Tag Archives: inte
Man kan ju inte vara bra på allt
Varför bränner jag nästan all mat som jag steker?! Om jag bara kunde förstå mig själv. Idag försökte jag verkligen att inte bränna maten som jag skulle steka, men vad tror ni jag gjorde? Jo jag brände den.
Antingen så beror det på att jag blivit “skadad” av att min mamma alltid varit så himla noga med att steka allt extra länge. Eller så beror det på att jag alltid har så brottom när jag lagar mat, antingen för att jag är superhungrig så jag darrar eller så vill jag bara ha det gjort…ur vägen liksom, så man kan göra annat som är roligare. Eller så beror det på att jag sätter mig vid datorn under tiden det steks på ena sidan, och tror att jag sitter vid datorn i bara 1 minut när det i själva verket var 5 minuter. Eller så…kan jag inte laga mat helt enkelt. Jag tror det är en perfekt blandning av alla de där alternativen jag nämnde ovan.
Jag skulle behöva gå en matlagningskurs. Jag kan ju för sjutton inte ens steka köttbullar utan att bränna dom. Jag är så fruktansvärt trött på den där brända smaken som jag lyckas få i nästan all mat jag lagar. Nä, nu får det vara slut på det här. Nu har jag lovat mig själv att det är sista gången jag sitter och knaprar på bränd mat 😉
Dagens matlagning…Smaklig måltid Jonna!
Som om det inte vore nog
Jag har tagit en paus från städningen här hemma och sitter nu på en stol bredvid vedspisen med en kopp kaffe. Det behövdes nu kände jag. Köksmöblerna står huller om buller här inne och jag sitter och funderar på om jag ska skratta eller gråta.
Som om det inte vore nog med att jag senaste tiden fått fightas med getingar här inne, så har jag ställts inför ännu ett problem. Fast snäppet värre. Senaste två veckorna så har jag vaknat på morgonen med små blodiga bett på kroppen. Har inte tänkt så mycket på det förrän igår när jag vaknade med 3 bett på halsen. Liknar myggbett och kliar.
När jag var hemma hos mamma igår så visade jag halsen och sa “Hmm jag undrar var de här betten kommer ifrån som jag vaknar med ibland“. Mammas ögon blev stora och hon utbrast i ett suckande “åhhhh nej“. Vissa av er kanske redan listat ut vad det här handlar om. Allas er mardröm. BEDBUGS. De små äckliga krypen som gömmer sig på dagarna och kryper fram på nätterna och biter och suger blod när man sover.
Så idag gällde det att handla snabbt. För sprider sig detta i hemmet så är det inte lätt att få bort dem. Som tur är, så tror jag mig vara ganska säker på vart de kommer ifrån. Jag har ju nu sovit i kökssoffan i snart en månad och mycket tyder på att det är därifrån de kommer. Och jag har läst att de ofta sprider sig genom secondhand-möbler.
Så jag har nyss burit ut min kära kökssoffa. Det kändes så ledsamt och jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt då jag verkligen hade sett fram emot att sova i den under vintern. Men jag vet också att jag inte kan ta några risker nu. Jag måste bli av med det här, och det är fort.
Så kvällen ägnar jag nu åt att städa här. Dammsuga bakom listerna, bära ut alla mattor och tvätta alla sängkläder. Sen kommer jag sova på madrassen på golvet framför vedspisen istället. Sen får jag helt enkelt hålla tummarna att jag inte vaknar med några fler bett. Får i så fall är det anticimex som gäller.
Haha jaa, tänk att det alltid ska vara något. Jag tänkte först “Nej det här kan jag absolut inte skriva om på bloggen“. Men sen ångrade jag mig. Jag är inte den som vill hålla uppe någon fasad av att allt är finare än vad det är. Ni kommer ju ändå undra vart kökssoffan tog vägen och just nu känns det som jag och min lilla stuga är ett lysande exempel på hur man gärna inte vill ha det hemma. Kallt, getingar och bedbugs. Någon som vill komma hit på en fika? Muahahah 😀
Städar 🙂
Nog för att jag var ledsen för det här…men Nanook, han såg så bedrövad ut att jag nästan trodde jorden skulle sluta snurra. Lille plutten. Han har gått runt och tittat på mig medan jag städar som om jag inte vore riktigt klok.
Det som inte dödar härdar
Sedan någon månad tillbaks så har jag haft problem med att jag får in getingar här inne. Jag har klurat över detta och jag begriper inte vart de tar sig in någonstans. Skrev om det på facebook här om dagen och fick några tips. Och jag kan tänka mig att det är som någon skrev, att de kanske tar sig in genom skorstenen och spisen på något vis. Men jag har ännu inte kommit på någon lösning.
Det började med någon geting varje dag men nu, oj oj, det är som att befinna sig i ett getingbo. De kommer nog in ca 20 getingar varje dag, och de kommer ofta 4-5 stycken åt gången flera gånger om dagen. Och dom är heeelt galna. Flyger in i allt och störtdyker emot mig. De verkligen attackerar mig ibland. Det är ett under att jag inte dött av getingstick. Det är riktigt jobbigt när jag sitter och jobbar vid arbetsbänken och plötsligt kommer det in en stor, fet geting som är superarg och stör hela arbetet för jag måste rusa upp när den dyker på mig. Och det är obehagligt på nätterna när jag sover i kökssoffan och man hör hur de surrar ovanför mitt huvud och de känns som de ska sätta sig i ansiktet på mig. Huvva säger jag bara.
Jag är dock väldigt tacksam över att jag blivit så härdad under min tid här i Grundtjärn. Det är nästan ingenting sådant där som man var superrädd för innan som skrämmer mig längre. Hade det varit Göteborgs-Jonna för 3 år sedan som var med om det här hade jag nog inte satt min fot här inne.
Men ja, nog är det obehagligt ändå.
Min lösning för tillfället är att stå ut tills alla getingar i boet tagit slut och dött inne i mitt kök. Men blir det värre, då måste jag nog kontakta Anticimex eller något, och få hjälp att hitta boet och ta bort det.
Kom gärna med tips om ni är kunniga inom detta område! 🙂
Jag måste gå och plocka upp döda getingar hela tiden. Som tur är dör de ganska fort av sig själva. De är helt galna en stund men sedan tappar de energi och dör.
När ord inte räcker till
Den vanligaste frågan som jag får är “Varför flyttade du till Grundtjärn?“. Och trots att jag svarat på den miljoner gånger så tycker jag alltid att det är lika svårt att i ord förklara varför jag gjorde det. “Jag vill bo närmare naturen..” brukar vara mitt svar. Men det svaret räcker inte till. Inte på långa vägar. Därför är jag så glad för att kameran finns. Det känns som min räddning, mitt sätt att verkligen kunna visa och uttrycka vad det är jag tycker är så fantastiskt med att bo såhär. Med bilderna kan jag fullt ut visa vad det var jag sökte som inte storstaden hade. En bild säger ju verkligen mer än tusen ord 🙂
Så här kommer några av mina foton, som ni trogna bloggläsare säkert redan sett någon gång tidigare i bloggen. Men det är foton som visar lite på vad är jag älskar så mycket med att bo såhär.
När jag trodde att det inte kunde bli värre
Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.
Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂
När det inte går som man tänkt sig
Hej på er!
Idag var det meningen att jag skulle byta till vinterdäck på bilen, men det gick inte så bra haha! 🙂 Allt jävlades för mig, och eftersom det var första gången jag skulle göra det helt själv så vart det lite extra knepigt. Hela dagen gick åt att försöka byta däck men det slutade med att jag fick skruva åt dom igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick springa hem till Tage och be om råd och bättre verktyg än dem jag hade. Men ingenting hjälpte. När jag väl lyckades få bort muttrarna så fastnade de inne i det här verktyget som jag inte vet vad det heter. Varenda mutter fastnade och varje gång vart jag lika rädd att jag skulle förstöra Tages verktyg. Anledningen till att de fastnade var att muttrarna var så gamla och nästa förstörda, eller mosade kanske är rätt ord, så verktyget fick inget grepp om dem. Ja jag är inte så haj på det här med bilar som ni säkert förstår. Jag är bättre på att köra som tur är 😀
Efter många timmars meckande fick jag skruva tillbaks de få muttrar jag fått loss och slänga in vinterdäcken i bakluckan. Som tur är så ska jag i morgon in till Sollefteå för att fixa de tre saker jag var tvungen att åtgärda med bilen efter besiktningen. Förhoppningsvis finns det även lite tid att få hjälp med att byta vinterdäck. Jag som verkligen hoppades på att klara det helt själv utan det minsta hjälp. Det gick ju inte så bra. Men jag skyller helt och hållet på muttrarna, inte att jag är tjej 😀
Hämtar vinterdäcken i skolans gamla utedass 😀
Precis i början, lyckligt ovetandes om hur kämpigt det skulle bli!
Tar i för kung och fosterland! 😀
Haha det blev många timmar vid bilen. Det gick inte som jag hade väntat mig, men det var lärorikt endå! 😉
Jag kan inte sluta le
Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant. Jag är så lycklig över det här så det är inte klokt. Jag är så tacksam för att ni röstat på mig så jag kan inte med ord beskriva. Och alla dessa fina grattis-kommentarer som ni skrivit gör mig bara ännu mer bubblande lycklig.
Ni är bäst! <3
Nu blir det lite segerbilder, för att beskriva min glädje! 🙂
