Påsar, kaffe och SVT

Wow, tack för era jättefina kommentarer. Jag blir rörd ♥ Ska svara er så fort jag hinner!
Jag sitter här nu framför datorn med världens största påsar under ögonen och kaffekoppen inom räckhåll. Haha jag är så himla trött. Men om en kvart kommer två personer från SVT hit för att filma mig i två dagar inför en liten mini-dokumentärserie.
Alltså, vilken fruktansvärd timing att vara såhär trött när man ska ha en kamera i facet i två dagar?!

Men det har sin förklaring. Igår natt la jag mig vid halv två på natten och gick upp två timmar senare för att fota. Och inatt så höll jag på att städa här som en galning. Jag skrev ju tidigare i veckan att jag höll på att göra ordning mitt arbetsrum här på nedervåningen. Det har sett ut som ett kaos här hemma i några dagar och jag har grejat så mycket jag hunnit men ändå lämnat kvar det mesta till sista sekund. Innan jag blev klar inatt så var klockan fyra på morgonen, och i morse ställde jag klockan på 06.00 så jag skulle hinna gå ut med Nanook, elda, plocka undan det sista och blogga innan SVT kommer.

Det är himla tur att det finns kaffe! 😀 Det är väldigt bra bränsle att gå på när energiförrådet tagit slut. Men jag är mentalt förberedd för en väldigt intensiv vecka, så det är bara att köra på!
SVT är här och filmar onsdag och torsdag. På lördag-måndag kommer dokumentärfilmaren Mitra Sohrabian hit som har varit här två gånger tidigare och håller på att filma en längre dokumentär om mig. Och på söndag kommer härliga Linda Hörnfeldt hit, som driver bloggen lalinda.se för att spela in en podden “Bloggbusiness” med mig för Betterbloggers som hon är grundare för. Det är Svergies största och första yrkesnätverk för bloggare. Det ska bli så jädra kul, hon verkar helt underbar och dessutom älskar jag att lyssna på de tidigare poddarna med fantastiska bloggerskor som t.ex Underbaraclara, Sandra Beijer, Sara Rönne och massor av andra! Otroligt inspirerande.

Så jajamen, det blir en intressant, intensiv men väldigt rolig vecka! Nu ska jag dricka upp kaffet och göra mig redo!
Ha en underbar onsdag allihopa, så hörs vi senare ♥

I skrivande stund.

I skrivande stund.

Skål på er!

Skål på er!

Debatt och modereportage

Vilken rolig dag det var igår när min debattartikel om att bo på landsbygden publicerades i Metro. Vilken jäkla respons det blev! Artikeln har i skrivande stund delats 2100 gånger! Wow, det var mer än jag någonsin hade väntat mig. Det känns väldigt roligt att få nå ut med mina tankar kring detta. Det roliga är att jag aldrig skrivit en debattartikel innan, och aldrig tänkt göra det. Jag är en sådan människa som sällan vill övertyga andra om något. Jag känner aldrig något behov av att argumentera mig fram, eftersom så länge jag vet vad jag själv tycker så får alla andra göra och tycka som dom vill. Däremot älskar jag att försöka påverka eller väcka tankar med hjälp av känslor. Att väcka en känsla hos människor, som att så ett litet frö, som bara får gro om de själva väljer att vattna det. Inte tvinga på någon en massa övertygelser om att det är bäst att bo här, göra si, göra så.

Så jag hade väldigt svårt för att formulerar något som skulle kunna väcka lite debatt och tankar hos människor. Men det blev ju bra ändå! Och jag är så glad för all respons jag fått från er läsare och även nya läsare! Tack för ert engagemang. 

Det är för övrigt tisdag och idag ska jag sitta i smedjan och jobba med smycken och förhoppningsvis lägga upp en hel del nya smycken på webshopen senare idag, och i samband med det även lotta ut en smycke på bloggen. Det tycker jag alltid är det roligaste, att få ge bort något 😀

Kom även på att jag ju inte visat er bilderna från modereportaget som Leif Wikberg fotade i april för Allehandas “Härliga hem” bilaga. Så jag lägger upp några bilder här. Men de är fotade rakt från tidningen så kvalitén är inte toppen.

Ha en underbar dag allihopa ♥

052605052603Haha, trodde att det här bara skulle bli en “skoj” bild som aldrig skulle användas. Men istället fick den ett mittuppslag. Men det är bra det, ska man visa kläder ska det göras på riktigt!  😉
052604

Ny dag och ny snö

Godmorgon världen!
Efter en natt som kändes som världens längsta känner jag mig nu utvilad och redo för en ny vecka. Snön vräker ner utanför och det ser mer ut som december än mars. Men jag vet att det alltid brukar bli sådana här bakslag här. När man som mest tror att våren är på gång så kommer ny snö. Men det gör inget! Jag ska ändå spendera mesta av dagen inne med jobb framför datorn. Så det är det helt okej men vintrig utsikt.

Ville bara skriva och säga godmorgon och önska er en bra måndag! ♥

033001

Making mistakes is better than faking perfections

Mellan vinter och vår

Börjar helgen med att gå ner till sjön och se på solnedgången och alla vackra färger på himlen. Så lugnt och stilla. Sådana här små stunder som betyder så mycket. Som gör att allt kämpande är värt det. En stund som denna, känns det som man får tillbaks allt. Gånger tusen.
030605Luften var så mild och frisk. En blandning av vinter och vår.
030606

Himlen i brand
030609

Behind the scenes 😉
030604

I sällskap av kameran och solnedgången ♥ (Ja, jag har hål i vanten 🙂 )

Om smyckena och webshopen

Jag får mycket frågor via mail om webshopen och smyckena.Verkligen jätteroligt att folk frågar och visar intresse! Det har som sagt hänt en hel del ändringar senaste tiden. Även när det gäller smyckena. Och just när det gäller smyckena så har det alltid känts lite krångligt med att få in den biten i mitt liv på ett sätt som jag tycker fungerar bra. Jag jobbar med smyckena tillsammans med min mor Anita, och vi har båda jobb vid sidan om vilket gör att vi aldrig riktigt känt att vi haft den tiden vi behöver för att hålla uppe det sortimentet vi velat eller kunna möta den efterfrågan som vi haft. När vi väl jobbat med smyckena så har det blivit så intensivt och så mycket att tiden inte räckt till. När jag känner mig pressad så försvinner kreativiteten och den där äkta passionen för att skapa.

Men nu har vi kommit fram till ett sätt som känns så otroligt bra. Vi kommer att skapa, smida och tillverka smycken i den takt vi mår bra av. Ta bort det som inte känns bra, för att kunna lägga mer tid på det som vi verkligen vill göra. Mer unika, rejäla silversmycken. Vissa helger kommer jag spendera i verkstaden och jobba och skapa, och när sedan ett smycke är klart kommer det att läggas ut på webshopen. Blir det sålt, så blir det sålt. Det kommer inte att kunna göras beställningar på t.ex ett armband som redan blivit sålt, eftersom jag inte gillar att jobba på beställning. Däremot kommer nya smycken att skapas hela tiden och läggas ut efter hand, i den upplagan som smyckena tillverkats i.
För mig känns det som ett underbart roligt sätt att jobba på. Mer unikt och äkta. För mig är det viktigt att få lägga den tid jag behöver på att skapa något, och inte stressa fram något. Nu kommer vi få möjlighet till att jobba på det sättet och det känns så bra.

Den nya webshopen håller jag på att jobba med just nu. Mitt mål är att få upp den till början av mars. Kommer självklart meddela här på bloggen när den är up and going! 😀 Tack för visat intresse. Det peppar och gör mig jätteglad!

020406Nu kommer vi minska tillverkningen, men istället satsa mer på det vi tycker är roligt: att skapa och arbeta fram mer unika smycken.
020407

Strosar runt bland gator och torg

Nu är jag i Vaxholm. En mysig liten stad i skärgården en timma från Stockholm. I kväll har jag strosat runt bland de vackra husen, parkerna, havet och butikerna. Det är märkligt det där, att vart jag än är måste jag alltid ta en “paus” från allt och alla, komma ut och försöka hitta någon slags oas att andas ut en stund. Vara helt själv. Ladda batterierna. Landa.
Jag är van att ha allt det där utanför dörren. Bara skog och ängar. Och när jag befinner mig i en stad eller någon annanstans i civilisationen så är alltid min första instinkt att försöka hitta en plats ute där jag är helt ensam. Där ingen kan se mig. Haha.

Men efter en stund släpper det och jag anpassar mig. Och istället så njuter jag plötsligt av att vara där “allt händer”. Att möta andra människor på kvällspromenaden är ju näst intill exotiskt nu. Nästan så att det känns konstigt till en början. På vardagar hemma i Grundtjärn, om jag inte åker för att handla i någon närliggande by, så är det inget ovanligt att jag inte träffar en endaste människa på flera dagar om jag inte avsiktligt hälsar på någon granne. Vi är ju bara tio pers där. Så på kvällspromenaden vore det konstigt om jag mötte någon, i alla fall under vinterhalvåret då inga sommarboende är där.
För en månad sedan så hände det. Nära midnatt var jag ute och gick och såg en man i mörkret som kom vandrande på vägen och visslade. Jag blev så rädd att jag hukade mig ner i en snödriva och gömde mig, och trodde helt seriöst att det var något riktigt mystiskt som hänt. Tills jag någon vecka senare fick höra att det var min granne som var ute och gick.
Bara så ni skulle få ett perspektiv på hur illa det är haha 😉

Därför känns det konstigt till en början när jag är i stan, att möta så många människor. Varje sekund går man förbi någon utan att ens möta varandras blickar. Det är något fascinerande i det. Att inte vara någon alls förutom en förbigående människa. Att två människor, som under någon sekund för första gången i livet korsar sina vägar på denna jord, och antagligen aldrig mera ses igen, inte ens säger hej. Man ses för första och sista gången. Då kan jag ibland nästan känna en sorg över det haha.

Sådana tankar har jag givetvis bara första timmarna i stan. Efter ett stund sätts det liksom in ett filter och de där “sinnena” stängs ner. Jag har ju bott mitt i centrala Göteborg och inte tänkte jag på sådant då. Men jag gillar den där första stunden, innan jag blivit van med tempot, människorna och allt som händer omkring mig. Det är en stund av hög mottaglighet. Helt öppen inför allt som händer. Ett intresse inför alla människor jag ser och känslan av att vilja möta deras blick.

012403
Det är minsann lite snö i Stockholm nu. Ser riktigt mysigt ut med snön och alla upplysta hus.

012405
Tappade min ena vante när jag tog upp kameran och fotade. Märkte det inte förrän långt efteråt, så jag var tvungen att gå tillbaks hela vägen. Blev så glad när den låg kvar. Den såg så söt ut i all sin ensamhet.

012506

Haha jag skrattar när jag inser att alla bilder jag tagit från min promenad är tom på folk. Jag som skrivit så långt om att möta människor i stan. Men det har en förklaring. Jag är så konstig när det gäller att fota inför folk. Jag liksom omedvetet inväntar att ingen människa ska vara inom synhåll för att jag ska kunna fota “i lugn och ro”. Det är nästan så jag tycker det är pinsamt om någon ser mig fota. Hur knäpp får man bli? Jag insåg detta tydligare efter dessa bilder haha.

012507

Gick in på affären och handlade choklad och glass! Nu blir det lite fest i kväll igen. Det är ju faktiskt lördag 😉

Balans mellan manligt och kvinnligt

En sak som jag tycker är väldigt roligt med min blogg är att jag nästan har lika många kvinnliga och manliga läsare. Vad jag har förstått är det ganska unikt. Det verkar i bloggvärlden som om kvinnliga bloggare ofta har just en majoritet av kvinnliga läsare, i alla fall om man ser till kommentarerna. Detta är väldigt intressant tycker jag. Bland mina kommentarer brukar det vara ungefär hälften manliga och hälften kvinnliga. Vad beror det på att jag har nästan 50/50?  Att jag har ovanligt många manliga läsare är något som även Bloggkommentarorerna på Stureplan.se uppmärksammat. De skrev ett inlägg om detta för ganska länge sedan; “Poppis bland karlarna

Jag är jätteglad för detta. Det känns otroligt ärofyllt att jag når ut till både kvinnor och män, och även i många olika åldrar. Jag hoppas att det är för att bloggens innehåll når många olika målgrupper. Att det finns något för alla.
Vad tror ni? Och ni manliga läsare där ute, har ni någon tanke kring detta? Vilka bloggar brukar ni läsa och varför läser ni min blogg? Självklart är frågan riktad till mina kvinnliga läsare också. Skulle vara roligt att höra lite tankar kring detta ♥

jonna-jinton-balance

Galleriöppning och andra tankar

Nu på lördag kommer vi ha öppet i galleriet för andra gången. 1 november hade vi invigning och det blev så mycket bättre än jag någonsin hade vågat drömma om. Det kom upp emot 200 besökare och det var stundtals fullsmockat i både galleriet och köket. Det kändes faktiskt ganska overkligt. Jag kände mig så lycklig att det gick så bra!

Vi har haft fullt upp att tillverka smycken den senaste tiden, inför nästa öppning. Vår förhoppning var att ha öppet varje helg i december innan jul. Men återigen är vi tvungna att inse vår begränsning. Vi gör alla smycken från grunden. Från en egen idé och design till färdigt silversmycke. Vissa dagar sitter vi i verkstaden från morgon till sena natten och tillverkar, och då har vi andra jobb vid sidan om. Så vi har helt enkelt svårt att hinna med allt som vi vill. Jag hade velat komma upp med min nya webshop till 1 december men det har varit i princip omöjligt. Det är väldigt frustrerande det där, att inte kunna växa i samma takt som efterfrågan. Men samtidigt så är jag så tacksam och glad att det är just det problemet vi har, och inte tvärtom. Jag ser bara alla möjligheter att lyckas nu.

Vi kommer bara att ha öppet denna lördag i december, så ni som vill och har möjlighet att komma hit och kika innan jul, passa på nu! 🙂

Efter öppningen till helgen väntar ett roligt planeringsmöte och ett nytt upplägg inför det nya året. Nu har jag en klar plan över hur vi ska lägga upp det här på ett sätt som vi båda hinner med, och samtidigt får behålla kreativiteten och tiden till att designa och skapa. Det som jag älskar. Och jag har tusen idéer så jag nästan spricker. Bloggen kommer också få sig en nystart, och jag längtar så tills jag blir klar med det! Ni kommer inte bli besvikna 😉

Nu blev det här ett längre inlägg än jag tänkte mig. Men det har varit mycket tankar senaste tiden om hur jag ska ordna allt på ett sätt som känns bra. Hur jag ska få till en stabil vardag med rutiner som jag mår bra av. Som innefattar lediga dagar och bara något så simpelt som att ha tid att laga mat och äta bra. Hur jag ska sluta stå och stampa på samma ställe och kunna utveckla det jag gör och har idag. Det känns fint att dela lite av dem tankarna med er. Ibland kan jag tänka mig att det man visar utåt alltid är det som ser bra ut. Speciellt om man är en officiell person. Det kan se ut som om man bara lyckas hela tiden. Som om vägen är spikrak och enkel. Men det är så mycket bakom allting, som det är för alla människor. Jag kan helt ärligt säga att de fyra åren jag bott här har varit de mest kämpiga åren i mitt liv, med den krokigaste stigen jag någonsin vandrat på. Med upp och nedgångar, med tårar och stundtals starka tvivel på mig själv och det jag gör. Men utan tvekan den vackraste tiden i mitt liv och som i slutet av dagen alltid fyllt mitt hjärta med lycka. Med en stark känsla att jag ändå är på rätt väg.
Jag känner mig väldig hoppfull nu. Det kommer att ordna sig och bli bra. Jag ser fram emot det nya året som väntar oss ♥

Nu åter till ämnet som det var tänkt att jag skulle skriva om. Nämligen galleri-öppningen! Vill bara önska er varmt välkomna (även om de flesta av er bor minst 100 mil ifrån). Det kommer vara i princip som förra gången vi hade öppet. Smycken och tavlor och mingel! Och kaffe och pepparkakor förstås! 🙂

Hoppas ni har en härlig start på veckan! Kram på er ♥

120101