de berättade att diamanter skapas av kol. När t.ex en meteorit slår ner på jorden och kolen utsätts för ett extremt högt tryck så kan små diamanter bildas. Det är även på det sättet man kan se vart ett meteoritnedslag ägt rum.

I samma sekund som jag fick höra den här informationen från TV-programmet rusade jag ut ur vardagsrummet och sprang ut i trädgården. Jag hämtade några kolbitar från grillen på altanen. Sedan letade jag efter de största och tyngsta stenar som jag orkade bära. Jag skulle skapa en diamantfabrik. 

När jag hämtat allt jag behövde så la jag en liten kolbit på en sten. Sedan tog jag en annan sten i handen och BAAAM! Jag smällde till kolbiten med all min kraft. Det vart bara mos av kolen. Men jag försökte. Gång på gång. Jag tog i så jag vart röd i ansiktet. Jag provade olika taktiker. Tillslut gick jag upp på “berget” som jag kallade det, som egentligen var som en väldigt stor sten precis utanför huset. Jag la kolbiten nedanför berget och sedan släppte jag stora stenar ner från berget och försökte träffa den lilla kolbiten.

Efter den här lilla historian inser jag att jag som tioåring seriöst trodde att jag hade samma styrka och kraft som ett meteoritnedslag.
Tänk om man som vuxen kunde behålla den där starka tron på sig själv som man hade som barn. Tänk om vi kunde behålla lite av den där glöden, nyfikenheten och tron på att verkligen allt är möjligt, så som vi trodde när vi var små. Nu menar jag inte att man borde gå och banka stenar på kolbitar, men ni förstår vad jag menar.
Den där kraften som finns hos barn, som så ofta slocknar när vi blir äldre, den borde vi försöka hålla kvar.

Barn ser inga gränser. De har inga färdiga mönster eller förutfattade meningar av vad som är möjligt och omöjligt. I deras värld är allt möjligt. Och det är det som är så fint. Det är det som vi vuxna borde försöka hålla vid liv hos barnen. Inte sätta stopp för barnets nyfikenhet och fantasi, hur knasiga deras idéer än är.
Som Einsteins citat “Fantasi är viktigare än kunskap”.

Tyvärr så försvinner så mycket av det under uppväxten. Som om ett lock sätts på en bruk med fjärilar. Det finns ingen dörr längre att flyga ut och upptäcka. Som vuxna har vi ofta färdiga mönster i hjärnan för hur vi tror att saker kommer bli. Det finns inte längre något utrymme att låta fantasin och nya möjligheter ta vid.

Jag brukar försöka påminna mig själv om att alltid se saker med nya ögon. Som med ett barns ögon. Att inte döma och ha förutfattade meningar om precis allting. Det är svårt, men bara genom att bli medveten om det kan göra så oroligt stor skillnad i livet. Att släppa taget om gamla mönster och låta fantasin och känslan komma till liv. Låta sig inspireras av allt runtomkring oss och leva här och nu.

060301

Livets källa. Där ingen vet vad som egentligen döljer sig. Vi bestämmer själva vad som blir vår egen verklighet.