Min hemliga assistent?

Det händer ju ganska ofta att jag får frågan om vem som tar bilderna där jag själv är med. Och speciellt efter lucia så brukar frågorna trilla in om vem som filmat mina luciafilmer. De flesta är bara nyfikna, medan vissa andra har hårdare ton och tycker det är dålig stil av mig att inte lyfta fram fotografen/assistenten/filmaren som gjort jobbet åt mig.

121701
Det är ju egentligen bara smickrande att få den frågan, även om det ibland känns tråkigt när någon inte tror mig trots att jag förklarar att jag själv filmar och fotar. Jag skulle aldrig lägga upp bilder eller filmer som någon annan gjort utan att ge cred till den personen. Sen är det ju i och för sig ganska gulligt att någon tror att jag går omkring med en liten fotoassistent.

Ett utdrag från ett mail jag fick igår.
Om man har koll på hur det funkar när man fotar och filmar så är det inte svårt att genomskåda att du ibland får hjälp av någon när du själv är med på bild. Jag tycker om din blogg och allt du delar men det förstör lite när jag såg din lucia film. Du säger att du är själv ute i skogen men om man tänker på hur det är gjort är det tydligt att du fått hjälp med filmningen och bilderna. Det är inte menat att vara elak men jag tycker du borde vara ärlig med det i bloggen.

Som sagt, egentligen borde det vara vara smickrande att läsa. Men självklart undrar jag lite hur någon totalt kan utesluta möjligheterna för att jag gjort allt själv. Jag kan inte förstå varför man inte först frågar istället för att börja med att anklaga.

Jag har fotat mig själv med hjälp av stativ och fjärrutlösare i snart fem år. Jag har lärt mig behärska det, även om det såklart blir otroligt mycket mer tidskrävande än om jag bara hade stått bakom kameran. Men jag är så himla van med det sättet att fota på nu så jag tänker inte riktigt på det. Men det är klart att det ofta ligger enormt mycket tid och arbete bakom vissa bilder där jag själv är med. Mycket spring fram och tillbaks. Det kan tas flera hundra bilder innan jag fått den jag är nöjd med, eftersom jag inte kan se resultatet i kameran förrän jag går till kameran.

När det gäller lucia filmerna så var det såklart också väldigt tidskrävande, eftersom jag var helt själv. Och jag kan förstå om folk tror att det var någon som filmade, eftersom man inte får se allt material mellan tagningarna. Det var ju väldigt många olika moment att göra när man både skulle filma och vara lucia. Ställa kameran och fokus, tända ljusen, av med skorna, på med kronan, gå en bit, av med kronan, springa tillbaks, på med jackan, på med skorna, flytta kameran osv. Samtidigt så jobbar jag mot kylan, och måste försöka hålla mig varm mellan filmningarna.  Det går ju inte ens att föreställa sig hur otroligt mycket lättare det hade varit om någon filmade. Men det hade aldrig gått. Jag skulle aldrig kunna göra samma sak om någon var där. Det skulle paja hela magin och stämningen.

När jag är mitt uppe i en sådan kreativ process så är jag helt uppslukad av det jag gör så jag tänker inte riktigt på hur jobbigt det är. Jag känner inte riktigt av kylan och jag tänker aldrig att det är jobbigt att springa fram och tillbaks. Det bara sker på automatik. Och speciellt de nätterna när jag varit ute och lussat så har jag haft en energinivå utöver det vanliga. Det är som om adrenalin pumpas ut i blodet på mig. Det håller mig varm, alert och gör mig alldeles euforisk.

Jag har en film som jag visat här tidigare på bloggen som heter “Bakom kulisserna”, och där får man i början se några klipp från hur lucia filmen blev gjord. Så jag tänkte visa den här nu igen för er som inte sett den! : )  Och förhoppningsvis kan de som fortfarande inte tror på mig få klarare bevis för att det faktiskt går att både vara bakom och framför kameran på samma gång. Det är krångligare. Men allt är ju möjligt ♥

Bland klippor och hav

Vad fantastiskt roligt det känns efter all respons under helgen kring det jag skrev om i tidigare blogginlägg. Dels så är jag väldigt glad att så många tagit sig tid till att skriva och dela med sig av sina egna tankar och sen också att så många förstår och delar mitt sätt att tänka. Det gör mig såklart jätteglad och det värmer i hjärtat att se så många engagerade i en fråga som jag brinner för. Tack! ♥

Jag har inte hunnit läsa allt ni skrivit än, men ska precis hälla upp en ny kopp kaffe och läsa igenom era kommentarer. Jag är nämligen alldeles nyss hemkommen efter en väldigt rolig helg ute i Höga kusten, kring Bönhamn. Har varit med på en Fjällräven plåtning och blivit fotad i nästa års höst och vinterkollektion. Precis som förra gången har det varit väldigt roligt. Underbart gäng, vackra miljöer och mysig stämning. Ser verkligen fram emot att se dessa bilder nästa år. I morse var vi ute och vandrade vid havet i soluppgången och fotades bland vågorna som slog upp mot klipporna och stänkte ner våra vattentäta kläder. Det var en häftig känsla.

Jag fick lov att lägga ut en av bilderna som tagits under helgens Fjällräven plåtning, så ni får lite mer känsla av hur det ser ut. Fotograf: Fredrik Lewander

Jag fick lov att lägga ut en av bilderna som tagits under helgens Fjällräven plåtning, så ni får lite mer känsla av hur det ser ut. Här var vi i Sund, i Docksta. En helt otroligt vackert plats.
Fotograf: Fredrik Lewander

Så nu har jag precis kommit hem och efter en hel dag ute i ruggig kyla, och har gjort upp en eld i kaminen för att värma upp huset igen. Nu känns det skönt att sitta framför kaminen ikväll med en varm kopp kaffe och tina upp, och läsa era kommentarer. Ett perfekt avslut på en härlig helg! Hoppas ni haft en fin helg också ♥
120602Hemma hos mig just nu.

Är landsbygden framtiden eller död och misär?

120407
Igår kväll sändes ett avsnitt av Edit: Dirawi i SVT. Det är en talkshow med Gina Dirawi som programledare och där intressanta personer bjuds in och intervjuas. Jag har följt varje avsnitt hittills. Dels så bara älskar jag alla program där Gina är med. Jag har sällan stött på en sådan naturlig, varm, rolig, vacker och lättsam människa. Älskar hennes program Ginas värld. Jag har både gråtit och skrattat tills jag fått ont i magen av de programmen. Kolla gärna in dom om det låter spännande : ) Det är ju även hon som i år ska vara julvärd och dessutom ska hon återigen vara programledare i Musikhjälpen! Blev så glad när jag fick höra det.

I alla fall, det jag ville skriva om var att jag nämndes i senaste avsnittet av Edit: Dirawi. (Titta gärna på hela avsnittet om ni har tid, men annars är det från ca 18.30 in i avsnittet som det pratas om det som jag nu kommer att skriva om.)

Darja Isaksson gästar Gina Dirawi i programmet Edit: Dirawi som sändes igår kl 22.15 på SVT2.

Darja Isaksson gästar Gina Dirawi i programmet Edit: Dirawi som sändes igår kl 22.15 på SVT2.

Kvällens gäst var Darja Isaksson som är IT-strateg och sitter i statsministerns innovationsråd. Hon pratade väldigt intressant om framtiden och teknikens revolution. Hur tekniken kommer se ut längre fram och hur mycket lättare livet kommer bli för oss människor på olika sätt. Jag tänker ofta på det här med tekniken och hur den ser ut just nu. Hur mycket som har hänt på bara tio år. Det är nästan skrämmande hur fort det går framåt hela tiden, och ändå har jag lätt för att känna “Ja men nu har vi kommit till teknikens absoluta topp” haha. Men så förstår jag ju att vi bara är i början på den här tekniska revolutionen. Om 50 år…vi kan nog inte ens föreställa oss hur saker och ting fungerar då. Det är både fascinerande och läskigt på samma gång. Det beror ju på åt vilket håll det går. Men jag tycker om att fundera och fantisera på hur det kommer utvecklas.

I den här intervjun så visar de ett inslag från dokumentären om mig, som just Edit.se gjorde och som visade i september. Ni kan se avsnitten HÄR  om ni inte gjort det. I inslaget som det visar så pratar jag om framtiden. Jag nämner det här om att väldigt många tycker att jag tagit ett steg bakåt i tiden, och lever väldigt omodernt. Och ja, på vissa sätt kan jag hålla med om att jag inte lever jättemodernt. Jag har ingen microvågsugn, ingen TV och jag eldar med ved för att få värme. Lever lite enklare på många sätt helt enkelt.

MEN, trots det så tycker ändå jag att jag lever väldigt modernt i det stora hela. Eftersom att jag valt att bo på en plats jag älskar. Nära naturen där jag känner livskvalitet. Där jag får inspiration och kraft. Där jag får friheten att leva så som jag vill. Jag har valt att bo nära skogen istället för nära affärerna. Samtidigt så använder jag mig av dagens teknik för att kunna jobba hemifrån med det jag älskar. Trots att det är långa avstånd till människorna och städerna, så är det inga avstånd alls i internet’s värld. Tack vare dagens teknik kan jag jobba som jag gör om samtidigt bo där jag vill. Det tycker jag är modernt. Och det hoppas jag är något som kommer bli lättare för många människor att göra i framtiden. Att vi inte behöver flytta till städerna där jobben finns, utan istället flytta dit vi vill bo och skapa jobben där. Det funkar ju givetvis inte inom alla jobb, men jag tänker mig att det skulle vara väldigt fint om framtiden kunde utvecklas åt det hållet.

Efter detta inslaget så frågar Gina vad Darja tycker om det jag pratade om, och om det är det “nya moderna”? Först och främst tycker jag det är jätteroligt och bra att den här frågan kom upp, därför att det just öppnar upp till diskussion. Jag blev dock väldigt förvånad över Darja´s svar om hur världen skulle kollapsa om allt fler valde att leva enklare ute på landsbygden och odla sin mat, och leva mer hållbart. Jag är glad över hennes ärliga svar och jag försöker verkligen sätta mig in i hur hon tänker kring det och förstå vad hon menar, men jag kan verkligen inte det. Jag kan inte förstå.

Om alla flyttade ut på landet och började odla sina morötter så skulle samhället kollapsa. Då skulle vi få sjukdom, misär och död som resultat.
Den globala trenden är att fler och fler flyttar till städer. Om vi vill skapa hållbara samhällen så är städer förutsättningen.
En värld där alla lever småskaligt ute på vischan och odlar morätter klarar inte av att producera tillräckligt med mat och mediciner

Det här är tre olika citat från hennes svar vad gällde mitt inslag. Dels så kände jag först och främst att det är ett väldigt obegåvat sätt att uttrycka sig på när hon gång på gång säger “Flytta ut på landet och odla morötter”. Det är inte sagt rakt ut, men det uppfattas som fördomsfullt mot folk som bor på landsbygden.
Sedan är det här tråkigt att hon uppfattar det som att alla borde flytta ut på landet närmare naturen. Det är långt ifrån alla som vill det, så det skulle nog aldrig vara ett problem i första hand. Vi är så himla olika vi människor. En del älskar städerna, en del älskar landsbygden, och så tror jag nog att det alltid kommer vara. Däremot är det mycket, mycket svårare för folk på landsbygden att klara sig idag. Allt blir svårare då landsbygden får mindre pengar. Skolor och affärer stängs ner och familjer tvingas flytta in närmare städerna.

Jag tycker det är så sorgligt idag att vi är så otroligt många människor som drömmer om att få leva närmare naturen med den livskvaliten som det innebär, men att det idag är så svårt att göra. Det är ju självklart mycket billigare för samhället att samla oss alla i städerna, som i en myrstack. Så ju svårare det är för folk att flytta ut på landet, desto mer pengar kommer det sparas. Inte vill väl samhället att fler och fler ska flytta ut på landet, bli mer självförsörjande, leva mer på mindre och komma bort från konsumtionshetsen. Då kommer det ju inte in några pengar.

120406
Det är helt fruktansvärt hur matindustrin börjar se ut. Mjölkgårdar läggs ner varje dag och tillslut kommer all vår mat produceras i enorma fabriker, för ingen har längre råd att bedriva en mindre gård. Ingen har ork. Djuren lider och vi proppar i oss gifter och besprutningar och genmodifierad mat.

En värld där alla lever småskaligt ute på vischan och odlar morätter klarar inte av att producera tillräckligt med mat och mediciner”
Just det här citatet fick mig nästan att bli full i skratt. Alltså, var tror hon att maten kommer ifrån? Städerna? Det är som om ett barn skulle fråga sina föräldrar vart bananer kommer ifrån, och de skulle få till svar “Från fruktdisken i affären såklart“. Och vem säger att forskningsinstitutioner för framtidens medicin inte skulle kunna finnas och drivas ute på landsbygden? Finns säkert massvis med forskare som även de drömmer om att leva ett liv på landet.

Så när Darja tänker att världen skulle kollapsa om vi började flytta ut på landsbygden igen och odla vår mat, så tänker jag tvärtom. Om vi fortsätter som vi gör idag och klumpar ihop oss i städerna, då kollapsar samhället. Det kommer att kollapsa fysiskt, och vi människor kommer att kollapsa psykiskt. Det är inte konstigt att vi mår så dåligt idag. Stress har blivit en folksjukdom och vi känner oss alltmer som robotar som matar ett samhälle med vår tid.
Därför går det inte ihop i mitt huvud för mig att koppla ihop landsbygden med samhällets kollaps, när det landsbygden som föder oss och som är grundstenen till ett välmående samhälle.

När jag tänker på en ljus framtid, så ser jag levande städer och en levande landsbygd. Folk är mer fria att leva som de vill. Små gårdar bubblar upp och människor, djur och natur lever i harmoni. Vi lever mer hållbart, äter ekologiskt och närodlat i den mån det går. Ett modernt samhälle som fortsätter utvecklas och använder den moderna tekniken samtidigt som vi tar med oss vårt ursprung och vår respekt för jorden och vår natur. Ett samhälle i balans.
Det är en tanke som får mig att le och känna värme. Tänk om vi kunde nå dit ♥

072705

Så helt ärligt, vad tänker ni om det som Darja sa i detta inslaget? Jag tycker det är rent ut sagt pinsamt att statsministerns innovationsråd uttalar sig på detta sättet om landsbygden. Om ni har sett det här inslaget, vad väckte det för tankar hos er? Förstår ni Darjas sätt att tänka? Det finns ju inget rätt eller fel. Vi har alla olika uppfattningar om världen och olika värderingar. Men jag tycker det är en intressant diskussion och skulle vara väldigt tacksam att få läsa hur era tankar går. Jag blev i alla fall illa berörd.

Genom livets berg och dalbana

Jag tycker det är något obeskrivligt fint över människor som kan känna med andra, och som kan glädjas åt när någon är glad, och tvärtom. Det är en av de sakerna jag älskar med att blogga. För jag känner på riktigt att ni läsare bryr er. I motgångar och medgångar så känner jag alltid att det är så himla många som hoppas och hejar. Som tröstar, som peppar. Som förstår och som sprider glädje. Det är bara så fint att jag blir rörd. Så jag ville egentligen bara klämma in ett litet tack här. Tack, för att ni följer mig genom livets berg och dalbana ♥

Jag tänkte att jag skulle skriva och påminna om dokumentärserien om mig i två delar som finns på SVT-play. Många av er har säkert sett den redan men det kommer ju ständigt nya läsare och de som inte läst bloggen på ett tag. Så, om ni inte sett den redan så finns första avsnittet HÄR, och andra avsnittet hittar ni på samma länk. 
55.Beauty of life - L

Jag har ägnat hela dagen åt att ladda upp produkter och bilder på webshopen. Har laddat upp 300 bilder nu, och ändå har jag över det dubbla kvar. Det blir en lång kväll framför datorn. Tur att det finns kaffe! 😀

Hoppas att ni haft en fantastisk dag och att ni får en härlig kväll! Kramar ♥

Till mormor och morfar

Det känns konstigt att tänka att både min mormor och morfar levde när jag flyttade hit för fem år sedan. De bodde i Sollefteå, 6 mil härifrån, och minst en gång i veckan åkte jag och mamma och hälsade på dom. De var de bästa stunderna. De var i början av min tid i Grundtjärn, och här var kallt, ruggigt och kämpigt. Att komma hem till mormor och morfar var som att träda in i en annan värld för en stund. Känslan av att komma in i värmen, och sitta i kökssoffan medan mormor kokade kaffe och visslade. Och morfar satt på en trästol vid sidan om bordet och frågade “Men hur äre me a Jonna idag då?”
Vi pratade om så mycket roligt jämt. Så man fick ont i magen av allt skratt. Jag saknar den tiden så mycket.

Mormor gick bort 2012. Då flyttade morfar in på ett boende i Näsåker, bara tre mil härifrån. Saknaden av mormor var enorm. Men att åka in till morfar någon dag i veckan kändes ändå som en stor glädje. Ett avbrott i vardagen. En paus att andas ut. Han var frisk och pigg trots allt, och att sitta hos honom där och dricka kaffe och skrapa trisslotter påminde väldigt mycket om hur det var när mormor levde också. Han liksom höll den känslan vid liv.

En vinterdag för snart två år sedan när jag satt där i soffan hos morfar så sa han åt mig att hämta dragspelet. Ja, han var riktigt duktig på dragspel! Men sedan han blev äldre hade hans fingrat stelnat och det var svårt för honom att spela. Men jag gick och hämtade dragspelet till honom och han satte sig på en stol och började spela. Även om fingrarna inte fungerade som dom skulle så lyckades han ändå hitta rätt och spela några låtar. Jag älskar den där takten som blir av dragspel. Det är som om det påminner mig om förr. Som om det väcker minnen av en annan tid.

Jag tog en bild på morfar när han satt där med dragspelet.

Jag tog en bild på morfar när han satt där med dragspelet.

När han hade spelat klart så tog jag dragspelet och satte mig i soffan. Jag vill bara prova lite. Jag lärde mig att man spelade basgången på ena sidan, och melodin på den andra. Jag lärde mig en liten basgång, och morfar skrattade. Jag sa att jag ville lära mig spela dragspel. “Då ska du lära dig Livet i Finnskogarna” sa morfar. Jag hade ingen aning om vilken låt det var. “Jajamen, den ska jag lära mig” sa jag.

Jag fick låna med mig dragspelet hem, och på kvällen letade jag upp låten på nätet. “Oj” tänkte jag, när jag hörde den. Hur ska jag någonsin kunna lära mig det? Men jag bara började. Lyssande på låten, försökte hitta samma toner på dragspelet. Det tog lång tid, men ju mer jag lyssnade ju mer kunde jag lista ut vilka knappar jag skulle trycka på. Jag övade varje kväll. Och jag bestämde mig för att jag skulle lära mig den, och spela den för honom på midsommarafton här i Grundtjärn.

Bara en kort tid efter det, en tidig vårdag, så dog morfar. Han fick inte uppleva midsommaraftonen när jag skulle spela “Livet i finnskogarna” för honom, och det gjorde mig så ont. Jag trodde att han skulle leva länge till. Allt gick så fort.
Men när midsommarafton kom, så spelade jag ändå låten ute på ängen, för morfar och för mormor. Och jag tror och hoppas att dom hör ändå, även om de inte är här med oss.

Jag spelade låten för dom igen, en vacker kväll nu i oktober, så det ekade över hela byn 🙂 I mormors kjol, och med morfars dragspel, på en plats där de en gång levde. Kanske har de också någon gång suttit på denna stenen och tittat på solnedgång en stilla oktoberkväll.

101701

Äckliga kakor och ett nytt liv

Vilka gulliga kommentarer på förra inlägget. Skönt och höra att jag inte är ensam om att ha dagar då allt bara kör ihop sig. Men det är ju sådana dagar som gör att man uppskattar bra dagar mycket mer. Det har fortfarande känts som lite kaos idag. Jag sov nästan ingenting natten till idag för att jag frös så fruktansvärt. Jag hann inte elda något igår så det var lite kyligt här hemma. Och så låg jag vaken två timmar och tänkte att jag ville gå upp och ta på mig strumpor. Men jag bara orkade inte. Önskar så att jag hade gjort det direkt istället för att ödsla två timmar på att ligga vaken och frysa.
Sen drömde jag massa konstiga drömmar resten av natten. Och en gång vaknade jag av att jag satt med mobilen i handen och läste era kommentarer på bloggen haha. I sömnen! Herregud. Som resulterade i att jag drömde att vi hade ett stort bloggmöte här i Grundtjärn där alla bloggläsare var inbjudna. Jag bjöd på kakor med sockrade och stekta pissmyror på. Fy.

Idag har tiden bara sprungit iväg och det var lite samma känsla som igår. Men som tur var fick denna dagen också ett magiskt avslut. Jag var och hälsade på mina vänner Åsa och Arvid som precis fått en liten bebis. Som jag längtat efter denna bebis haha. Åhh…mitt hjärta smälte. Det var verkligen en underbar stund att få snusa på en liten nykomling. Blir alldeles rörd när jag tänker på vilket mirakel det egentligen är, att ett nytt liv kan bli till sådär. Det är så fint.

Så nu när jag kom hem ikväll kände jag mig så lugn och glad. Har varit ute på en lång promenad med Nanook nu, och gjort upp en eld. Nu blir det en kopp te och lite jobb framför datorn.

Hoppas ni har en mysig kväll! ♥
1000814

Elba – Frågor och svar

Nu tänkte jag svara på lite frågor kring Elba som ni ställt i de tidigare inläggen. Tycker det är jättekul att så många verkar få upp ögonen för den här vackra ön. Jag hade heller ingen aning om att Elba fanns innan vi bestämde att åka hit så det känns så roligt att kunna inspirera till ett nytt resmål. Ser att några redan bestämt att åka hit, och det är ju fantastiskt kul! För efter några dagar här så kan jag inte annat än att starkt rekommendera det, om man söker det som jag söker i en semestervecka i ett varmt land.
Ok men då kör vi igång med lite frågor! 🙂

Varför blev det just Elba? 
Det bara råkade bli så, och jag är så obeskrivligt glad för det! Jag och Mathias hade ju länge bestämt att vi skulle ses och så ville vi göra det i ett annat land och samtidigt ha semester, så vi satt och googlade och kollade runt på resemål. Helst ville vi åka till Italien men vi var lite osäkra på vart. Det är ju verkligen en djungel! Och på alla resebolag så ser ju alla ställen lika vackra ut. Om man inte har varit ute och rest så mycket så är det ju så himla svårt att veta vad man faktiskt vill ha.
Men det var Mathias som hittade något om ön Elba i Italien och när han nämnde det så började jag kolla upp lite info och blev förälskad i ön i princip direkt. Det var en ö med fantastisk natur, och ganska orörd. Med över 140 namngivna stränder och stor chans till att hitta en alldeles egen strand. Och mycket att se. Och dessutom, fortfarande väldigt okänd för turismen. Eller, vad jag har förstått så är Elba italienarnas eget semesterparadis. Det är till 90% italienare här. Jag har fortfarande inte mött en enda svensk. Och att det var lite turister lockade oss båda. Det kändes rätt på alla sätt helt enkelt, så då bestämde vi oss för Elba.

Hur tog ni er dit? Har in gjort resan via ett resebolag?
Vi har fixat resan helt själva. Och jag kollade nog aldrig ens upp om det är något resebolag som anordnar resor till Elba, men jag tvivlar på det. Men jag ska beskriva hur vi tog oss hit, så det kan förenkla om ni någon gång ska till Elba : )

Vi möttes upp i Stockholm och åkte sedan till Skavsta flygplats, och tog flyget med Ryan Air till Pisa i Italien. När vi väl var framme i Pisa så hyrde vi en bil och åkte till hamnen i Piombino där färjan till Elba går. Resan till Piombino är 10,3 mil men vi var fast i köer i ca 1 timma så hela den bilresan tog nog 3 timmar. Och den resan var helt ärligt ganska jobbig, för vi kom hit i den värsta hettan. Det var 37 grader ute och även om AC:n i bilen var på kallaste så var det minst 25 grader inne. Och det var mycket trafik och ovant att köra i Italien där alla kör med gasen i botten och tutar om man är för seg.
Men när vi äntligen kom fram till Piombino så köpte vi färjebiljetter. Det finns två olika färjor att välja mellan, Toremar och Moby som går till olika hamnar. Moby gick till Porteferraio som var närmaste färjeläget till vårt hotell, och färjeresan gick nog på 1,5 timmar och det var en obeskrivligt skön känsla att sitta ute på däck och se Elba resa sig vid horisonten och veta att vi nästan var framme.

På färjan till Elba

På färjan till Elba

Hej Jonna! Det ser så underbart ut. Är själv nygift och skulle varit på smekmånad nu men min enorma flygrädsla satte stopp för allt och riktigt ledsen har jag gjort både min make och mig. För jag vill ju åka. Känns som jag svikit oss rejält. Nu sitter man bara hemma och mår piss för allt vi går miste om 🙁
Jag har ingen lätt fobi där man kan skingra med musik, serier osv utan sitter på helspänn med totalpanik, gräver naglarna i stolen och gråter och kan knappt andas. Har gåttt i all möjlig terapi utan hjälp.Men nu till min fråga. Jag tror att resemålet vi valde är för långt bort när man är så rädd som jag och jag undrar hur lång tid tog det dit du är?? Var det en jobbig flygresa?? Blir du nånsin rädd på flyg ?? Du verkar vara så orädd av dig och full av liv – att du bara kör på – hur blir man mer som du ? Du inspirerar mig sååå !! Skulle bli så glad om du svarade! Tack !! / Maria

– Åh men fina du vad jag önskar att jag kunde skriva något som hjälpte nu så ni kunde få åka iväg på er drömresa. Men om det är till någon tröst så gick flygresan väldigt fort, jag tror den var mellan 2,5-3 timmar lång. Och helt ärlig så är jag också flygrädd och har alltid varit det. Så jag kan förstå hur du känner även om det inte ens är en tiondel av den rädslan som du har. Men jag sitter alltid på spänn vid starten och lyssnar på motorernas ljud, kniper igen ögonen och tror varje gång att planet ska börja brinna eller något. Om det kommer för mycket turbulens så kan jag nästan börja gråta. Men senaste året så har jag rest en hel del och vant mig mer och tycker det blir lättare för varje gång. Jag bara bestämde mig för att inte låta flygrädslan sätta stopp för mina resedrömmar. Och ju mer jag reser så inser jag hur otroligt, ofattbart många plan som är i luften hela tiden, och hur minimal chans det är att man råkar sitta på just ett plan som störtar. Och hur sällan det är att ett plan störtar.
Den här resan till Italien gick ju så fort så det är inga problem, men jag skulle nog ha lite mer jobbigt att åka längre flygresa, men jag skulle ändå aldrig låta det stoppa mig. Livet är så kort jag vill inte låta någon rädsla kväva det roliga i livet.
Jag hoppas att du kan hitta något sätt att bli av med din flygresa ♥ Kram

Vart på ön bor ni och vad heter hotellet?
Vi bor på ett ställe som heter Viticcio, och som även hotellet heter. Det ligger tio minuter utanför den lilla hamnstaden Porteferraio och är ett ganska lugnt område. Vi bor nästan i slutet av vägen som går längs bergen här så det är långt bort från “stadens puls” och det tycker jag är perfekt.

Jag förstår inte hur vi kan ha haft sådan otrolig tur med läget och hotellet vi valde. Vi satt och tittade på massor av olika hotell i en  prisklass som inte är för dyr och det finns ju massor att välja på. Men så fort jag hörde namnet Viticcio och fick se att det låg på en liten bergstopp alldeles intill havet så kändes det helt rätt. Och trots att vi varit på massor av olika ställen runt om i ön så har inget ställe känts så bra som just Viticcio. Jag älskar platsen, lugnet, stranden, hotellet. Allting! Det kanske är fel att göra “reklam” såhär för ett ställe man jag känner att jag verkligen vill tipsa om den här platsen om man tycker om att bo lite avsides. Dock är det bra om man har hyrbil så man lätt kan ta sig till andra platser och in till närmsta stad. Men det går bussar också har jag sett.

Viticcio, hotellet där jag bor!

Viticcio, hotellet där jag bor!

072302

Det är ett otroligt vackert läge här. Hotellet ligger uppe på toppen och havet är precis nedanför. På den här terassen på bilden ovan så äter jag frukost varje morgon, och det är även där jag sitter just nu och bloggar. Varje gång jag tittar ut över utsikten så känns det lite overkligt.
072303

Det är ett standard hotell,men jag tycker det vackra läget gör att det nästan känns som ett lyxhotell. Men rummen är helt vanliga, med en säng och en fläkt i taket och en badrum med dusch. Allt som behövs!

Utanför rummet i hotellet. Älskar de blåa dörrarna och en lilla uteplatsen utanför.

Utanför rummet i hotellet. Älskar de blåa dörrarna och den lilla uteplatsen utanför.

Från Viticcio kan man inte se soluppgången men däremot en oslagbar solnedgång varje kväll. Får aldrig nog av detta.

Från Viticcio kan man inte se soluppgången men däremot en oslagbar solnedgång varje kväll. Får aldrig nog av detta.

Vad har du för undervattenskamera? Är den på självutlösare eller är det din vän som tagit undervattensbilderna på dig?
Jag har en GoPro kamera så den kan filma och fota undervattnet. På bilderna jag la upp i tidigare inlägg så hade vi satt fast den på ett stativ som vi sedan ställe på havsbotten. Den har en inställning så den kan ta en bild varje sekund så det fungerar som en slags självutlösare. Det är bara att låta den stå där och simma ner så blir det prima bilder! 🙂

Jag har också en "selfie-pinne" till GoProkameran så man kan hålla i den och simma runt med den. Här så höll Mathias i kameran.

Jag har också en “selfie-pinne” till GoProkameran så man kan hålla i den och simma runt med den. Här så höll Mathias i kameran.


 

 Jag är också nyfiken på maten! Vad äter ni för gott om dagarna?
Tycker det är roligt att flera frågat om maten! Jag är ju inte sådär grym på mat och hade ingen aning om vilken typ av mat det skulle finnas här. Mat-intresset är inte sådär jättestort så jag har väl inte satt mig in i “Elbas specialitéer” direkt, men vi har ändå ätit jättegod mat varje dag. Jag var lite orolig först eftersom jag inte tycker så mycket om pasta, och jag vet att Italien har mycket pasta. Men det finns massor av annat att välja på. Har ätit äkta italiensk pizza som är supergod! Och mycket olika sallader och panini’s till lunch. Att Italien har mycket god mat är verkligen ingen myt. Det märks att det är ett land där maten står mycket i fokus.

Här var vi i Porteferraio en kväll och åt på en restaurang med många typiskt Italienska rätter. Jag åt pizza som nog var den godaste jag någonsin ätit.

Här var vi i Porteferraio en kväll och åt på en restaurang med många typiskt Italienska rätter. Jag åt pizza som nog var den godaste jag någonsin ätit.

Mathias tog pasta, och jag smakade en bit och tyckte till och med själv att det var gott, trots att jag aldrig gillat pasta. Men riktig italiensk pasta är lite annorlunda jämfört med mina hårdkokta makaroner hemma i Grundtjärn.

Mathias tog pasta, och jag smakade en bit och tyckte till och med själv att det var gott, trots att jag aldrig gillat pasta. Men riktig italiensk pasta är lite annorlunda jämfört med mina hårdkokta makaroner hemma i Grundtjärn.

Kommer ni att göra någon utflykt på ön och utforska den ytterligare eller tar ni det lilla lugna och bara njuter av dagen?
Vi har faktiskt varit ute och utforskat ön lite varje dag! Eftersom vi har hyrbil så är det så himla lätt att bara åka iväg en sväng och kolla lite olika platser. Och det är jätteroligt. Det finns så mycket att se här och jag inser att det inte går att se allt på en vecka, men att bara se något nytt varje dag räcker gott och väl. Jag har massor av bilder som jag ska visa lite senare som jag fotat under dagarna här från alla ställen vi varit, men tänkte visa bara något litet urval nu så länge med olika aktiviteter vi gjort så ni får lite kolla på vad ungefär vi gör på dagarna här i Elba.

Igår var vi till Marciana där det finns en slags linbana som går upp till toppen på Monte Capanne. Där uppe ser man en helt otrolig utsikt över hela Elba. Har fler bilder från detta som jag ska visa er sedan.

Igår var vi till Marciana där det finns en slags linbana som går upp till toppen på Monte Capanne. Där uppe ser man en helt otrolig utsikt över hela Elba. Har fler bilder från detta som jag ska visa er sedan.

Det krävdes dock en hel del övertalningsteknik från Mathias innan jag ställde mig i en av de här små burarna som i 20 minuter skulle ta oss upp till toppen. Lite läskigt, men samtidigt helt fantastiskt häftigt. Det kändes som att flyga.

Det krävdes dock en hel del övertalningsteknik från Mathias innan jag ställde mig i en av de här små burarna som i 20 minuter skulle ta oss upp till toppen. Lite läskigt, men samtidigt helt fantastiskt häftigt. Det kändes som att flyga.

Vi har besökt lite olika små städer och kört på små, små vägar genom vackra typiskt italienska byar på ön. Den här bilden tog jag igår när vi var i Marciana Marina.

Vi har besökt lite olika små städer och kört på små, små vägar genom vackra typiskt italienska byar på ön. Den här bilden tog jag igår när vi var i Marciana Marina.

Det blir mycket dykning varje dag! Jag använder aldrig snorkel utan har bara cyklopet på mig så jag kan dyka ner och titta efter vackra stenar. Älskar att känna mig som en fri delfin :)

Det blir mycket dykning varje dag! Jag använder aldrig snorkel utan har bara cyklopet på mig så jag kan dyka ner och titta efter vackra stenar. Älskar att känna mig som en fri delfin 🙂

Gör stenkonst nere vid hotellets strand nästan varje dag. Det finns så många vackra stenar i olika former. Och jag älskar att hålla på med något projekt. Att dyka efter stenar, bygga något eller simma till nya platser. Jag är dålig på att bara ligga stilla och sola.

Gör stenkonst nere vid hotellets strand nästan varje dag. Det finns så många vackra stenar i olika former. Och jag älskar att hålla på med något projekt. Att dyka efter stenar, bygga något eller simma till nya platser. Jag är dålig på att bara ligga stilla och sola.

Och här sitter vi och äter lunch vid en av Elbas mest kända platser, Biodola. Som vi egentligen inte blev så fascinerad av. Stor, lång vacker strand men mycket folk och inte så rolig botten att dyka och titta på. Men det var roligt att komma dit och se en av Elbas mer turist-aktiva ställen.  Tänkte det skulle va kul att ni fick ett ansikte på Mathias också, så ni ser vem det är jag skriver om och är här med! Han blir bara brunare för varje dag. Jag kallar honom för en bränd kanelbulle och snart är han brunare än varenda italienare.  Snacka om pigment!

Och här sitter vi och äter lunch vid en av Elbas mest kända platser, Biodola. Som vi egentligen inte blev så fascinerad av. Stor, lång vacker strand men mycket folk och inte så rolig botten att dyka och titta på. Men det var roligt att komma dit och se en av Elbas mer folkrika ställen.
Tänkte det skulle va kul att ni fick ett ansikte på Mathias också, så ni ser vem det är jag skriver om och är här med! Han blir bara brunare för varje dag. Jag kallar honom för en bränd kanelbulle och snart är han brunare än varenda italienare. Snacka om pigment!

 

 

Min resa till Nordnorge – frågor och svar

Nu är jag åter hemma i skogarna igen efter några helt fantastiska dagar i Nordnorge. Jag har inte riktigt landat än efter alla underbara upplevelser. Det känns som om jag fortfarande känner gunget i kroppen från båtturerna, och som om jag fortfarande känner doften av saltvatten. Som om jag fortfarande springer barfota på Bleikestranda och som om jag fortfarande står där på toppen av Keijservarden och blickar ut över midnattssolen.

Den här resan har gett mig så mycket, på så många olika sätt. Det känns som om jag har fått varit med om saker som verkligen berört mig i hjärtat och på djupet. Som fått mig att växa inuti. Jag är så obeskrivligt tacksam för de här dagarna och för alla upplevelser och alla vackra platser jag fått besöka. Jag älskar verkligen att resa. Det är något med den där känslan av att komma hem igen med något som jag inte hade när jag åkte. Att komma hem med oförglömliga minnen i bagaget.
Jag kommer återvända till Nordnorge igen, utan tvekan.

062601

Jag har ju självklart läst alla era kommentarer under veckan, och tänkte nu svara på några av era frågor här i ett blogginlägg. Som alltid älskar jag att läsa allt ni skriver, och alltid kul med frågor! Tack för att ni följt mig på den här resan ♥

Hela din resa verkar fantastisk! Jag och min mamma hade planer på en resa till norra Sverige men nu lutar det åt att bli norra Norge istället, verkar som att hela miljön är vacker utan att man behöver vandra så långt. Vad är det för kamera du använder för att filma dessa filmer? /Amelie
Vag glad jag blir o höra det! Även om norra Sverige också är otroligt fint, så glädjer det mig att ni funderar på att åka till Nordnorge. Det är verkligen helt magiskt. När det gäller filmerna så har jag filmat dom med in GoPro kamera. Den är verkligen bra att ha när man reser. Jätteliten och vattentålig. Har satt den på en “selfie-pinne” så det inte blir så jobbigt när jag filmar.

Vad är det för låtar i filmerna? Undrar särskilt över valfilmen! Kram / Olivia
– Jag har sett att det är många som frågat efter musik som jag använt i filmerna. Jätteglad att ni tycker om min musiksmak! 🙂   Så jag tänkte rada upp låtarna här.

En dag i Nordnorge – Mira niñita med Los Jaivas
Whalesafari Andøya – Following the sun med Enigma
Happiness on BleikestrandaEloi med Klaus Badelt

062602

Otroligt vacker plats! Dit skulle jag gärna åka någon gång. Hur är temperaturen?
Sen undrar jag, precis som någon under ett av de tidigare inläggen, vem som finansierar detta? Får känslan av att du är ditbjuden av Visit Norway eller liknande för att marknadsföra landets vackra norra delar – är det så? Lyxigt, i så fall!
– Det tycker jag absolut du ska göra! Det var faktiskt ganska lagom temperatur här nu. Mellan 12-15 grader.
Och ja precis, det är Visitbodø och NorthernNorway som bjudit mig till vackra Bodø, Kjerringøy och Andøya för att jag helt enkelt ska göra mig grej; blogga, fota, instagramma, skriva om mina upplevelser. Marknadsföra Nordnorge helt enkelt, på mitt eget sätt. Det är verkligen ett drömjobb! Att få åka ut och resa, uppleva nya platser och samtidigt göra det jag älskar, det är något jag drömt om länge. Så jag hoppas och ser fram emot att göra fler sådana här jobb och samarbeten framöver.

Idag är jag förresten med i Bodø Tidning så gå gärna in och läs reportaget HÄR om ni vill veta mer!
062702



Är det inte tråkigt att uppleva allt detta vackra och fantastiska ”ensam”? /Stella
– Jag har ju aldrig haft några problem med att vara ensam men att resa helt själv är ju en helt annan sak såklart. Jag skulle nog inte vilja påstå att jag är så resvan, så att vara ute helt på egen hand såhär har varit väldigt lärorikt för mig. Det har stundtals varit lite nervöst att inte ha någon att luta sig tillbaks mot och att hela tiden behöva tänka ut allt själv. Speciellt när det varit ont om tid. Som när jag ska hämta ut en hyrbil, ta mig till en plats, hinna med en färja, samtidigt som jag ska fota och dokumentera och passa en tid. Det har varit utmanande! Men som sagt, otroligt lärorikt! 

Däremot har jag absolut inte känt att det varit tråkigt att uppleva allt ensam. Tvärtom. Att resa själv kan vara helt fantastiskt. Då kan jag helt följa min egen rytm utan att behöva anpassa mig till andra. Jag trivs så himla bra med att vara själv och på något sätt så kändes det väldigt skönt att åka iväg på den här resan helt själv, eftersom jag då kan koncentrera mig på att jobba på ett helt annat sätt. När jag är med någon så tappar jag lite den där känslan för att fota och vara kreativ, då det sociala istället tar över lite. Vilket inte alls är fel, men det lämpar sig mer för semester i så fall. Om jag ska fota och är på ett blogg/fotouppdrag så vill jag ha full fokus på det jag ska göra. 

Och sedan som någon skrev “ähh hon har ju alla ”oss” med sej…”. Det stämmer lite faktiskt.
Jag har inte sett det som att jag upplever allt ensam, tvärtom så har jag känt att jag får dela mina upplevelser vidare med tusentals andra människor. Hela tiden när jag upplevt någon fint så har jag känt att jag vill dela det med er. Och det har gjort att det känts som ni läsare har varit med på ett hörn hela tiden. Det är märkligt hur det fungerar numera, att vara själv men samtidigt känna sig uppkopplad till en hel “cyberfamilj” där ute på nätet. Men jag gillar det 🙂

062605

Wow, Jonna! Vilka fina foton och cool filminspelning är det med ett sånt där stativ som din vän hade i ett inlägg för någon vecka sen? /Erika
 -Tack! ♥ Som jag skrev ovanför så har jag filmat alla filmer med GoPro och en selfie-pinne! Superbekvämt och lättsamt att filma med. Och alla foton har jag tagit med min kamera Nikon D800.