Spökhelgen

Till helgen är det alla helgonas dag, så i morgon ska jag åka in till Sollefteå och lägga en ros på mormor och morfars grav.
Och så är det ju även “Halloween” till helgen. Brukar ni fira det? Jag har faktiskt aldrig gjort det. Jag tillhör den här generationen som var med när den traditionen startades här i Sverige. Men det var aldrig riktigt något som jag fastnade för. Däremot så har jag i vuxen ålder alltid drömt att få gå på en riktig halloween-fest. Mest för att jag skulle älska att klä ut mig. Jag skulle nog lägga ner enormt mycket tid åt att klä ut mig till något riktigt, riktigt häftigt och läskigt.
Det blir ingen halloweenfest för mig i år heller. Men det stoppar ju inte mig. Jag har planer för lite halloween-fotande ute i skogen till helgen. Får se vad det blir av det : )

102910

Nu börjar det

Nu har den där tiden kommit när jag börjar varje morgon med att göra upp en eld, och sedan invänta att värmen sprider sig lite innan jag är kapabel till att göra något annat. Jag tycker det är lite mysigt ändå. Ett tag till ; )
I slutet av vintern, i mars någon gång, så brukar det inte kännas lika mysigt. Då längtar jag bara efter att kunna kliva upp och börja morgonen utan att småfrysa. Utan att invänta värmen från vedpannan.

Men, ändå kan jag inte låta bli att år efter år uppleva något alldeles magiskt med att sitta på den gamla trästolen bredvid vedpannan, inlindad i en filt, känna hur värmen sprider sig i köket och doften av nykokat kaffe. Det är som att börja morgonen med en stund av avslappning. Jag kan inte rusa runt och påbörja massa projekt direkt efter jag vaknat. Jag tror det är något bra med det. Det får mig att komma in i ett lugnare tempo. 
102901102902

De allra första små snöflingorna föll i morse! De var så små och tunna att man var tvungen att koncentrera sig för att kunna se dom. Så små och oskyldiga. Sedan försvann dom. Snön får gärna vänta ett litet tag till.
102903

Nayeli är inte lika morgonpigg när det är kyligt ute. Men hon får gärna ligga kvar i sängen och kurra ♥

En mystisk månad

Oktober har varit en märklig månad på ett sätt. Det har känts lite som om allt jag gjort har gått i slowmotion. Och så har jag fastnat vid så mycket tekniskt strul hela tiden. Jag har spenderat så ovanligt mycket tid framför datorn. Så mycket administration av olika saker. Massor av saker har gått sönder för mig. Mystiskt tekniskt strul som jag inte hittar någon lösning på.  Mitt internet har gång på gång tagit slut för mig. Omöjligt mycket datamängd har bara rusat iväg. Över 100 GB trots att jag inte gjort något ovanligt. Så nu sitter jag med mobilens lilla internet och vågar knappt gå in och kolla bloggen.
Lampor går sönder, bilnycklar försvinner och viktiga leveranser har dröjt i två veckor så jag aldrig blir klar med min webshop.

Haha jag brukar verkligen aldrig längta till framtiden, men just nu räknar jag ner varje dag till november så mitt internet fylls på igen. Och så tänker jag att en ny månad kanske innebär mer tur vad gäller det tekniska. Det känns ju som om oktober kom med någon slags elak förtrollning så att allt skulle ta längre tid. Jag får en känsla av att det släpper när det blir november.

Ja, jag ville nog bara beklaga mig lite : ) Och kanske ge er en hint till varför jag varit lite off. I morgon ska ja gå upp i gryningen och ge mig ut och fota lite. Som jag längtat efter det! Ute i skogen funkar allt, alltid!
Hoppas ni har en härlig vecka allihopa ♥
102803

En ny tid

Jag körde mot solnedgången fast det fortfarande var mitt på dagen. Förbi nakna träd och nyfödda isar på stilla skogstjärnar. Luften var isande kall idag. Som om det sista av sommaren har bytts ut mot kall, krispig oktoberluft. Och jag blev inte längre blöt om fötterna av att gå ut på myrmarken. Den hade frusit till is.

En ny tid. Kall, men varm.
102702
102701

Ibland behöver man en liten paus för att ladda om igen. För att få in lite ny energi. Komma bort en stund för att bli fullt närvarande. Och jag kände sådan tacksamhet när jag satt där i blåbärsriset. För solen som lyste starkt likt en dag i juli. För att jag har så fina människor i mitt liv. För spännande jobbmöjligheter. För att fåglarna fortfarande sjöng. För att jag får trampa vidare på min stig. För att jag får känna doften av skogen, lyssna till ljudet av tystnaden och för att änglar verkligen finns.

När mörkret faller

Jag tror sällan jag vart med om en så lång kväll som den här. Vad jag tycker det märktes tydligt att vi ställde om tiden natten till idag. Och mörkret! Redan på eftermiddagen började det skymma ute. Kanske därför kvällen var sådär extra lång. Och än är den inte slut.

Vi har den mörkaste tiden framför oss nu. Det är alltid en speciell känsla att ha vinterhalvåret framför sig. Men jag känner ingen tyngd över det alls. Tvärtom. Jag ser fram emot mörka november och kyliga december. Och jag vet att i slutet av mörkret väntar en ny vår. Tänk er. En ny vår. Bara tanken får mig att le.

Och så länge, får vi tänka att det mörker vi ser, gör att stjärnorna märks lite mer.
102501

Och mörkret och kvällen faller även över den magiska tjärnen. Men älvorna fortsätter dansa.