Author Archives: Jonna

Inför utställningen

Posted on by

Godkväll på er kära ni!
Det är en riktigt vacker julikväll här i Grundtjärn. Så där så jag knappt får ro att sitta inne. Vill bara springa ut och uppslukas av sommarkvällen.

Det har blivit mycket timmar inne i ateljén de här dagarna för att hinna klart med allt inför utställningen i Junsele på måndag. Men det har också varit så roligt att få greja med alla bilder. Rama in och klura ut vilka bilder som ska sitta bredvid varandra. Det är så extra roligt nu när jag fick så mycket plats att hänga på. På tidigare utställningar har jag bara varit tvungen att välja mina “bästa” bilder, som jag tror folk allra helst vill se, eftersom det varit ont om plats.
Nu känns det som jag får utrymme att inte bara visa mina populäraste foton, men även att få berätta en historia på något vis. Jag ser kopplingar mellan mina målningar och fotografier som jag aldrig tidigare tänk på. Och jag ser en röd tråd i måna fotografier. Som olika stilar som vävs ihop till en. Det är svårt att förklara. Men efter alla dessa timmar jag spenderat med att skriva ut mina foton och rama in så har jag liksom sett allt från ett annat perspektiv.
Jag har varit så inne i all inramning de senaste två dagarna att jag glömt bort att dokumentära vad jag gjort. Men jag tog lite bilder idag. Nu är jag klar med alla fotografier så nu har jag ägnat mer tid åt målningarna. Fick lite feeling så jag påbörjade två nya tavlor natten till idag, som jag ska fortsätta med ikväll. Och samtidigt håller jag på att grundmåla nya canvasdukar.

Jag ska ta med mig några målningar från tidigare kollektioner men funderar även på om jag ska ta dit några målningar som ingår i min kommande kollektion. Mina juni-målningar i toner av rosa och guld.
Jag har aldrig njutit av att måla så mycket som jag gjort när jag målat för den här kommande kollektionen. Ändå var det kombinationer av färger som från början kändes så fel att jag nästan inte villa låta mig prova ens. Men när jag väl kom igång och letade fram olika toner och färgblandningar så kändes det plötsligt så självklart. Det är så häftigt det där, hur man kan komma in i olika färg-perioder. Innan har jag målat mycket i mörkblåa toner. Som havet. Nu vill jag måla himlen.
Så idag har jag förberett för lite kvällsmålning, och så får jag se vilka tavlor som får följa med på utställningen. Sen har jag en hel del pappers-göra kvar. Verk-listor och texter osv. I morgon ska jag till Junsele för att hänga upp allt, så det blir en sen natt igen!
Men som sagt så har det varit svårt att hålla sig inne när vädret varit så otroligt vackert! Ville ut för att fånga lite solsken. 
Jag plockade en bukett med blommor så att jag skulle kunna få känslan av sommaräng även inomhus.
Sen ägnade jag några timmar åt att klippa gräsmattan och trimma. Det blev så fint!! Älskar känslan när det är klart.
Nu blir det till att fortsätta jobba! Ville bara säga hej och ge er en liten uppdatering om vad jag gör just nu. Har ju blivit lite mindre tid till bloggen senaste tiden, men ett litet inlägg såhär känns ju bättre än inget alls. Jag hoppas att ni har en helt underbar helg! TACK för alla era fina ord. Vi hörs snart! Kram på er ♥

Nya projekt

Posted on by

Alltså nu märks det verkligen att det är juli månad. Det är den där månaden som man i fantasin tänker sig som lugn och avslappnad, men i själva verket så är det månaden när allt ska hända. Som om vi bara har en månad på oss att leva om året, så då måste vi klämma in allt där. Det är alltid mycket som händer i juli. Mycket aktiviteter och grejer utöver den vanliga vardagen. I år tänkte jag försöka se till att juli blir mycket lugnare, men först har jag några projekt kvar som ska göras.

Efter att jag kom hem från Göteborg så har jag bara haft en sak i fokus. En kommande utställning! Jag ska nämligen har vernissage och utställning på Forum i Junsele, mellan 10-16 juli. Det är en årliga “återvändarveckan”, så då är det mycket folk i rörelse i byn. Jag ska ha utställningen tillsammans med Moss Nilsson och en minnesutställning av Jonas Gulin.
Jag kommer visa upp lite blandade alster, både målade tavlor och fotografier. Vernissagen är måndag den 10 juli klockan 11-15. Därefter är utställningen öppen varje dag mellan 11-17. Jag kommer garanterat att vara där på vernissagen på måndagen, och förhoppningsvis på tisdagen också. Så om någon av er bor i närheten och vill komma förbi så är ni väldigt varmt välkomna! ♥
Mer info finns HÄR.

Det var så roligt, för jag hade inte riktigt förstått hur mycket plats jag faktiskt har på utställningen. Det var när jag kom hem från Göteborg som jag åkte och tittade och valde ut vart jag skulle hänga som jag insåg att jag hade 35 meter vägg att utnyttja. Det har liksom aldrig hänt förut. På tidigare utställningar har jag haft så hemskt lite plats att jag fått klämma in alla tavlor så det knappt ser bra ut. Det har aldrig funnits utrymme till det där lilla extra.

Så jag hade väntat mig ännu en liten skitvägg att hänga på haha, och trodde att jag knappt skulle få plats med de tavlor jag redan hade. Tills jag då såg att jag hade HUR mycket plats som helst. Då fick jag ju en massa inspiration och insåg att jag ville fixa iordning mycket fler tavlor och bilder än vad jag tänkt. Men jag hade ju inte väntat mig att jag skulle kunna ha så mycket bilder, så jag hade inga ramar. Så igår åkte jag och min mamma hela vägen till IKEA i Sundsvall och jag köpte så mycket ramar att det knappt fick plats i bilen.
Men jag ska ju inte ha alla ramarna till utställningen. Det är väldigt roligt att faktiskt ha ett gäng ramar hemma för mina bilder och målningar och för framtida projekt.
När vi ändå var inne på IKEA så ville vi ju ta en runda och titta på allt. Jag fastnade för det här köket. Så ljust och fint. Går ni också igenom en massa olika faser när ni är inne på IKEA?

För mig börjar det med en “woow” känsla. Allt är så fint och jag blir så inspirerad. “Så där vill jag ha det” och “Åhh…gud vad fint…så vill jag att sovrummet ska se ut”. När man sett ett antal rum känns det som HELA ens hus är gjort av dynga. Ingenting är lika vackert som detta. “Vart ska jag ens börja för att få iordning på allt?!”. Sen går känslan vidare i en matthet. Det brukar ske någonstans mellan kök och badrumsdelarna. Det känns inte ens roligt längre. Inspirationen är borta och jag orkar inte ta in mer vacker inredning. Det är liksom ingen idé. Som tur är så kommer man sen till restaurangen så man tröstar sig med lite god mat och en kaffe.

När man är mätt och glad igen så går man ner till favoritstället – undervåningen! Alla billiga grejer som man faktiskt har råd med. Man plockar på sig ett fint överkast och en vacker kaffemugg och lurar sig genast till känslan av att man nu kommer kunna få det där fina sovrummet eller det där fina köket. Sen, någonstans vid slutet så tvekar jag lite och kommer till en djupare insikt. Att ingenting av det jag handlar nu egentligen spelar någon roll. Ja det skulle ju vara ramarna i så fall. Jag kan få samma underbara känsla i mitt sovrum utan ett nytt överkast. Så då går jag och lite diskret lägger tillbaks några grejer igen.

Sen vid kassan är man helt utmattad. Man vill bara ta sig igenom det.
Jag har som vanligt råkat plocka på mig visningsexemplar så kassören får säga “Det här är ett visningsexemplar, så det går tyvärr inte att köpa. Men jag lägger det åt sidan bara, du behöver inte gå och lämna tillbaks det”. Jag bryr mig inte ens, och inser att jag nog inte behövde den där saftkannan heller.
Sen när man äntligen sitter i bilen igen så finns det ingenting jag längtar efter mer än att komma hem igen. Till allt som inte luktar nytt. Till ärvda möbler och urtvättade lakan.
Jag köpte i alla fall en gris åt Nanook som jag verkligen inte ångrar. Gud vad glad han blev för grisen. Jag tror aldrig jag sett en hund som blir så glad för presenter som Nanook blir.  Han springer runt i flera minuter i total eufori.
På kvällen efter att vi hade kommit hem så ville jag bara sätta igång med allt arbete inför utställningen. Skriva ut bilder och rama in och greja. Men jag kunde inte koncentrera mig, för min annars vita, rena vägg var nu nedkladdad av både mig och några söta barn som fick lov att måla när den ändå var täckt med färg. Det var ju för filmen jag gjorde i mitt samarbete med Samsung som jag målade den. Det var väldigt roligt att måla på väggen, och även om jag tyckte om färgerna, så tyckte jag inte om att ha en sådan vägg i min ateljé. Det kändes rörigt.
Så innan jag satte igång att jobba så var jag tvungen att måla den en första omgång.
Medan färgen torkade började jag sedan skriva ut bilder. Jag har ju en grym fotoskrivare nu men det tar ju extremt lång tid att skriva ut stora bilder i högsta kvalitet. Vilket var bra, för vid halv fyra på natten/morgonen kunde jag måla den en andra omgång innan jag gick och la mig.
Solen hade redan börjat lysa på träden på andra sidan sjön när jag gick och la mig. Det känns alltid märkligt att gå och lägga sig när den nya dagen precis vaknat. Men nu kommer det bli många sena nätter innan utställningen på måndag om jag ska hinna med allt som jag vill.
Idag har jag målat väggen en tredje omgång (den skulle behöva en fjärde men den struntar jag i ) och fortsatt med bilderna. Nanook har varit med mig hela tiden och legat på golvet i ateljén med grisen. Min lilla älskling ♥

Det var en liten update från senaste dygnet, så nu vet ni vad jag håller på med just nu! Ikväll blir det till att fortsätta här inne i ateljén. Hoppas att allt är bra med er!! Och ha en superfin kväll. Stor kram på er♥

Tjugoåtta

Posted on by

Det var exakt sju år sedan nu, som jag satt här på stenen i Grundtjärn. Jag var precis 21 år fyllda och bodde i Göteborg. Jag minns så starkt vad jag tänkte och kände när jag satt här. Min största dröm var att bo i Grundtjärn. Det var de här kvällarna ute på ängen var väldigt betydelsefulla. Jag tror de var de som verkligen fick mig att tänka till. Att inse att livet är för kort för att spendera på något som inte känns rätt. Det var här, ute på ängen, som jag snickrade ihop mina vingar innan jag några veckor senare kastade mig ut mot mina drömmar, och flyttade till Grundtjärn.

Idag fyller jag 28 år, och har fått spendera sju helt otroliga år här i Grundtjärn. Kärleken till denna plats har bara växt sig starkare hela tiden. Det finns ingen annanstans på jorden jag hellre skulle ha velat spendera dessa år. Igår kväll gick jag ut på ängen igen och satte mig på stenen. Så mycket känslor välvde över mig att jag fick några tårar. Jag tänkte på allt som hänt dessa år, allt som förändrats och allt som fortfarande består. Jag kände en sådan djup tacksamhet att jag sju år senare faktiskt får sitta här på stenen igen, med ett liv jag då bara hade kunnat drömma om. Ett liv i Grundtjärn med allt jag älskar och önskat.
Och kvällen var så vacker. Just nu står hela Grundtjärn i blom. Det är den vackraste av tider när allting vibrerar av liv.

Alla myggor i kvällssolen ser ut som små flygande guldkorn.
Mitt vackra paradis.
Det doftar så gott av det torkade gräset från när Tage slår ängarna. Precis den doften som jag har så starka minnen från när jag var liten.

Att lägga sig ned i gräset på ängen är som att få insyn i en helt annan värld. Alla dessa starka färger och dofter från allt levande. Det är så fantastiskt.
Livet ♥
Tack för att ni följt mig under mitt tjugosjunde år. Nu ser jag fram emot att få vandra här på jorden i ännu ett fantastiskt år, och att fortsätta dela några av livets ögonblick med er. Stor kram på er allihopa ♥

Summer solstice

Posted on by

Det är omkring den här tiden på året som något alldeles speciellt finns i luften. Något som inte kan beskrivas med ord. En stämning likt ingen annan. Den ljusa natten sjunger sin sång genom fåglarna, dimmorna och ljuset. Man kan känna dess närvaro likt ett väsen.

Det var mitt första år här i Grundtjärn som jag för första gången upptäcka det magiska med dessa nätter. I alla år har jag upplevt några av mina allra lyckligaste stunder just under junihimlen. Varje år i början av juni känns det som att återse en kär vän. Vi möts där ute på ängarna. Vid vattnet. Bland dimmorna.
Jag gjord en liten film en av dessa nätter. Bara två långa scener. Som ett försök att ta er med i känslan jag känner. Ett fönster in i juninattens värld. Jag ville låta natten själv regissera den, och vi bara observera. Känna doften av den svenska sommarnatten. Höra ljudet av fåglarna. Känna daggen i gräset och se hur dimmorna dansar över ängarna. Ta djupa andetag av den kalla luften. Bara vara.
Det här är total lycka för mig.
Ingen kan blanda färgkombinationer så som juni. I takt med att ljuset ändras, så skiftar också färgerna.
Nu är vi i årets allra ljusaste tid, och jag vill bara ta tillvara på den allt vad jag kan. Jag hoppas på många magiska, stilla nätter under sommaren, innan mörkret återvänder. Hoppas er ljusaste natt blir underbar, oavsett om ni är vakna eller inte. Den kan nog vara lika fin även i drömmarna.

Kärlek ♥

Nominerad till Årets Landsbyggare

Posted on by

Hej på er!
Nu känns det som det gått lite för många antal dagar sen mitt senaste inlägg. Det har bara varit väldigt intensivt och mycket jobb, som ni kommer få ta del av lite senare. Igår hade jag varit uppe 33 timmar i sträck och höll på att somna mitt i middagen. Så kvällens blogginlägg som jag hade tänkt skriva blev i princip helt omöjligt att få till. Så klockan 20 igårkväll, medan solen fortfarande sken in i sovrummet så somnade jag.
Men nu är jag här, pigg och glad! Och jag vill börja med att tacka för alla fina kommentarer. Jag har inte svarat på flera dagar nu så jag vill bara att ni ska veta att jag kommer gå igenom och svara alla kommentarer ikväll eller i morgonbitti. Det är ju kontakten med er som gör bloggandet så himla roligt! Och jag är så tacksam för att ni alltid är så förstående och har så mycket tålamod, och för att ni fortsätter skriva även de dagar när jag inte svarat på länge. Det betyder så galet mycket.
Idag är det en speciell dag. Det är landsbyggaredagen som Leader Höga Kusten är arrangör för. Det är en dag som är till för entrepenörer, föreningar och drivna personer som verkar för en levande landsbygd här i Höga Kusten. Hela dagen så kommer det att vara en massa aktiviter på Friluftsbyn som ligger vid Skuleberget utanför Örnsköldsvik, med föreläsningar och diskussioner med andra företagare. Jag hade SÅ gärna velat vara med under dagen, men var tvungen att stanna hemma under dagen idag för att göra klart en massa saker och deadlines (snart blir det lugnare). En sådan dag är precis vad som behövs. Att driva företag på landsbygden är en helt annan sak än att driva företag mitt i städerna. Så jag tycker det är ett fantastiskt initiativ. Finns ingenting som inspirerar så mycket som att faktiskt få träffa andra i liknande situation, och prata och diskutera och nätverka. Dessutom har jag aldrig varit på Friluftsbyn eller ens varit vid Skuleberget.

Men, vilken tur att jag då ska dit ikväll! För vet ni vad?
Jag har blivit nominerad till Årets Landsbyggare i kategorin ATTITYD! Så himla häftigt. Fick redan på det förra veckan och blev ställd. Vilken ära!! Gå gärna in och kika HÄR på alla nominerade. Så ikväll på Friluftsbyn är prisutdelningen och middag!
Jag är nominerad i kategorin Attityd tillsammans med två av de coolaste människorna i världen. På riktigt. Jag ser upp till dom så himla mycket. De inspirerar och berör varje dag. Jerry Engström och Katarina Östholm.

Bild lånad från www.leaderhogakusten.se

Jerry Engström träffade jag första gången på en fotografering tillsammans med Fjällräven där han jobbade. Vi hade paddlat kanot  och på kvällen satt vi alla och åt runt en lägereld ute i naturen. Jag satt och pratade med Jerry och han berättade om den här idén som han hade med FriluftsByn, som skulle bli en mötesplats för friluftsmänniskor från hela världen. Han hade så mycket visioner att jag nästan trillade baklänges. Han ville SÅ mycket. Jag såg verkligen vilken djup passion han kände för detta. Ni vet när man verkligen kan se den där elden som brinner i någons ögon? Sådär så att vissa människor nästan backar och bara ” woow….easy grabben…du måste ned på jorden”. Men jag kände inte alls så. Jag kände bara…”wow…han kommer att lyckas så jäkla stort“.

Han driver FriluftsByn nu och jag har följt utvecklingen lite sporadiskt på facebook och tidningsartiklar. 2016 blev FrifultsByn nominerad till Stora Turismpriset och i februari vann han Årets Nyföretagare på Företagarkvällen i Örnsköldsvik, där jag vann Årets Normbrytare. Vi stod på scenen tillsammans och sprudlade av glädje för prisen vi vunnit! Gå gärna in på FriluftsByn och läs vidare. Det är dit jag ska ikväll, och det ska bli så fantastiskt kul att äntligen få se det i verkligheten.
Katarina Östholm träffade jag för allra första gången för tre år sedan. Det var den 14 maj 2014 och hon skulle göra ett reportage för Tidningen Allehanda där hon nu är kulturredaktör. Reportaget skulle komma ut i sommarbilagan och handla om mina tips på de bästa smultronställen. Vi möttes upp i Näsåker, eftersom jag ville tipsa om den vackra Nämforsen. Sedan åkte vi iväg i hennes vita gamla härliga Volvo och stannade till vid min favoritplats. Ganska snabbt kände jag att det här är en helt fantastisk människa. Hon hade så mycket kloka tankar om livet, samhället och vart vi är påväg. Det är en sådan underbar känsla när man träffar en människa och känner att man klickar på en gång. Man förstår varandra. Man bär på samma känsla och samma funderingar. Efter hon fotograferat och intervjuat mig så pratade vi hela vägen i bilen tillbaks och vi hade kunnat fortsätta i tusen år till.

Sedan dess har jag träffat henne några gånger till när hon varit här för att göra olika reportage. Och varje gång hon skrivit ett reportage så har jag blivit så otroligt rörd. För det första har jag inte ens förstått hur hon bär sig åt. Hon förstår saker på ett djupare plan, utan att hon ens behöver fråga om det. Vissa ställer hundra frågor efter varandra och har ändå inte förstått vad man menat. Hon behöver knappt ställa en fråga. Hon ser och känner. Eller jag vet inte hur hon bär sig åt. Men varje gång så har jag känt mig så förstådd av henne. Och det…det är fanimej en av de bästa känslor man kan känna. Här är ett av hennes otroligt vackra reportage om mig “Träden är tidens dröm“.

Senaste året har hon skrivit krönikor som på olika vis berör landsbygden. Och vet ni, jag har suttit med tårar och rysningar i hela kroppen när jag läst hennes texter. Det är så bra skrivet att jag inte riktigt vet vad jag ska ta mig till. Hon sätter huvudet på spiken varje gång och jag har så många gånger önskat att hon var vår stadsminister. Hon har fattat grejen. Sen, har hon ett alldeles unikt sätt att skriva. Hennes poetiska beskrivningar som målar upp känslor så starkt att jag kan känna dofter medan jag läser, blandat med sylvassa argument och kritik mot samhällets orättvisor.
Ibland gör det nästan ont att läsa hennes texter, för att det är så bra. De når in i själen på mig. Nuddar en punkt som aldrig tidigare blivit berörd. Den dagen hon ger ut en bok…vad den än må handla om…så är jag den första att kasta mig på den.

Läs gärna någon av hennes krönikor. DENNA är min favorit. Eller varför inte “Landsbygden behöver inga bidrag – det är storstäderna som är problemet” som delats nästan 18 000 gånger! HEJA KATARINA! ♥
Så, att bli nominerad till Årets Landsbyggare tillsammans med dessa….det är liksom vinsten för mig. Och att få bo och kämpa för landsbygden tillsammans med dom, och med alla andra inspirerande människor som finns här i regionen, det är lycka. Jag hoppas få träffa dom ikväll och njuta av en god middag och för första gången se lite av Skuleberget. Det blir en minnesvärd kväll! ♥
Hoppas ni får en fantastiskt dag och kväll! KRAM på er ♥

En paus i solen

Posted on by

Hej på er!
Det är fredag och jag sitter här i köket framför datorn med en kopp snabbkaffe för att det riktiga kaffet är slut. Persiennerna är neddragna för att jag ska kunna se skärmen på datorn bättre. Utanför är det strålande sol och jättevarmt. Som det har varit i flera dagar nu. Jag kan tänka mig att jag inte är den enda som egentligen bara vill var ute idag. Men jag har mycket jobb här inne under dessa dagar, så istället får jag ta små pauser och gå ut och njuta av solskenet.

Varje dag sedan det blev så varmt så har jag gått ned till sjön för att låta Nanook bada lite. Han blir så väldigt varm under sommardagar och nästan lider av värmen. Så det känns så härligt att få se han simma omkring och svalka sig. Man riktigt ser hur bra han mår då.
Då och då vill han att jag ska kasta en liten sten så han måste simma iväg och “hämta” den. Ett lönlöst uppdrag. Men han älskar det. Han kan bada hur länge som helst. Jag tror jag satt här på stranden en halvtimma tills jag sen fick ropa på honom många, många gånger innan han tillslut kom upp.
Jag kunde inte låta bli att skratta åt honom. Han ser så rolig och nästan mänsklig ut när han bara simmar omkring sådär.
Jag och Johan har också badat i dagarna. Vattnet var mycket varmare sen sist, så nu kunde man vara i en stund. Igår blev det dock bara ett litet dopp för fötterna. Har ni badat något än? ♥
Hoppas att ni får en jättefin helg allihopa! KRAM ♥

Springa i regnet

Posted on by

Igår regnade det hela dagen, så mesta tiden spenderades inomhus framför datorn. På kvällen fick jag en sådan stark längtan efter att komma ut i regnet och springa. Jag har märkt av det senaste åren, att varje gång det regnar riktigt mycket ute, så får jag en stark känsla av att jag vill ut och springa. Jag vet inte varför riktigt. Men just de springturerna ute i ett sommarregn är bland det mest uppfriskande jag vet.

Så igår kväll tog jag med mig Nanook ut och sprang i regnet.
Jag springer inte jätteofta. Det kommer perioder lite då och då när jag springer lite mer. Oftast efter en springtur eller två så känner jag mig peppad till att fortsätta, eftersom jag mår så otroligt bra efteråt. De perioder när jag springer en eller två gånger i veckan så får jag så mycket mer energi. Jag känner verkligen hur bra det är för välmåendet. Men sedan så brukar alltid något komma i vägen. En stressig period eller annat som gör att jag skjuter upp mina springturer i en månad eller fler.
Men det spelar ingen roll. När jag väl kommer ut och springer, speciellt i ett ösregn, så är det underbart. Jag vill aldrig att det ska kännas som jag måste tvinga mig själv ut. Jag vill aldrig låta mig få dåligt samvete för att jag inte sprungit på länge. Det ska helt och hållet vara en positiv känsla kring det. En springtur för mitt eget välmående, och inget annat. Ibland blir det 1 km. Ibland blir det 5 km.
Och om Nanook följer med känns det extra roligt 🙂
När det regnar så doftar det så otroligt gott från skogen. Bland annat är det nog därför jag älskar att springa då. Det är en underbar känsla att samtidigt få känna de goda dofterna från all nyutslagen grönska. Jag älskar att gå fram till träden och dricka de små dropparna från barren eller löven.
Igår sprang jag knappt 2 km. Men det räckte. Jag ville bara få känna den där hettan i kroppen som blir när pulsen är i full gång. Det blir ett så skönt kontrast till det svala regnet.

Nanook behövde ju inte följa med mig egentligen, men han gjorde det ändå medan jag sprang fram och tillbaks på en liten grusväg. Han blev ganska trött tillslut han med.
♥En annan sak jag tänkt på, är att jag denna sommar inte vill lägga någon vikt vid vädret. Jag minns hur besviken jag var förra sommaren (och även denna vintern) på det ständigt blåsiga, gråa och mulna vädret. Den här sommaren vill jag bara skita totalt i det. Jag vill inte följa någon väderprognos. Jag vill inte låta mitt humör påverkas av om det regnar eller är soligt. Även om vädret har en stor påverkan i mitt fotograferande och i vilken inspiration jag får, så spelar det ju ändå ingen roll om jag gnäller över vädret. Det hjälper inte.

Så nu ska jag försöka släppa den där kontrollen över något jag ändå inte kan kontrollera. Om det så blåser och regnar hela sommaren, så får det bli så. Jag vill känna tacksamhet för varje dag, oavsett väder. Jag vill försöka känna solskenet inuti, även de dagar då solen är gömd långt bakom lager av tjocka moln. Jag tror det kommer kännas så mycket lättare då. Är ni med på det? ♥

Hoppas ni haft en jättebra tisdag! Kram på er!