Kvällen innan den stora resan

Posted on 19 maj, 2016 by Jonna

Åhh ni anar inte hur GLAD jag är för all respons på min tapetkollektionen! TACK! Och så kul att ni är så många som är med och tävlar om presentkortet. Det är så himla roligt och intressant att läsa era kommentarer om vilken av bilderna som är er favorit, och era tankar och känslor om det. Tack underbara ni! Det enda som jag tycker är jobbigt med tävlingar är att det bara blir en som vinner. Ni skriver ju så fint allihopa och jag önskar att ni alla kunde få vinna er favorittapet. Ni är ju så värda det ♥

I kväll håller jag som mest på att packa och göra mig klar inför den stora resan i morgon! Mitt livs drömresa, till Norrbottens hjärta. Jag har precis varit ute och tvättat bilen så den är skinande ren och redo för hundra mil. Allt känns lite overkligt. Som om jag knappt förstått än att jag faktiskt ska iväg. Åhh…jag känner på mig att det kommer bli en magisk vecka framöver. Så mycket nya upplevelser som väntar, och nya vackra vidder. Jag kommer som sagt att hålla er uppdaterade om min resa. Ska försöka videoblogga mycket också så ni verkligen känner att ni hänger med.

Nu lämnar jag Grundtjärn på obestämd tid. Mitt älskade vackra Grundtjärn. När jag är hemma igen står nog häggen i blom, och jag kommer mötas av världens gladaste Nanook. Det känns tryggt och veta att mitt hem i Grundtjärn finns kvar tills jag åter kommer landa i dess trygga famn. Men först, ska jag ge mig ut på en resa.

När jag kommer hem till Grundtjärn igen, så har jag fyllt hjärtat med minnen jag aldrig kommer glömma.

Den magiska ljusdansen

Posted on 4 november, 2015 by Jonna

Ända sedan jag var 4-5 år var en av mina största drömmar att få se norrsken. Jag minns så himla starkt den där reklamen från Radiotjänst som gick på TV för länge, länge sedan. Det var en mystisk musik och ett tecknat norrsken mot en norrländsk, mörk vy samtidigt som de nämnde olika städer. Minns ni? Varje gång jag såg den reklamen var det som om något vaknade till liv i mig. Det var hela den där känslan, av något magiskt, norrländskt som fångade hela min själ. Jag minns att jag tänkte att jag ville vandra där, alldeles ensam bland de mörklagda fjällen med det lysande norrskenet, trots att jag inte ens visste vad norrsken var då.

När jag var tonåring så var norrskenet något jag verkligen längtade efter att få se. De få gånger jag var hos mormor och morfar i Sollefteå på vintrarna satt jag ute vid parkeringen och blickade upp mot himlen tills mina fötter var så kalla att jag var tvungen att gå in. Jag fick aldrig se något norrsken då, och jag antar att det berodde mycket på att jag befann mig på en plats med mycket ljusföroreningar. Jag visste inte hur känsligt norrsken är för ljus. Precis som med stjärnor, så går det inte ens att jämföra stjärnhimlen här och 6 mil bort inne i stan. Det är som två olika världar.

Innan jag hade sett norrsken för första gången så trodde jag att norrsken var något som försvann på några sekunder. Att det bara snabbt blåste upp på himlen och sedan försvann. Så man var tvungen att ha tur om man skulle se det.

Tänk om jag då visste att jag några år framåt skulle få spendera otaliga tummar under norrsken som dansade över himlavalvet nätterna i ända. Om någon hade sagt det till mig, skulle jag nog inte ens våga tro att det var sant. Norrsken för mig är en del av den stora livskvalitén jag känner idag. Det förgyller den mörka halvan av året och jag tröttnar aldrig på att titta på den magiska ljusdansen.

Igår kom det väntade norrskenet och fyllde hela himlen med dansade ljus. Det var som vanligt så otroligt vackert att jag nästan tappade andan. Samtidigt så sjönk graderna och kölddimman började stiga och bara en kort stund efteråt var dimman så tjock att det nästan inte gick att se något. Som tur var hann jag se när det var som klarast, och fick några bilder.

Norrsken över mitt lilla hem.

Den långa vandringen

Posted on 10 augusti, 2015 by Jonna

Den här dagen, 10 augusti, för exakt ett år sedan så befann jag mig någonstans mellan Sälka och Alesjaure högt upp i norra Sverige, med en ryggsäck, ömma fötter och omgiven av vackra fjäll. Jag vandrade den 110 km långa vandringen “Fjällräven Classic” som går mellan Nikkaluokta och Abisko. Just nu pågår ju årets vandring och jag blir lite nostalgisk och önskar att jag var där, samtidigt som jag nästan upplever allt igen när jag tittar på filmerna och bilderna. Det var några väldigt tuffa och slitsamma dagar med 3 mils vandring varje dag. Att jag blev sjuk i hosta och knappt sov något om nätterna gjorde det hela ännu jobbigare. Men ändå är det alla fantastiska upplevelser och vyer som jag minns starkast. Jag blir alldeles varm i hjärtat när jag tänker tillbaks på dagarna ute på vandringsleden.

Det blev en lite speciell vandring eftersom vi samtidigt filmades för Fjällräven. Jag gick tillsammans med Angeliqa som driver Vandringsbloggen, och Johan som driver Nordic Bushcraft. Och själva “filmteamet” var Nils från Fjällräven och en kille som heter Rikard som var kameraman. Så vi vandrade som vanligt men hade lite film-pauser när vi intervjuades om vandringen, och sedan lades filmerna upp på Fjällrävens hemsida. Det blev en liten film för varje dag, som jag samlade i ett blogginlägg efteråt som ni kan se HÄR om ni vill.

Även om vi ibland hade svårt att koncentrera oss under intervjuerna och fnissade och vi fick ta om det tusen gånger så är det nu i efterhand så sjukt kul att få titta på dom och minnas. Samtidigt så visar det så lite av vandringen och allt vi upplevde. Det är ju omöjligt att få med allt i små korta filmklipp. Det är som när man gör en film av en bok. Det känns som minst hälften av all känsla försvinner eftersom man upplevt så mycket mer än det som går att fånga på kort eller film.

Underbara vandringsvänner! Angeliqa, Rikard, Johan och Nils.

Från högsta punkten på Kungsleden. Tjäktja.

Jag hade med mig min lilla kamera under vandringen och filmade en hel del jag med. När jag kom hem så klippte jag ihop allt material som tillslut blev till en ganska lång film. En halvtimmes lång film! Jag är enormt glad att jag filmade såpass mycket under vandringen för jag känner verkligen att den återger väldigt mycket känslor och upplevelser. Både det positiva och det negativa. Både skratt från roliga stunder när vi stannade och åt i solen och till gråt och klagan över svullna fötter mot målgången. Det var jättelängesedan jag tittade på den nu, så jag ska faktiskt göra det ikväll så jag får uppleva vandringen en gång till. Den har blivit visad mycket på youtube och det är den första filmen som kommer upp om man söker på Fjällräven Classic. Den har fått snart 20 000 visningar och jag får kommentarer och mail angående filmen nästan varje dag, både från svenskar och också många från andra länder som tittat på den och tyckt om den trots att de inte ens förstått vad vi sa. Det känns väldigt roligt!

Så om ni inte har sett den och har tid över och vill “uppleva” den 11 mil långa vandringen från mitt perspektiv så rekommenderar jag att titta på den. Ni som har vandrat mycket känner nog igen en hel del av känslorna från en lång vandring. Jag längtar verkligen till nästa gång jag åker upp och vandrar i fjällen. Det är något alldeles speciellt. Och det känns som jag vill göra lite revansch eftersom jag var så sjuk sist. Jag får se om jag hinner iväg något i år. Det vore fantastiskt ♥

Jaja, nu ska jag sluta babbla. Här är kommer den! 🙂

Första dagen på den bästa tiden

Posted on 1 juni, 2015 by Jonna

Idag är det första dagen på den månad som jag älskar mest över alla på hela året. Åhhh! Även om det idag varit så kallt att jag velat ha på mig min höstjacka känns det ändå helt fantastiskt att vi har hela juni framför oss. Hela dagen idag har jag gått runt och känt en pirrig fredagskänsla. Jag har spenderat hela dagen i Sollefteå i väntan på en bil som skulle lagas. Under tiden satt jag och jobbade på ett café och skrev mail, och i nästan alla mail skrev jag “Trevlig helg!“.
På vägen hem kom jag på att det inte var helg nu. Jag förstår inte, det är så långt ifrån fredag man kan komma. Det är måndag. Ändå har jag fortfarande världens härligaste fredagskänsla. Det är nog för att det känns som så mycket bra händer samtidigt nu. Och som grädden på moset är det juuuuniiii ♥ Tänk, nu har vi en magisk årstid framför oss!

Den tiden på året

Posted on 22 april, 2015 by Jonna

Det finns en tid på året när jag har större benägenhet att bli religiös och känner att det inte finns någon annan utväg än att be högre makter om hjälp. Det finns en tid på året när jag svär över att jag är egenföretagare och önskar att jag bara kunde packa en ryggsäck och fly.

Det är nu. Deklarationen, bokföringen och bokslutets tider. Varje år är det samma visa. Men i år har jag lovat mig själv att gå en kurs i företagsekonomi så jag aldrig mer ska behöva spendera en månad med ångest inför allt pappersarbete. Som tur är får jag all hjälp i från min mamma nu att ta mig igenom detta men det känns ändå så fruktansvärt besvärligt att jag knappt vet vad jag ska ta mig till. Och när det känns som mest jävligt så tar bläcket i skrivaren slut så man måste dra ut på det ytterligare några dagar. Jag spyyyyyyyr.

Som tur är har jag inte gjort som förra året då jag av misstag råkade köpa TVÅ dyra likadana bokföringsprogram och blev pank på kuppen. Än så länge har jag klarat mig från att klanta till det totalt. Men vi får se hur länge det varar.

Japp, det här var bara ett klago-inlägg! Men jag måste skriva av mig. Nu vet ni varför jag varit lite “off” senaste dagarna. Blivit mycket pappersarbete. Men snart, snart är det klart och då kommer allt kännas helt fantastiskt. Som att släppa på en tung sten man gått och burit på senaste månaden.

Har ni också något att klaga på så passa på haha. Vi tar oss igenom det tillsammans 😉 ♥

En Jonna som INTE är i sitt rätta element.

Den mindre fina sidan av att ha hund

Posted on 28 april, 2014 by Jonna

Det är tredje morgonen i rad som jag vaknar upp i gryningen till ett rytmiskt, klungande ljud. Ljudet går först in i mina drömmar och skapar en scen av en sjörövare som halsar en flaska rom. När jag vaknar upp lite till inser jag att ljudet inte alls kommer från en supande sjörövare. Det kommer från en hund som heter Nanook som står på en nytvättad hallmatta och är på väg att spy.

Av ren reflex kastar jag mig ut ur sängen och springer så fort jag kan till hallen för att öppna dörren. ALLTID en sekund försent. Det slår aldrig fel. Om jag hade varit en sekund snabbare så hade spyan hamnat ute på gården och inte på hallmattan.

Det är så typiskt denna årstiden då Nanook ska vräka i sig allt möjligt. Jag ser rester från ben. En liten skalle av en sork eller en stor boll av gräs. Ibland lite värre saker.
Det är som om Nanook känner på sig att jag tvättat alla mattor i huset och helt enkelt är tvungen att komma på något för att skita ner.

Det enda som är bra med att torka upp äckliga hundspyor i gryningen är att man blir pigg. Och så kan man gå ut och gå i soluppgången och bara ta det riktigt lungt på morgonen innan dagen börjar. Men det är det enda.

Dags att tvätta mattan för tredje gången. Eller så kanske jag inte ska ha någon hallmatta? 😉

Som tur är så är dessa morgonspyor inte ens i närheten av hans “rekordspya” som han en natt var en halv sekund från att lägga över mig. Jag kommer aldrig glömma den natten och den stanken och den skräckfyllda känslan av att behöva torka upp alltihop.

Han är bra på att smutsa ner på andra sätt också.

Det är en talang han har..

Min älskade lilla skithög <3

Den andra sidan av att driva eget företag

Posted on 14 april, 2014 by Jonna

Tack för era peppande kommentarer och tips på förra inlägget!
Jag överlevde helgen, och bokföringen och bokslutet blev klart. Jag har lärt mig en hel del när det gäller just bokföring. Innan jag somnat har jag upprepat konton och siffror i huvudet så att jag inte ska glömma. Jag har drömt om debet och kredit. Och i morse när alarmet på mobilen ringde och jag snoozade så trodde jag att varje alarm-ringning var en verifikation i ett bokföringsprogram. Jag var tvungen att gå igenom alla verifikationer och kolla så att det var rätt innan jag fick kliva upp, så jag snoozade i över en och en halv timma innan jag faktiskt vaknade till på riktig och insåg vilken galenskap jag höll på med.

Trots allt jag lärt mig i helgen inser jag ändå att jag bara förstått kanske 15 % av vad bokföring, momsredovisning, bokslut och deklaration är för något. Om jag ska vara ärlig så har jag stundtals känt att jag inte vill ha ett eget företag längre, på grund av att det inte känns som jag med gott samvete kan säga att jag är egen företagare när jag förstår så lite av företagsekonomi-världen. Ju mer jag läser om det desto mer inser jag hur lite jag vet, och hur otroligt svårt det är att lära sig allt. Jag kan förstå om just den biten avskräcker många från att starta eget företag. Men så vill jag ju verkligen inte att det ska vara. Och jag vill heller inte känna så själv. Det är nog bara att ta tjuren i hornen och lära sig, lite i taget.

Jag vet att jag har svårt för just ekonomi och allt det där. Jag driver eget men jag är absolut ingen “business-woman”. Tyvärr. Det hade säkert gått bättre för mig med mina projekt om jag inte fått dåligt samvete av att skicka fakturor till kunder, eller att jag absolut hatar att sätta ett pris på mina bilder/tavlor osv. Att blanda in pengar i det jag älskar att göra tar bort magin på något vis. Samtidigt som det ju är så viktigt för att jag ska kunna fortsätta göra det jag vill göra. Men det känns som ingenting går att göra riktigt fullhjärtat om det i botten ligger en tanke om att tjäna pengar på det. Så är det i alla fall för mig. Jag tror det bland annat handlar om en rädsla att behöva leva upp till ett pris, och att den pressen sätter stopp på hela maskineriet och på kreativiteten.
Det är därför jag aldrig vågat tacka ja till att fota bröllop, bebisar och annat, för då måste jag plötsligt jobba med en press på att leverera något som lever upp till det pris de ska betala mig. Och den pressen tar bort precis allt det som jag älskar med att fota. Och det är svårt att göra något bra när passionen och glädjen har försvunnit.

Kanske är jag för självkritisk. Kanske är jag för mesig. Eller kanske är det bara så jag är.
Jag beundrar verkligen alla människor som kan och tycker om att vara kreativa under “press”. Det är något jag önskar att jag kunde. Men något jag hoppas kunna utveckla hos mig själv så småningom.

Jag skulle nog egentligen behöva gå en liten kurs i företagsekonomi. Även om det låter som den absolut tråkigaste kursen i världen enligt mig. Men om jag lär mig mer kanske jag tycker det blir mer intressant. Om man inte förstår något så är det väldigt lätt att ogilla det. Som någon slags skyddsmekanism. Man bortförklarar något med att man inte tycker om det fast det egentligen beror på att man inte förstår sig på det.

I alla fall, så är helgen över och jag är tacksam att jag hade mamma som kunde hjälpa mig över detta hinder. Nu är det äntligen klart! Tills nästa år ska jag se till att deklarationen och bokslutet inte ska få skapa sådan ångest som det gjorde hos mig denna gången. Jag ska lära mig! 🙂

Den värsta lördagen

Posted on 12 april, 2014 by Jonna

Den här dagen har verkligen varit usel. Riktigt usel.
Som för många andra egna företagare är det den här tiden på året dags för momsredovisning, bokslut och deklaration. Det är mitt allra första år med enskild firma så självklart kom jag krypande till mamma med mina papper, kvitton och fakturor i värsta tänkbara oordning. Vi hade bestämt att vi skulle sitta nu i helgen så att jag kunde få hjälp med det, och samtidigt lära mig en gång för alla. Bara ordet bokföring får mig att rysa och trots att jag många gånger försökt lära mig så tycker jag det är så otroligt krångligt och jobbigt.

I alla fall, igår satt vi hela kvällen för att lägga allt i datumordning. Idag träffades vi tidigt på morgonen och skulle börja bokföra allt i datorn. Men bokföringsprogrammet “Björn Lundén” som vi använt oss av både i vårt gemensamma företag och mitt egna är till för endast PC. Vi har båda mac numera, men mamma har en supergammal stationär PC dator som låter värre än tåget när man startar den. Den har vi bokfört på i allt för lång tid nu, och risken är att den inte startar nästa gång, eller brinner upp, så jag ville skaffa mig ett bokföringsprogram som fungerar till min mac. Så att jag också kan bokföra hemifrån på min egen dator när jag lärt mig att göra det själv.

För att göra en lång historia kort så bestämde jag mig tillslut för att köpa “iordning” som är ett bokföringsprogram för mac. Det tog emot, för det kostade 1179 kr. Men jag kände mig helt enkelt tvungen, så att jag kunde sköta min bokföring nu och i framtiden. Försökte först köpa den på Itunes App Store. Laddade ner den trots att jag redan hade programmet på datorn då man fick testa det ett tag, men det kom aldrig något mail med kvitto eller registreringsnummer till programmet. Så jag gick istället in på iordning’s hemsida och köpte det.

Några timmar senare, efter mycket krångel med programmet så gav jag upp. iordning var helt annorlunda än Björn Lundéns program till PC. Jag förstod ingenting alls och jag hade inte tid att lära mig ett nytt program. Om jag tyckte bokföring var krånligt innan så blev det plötsligt helt omöjligt. Samtidigt kändes det rent ut sagt förjävligt att jag tog ett förhastat beslut att köpa programmet innan jag verkligen hade testat det.

Som en sista utväg till att komma igång med min bokföring bar jag och mamma ner den stora gamla datorn ner till köket så att vi kunde göra på det gamla programmet så vi kunde med. Nu hade hela dagen gått med massvis av krångel. Jag kände mig alldeles matt över allt som hade gått fel hela tiden. Jag till och med grät en liten skvätt för att det kändes så surt att jag lagt så mycket pengar på ett bokföringsprogram som jag aldrig skulle använda.

Under kvällen nu har vi malt igenom över hundra papper och bokfört i datorn. Äntligen började det kännas som att något gick min väg. Äntligen såg jag ett slut på denna fruktansvärda bokförings-mardröm.

Nu, för någon timma sedan så kom plötsligt ett mail från Itunes Store. Ett kvitto. På 1179 kr. Min nedladdning från Itunes Store hade blivit ett köp, trots att jag inte ens behövde använda något kortnummer. Jag bara tittade på mamma och trodde att jag skulle brista ut i gråt. Men istället började jag skratta, och mamma också. Det kändes så jävligt att det inte fanns något annat val än att skratta åt det.
Åt att det krånglat så mycket idag. Och åt att jag återigen får så tydliga bevis på min oändliga naivitet.

Det var inte nog med att jag köpt ett dyrt program jag ångrade och inte ville ha. Jag hade köpt det TVÅ gånger! För den summa pengar jag idag spenderat på ett uselt bokföringspogram hade jag kunnat köpa en helt ny liten bärbar PC dator för att använda som bokföringsdator med Björn Lundéns grymma bokföringsprogram. ÅHHH!
I morgon måste jag försöka se om det finns någon möjlighet att få pengarna tillbaka. Men det är nog svårt, eftersom jag redan registrerat mitt program och har det nedladdat. Det här var verkligen det sista jag behövde nu.

Så den här dagen har varit usel på många vis. Dels har jag i timmar försökt få saker att fungera. Sedan har fler timmar ägnats åt bokföring. Och sedan har jag shoppat bokföringsprogram som om jag var rik.

Och som om det inte vore allt så flög en helikopter så nära mammas hus idag att jag helt seriöst trodde att det var en terrorattack och att den skulle krascha i huset. På två sekunder var jag halvvägs ner i trappan till källaren och skrek “MAMMA NER I KÄLLAREN FORT” medan hon stod och flinade åt mig.

Sedan öppnade Nanook dörren och rymde. Så jag fick ägna en halvtimma åt att ropa och leta efter honom i skogen.

Åh tack och lov att det bara är två timmar kvar av denna lördag. Jag kommer inte att sakna den!

Såhär kan min lördag sammanfattas med en bild, haha.

Jonna Jinton

Tag Archives: den