Guld, is och dikeskörning

Posted on 20 februari, 2017 by Jonna

Hej på er!
Så var det återigen måndag och en ny vecka har tagit vid. Just den här veckan blir lite extra spännande då en liten resa och en speciell tillställning väntar till helgen. Jag kommer givetvis berätta mer om detta senare. Men det pirrar redan i magen av lite nervositet och förväntan.

Helgen har varit lugn, med långa sovmorgnar, spelkväll med vänner och en massa målande i ateljén. Precis sådär lagom för att jag ska känna mig redo för en ny vecka. Den här morgonen började dock inte alls som tänk.

Vädret har fortsatt att göra uppror med många plusgrader och ösande regn. Snart är all snö borta och det går liksom inte ens att tro sina ögon när man tittar ut och försöker intala sig att det är februari och inte slutet av april.
Men tråkigt väder brukar också innebära mer kreativitet inomhus. Jag har spenderat timtal i ateljén och påbörjat en ny kollektion. Jag har blivit som besatt av att måla med guld och rosa i kombination. Jag kan bara inte sluta. Så några nya mindre tavlor har påbörjats. Har ingen direkt plan på vad som ska bli av detta, men jag längtar redan tills jag får tid att fortsätta.

Men under nätterna har vintern gjort sig påmind med stjärnklara nätter, minusgrader och norrsken. Den här bilden tog jag i fredags kväll. Det var väldigt längesedan jag såg norrsken nu, så vi var glada att vi fick se lite av det vackra ljuset när vi var ute och gick en kvällspromenad med hundarna.
Jag och Nanook åkte iväg en sväng i morse för att fota lite. Men jag körde riktigt försiktigt, då vägarna verkligen inte är de bästa just nu efter allt regn i helgen. Eftersom det blev minusgrader i natt så frös allt vatten vilket gjorde att vägarna blev rena isbanan.
Under helgen har ju gigantiska mängder med snö smält och gjort att grusvägarna översvämmats av vatten. Men Tage (min gammelmorbror och granne) var ute idag och skyfflade bort vattenmassor med traktorn för att rädda vägen.
Det brukar alltid bli en sjö där på vårkanten. Det är det första riktiga vårtecknet. Men aldrig i februari. Och aldrig en sådan stor sjö som det blivit nu. Tage fyllde skopan med vatten och skyfflade över till andra sidan vägen (då trumman frusit igen). Och sedan satte han en pump så att vatten hela tiden pumpas till andra sidan så att vägen inte ska bli översvämmad.

Ja jag säger då det. Vilken vinter.
Nu vill jag bara ha vår.

Hoppas ni haft en bra helg och en bra start på denna veckan!
Kram på er ♥

En ny vecka och nya tag

Posted on 30 januari, 2017 by Jonna

Jag vaknade av ett varmt, rosaskimrande ljus som lyste upp i hela sovrummet. Jag hade aldrig sett något liknande. Jag antog genast att något väldigt extraordinärt måste utspela sig där ute. En explosion uppe i himlen eller en brand på ängarna. Med tvekande steg gick jag fram till fönstret.
Gryningen tog andan ur mig. Jag tänkte “Är jag verkligen vaken nu? Eller sover jag?”

Jag sprang ned och hämtade kameran för att försöka få någon bild ljuset. Förmodligen det starkaste gryningsljus jag någonsin sett. Solen var inte uppe än på långa vägar. Men gryningen, den brann liksom lika start som solen själv.
Jag tog en bild genom fönsterrutan, för att försöka föreviga denna vackra morgonstund. Men inte ens kameran kunde återge de sanna färgerna. Det var verkligen helt otroligt. Ser ni pölen där nere till vänster? Det är också helt otroligt, att den finns redan nu. Den brukar komma i april när vintern tinar bort. Men vintern i år är ju bortom allt man tidigare varit med om. Så pölen ligger där på ängen och sprider vårkänslor i januari.
Jag sov länge idag. När jag sedan vaknade till blev det frukost, promenad och sedan raka vägen in till ateljén. För det mesta brukar jag ägna morgnar och förmiddagar här inne numera, då jag oftast har en eller flera beställningar som ska skickas iväg. Fotoprints ska slås in och paketeras, och tavlor ska monteras.
Små beställningar (som t.ex mindre fotoprints) kan jag skicka med lantbrevbäraren på dagarna. Då hänger man en liten skylt på brevlådan som visar att man har brev att skicka med. Superbra för oss som bor på landsbygden. När jag skickar större paket har jag dock en företagslösning. Då bokar jag hämtning av paket, så postbilen kör in på min gård och hämtar upp paketen som ska skickas. Det fungerar också superbra. Den enda jobbiga är att jag då måste vara beredd på att gå ut med paketen när postbilen kommer, någon gång mellan 12-14. Ibland har jag ju andra ärenden att göra så då kan det bli jobbigt att behöva passa en tid. Men det brukar inte vara några större problem. Är ju evigt tacksam att det fungerar.

Innan jag hade företagslösning för min webshop så var jag tvungen att åka in till Junsele för att skicka paket. Ni kan ju tänka er att det blev väldigt många körningar till Junsele under veckan. Dock blir det ändå en hel del körning till Junsele, för att t.ex hämta paket. Vissa större paket levererans inte med posten här, utan de får jag hämta ut. Men det funkar bra det med. Ibland stannar jag och fotar på vägen, så jag får två flugor i en smäll.
Ibland blir det felbeställningar. Som idag, när jag skulle skicka iväg den här bilden, och såg att jag fått den i fel fotopapper än det jag beställt. Det händer inte så ofta, men det blir ju såklart jobbigt eftersom jag har en kund som väntar på att få hem den. Man vet ju själv när man beställer från nätet, att man vill ha så kort leveranstid som möjligt.

Det är mycket att rodda med en webshop. Så mycket mer än jag kunde anat. Senaste halvåret är det ju som att jag adderat ännu ett jobb inom mitt företag. För att inte tala om allt packmaterial som typ tar upp halva vår övervåning haha. Det ska ju vara kartonger för olika storlekar, papptuber, tavelkartonger, olika typer av emballage och stötdämpning och inslagspapper och silkepapper och gudarna vet allt. Jag skulle behövt ett lager där jag fint och snyggt kan lägga upp allt så det blir mer ordning på det. Min ateljé just nu känns alldeles för liten för att rymma all verksamhet som pågår där inne haha. Men det är ett bra problem! Så jag ska absolut inte klaga. Att greja med beställningar inne i ateljén när något av det bästa jag vet.
Och åh…tog nyligen den här bilden då jag blev så överlycklig för solstrålarna som skiner in genom fönstret. Det är alltid så den här tiden på våren. Jag liksom stannar till när jag ser att solen når in igen. Känner ni igen den känslan?
Och forfarande kämpar jag med att hålla emot vårkänslorna som liksom vill explodera inom mig. Det är långt till vår men vädret säger något annat. Det är både positivt och negativt. Jag skulle gärna ha mer vinter, mest på grund av att jag har ett av mina viktigaste fotojobb kvar att göra; Fota vackra, vykortsliknande vinterbilder med rimfrost och snö i Sundsvall. Jag har bara en månad kvar på mig och för varje dag som går känns det mer och mer som april. För varje dag som går biter jag mig lite hårdare i läppen och inser att jag ännu en gång riskerar att fallera på grund av vädret. Prestationsångesten gör sig redo för entré, men jag tänker fasen inte låta det hända nu.
Blir det inte bättre än såhär får jag åka dit och göra mitt bästa av vädret som är. Jag kan inte tvinga fram vintern.
Så länge får jag glädja mig åt den vackra solen som skiner in i mitt kök idag. Nu ska jag ta mig en snabb kopp kaffe, och sen blir det en tur till Junsele.

Hoppas ni haft en underbar helg! (Ska svara på era kommentarer ikväll ♥)
Och så önskar jag er en härlig måndag!
Kramar!

Vid slutet och början

Posted on 31 december, 2016 by Jonna

Tänk att jag återigen får sitta här på årets sista dag och skriva en nyårshälsning till er. Jag tycker alltid det känns lika speciellt. Blir rörd på många olika sätt. Ännu ett år jag fått dela med er och inte minst detta året har varit utöver det vanliga. Det kommer jag försöka sammanfatta lite bättre i ett årsinlägg om några dagar. Men just nu vill jag bara skriva en liten hälsning inför det nya året.

För mig har alltid nyårsafton varit en starkt symbolisk dag. Ett avslut, och en ny början. En dag när man skriver sista sidan på sitt 2016, och tar fram en ny, helt blank bok med oskrivna blad. En dag att känna förväntan inför en ny soluppgång. Ett nytt år på jorden.
Men också en dag att minnas, sorg och glädje. Förlåta. Släppa taget om sådant som inte får en att må bra. Känna efter vad man vill förändra, och hitta kraften att göra det.

Och inte minst, känna tacksamhet för de erfarenheter som det gångna året givit. För de stunder vi fått känna lycka, glädje och kärlek. Och för de stunder som kanske inte fått oss att må bra, men som i slutändan stärkt oss och lett oss in på rätt väg.

Nu går vi tillsammans in i 2017, och jag hoppas ni vill fortsätta följa mig på livets resa ännu ett år. Ni är kärnan till att den här bloggen finns, och för det är jag er evigt tacksam för. Ett nytt år väntar oss nu, och jag sänder er mina starkaste, varmaste önskningar om att ni ska få ett år som blir precis så som ni önskar.

GOTT NYTT ÅR! ♥

Konstiga drömmar och nomineringsträff

Posted on 16 december, 2016 by Jonna

Dagarna nu såhär innan jul går i rekordfart och jag känner mig nästan lite “dagvill” som man säger här uppe. Lite vilsen när det gäller dag och tid. Allting liksom klumpas ihop, och jag drömmer mardrömmar om att mina julbeställningar rivs sönder av katterna eller inte hinner fram till mina kunder innan jul. Här om natten letade jag efter dammsugaren i sovrummet eftersom jag trodde att kudden var en fotoprint som skulle slås in, men jag tyckte det låg hundhår överallt och tänkte att jag skulle dammsuga bort det. Jag hittade ingen dammsugare intill sängen så jag la mig ner igen och smågrät med huvudet i kudden och kunde inte förstå varför allt gick fel. Haha, ja nu börjar jag bli sådär knäpp i sömnen som jag alltid blir när det är mycket av något. Det liksom sätter sig i hjärnan på mig. Men jag är ändå så glad att jag haft mycket att göra, och nu börjar det lugna sig så smått. Det är ändå skönt att jobba riktigt hårt nu innan jul och sedan njuta extra mycket av lugnet och stillheten efter julen.
Och mitt i allt åkte jag igårkväll in till Örnsköldsvik för att göra något riktigt roligt. Det var ett informationsmöte inför Företagarkvällen den 2 februari. Jag har ju fått den stora äran att bli nominerad till “Årets normbrytare” av Örnsköldsviks kommun och nätverket “Klöverdam”, så igår fick jag träffa alla andra nominerade i både samma och olika kategorier, och få reda på lite info om den stora kvällen som väntar framöver.
Här står vi hela gänget som blivit nominerade till “Årets normbrytare”. Till vänster har vi Birgitta Ricklund som är en samisk möbelhantverkare och skapar helt fantastiska möbler med samisk inspiration under varumärket “Geerje”. Och sedan har vi tre härliga eldsjälar från Mellansels IF, Marina Viström, Göran Wåhlstedth och Roger Fjeldseth. Det är verkligen en stor ära att få bli nominerad tillsammans med Birgitta Ricklund och Mellansels IF. Blev så glad och inspirerad efter att ha träffat dessa fantastiska människor.
Det var jättekul att också få se alla andra som blivit nominerade i andra kategorier, som t.ex “Årets företagare” och “Årets ledare”. Vi bjöds dessutom på god mat och fika.
Vi normbrytare höll ihop 😀
Nu har jag den här fina nomineringen att hänga på väggen. Åh…blir så rörd. Hela detta året har varit så fantastiskt på alla dess vis. Aldrig kunde jag väl i min vildaste fantasi ana att även denna fina nominering skulle klämma sig in såhär vid årets slut. När jag körde hem de 9 milen mot Grundtjärn igår kväll så låg priset så fint på passagerarsätet och lyste upp av månljuset som letade sig in genom skogen och bilrutan. Jag slängde en blick dit lite då och då och fick ett sådant där fånigt leende på läpparna. Jag kände mig så glad och sjöng med högt i varenda låt på radion hela vägen hem.

Nu är det helg men det blir en “get shit done” helg med en hel del jobb. Vad ska ni göra i helgen?
Stor kram på er ♥

Till solen och tillbaks

Posted on 30 augusti, 2016 by Jonna

Det här blogginlägget innehåller ett samarbete mellan mig och Hyundai

Det blev ganska hastigt bestämt att jag skulle ge mig ut på vägarna igen. Jag hade knappt förberett något. Men jag längtade så efter de öppna vidderna igen. Jag längtade efter att få känna den där speciella frihetskänslan igen, som jag får av att åka iväg med en bil under oplanerade förhållanden. Jag ville av hela mitt hjärta ge Nanook den bästa present han någonsin kunnat drömma om. En resa med mig till nya platser. Och samtidigt ville jag fota några riktigt fina bilder till mitt samarbete med Hyundai. Jag har ju sedan juli kört deras Hyundai i30 och detta var sista månaden med den bilen så jag ville verkligen göra en sista, rolig resa med bilen innan det var dags att lämna ifrån sig den. Jag visste att om jag inte gör de nu, så kommer jag inte hinna innan snön faller. Fyra starka anledningar räckte. Så då packade jag mina grejer på några timmar, och gav mig av. En roadtrip till Stekenjokk.
Jag hade ju sett lite bilder från Stekenjokk innan och hade lite koll på hur det såg ut. Men jag var på riktigt nästan lite chockad när jag verkligen kom dit på kvällen. Det var mer än vackert. Det var som om jag kom till mina drömmars landskap. Jag kände sådan lycka över att få spendera två dagar här, även om jag önskat att det var en vecka. Minst.
Det hade regnat nästan hela resan men när jag kom fram till Stekenjokk på kvällen så upphörde regnet, och jag var ute och fotade en hel del innan det blev för mörkt.
Det var så mycket jag ville göra. Det blir alltid så när jag kommer till en plats som inspirerar mig. Det bara bubblar inom mig och jag får tusen, miljoner bildidéer. Jag sprang hit och dit för att hinna fota landskapet, bilen, solnedgången, Nanook…ja allt! Jag skrattade för mig själv när jag såg den här bilden som jag råkat knäppa av i farten. Den säger så mycket om hur det ser ut “bakom” alla bilder. Mycket, mycket spring. Men det är på ett härligt sätt. Ofta i dessa stunder blir jag varken trött, kall eller andfådd. Ja bara kör på, och jag älskar när det blir så.

Även under denna resa så sov jag i bilen. Jag visste inte riktigt hur det skulle gå med tanke på att denna bilen ändå är mycket mindre än Santa Fe’n som jag körde i våras. Men det gick hur bra som helst!
Detta är ju egentligen en mer “vardaglig” bil för mer vanlig körning. Deras storsäljare till och med! Vilket jag kan förstå nu efter att jag lånat den under sommaren. En bekväm, lättsam bil som är otroligt bränslesnål. Med mig har den dock fått utstå med lite annan typ av körning eftersom jag bor som jag gör. Mer skogsvägar och nu en roadtrip till fjällen. Men jag kunde inte vara mer nöjd. Med bravur tog den mig och Nanook till fjällvärden och även gav oss värme och tak över huvudet.

Vår första morgon i Stekenjokk. Jag var så lycklig denna stunden. Jag åt fruktsoppa och mackor till frukost och tittade ut över landskapet och kände förväntan inför dagen då jag skulle få upptäcka denna plats mer. Nanook var nog lite förväntansfull han med.
En glad Nanook i bilen innan vi for iväg en sväng längs den långa vägen genom Stekenjokk.

Det är så märkligt egentligen. Jag har så länge jag kan minnas drömt om att få ge mig ut såhär. Åka på roadtrips alldeles själv och upptäcka vackra platser. Senaste åren i Grundtjärn så har jag tänkt på det jättemycket. Jag har verkligen känt en längtan. Ibland har jag tänkt “Nej, nu tar jag bara bilen och drar iväg!”. Kan ni känna igen den känslan?

Nu, efter att jag gjort min andra resa såhär, så frågar jag mig själv “Varför gjorde jag det aldrig?”.
Det var som om att jag förut tyckte det var ett enormt stort projekt att åka iväg på en roadtrip. Något jag måste planera länge. Något som skulle bli jättedyrt och som jag inte skulle ha råd med. Vart ska man bo? Vad ska man äta? Allt det där gjorde att jag tänkte att det var något svårt. Ett stort steg. Men sedan min resa i maj när jag gjorde min livs första roadtrip i samband med mitt samarbete med Hyundai, så var det som om en ny värld öppnade sig. Efter att jag gjorde den resan och tog det steget så försvann den där “muren” som jag byggt upp. Plötsligt kändes det inte alls som något vidare stort projekt.
Speciellt nu när jag varit ute en andra gång, så inser jag att det inte alls behöver bli varken en lång, dyr eller stor resa. Att bara åka iväg några mil kan få en att upptäcka nära platser man aldrig tidigare sett. Och bara den där känslan av att lämna hemmet och vardagen en stund. Det behövs ingen hundramils resa för det.
Den här resan blev ungefär 60 mil, som jag delade upp på tre dagar. Jag tyckte inte alls att det blev så farligt mycket körning. Helt lagom när jag reste med hund och stannade mycket. Jag tror allt som allt att denna resan kostade mig 800 kr ungefär. Jag tankade bilen full i Junsele för 520 kr, och sedan köpte jag mat till mig och Nanook för 280 kr. Det var den enda jag köpte under hela resan.
Egentligen kostade det mig mindre än 800 kr för resan om man ska vara petig, eftersom strax under halva tanken fortfarande var fylld när jag kom hem igen. Så strax över 500 kr för en roadtrip. Fast, det beror ju såklart på vilken bil man har, hur långt man kör och hur man bor/äter osv. Men det är ett exempel i alla fall. Och som jag sa innan så är den här bilen så otroligt bränslesnål. Trodde något hade blivit fel när den fortfarande hade så mycket diesel kvar.
Jag är så glad att jag nu kommit över det där jobbiga steget och faktiskt vågat ge mig ut mer, och insett att det inte alltid behövs så mycket. I och med samarbetet så har jag ju “tvingat” mig själv att ta det steget. Annars kanske jag skulle ha tänkt “Jag vill åka iväg men jag borde inte prioritera det nu”, och så skjuter jag upp det till nästa vår…till nästa höst osv. Det är bara att göra det.
Tänk vilken lycka att få ha så mycket utrymme helt för sig själv. Det är konstigt ibland tycker jag, att vi bor så många här på jorden och trängs i städer och lider av bostadsbrist. Men här…just då, var jag helt själv. Det blir ett knepigt perspektiv, som jag gillar att grubbla på medan jag blickar ut över fjällen.
Sista solnedgången i Stekenjokk, strax innan jag tog med mig Nanook ut på fälten med vita ängsull för att fånga det sista av solen tillsammans. Jag stannade bilen för att ta lite bilder i det vackra motljuset. Ljuset är allt i fotografering. Verkligen allt. Att vara fotograf är att ständigt jaga ljuset i alla dess olika former och nyanser.
Ännu en resa i bagaget. En resa i hjärtat. I mig själv. Med Nanook. Jag är så tacksam för alla upplevelser som jag får vara med om som blir till de vackraste minnen. Nu väntar fler resor.

Hoppas ni tyckte om bilderna och att ni kanske känner er lite inspirerade till att göra en liten roadtrip själv. Tack för att ni finns och gör det här möjligt! Stor kram på er ♥

Vardagsögonblick och en tävling

Posted on 15 augusti, 2016 by Jonna

Första dagen efter semestertiderna, och jag har liksom gått runt hela dagen och känt mig väldigt glad över att saker och ting kommer igång igen. Jag känner också en djup tacksamhet över att just få känna så, eftersom det annars brukar pratas mycket om ångest inför att jobbet börjar igen eftersom sommarvilan. Den där ångesten inför att gå till jobbet har jag känt väldigt starkt i mitt tidigare liv, innan jag flyttade till Grundtjärn och successivt började göra min hobby till mitt jobb. Därför är jag så innerligt glad över att inte behöva känna så längre, utan istället tvärtom. En bubblande glädje och iver i att få hugga tänderna i alla projekt. Jag önskar bara alla fick känna så.

Denna måndag bjöd på en härlig energi, och jag tänkte dela med mig lite av ögonblick från min dag.
Idag har jag suttit största delen av dagen och kollat upp och beställt ramar och annat material till mina målningar och foton inför utställningen i Norrköping som närmar sig med stormsteg. Förra året när jag hade min allra första utställning i Sollefteå så insåg jag verkligen hur mycket jobb det ligger bakom en utställning. För att inte tala om alla kostnader. Och nu är det så mycket mer på alla plan.
Har gjort en budget för vad det kommer kosta att köpa in ramar till alla stora tavlor och fotoramar till mina bilder och det är nästan så jag bara vill lägga mig i sängen och ta kudden över huvudet en stund. Samtidigt så är det så viktigt för mig att allt blir bra. Att ha utställningar har varit min dröm sedan jag var tonåring. Så jag nöjer mig inte med billigare alternativ. Ingen mellanmjölk här inte. Ska jag ha utställning ska det banne mig vara kvalitet.
Så nu blir det snart dags för inramning här hemma. Jag vill vara ute i god tid och se till att alla tavlor och foton är klara innan september, eftersom jag är bortrest en stor del av den månaden. Men mer om det senare 😉
Det har varit rysligt kallt senaste veckan, nästan så jag velat ta på mig vinterjackan vissa gånger. Men idag var vindarna lite mildare, så måndag till ära tog jag på mig min mormors gamla kjol.
Hon hade på sig den väldigt ofta året innan hon gick bort. Jag minns hur vacker jag tyckte hon var i den där hon stod i köket och kokade kaffe och visslade på någon gammal visa. Det känns fint att få bära den nu, och ge den nytt liv.
Även om hon säkerligen skrattar nu och tänker “Men va i renaste helvete ta du på dig töcken gammtrasa?”. Åh, ingen kunde svära på ett så hjärtligt sätt som henne. Eller jo, hennes bror Tage som bor här i byn, min gammelmorbror, han kan det också.
Jag passade på att ta en kopp kaffe där ute medan solen syntes i några minuter mellan molnen. Det kändes som det var längesedan jag kände solen i ansiktet. Det var så otroligt mysigt. Nu längtar jag efter lite mer värme innan hösten får börja.
Vid växthuset har en stor solros slagit ut och varje gång jag ser den blir jag lika glad. Jag funderade på om jag skulle plocka in den och sätta den i en vas, men jag lät den få stå kvar. Den lyser upp så vackert mot den röda ladugårdsväggen.
Det har varit ovanligt mycket blommor i år, och även om det är mitten på augusti så ser det nästan ut som mitten av juli när man ser alla blommor överallt. Jag tog med mig en sax ut för att plocka in lite av sommaren och ta in i köket.
Jag hade nämligen hunnit städa undan lite här idag. Diskat och dammsugit så det skulle kännas lite fräscht inför den nya veckan. Och då kan en vas med blommor förhöja hela köket.
Prästkragar och rallarrosor, och några vackra gula blommor som jag inte vet vad dom heter. Vet ni?
Och sen när jag gick till brevlådan låg där ett paket som nästan fick mig att fälla en liten tår när jag öppnade det. Det var en bok från min bloggvän Maria Strömberg Bååth, också känd som Made by Mary och som är en av Sveriges största matbloggare. Även om jag aldrig träffat henne så känns det som om jag känner henne. Antagligen för att hon under några år följt min blogg och med ett öppet hjärta delat med sig så mycket av tankar och känslor. Om jag träffade henne känns det som om vi skulle kunna sitta uppe en hel natt och prata om allt och ingenting. Under lång tid har hon längtat bort från lägenheten och stadslivet, och hon har verkligen beskrivit denna längtan så stark att jag ibland rörts till tårar.
Nu 2016, har hon gjort verklighet av sin dröm och flyttat ut till ett hus på landet,
och dessutom get ut sin allra första kokbok, “Made by Marys Gröna Frukost“. Så inspirerande att jag ryser.
Hon hade skrivit så fina ord att jag blev alldeles varm i hjärtat. Så personligt och vackert. Och bilderna i boken som hon själv tagit är så vackra att jag nästan vill äta upp sidorna.
Eftersom hon följt bloggen en längre tid så hade hon koll på att jag verkligen är ointresserad av matlagning. Det är något jag mest tycker tar tid. Ett nödvändigt ont. Och att läsa kokböcker är något som händer väldigt sällan. Mest om jag ska kolla upp receptet till sockerkaka eller liknande. Men när vi hade mailkontakt för ett tag sedan så berättade hon att den här boken innehåller recept på goda och nyttiga frukostar med mackor och liknande, och att den därför kanske ändå skulle kunna komma till användning även för en sådan som mig. Jag tyckte det lät helt fantastiskt. Om jag i mina drömmar fick äga en kokbok med recept som jag verkligen skulle vilja följa, så skulle den se ut såhär. Mackor och frukostar är det bästa jag vet. Det är den måltiden som jag ser fram emot allra mest på dagen, och jag skulle säkerligen kunna äta frukost till alla måltider egentligen. Så det känns så roligt att få lite goda, nyttiga recept nu. Jag vill testa varenda en!
Jag fick också äran att tävla ut två böcker till er, mina kära läsare. Så om ni vill vara med och tävla om hennes vackra kokbok, lämna en kommentar nedan och skriv en kort motivering till varför just du skulle vilja vinna den. Jag väljer ut två vinnare på onsdag! ♥ (Glöm inte skriva in din mailadress så jag kan kontakta dig om du vunnit)

Maria, författaren själv har också en tävling på sin blogg där man kan vinna böcker. Så ni kan vara med och tävla där också för ännu större chans att vinna.

Nu har ni fått en liten inblick i vad min dag innehållit. Hoppas ni alla haft en jättefin måndag. Stor kram till er ♥

Där nutiden och dåtiden möts

Posted on 1 augusti, 2016 by Jonna

Hej på er!
Efter en härlig helg är det nu åter måndag igen. Efter några koppar kaffe ute i morgonsolen och lite fotograferande ute vid ladan sitter jag nu här vid mitt arbetsrum för att ta tag i lite jobb. Det härliga med måndagar är ändå att det alltid känns uppfriskande på något vis. Som att vända blad och påbörja något nytt.

Igår, den 31 juli så var det exakt sex år sedan flyttlasset gick från Göteborg till Grundtjärn. Och idag för sex år sedan gjorde jag mitt första inlägg på bloggen från Grundtjärn. Det känns så himla konstig med tiden ibland. När jag tänker på dessa sex år så känns det både som de har gått enormt fort, samtidigt som det var en hel evighet sedan som jag flyttade. Jag har nästan svårt att minnas livet innan Grundtjärn. Det känns som jag alltid bott här.

Igår firade jag årsdagen med att fara iväg på en liten utflykt till Näsåker. Vi gick på en loppis tillsammans med mina vänner och tremänningar Åsa och Per Henrik, och där inhandlade jag några riktigt fina presenter till mig själv. Jag kände mig rik när vi åkte därifrån.
Så nu tänkte jag visa lite bilder från min söndag!
Det här vackra stället kallas Fäbodammen och ligger bara en bit utanför Näsåker, i Lidgatu. Jag har kört förbi det tusen gånger och alltid tyckt det sett så otroligt fint ut. Så det var verkligen dags att fara hit och kolla läget.
Det var min mamma och pappa som berättade att de hade en jättefin loppis här, och det var på så vis jag och Johan kom på tanken att åka hit. Vi har länge sökt efter en sådan där gammeldags kökslampa, en fotogenlampa fast som också är omgjord till el. Så då tänkte vi fara hit och kolla. Vi hittade inte exakt en sådan vi sökte, men jag hittade däremot mycket annat spännande! Jag älskar verkligen loppisar. Ändå är jag så sällan på loppis. Det är så otroligt mycket roligare att gå på loppis och hitta vackra gamla saker än att åka och inhandla nya saker. Att veta att det finns en historia bakom gör att det känns så otroligt mycket mer värt på något vis.
Under ett parasoll vid det mysiga caféet satt dessa eldsjälar. Sture Persson som driver hela Fäbodammens verksamhet och Göran Sandman som har loppisen. Blir glad i hjärtat av att det finns sådana här platser att besöka. Det går aldrig att hitta på samma sätt i städerna.
Efter loppisen och besöket på Fäbodammen (Visar er mina fynd längre ner i inlägget) så åkte vi hem till Åsa och Arvid och böjds på gofika.
Äntligen fick jag träffa den här underbara guldklimpen igen. Malte! Den gamla själen i en liten kropp. Det är något väldigt fascinerande över denna lilla människa. Och han har redan blivit så stor, så att han till och med lärt sig gå på pottan! Minns ni i november när jag fotade honom hemma i mitt kök? Vad han har växt sedan dess!
Sommar, fika och underbara vänner. Sådana här stunder som betyder så mycket! ♥
De vackra hällristningarna på bergen omrking forsen.
Och skogen runt om forsen är också så otroligt vacker. Älskar de höga gamla granarna och de lilla bäcken.
Och nu, titta vilken fin cykel jag fyndade på loppisen! För endast 400 spänn! Jag är så glad över den att jag nästan spricker. En gammal Puch från 70-talet. Göran på loppisen berättade att han övertagit den från en kvinna i 70-års åldern, som köpte den när hon var i 30 års åldern. Känns så fint att få veta lite om historien bakom den, och att den ägts av en och samma kvinna i alla dessa år. Och nu får jag äran att ta över den. Jag har länge velat haft en cykel då min förra gått sönder. Så nu ser jag fram emot många härliga cykelturer i Grundtjärn framöver.
Och sen hittade jag dessa vackra och väldigt gamla koklockorna! De satt till och med kvar i läderbanden som hängt runt kossornas halsar. Jag blev alldeles rörd av att se dessa. Jag tänker mig att de kanske hängt på kor som gått omkring på fäbodvallarna för länge sedan. Jag nästan ryser vid tanken. Och ljuden….åhh! Måste spela in ett filmklipp sedan så ni får höra. Alla klockor har olika klang, och det låter så vackert tillsammans. Igår kväll tog jag cykeln och hängde koklockorna på styret och det kändes som jag var en flock kor som sprang över ängarna 🙂
Två av klockorna hade inget band så de var lösa. Men lika fina ändå! Så jag fick fem koklockor allt som allt.
Jag hittar inget årtal på läderbanden men däremot hittade jag denna finna platta med ett namn inristad. Visst står det J.Stranqvist Edsele?
Jag undrar hur gamla dom är. Vackert är det i alla fall ♥

Så det var lite om mina äventyr från igår. Hoppas ni alla haft en underbar helg och att ni får en bra start på den nya veckan!
Kram på er! ♥

Ett avslut och en ny början

Posted on 5 juli, 2016 by Jonna

Nu är min tid med rymdstenen över, och jag har nu lämnat tillbaks den efter två roliga och spännande månader. Jag fick låna bilen när jag gjorde ett samarbete med Hyundai. Många av er följde mig på min drömresa till Norrbotten i maj månad. En resa jag aldrig kommer glömma. Allt bara var sådär overkligt bra. Ni kan läsa mitt reportage och se ett kollage från resan HÄR. Sedan finns det ju massvis med blogginlägg från resan också!
Måste erkänna att det kändes lite sorgligt att lämna den nu, efter allt vi varit med om och alla vägar vi kört tillsammans. För nu var det mer på riktigt. Jag lämnade den egentligen sista maj enligt vårt avtal. Men fick åka och hämta den igen bara någon dag efteråt. De var så nöjda och älskade bilderna jag tagit och berättelserna från resan med bilen, så de ville fortsätta vårt samarbete. Den dagen ville jag nästan gråta av glädje. Jag visste att det skulle innebära en positiv förändring i mitt liv där jag fick ännu mer utrymme till att vara kreativ och fortsätta med det jag älskar, och samtidigt få göra spännande och roliga samarbeten som jag helhjärtat vill skriva och dela med mig av.

Solen sken i förrgår, när vi i Sollefteå skrev på det nya avtalet. Nu kommer jag löpande att jobba som fotograf och influencer åt Hyundai, vilket innebär att jag redan nu har en annan bil hemma på gården som kommer få följa med på några äventyr under sommaren. Det jag älskar med detta är att det egentligen är ett jobb som smälter in i det jag redan gör. Det enda nya är att jag då och då ska fota bilbilder. Men efter resan i Norrbotten upptäckte jag att jag verkligen tycker om det så länge jag får fria händer och får göra det på mitt sätt. Och en gång i månaden kommer jag att lägga upp ett litet blogginlägg i samarbete med Hyundai där jag skriver om någon resa eller utflykt med bilen. Jag vet att det finns några få som ogillar blogginlägg med samarbeten, men ni kan vara lugna. Jag kommer tydligt märka ut dom : )
Jag ser så mycket fram emot det här. Som sagt så är det en positiv förändring som gör det ännu mer möjligt för mig att fortsätta med det jag redan gör.
Det är så mycket bra saker som hänt sista tiden, och jag känner sådan tacksamhet för alla nya möjligheter som hela tiden öppnar upp sig. Kärleken, utställningar, resor, roliga samarbeten, magiska stunder och nya vänner. Som att allt jag drömt om under mina 6 år i Grundtjärn plötsligt händer på en och samma gång. Det tog tid. Många tårar, mycket kämpande. Kanske den värsta, men också den bästa tiden i mitt liv. Utan tvekan. Och varje dag är som ett nytt äventyr. Jag vet aldrig riktigt vad som väntar nästa vecka, eller nästa månad. Skillnaden nu är att jag känner mycket mer trygghet. Därför älskar jag att få fortsätta ha det såhär. Leva så fritt och spontant som det bara går i balans med rutiner och vardag.

Alldeles nyligen blev det också klart att en riktigt stor resa väntar till hösten. Till ett ställe som jag bara sett på film, och bara kunnat drömma om. Många, många timmars flygresa. Men där borta väntar ett paradis av höga berg, stora granar, spegelblanka sjöar och vildmark. Ännu ett jobb, där jag får åka och bara göra det jag älskar.
Kan ni gissa vart? Det känns fortfarande lite overkligt. Men ÅH, som jag ser fram emot att berätta mer om detta sen och ta er med på resan i minsta detalj.
Kanske är det alla fluffiga maskrosor jag blåst iväg med önskningar som gjort att så många drömmar går i uppfyllelse. Eller så är det alla stjärnfall jag bevittnat under vinternätternas mörka natthimmel. Oavsett, så har jag verkligen insett att det viktigaste av allt, är att aldrig ge upp. Fortsätta följa sin inre röst och känsla, även om det innebär att under lång tid ensam trampa upp en ny stig. Svårt, tungt, långt, men den leder alltid till något vackert.

Jonna Jinton

Tag Archives: och