När ord inte räcker till

Den vanligaste frågan som jag får är “Varför flyttade du till Grundtjärn?“. Och trots att jag svarat på den miljoner gånger så tycker jag alltid att det är lika svårt att i ord förklara varför jag gjorde det. “Jag vill bo närmare naturen..” brukar vara mitt svar. Men det svaret räcker inte till. Inte på långa vägar. Därför är jag så glad för att kameran finns. Det känns som min räddning, mitt sätt att verkligen kunna visa och uttrycka vad det är jag tycker är så fantastiskt med att bo såhär. Med bilderna kan jag fullt ut visa vad det var jag sökte som inte storstaden hade. En bild säger ju verkligen mer än tusen ord 🙂

Så här kommer några av mina foton, som ni trogna bloggläsare säkert redan sett någon gång tidigare i bloggen. Men det är foton som visar lite på vad är jag älskar så mycket med att bo såhär.

När jag trodde att det inte kunde bli värre

Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.

Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂

När det inte går som man tänkt sig

Hej på er!
Idag var det meningen att jag skulle byta till vinterdäck på bilen, men det gick inte så bra haha! 🙂 Allt jävlades för mig, och eftersom det var första gången jag skulle göra det helt själv så vart det lite extra knepigt. Hela dagen gick åt att försöka byta däck men det slutade med att jag fick skruva åt dom igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick springa hem till Tage och be om råd och bättre verktyg än dem jag hade. Men ingenting hjälpte. När jag väl lyckades få bort muttrarna så fastnade de inne i det här verktyget som jag inte vet vad det heter. Varenda mutter fastnade och varje gång vart jag lika rädd att jag skulle förstöra Tages verktyg. Anledningen till att de fastnade var att muttrarna var så gamla och nästa förstörda, eller mosade kanske är rätt ord, så verktyget fick inget grepp om dem. Ja jag är inte så haj på det här med bilar som ni säkert förstår. Jag är bättre på att köra som tur är 😀

Efter många timmars meckande fick jag skruva tillbaks de få muttrar jag fått loss och slänga in vinterdäcken i bakluckan. Som tur är så ska jag i morgon in till Sollefteå för att fixa de tre saker jag var tvungen att åtgärda med bilen efter besiktningen. Förhoppningsvis finns det även lite tid att få hjälp med att byta vinterdäck. Jag som verkligen hoppades på att klara det helt själv utan det minsta hjälp. Det gick ju inte så  bra. Men jag skyller helt och hållet på muttrarna, inte att jag är tjej 😀

Hämtar vinterdäcken i skolans gamla utedass 😀

Precis i början, lyckligt ovetandes om hur kämpigt det skulle bli!

 

Tar i för kung och fosterland! 😀

Haha det blev många timmar vid bilen. Det gick inte som jag hade väntat mig, men det var lärorikt endå! 😉

 

Jag kan inte sluta le

Jag kan fortfarande knappt tro att det är sant. Jag är så lycklig över det här så det är inte klokt. Jag är så tacksam för att ni röstat på mig så jag kan inte med ord beskriva. Och alla dessa fina grattis-kommentarer som ni skrivit gör mig bara ännu mer bubblande lycklig.
Ni är bäst! <3

Nu blir det lite segerbilder, för att beskriva min glädje! 🙂