Tag Archives: och

Kvällsfunderingar och ett försenat nyårslöfte

Posted on by

Godkväll!
Det har varit en lång dag idag. Jag kom nyss hem så jag har precis gjort upp en eld i vedspisen för att få lite mysig värme här. Idag hade mormor blivit sämre. Jag kunde inte få någon riktig kontakt med henne. När hon väl öppnade ögonen några sekunder så kunde jag inte avgöra om hon verkligen såg mig eller inte. Men jag tog hennes hand och pratade med henne. Hon kanske hör mig och känner att jag är där trots att hon inte kan visa det. Tack ännu en gång för ert fina stöd här på bloggen. Det värmer så mycket!
Jag ser i kommentarerna att det är ganska många av er som varit med om något liknande med någon av era nära. Det gör ont när jag tänker på att det drabbar så många, och ibland även yngre personer. Åh, man ska verkligen njuta varje dag av livet som man får vara frisk och pigg. För det mesta upptäcker man ju inte glädjen och det underbara i något förrän man upplevt saknaden av det. Men jag ska banne mig börja känna glädje, lycka och tacksamhet för allt jag redan har, som man tar för givet. Det ska bli ännu ett nyårslöfte. Hänger ni också med på det löftet? 🙂

Jag har tänt massor med ljus här nu och ska koka mig lite gott thé.  Det känns som det blir ett mysigt avslut på en lång dag 🙂  Klockan är redan 12 på natten så det är nog ingen idé att påbörja något projekt i kväll, även om jag är som mest på hugget på natten.
Men jag försöker ju få ordning på min usla dygnsrytm så det är nog bäst att jag går och lägger mig  efter thékoppen 🙂

Sov gott alla ni underbara läsare! Dröm vackra drömmar!
Kram <3

En bild jag tog nu i kväll, på sjukhuset i Sollefteå. Det är väldigt vacker utsikt från fönstret, speciellt på dagen när man ser all skog som omger den lilla staden som är belägen i en slags dal. Ska ta en bild på det och visa er när det är ljust ute.

En webcambild som jag tog nu här i köket 🙂

Frågor och svar

Posted on by

Hej på er!
Har fått några frågor av er i både kommentarer och mail, så jag tänkte göra ett litet blogginlägg med några frågor och svar!  😀

Hur många invånare bor det i Grundtjärn?
Det bor hela 13 pers här! 🙂

Vad gjorde du precis innan du lämnade Göteborg?
Då bodde jag i en lägenhet i centrala Göteborg hemma hos min mamma och pappa, och pluggade till undersköterska, och jobbade med företaget vid sidan av studierna.

Hur ofta träffar du jämnåriga?
Om jag ska vara helt ärlig så har det ju inte blivit så mycket tid för nöjen och kompisar sedan jag flyttade hit. Men det är inte ens något jag tänkt på eller tyckt varit jobbigt 🙂
Jag har några jämnåriga i Myckelgensjö (1,5 mil härifrån)  som jag träffar någon gång då och då. Och ibland när jag är i Sollefteå träffar jag mina kusiner. Och så finns det självklart fler tillfällen i vardagen då jag träffar jämnåriga. Det är inte så ensamt som det låter 🙂

Hur lång är du?
Jag är 168 cm lång

Vad läste du för program på gymnasiet?
Jag läste samhäll-estetisk (musik och drama)

Hur kom du på idén att göra smycken och starta företag?
Det är en ganska lång historia, men jag ska försöka att göra den kort. Allt började när jag var i USA i en vecka med min mamma, år 2008. Då fick jag för första gången syn på Swarovski kristallen. Jag blev helt förundrad över hur vacker den var och sättet den reflekterade ljuset på. Jag hade ingen aning om vad denna kristall hette och gick sedan in på alla smyckesbutiker jag kunde hitta i New York och letade desperat, men utan framgång.
Ett och ett halvt år senare, hösten 2009, bodde jag i Örebro och pluggade på universitetet. Jag låg denna eftermiddag i sängen efter att jag kommit hem från några föreläsningar, och var väldigt ledsen och nedstämd. Jag kände mig inte alls glad över vart jag var eller vad jag gjorde. Jag kände mig alldeles vilse i livet.
Plötsligt, när jag låg där i sängen och allt kändes så hopplöst som det bara kunde göra, kom jag att tänka på de där kristallerna som jag hade sett när jag var i USA över ett år sedan. Jag hade fortfarande ingen aning om vad deras namn var. Men jag kom på en idé och rusade upp ur sängen och satte mig vid datorn och började googla. Jag googlade på alla möjliga ord, och efter någon timmes sökande hittade jag dem äntligen. Swarovski kristaller. Åhh jag blev helt till mig! Jag beställde hem några kristaller i två färger, rosa och grön. Jag tror aldrig jag väntat så mycket på ett paket förut. Varje dag när jag kom hem från skolan rusade jag till brevlådan i trappuppgången. Efter någon vecka kom paketet med kristallerna. Jag var så glad! Jag gjorde två enkla armband, ett till mig och ett till min mamma som jag skickade till henne på posten. Jag beställde efter ett tag hem fler färger och olika storlekar, och började komma på olika armbands designer. När jag sedan var i Göteborg på besök en helg så satt jag och mamma uppe en natt och pratade om de här armbanden och kristallerna. Plötsligt, befann vi oss i ett tillstånd av bubblande visioner och ideér. Det var som om en helt ny värld öppnade sig. Jag hämtade ett block och skrev ner allt vi kom på. Jag minns hur jag nästan darrade av iver och lycka. Plötsligt kändes det så självklart. Jag hade nog aldrig i hela mitt liv känt en så stark känsla av att vara rätt. Det var ju det här vi skulle göra! Någon månad senare hoppade jag av utbildningen i Örebro och flyttade hem till mina föräldrar i Göteborg. Nordkristall Energismycken HB var i uppstarten.

När fick du intresse för foto?
Det började nog i slutet av gymnasiet. Då köpte jag min första systemkamera och började fota en hel del. Men mitt fotointresse började faktiskt på allvar efter att jag flyttade hit. Först när jag bodde här fick jag den där inspirationen till att fota, och kameran har nu blivit ett livsviktigt medel för mig att uttrycka känslor och tankar. Man kan se ganska tydligt hur jag har utvecklats inom foto om man följer bloggen från början tills nu 🙂

Vad lyssnar du på för musik?
Den här frågan tycker jag alltid är sååå svår. Jag älskar musik och lyssnar på musik varje dag, men ändå kan jag knappt säga vad jag lyssnar på, eftersom jag lyssnar på allt mellan himmel och jord. Allt beror på i vilken sinnesstämning jag befinner mig i. Om någon ber mig säga en artist som jag gillar brukar jag däremot alltid svara samma. Mike Oldfield. Han har jag lyssnat på sen jag var 16 år och hans vackra låtar kommer jag aldrig tröttna på. Gillar dock bara hans nyare musik som är mer lugn och mystisk. Men hans musik ger mig verkligen inspiration och energi. Det är sådär storslaget och vackert, som filmmusik nästan. Bäst ska hans musik lyssnas på under en stjärnklar natthimmel 🙂
Här är en låt av Mike Oldfield som jag tycker är superfin! : [audio:https://jonnajinton.se/wp-content/uploads/2011/11/1-12-Incantations-part-4-excerpt.mp3|titles=Mike Oldfield-Incantations part 4]

Spelar du något instrument?
Lite gitarr, lite piano och så tycker jag om att sjunga när ingen hör 🙂

Tankar om flytten och nya stugan

Posted on by

Hej!
Ser att många frågar efter bilder på huset jag flyttat till och bor i nu. Förstår att ni undrar eftersom jag inte ännu lagt ut några bilder på det. Så fort det blir lite soligt och fint ska jag ta en bild på huset 🙂 Men som en liten ledråd kan jag säga att huset jag bor i nu finns med på några bilder här på bloggen. Det ligger väldigt nära den gamla skolan. Jag ser till och med skolan från badrumsfönstret. Så därför har jag inte heller så långt till veden, och det är tur!
Jag saknar den gamla skolan jättemycket. Skolan var så vacker, både utvändigt och invändigt. Jag är så glad att jag fick bo där ett år! Men jag stormtrivs verkligen i min nya bostad också. På något sätt känns det mer som ett hem här. Skolan var ju så gigantisk. Sängen var i ena änden av huset och garderoben i andra änden haha. Här är det mer som en stuga, med ett underbart mysigt kök och en jättebra vedspis! Och det bästa av allt är ju att det är så mycket lättare att hålla varmt eftersom det är lägre i tak och mindre fönster.

Det första jag tänker på varje morgon när jag vaknar här är ” Wow, jag kan gå ur sängen barfota in till badrummet“. I skolan var den första tanken ” Shiiiit vad kallt det är!” För att inte tala om vintern, när jag vaknade på morgonen och insåg att det kom rök ur munnen när jag andades ut. Kändes som jag låg och sov på en fjälltopp 😀
Så jag märker verkligen stor skillnad när det gäller att behålla värmen inne. Jag kommer få det mer bekvämt här i vinter. Och tro det eller ej, så känns det vääääldigt skönt 🙂

En bild utifrån den gamla, vackra skolan, där jag fick bo mitt första år i Grundtjärn =)

Förr och nu

Posted on by

Häromdagen fick jag ett mail från en kvinna vars mamma växte upp i den här gamla skolan som jag bor i. Och hennes mormor, Edla, var lärarinna här och bodde här tillsammans med sin man John G. Åslund. Jag tycker det är så intressant att få reda på hur det var förr i tiden. Jag bor ju trots allt i ett hus med mycket historia eftersom det är en gammal skola. Hon hade några gamla bilder från 1920-30 talet som hon skickade med. Det var verkligen jätteroligt att få se de här bilderna! Jag älskar att få titta bilder från förr, man får liksom ett större perspektiv på allt då. Hon gav mig även tillstånd att lägga upp bilderna här på bloggen så jag kunde visa er dem! Tack snälla Britt-Marie Näsström för bilderna! 🙂

Skolan i slutet av 20 talet/början av 30 talet. På bilden hade de något slags möte i skolan. Titta vad vackert det var med så fina staket runtom. Och på den tiden var skolan tydligen vit. Väldigt vackert!

En bild på hur skolan ser ut nu. Den här bilden tog tidigt i våras, precis när snön hade smält 🙂

Här är en bild tagen precis utanför. Den stående kvinnan och mannen bakom den andra motorcykeln är lärarinnan Edla och hennes man John Åslund. Jag känner igen fönstrena. Det första fönstret är där jag har badrummet nu. Sen ser man en liten bit av trappan och ytterdörren där en ung man sitter. Allt ser sig likt ut 🙂

Här sitter jag nu ca 80 år senare, bakom samma dörr som den unga mannen, som antagligen inte lever längre. Det känns verkligen märkligt att tänka så. Tiden är ett mysterium.

Den här mannen, John G Åslund, som var lärarinnans man, är lite mystisk. Det här är något ni får tro på om ni vill. Men för mig är det väldigt verkligt. När jag var nyinflyttad här i skolan så brukade jag höra väldigt tydligt hur någon visslade här inne, trots att jag var helt själv. Det hördes tydligt varje kväll. Även min mamma har hört det flera gånger. Så en dag berättade jag det för mormor (som är uppväxt i byn). Jag visslade likadant som det jag hade hört, och mormor utbrast direkt " Det är Åslund! Han visslade alltid sådär". Jag berättade även detta för hans barnbarn som jag fick bilderna ifrån, och hon sa samma sak, att han brukade vissla när han gick runt och funderade. Tycker det låter häftigt 🙂 Om det är gamle Åslund som går runt här och visslar, det kommer jag nog aldrig veta helt. Men att det är någon som visslar, det är jag bombsäker på 🙂