Lingon

Hej på er!
Jag kom precis hem efter att ha varit ute i skogen en stund och plockat lite lingon. Det var verkligen skönt att komma bort ett tag och få känna skogens lugn. Tycker fortfarande det är för bra för att vara sant att jag liksom kan åka ut en timma bara sådär och plocka lite bär. Det är så underbart att bo såhär mitt i skogen. Man har nära till så mycket!
Det blev dock inte så mycket lingon, för precis när jag kom fram började det regna, och sedan kom det massor med mygg så jag höll på att få panik 😛
Och inte nog med det, hörde jag något konstigt ljud inne från skogen, så jag hoppade upp på en sten och började vissla (varför vet jag inte 😀 ). Plötsligt springer det fram massor av renar framför ögonen på mig, och min första tanke är ” ÄLGOXAR!!” och jag kutar för livet tillbaks till bilen. När jag lugnat mig en stund tog jag fram kameran och gick försiktigt dit igen och såg till min lättnad att det bara var några oskyldiga renar 😉

Plockar lingon

Plockar för hand så jag slipper rensa sen 🙂

Kaffepaus vid grusvägen

"Älgoxarna" 😀

Eftermiddags promenad

Ute på promenad med Nanook

Satte mig ner vid grusvägen en stund och tittade på när Nanook nosade efter sork på ängarna.

Jag upptäckte att på bara ett dygn har massor med löv fallit från träden. Det känns som om det börjar väldigt tidigt i år. Men jag älskar hösten, det är en väldigt vacker årstid! Jag ser fram emot september 🙂

En tavla

Idag blev jag väldigt, väldigt glad när min vän Mathias skickade en bild på sitt vardagsrum. I vardagsrummet hänger en canvastavla av mitt foto “Just let go“. Åhh det kändes så himla roligt att få se en riktig tavla av mitt eget foto. Det pirrar nästan i magen. Min dröm skulle ju verkligen vara att trycka mina foton på stora canvas och göra tavlor och kanske sälja. Ett litet framtidsprojekt kanske? 🙂

Det känns helt otroligt när jag tittar på den här bilden, och ser att mitt foto är en riktig tavla i någons vardagsrum. Wow! Jag är glad 🙂

En rolig kväll

Godkväll på er!
Jag ligger nu i sängen och ska precis sova, efter en jätterolig kväll med vännerna från Myckelgensjö. Det blev en helt galen kväll som vanligt när vi träffas 🙂 Jag är så glad att de bor så nära! Här ute i skogarna kunde jag lika gärna haft 6 mil till närmaste vänner. Vilken tur jag hade!

Hoppas att ni alla haft en bra fredagkväll. Och ha en underbar helg!
Godnatt och sov gott! Kramar <3

Lina hade bakat jättegoda kakor som hon överraskade mig med! 🙂

Lina och Frida hade gått på en yogakurs och skulle nu lära mig lite yoga. Det gick ju sådär! 😀

 

En kväll på stentrappan

Jag sitter just nu ute på stentrappan med datorn i knät, en kopp kaffe och en skål med krusbär. Solen är på vägen ner och det är vackert som en tavla här ikväll. Senare ikväll kommer mina “grannar” och vänner från Myckelgensjö hit och hälsar på. Det ska bli jättemysigt! 🙂
Men åh vet ni vad, underbara läsare, att jag finner inga ord för att beskriva hur tacksam jag är för alla fina kommentarer ni skrivit idag. Snacka om respons! Herregud, vad ni är goa allihopa. Om jag kunde skicka kramar genom datorn skulle jag skicka tusentals. Jag vill verkligen tacka för att ni genom era kommentarer varje dag ger mig ett leende på läpparna och värme i hjärtat.

Så tack, från hjärtat, Tack!

Här sitter jag nu och mumsar på de goda krusbären. Det ser ut som någon annan också skulle vilja smaka 😛

Så här ser Grundtjärn ut ikväll 🙂 Sensommarkväll med en svag toutch av den annalkande hösten

Det mörker du ser, gör att stjärnorna märks lite mer

Hej på er kära läsare!
Det är är en regnig, men vacker förmiddag här i Grundtjärn, och jag har spenderat morgonen vid arbetsbänken. Men så fastnade jag stund vid datorn och lyckades snubbla in på en länk som fick mig att åka en mycket känslofylld berg och dalbana. I en timma vankade jag fram och tillbaks i köket och var alldeles upprörd, och samtidigt kände jag mig riktigt mesig som blev upprörd över något så litet. Men tro det eller ej, så är jag väldigt känslig när det gäller vissa saker. Jag kan vara hur lycklig som helst, men ett litet hårt ord riktat mot mig kan få mig att gå i tusen bitar. Jag är känslig som en porslinsdocka, som en tant en gång sa. Jag tar åt mig väldigt mycket, speciellt om det är något negativt. Det är ju verkligen dumt att man är sådan, men jag tror jättemånga av er kan känna igen sig i det. Det är nog ganska mänskligt att av tusen positiva ord ta åt sig mest av ett enda negativt. Visst är det märkligt?

Men i alla fall, så gick jag runt i köket och mycket tankar flög i luften. Jag kände ganska snabbt ett starkt behov av att få skriva om det här, och få ner mina tankar till ord. Den här länken som jag pratar om, är en krönika i Västerbottens Folkblad skriven av Emma Lövgren, som handlar om just bloggande och där jag nämns ett antal gånger. HÄR kan ni läsa krönikan.

Om ni nu läst krönikan så förstår ni nog vad som fick mig att bli så berörd. Jag ser det nu som ett väldigt bra tillfälle att visa hur jag tänker om det här. För visst stämmer det som Emma skriver, att jag alltid är positiv om precis allting, och det verkar som om jag aldrig har några dåliga dagar eller stunder då livet känns extra tufft.  Några har faktiskt sagt till mig ” Jonna…livet är ingen dans på rosor“.

Självklart förstår jag det, och självklart har jag lika mycket upp och nedgångar i livet som vem som helst. Speciellt det senaste året har varit otroligt tufft. Men även de dagar med mycket motgångar försöker jag vända om till något positivt. Om jag inte hade gjort det så hade det här året blivit tusen gånger jobbigare. Jag hade kunnat fokusera på det negativa och jobbiga när jag t.ex. skrev inläggen om när jag ägnade större delen av juni till att klyva ved, eller de kalla vinternätterna när plusgraderna här inne började närma sig minus. Men jag fokuserar istället på det som är positivt. Jag har också väldigt lätt för att bli jätteglad för “småsaker”.

Jag tror att hur man upplever världen och livet helt beror på hur man själv väljer att se på det. En fantastisk upplevelse kan för en annan upplevas helt annorlunda. Allt kommer inifrån oss själva. Oavsett vad som händer så tror jag att vi skapar vår verklighet genom hur vi själva uppfattar den.

Och ja, det stämmer också det som Emma skrev, att jag hejdlöst romantiserar livet. Jag är en romantiker. En stor sådan. Jag romantiserar det mesta i livet men det är också för att jag helt enkelt upplever verkligheten så, inifrån 🙂

Jag, en överglad hopplös romantiker 😉

Min nya värmekälla

Nu tänkte jag att det är dags att visa er kaminen som jag köpt! 😀 Den är nämligen på plats nu. Fast den är inte installerad än, måste fortfarande fixa ett rökrör. Det är en begagnad kamin men nästan oanvänd. Till min förvåning fick den inte plats i hallen där jag tänkte att den skulle stå, så istället får den stå i salen 🙂 Det var ju inte min tanke från början men det gör att jag äntligen kommer att kunna ha öppet där. Och den gör sig väldigt bra där! Jag ska göra riktigt mysigt med soffa och fåtöljer framför kaminen. Jag gissar på att jag kommer spendera en hel del tid framför den nu i vinter 🙂 Kan tänka mig vad mysigt det skulle vara att ligga i soffan framför kaminen en kall vinternatt, med en filt och varmchoklad, och titta in elden.

Såhär ser kaminen ut! En Handöl kamin med täljsten. Det kommer bli jättebra tror jag!