När jag kom fram till Brixen och platsen där eventet skulle hålla till fick vi gå på en föreläsning av Gore Tex.

Sedan var det skoprovning 🙂

Och middag! Här är Leanne, Angeliqa och Shaun 🙂

Nästa dag var det dags för vandring. Först blev det lite snack med de två aplinisterna Peter Habeler och Herve Bermasse som skulle följa med på vandringen. Jag hade ingen aning om vilka dessa två var men kring dessa trakter var de väldigt välkända. Tyvärr var det mesta pratet på italienska och tyska så jag förstod inte så mycket av vad dem sa.

Linbana upp till bergen!

Peppade och glada inför vandringen! 🙂

Skorna redo att testas.

Såhär var utsikten när vi klev ut från linbanan. Alldeles fantastiskt! Som att befinna sig uppe i himmelen 🙂

Så vackra berg!

Några stenskapelser. Om jag hade haft tid skulle jag gjort några jag med 🙂

Under vandringen lärde jag känna två snälla spanjorer. Vi pratade om pilgrimsvandringen Santiago de Compostela och de gav mig lite tips.

Kände mig så himla lycklig att få vara där. Just då. Så fint!

Uppe på en hög topp fanns en liten restaurang! Här stannade vi och åt.

Vi fick typisk Österikisk mat under dagarna där. Det ligger ju på gränsen mellan Italien och Österike och det kändes verkligen som att vara i två länder samtidigt. Jag var inte helt förtjust i maten om jag ska vara ärlig. Väldigt “enkel” mat. Mycket korv och sådant. Det var gott men liksom inte sådär wow 🙂

Sedan fortsatte vandringen nedåt bergen.

🙂

<3

Jag hittade många vackra stenar under vandringen. Jag fyllde väskan med så många jag kunde.

Sedan kom vi till en annan restaurang med massor av folk. Där fick vi mat igen! Så otroligt lättsamt och skönt. Inte som när jag vandrade Fjällräven Classic i augusti och åt frystorkad mat efter flera mils tung vandring. Det här var rena lyxen verkligen! 🙂

Paus 🙂 Med den vackraste utsikt.

Skorna funkade bra hittills. De andades och höll fötterna torra precis som de lovades. Men de är gjorda för lätt terräng. Den är ju utformad mer som en joggingsko än en vandringskänga. För lätta vandringar är den perfekt!

Vi fick några timmar att göra vad vi vill, så jag, Angeliqa, Shaun och Leanne fortsatte att vandra uppåt i bergen. Det var riktigt roligt 🙂

🙂

När vi kom ner igen gick ställde jag mig i en fontän för att prova om skorna verkligen var vattentäta. Jajamen, de var dem!

På hotellet, en aning solbränd och redo för sista middagen med gruppen och föreläsning.

Men den sista middagen blev den minst goda. Menyn var helt och hållet på tyska och italienska så man fick alltid gissa sig fram till vad man beställde. Jag trodde att jag hade beställt en tallrik med massa olika smårätter som jag såg någon annan åt. Men istället blev det en tallrik med BARA skinka. Jag åt tre skinkbitar sedan vart jag less 🙂

Men middagen blev ändå bra eftersom det var en sådant trevligt och roligt gäng! 🙂

Sedan var det föreläsning med bland annat den här tuffa kvinnan vid namn Steph Davis som hoppar från höga berg och flyger i en “flygdräkt”. Såg otroligt farligt ut, men helt underbart. Vilken frihetskänsla det måste vara. Men hon förlorade sin man när de flög för några år sedan. Då hade jag svårt att hålla tårarna tillbaks. Otroligt fin, inspirerande och stark föreläsning.

Nästa morgon var det dags att åka hem. Vi var ett gäng som samåkte till flygplatsen 🙂

Mitt och Angeliqas flyg gick inte förrän på eftermiddagen, och samma sak gällde för de två fransmännen. Så vi fyra begav oss ut på stan i Innsbruck i några timmar istället. Är SÅ glad att jag fick den “extra” tiden. Himla mysigt att se lite av staden och dricka kaffe på ett mysigt cafe.

Vacker stad med bergen i bakgrunden.