Idag har jag ägnat hela dagen åt skogsarbete. Det är livet här i ett nötskal. Ingen dag är den andra lik. Men jag gillar det.
Det är ett område här i byn som ägs av stamfastigheterna och som nu växt igen helt och blivit till en liten skog, men som nu ska avverkas så att det blir sjöutsikt för resten av byn. Så idag har jag, min mamma Anita och min gammelmorbror Tage varit och påbörjat rensningen. Vi är ett riktigt superteam när det gäller skogsarbete. Vi har tidigare år hjälpt varandra med årets ved och ägnat många timmar åt skogsarbete tillsammans. Eller snarare, Tage har hjälpt oss haha. Jag tror aldrig jag sett någon som är så smidig och snabb i skogen som honom. Det går inte att tro att han är 75 år!
Jag har blandade känslor för att arbeta i skogen sådär. Jag brukar tycka det känns jobbigt att fälla ett stort gammalt träd. Den där tyngden som känns i jorden när trädet faller mot marken, det är lite otäckt på något vis. Jag har alltid känt det som att träd är en levande varelse och jag jobbar mycket hellre i skogen på mitt sätt, med en kamera och med ögonen som bara betraktar allt levande. Men samtidigt är jag beroende av veden varje vinter, och den här gången är det på andra villkor och då försöker jag att bara stänga av och se till att göra ett bra jobb istället.
Sen har vi väldigt roligt när vi är ute och jobbar i skogen. Det blir mycket skratt. Och sen tar vi alltid en paus och får god mat hos Tage. Sedan, när dagen är slut är man sådär riktigt skönt trött i kroppen. Att jobba hårt fysiskt är väldigt uppfriskande ibland.

Dragsaxen. Vilket fantastiskt verktyg när man ska bära tunga stockar.

Vi blev långt ifrån klara idag. Det är en hel del kvar att göra. Det tar sin tid. Det är både stora träd av alla dess sorter och en massa sly. Det är märkligt med sly, hur fort det växer upp. Det känns som att det växer så snabbt överallt där man inte vill att det ska växa, på ängar och ställen där det ska vara öppet, och tvärtom…där jag vill att det ska växa upp lite skog, te.x precis framför mitt hus, där växer det så långsamt att jag inser att jag kommer vara 89 bast innan jag får den där mysiga skogsdungen precis utanför huset. Men det kanske blir alldeles lagom, då kommer jag ju kanske inte orkar springa ut i skogen varje morgon så då kan jag ta min rullator och gå dit istället ; )





























