Inte min starka sida

Posted on 5 mars, 2014 by Jonna

Det var 21 år sedan sist, som jag stod på ett par skidor. Jag bodde i Sollefteå på den tiden. Bara en kort stund, men tillräckligt för att mitt hjärta skulle slå rot i Västernorrland så att jag många herrans år senare skulle flytta hem.

En vinterdag åkte vi skidor i Hallstabacken, jag och min familj. Jag minns det så väl. Jag var 3 år då. Barnbacken kändes som värsta stupet. Min stora fula hjälm skavde mot hakan och skidorna föll av precis hela tiden. Jag har en bild i huvudet av hur pappa försökte hjälpa mig på med dom igen medan jag stod med gråten i halsen och surade.
Jag fick lära mig att om man ville bromsa så skulle man vinkla skidorna in mot varandra, vilket resulterade i att jag gjorde det alldeles för mycket så att de gick i kors och jag gjorde ett antal kullerbyttor nedför barnbacken. Trots att jag var så liten så minns jag att jag tänkte att det var tur jag inte bröt nacken. Slå kullerbyttor med skidor på är en konst i sig.

Kanske var det minnet från den dåliga dagen i Hallstabacken som gjorde att jag inte haft något intresse i skidåkning på så många år. När jag gick i högstadiet anordnade skolan ibland skidresor till Sälen för de som ville. Jag vart inte ett dugg intresserad! Trots att alla mina vänner åkte på de där skidresorna stannade jag hellre hemma. Och nu, trots att jag bott här över tre år så har jag inte fixat en bra skidutrustning än.
Det känns nästan oförskämt att bo såhär som jag gör och inte åka ut på skidturer då och då.
Men jag är ganska säker på att mina tidiga minnen av skidåkning inte var tillräckligt bra för att jag skulle fastna för det. Nästan så jag undvikt det till och med. Det vart inte min grej helt enkelt. Men jag tror det snabbt kommer vända så fort jag verkligen lär mig, och gör ordning skidorna så det fungerar bra.

Jag provade bara lite snabbt idag, med Tegnäs skidorna som jag hittade i ladan för ett tag sedan. Jag har inte fixat dom än så de trillar av hela tiden, men jag ville bara känna “känslan” liksom! Men nog fick jag flashback från förr. När jag sätter fötterna i skidorna så känns det som jag “sitter fast” i något som gör mig osmidig och mindre snabb. Jag känner mig så fruktansvärt klumpig och hjälplös. Som en nyfödd kalv som stapplar fram på sina ynkliga ben. Har nog sällan känt mig så dålig på något som jag gör när jag står på ett par skidor.

Men, jag ska ta tag i saken! Tjära in dom, valla dom och byta ut spännena så stöveln sitter fast för en gångs skull. Jag ska banne mig lära mig åka skidor 😀

Grönt är inte alltid skönt

Posted on 4 mars, 2014 by Jonna

Tänk dig ett stort, vackert, gammalt träd. Kanske en stor ek, som funnits där hela ditt liv. Du älskar det där trädet och går ofta dit för att få lite lugn och ro. Du blir alltid lika förundrad över hur trädet kan vara så vackert och ståtligt.
En dag bestämmer du dig för att måla av trädet.
För att måla av trädet behöver du färger och papper. För att tillverka pappret behövs träd, och ditt kära träd fick sätta livet till, för att bli till papper.
Du har sedan massor av papper för att kunna måla av trädet på. Men trädet som du skulle måla av finns inte längre.

Det här kanske var en långsökt och lite flummig liknelse. Men det är en liknelse till hur jag känner det när det gäller vindkrafts-industrin.
Jag har nog aldrig riktigt förstått hur det kommer sig att det kallas grön energi när det blir på en sådan stor bekostnad av naturen. Är det inte grön energi vi vill ha just för att vi vill bevara våra vackra skogar, landskap, fjäll och vildmark? Varför skövlar vi då skogarna och bygger miltals med vägar för att sätta upp vindkraft? Då har vi ju redan förstört naturen. Då har vi redan huggit ner trädet som vi skulle måla av… Hur kan det då vara så effektivt och grönt som det sägs?

Har jag missuppfattat allt det här med grön energi och grönt tänkande? Medan naturen skövlas, är det då meningen att vi ska kunna sitta i våra lyxiga hus i de stora städerna med en kopp ekologiskt te efter en härlig powerwalk i stadsparken, och skryta om att “I vårt bostadsområde använder vi minsann bara grön el, helt från vindkraften. Det känns så bra att man bidrar till miljön och naturen“.

Här kommer andra delen av SVT´s miniserie om vindkraft. I det här avsnittet är bland annat jag och Anita Berglund från Omsjö med och säger några ord.

Kanske i morgon

Posted on 17 februari, 2014 by Jonna

Tyvärr så blev det inte den “stora” dagen idag. Den här väntan börjar nästan kännas outhärdlig. En månad har gått nu och nu vill jag flytta hem igen och börja elda och komma igång med allt. Jag hoppas, hoppas att det blir av i morgon istället.

Så idag har jag bara varit hemma och grejat i köket istället. Diskat allt porslin, röjt ut alla köksluckor och städat. Det är ju bra att jag ändå får gjort lite nytta så jag slipper göra det sen 🙂

Nanook har legat och vilat i fåtöljen medan jag städat i skåpen. Han längtar nog också tills vi bor här hemma igen 🙂

Stordisk på gång

Kunde inte hålla mig

Posted on 31 januari, 2014 by Jonna

Godkväll på er finisar!
Idag är hela muren klar och min nya kamin/panna står nu inne i köket. Den är sååå fin! Precis så fin som jag hade hoppats på att den skulle vara. Känns ganska overkligt att se på den där den står framför den vita, nymålade muren och på det nylagda klinkergolvet. Jag går och fantiserar om hur mysigt det kommer vara att göra upp en eld, och få se elden genom glasrutan. Och dessutom kommer värmen från elden att sprida sig i hela huset. Ååååhh! För mig känns det nästan för bra för att vara sant. Det kommer påverka mitt liv så otroligt positivt.
Jag känner mig så glad att jag kommit såhär långt nu med projektet. Nu är det bara rördragningen och alla element osv kvar, vilket egentligen inte är så “bara”. Men det kommer såklart inte jag att göra, utan en rörläggare. Eftersom det inte pårbörjats än och jag är klar med “mitt” jobb så var jag naturligtvis tvungen att påbörja något nytt idag.

Något jag egentligen tänkt att jag ska göra under all min tid i stugan. Måla om i köket! Jag tycker verkligen om köket. Det är så mysigt och hemtrevligt på något vis, men också väldigt mörkt. Panelen blir mörkare för varje år och köket har mörkbruna luckor. Som sagt, mysigt men väldigt mörkt. Så jag kommer att ljusa upp och fräscha till lite i köket, medan jag ändå väntar på att rördragningen ska bli klar. Jag har redan börjat och målat snart halva köket, med grundfärg omgång 1. Kommer bli hela 3 omgångar innan allt är klart. Men med lite bra musik så ska det nog gå fort. Sen älskar jag att måla så det är inga problem.

Ska börja ta lite bättre bilder, med min riktiga kamera istället för mobilkameran. Har inte blivit så mycket fotande, men ska ägna lite mer tid åt att dokumentera renoveringen. Det är så roligt att se utvecklingen och göra före och efterbilder sedan! 😀

Men här är några bilder som jag tog bara för en liten stund sedan. Nu ska jag fortsätta att måla. Vill vara klar med köket på måndag morgon. Så nu får jag jobba på hårt igen!

Kram på er! Och trevlig helg! ♥

Sitter vid min nya fina kamin/panna och vedspis. Allt i ett! 🙂

Muren färdigmålad, och pannan står och väntar på att få installeras.

När man inte borde sova

Posted on 25 juni, 2013 by Jonna

Man kan ju inte vara bra på allt

Posted on 19 mars, 2013 by Jonna

Varför bränner jag nästan all mat som jag steker?! Om jag bara kunde förstå mig själv. Idag försökte jag verkligen att inte bränna maten som jag skulle steka, men vad tror ni jag gjorde? Jo jag brände den.

Antingen så beror det på att jag blivit “skadad” av att min mamma alltid varit så himla noga med att steka allt extra länge. Eller så beror det på att jag alltid har så brottom när jag lagar mat, antingen för att jag är superhungrig så jag darrar eller så vill jag bara ha det gjort…ur vägen liksom, så man kan göra annat som är roligare. Eller så beror det på att jag sätter mig vid datorn under tiden det steks på ena sidan, och tror att jag sitter vid datorn i bara 1 minut när det i själva verket var 5 minuter. Eller så…kan jag inte laga mat helt enkelt. Jag tror det är en perfekt blandning av alla de där alternativen jag nämnde ovan.

Jag skulle behöva gå en matlagningskurs. Jag kan ju för sjutton inte ens steka köttbullar utan att bränna dom. Jag är så fruktansvärt trött på den där brända smaken som jag lyckas få i nästan all mat jag lagar. Nä, nu får det vara slut på det här. Nu har jag lovat mig själv att det är sista gången jag sitter och knaprar på bränd mat 😉

Dagens matlagning…Smaklig måltid Jonna!

Som om det inte vore nog

Posted on 29 oktober, 2012 by Jonna

Jag har tagit en paus från städningen här hemma och sitter nu på en stol bredvid vedspisen med en kopp kaffe. Det behövdes nu kände jag. Köksmöblerna står huller om buller här inne och jag sitter och funderar på om jag ska skratta eller gråta.

Som om det inte vore nog med att jag senaste tiden fått fightas med getingar här inne, så har jag ställts inför ännu ett problem. Fast snäppet värre. Senaste två veckorna så har jag vaknat på morgonen med små blodiga bett på kroppen. Har inte tänkt så mycket på det förrän igår när jag vaknade med 3 bett på halsen. Liknar myggbett och kliar.
När jag var hemma hos mamma igår så visade jag halsen och sa “Hmm jag undrar var de här betten kommer ifrån som jag vaknar med ibland“. Mammas ögon blev stora och hon utbrast i ett suckande “åhhhh nej“. Vissa av er kanske redan listat ut vad det här handlar om. Allas er mardröm. BEDBUGS. De små äckliga krypen som gömmer sig på dagarna och kryper fram på nätterna och biter och suger blod när man sover.

Så idag gällde det att handla snabbt. För sprider sig detta i hemmet så är det inte lätt att få bort dem. Som tur är, så tror jag mig vara ganska säker på vart de kommer ifrån. Jag har ju nu sovit i kökssoffan i snart en månad och mycket tyder på att det är därifrån de kommer. Och jag har läst att de ofta sprider sig genom secondhand-möbler.
Så jag har nyss burit ut min kära kökssoffa. Det kändes så ledsamt och jag kunde inte låta bli att gråta en skvätt då jag verkligen hade sett fram emot att sova i den under vintern. Men jag vet också att jag inte kan ta några risker nu. Jag måste bli av med det här, och det är fort.

Så kvällen ägnar jag nu åt att städa här. Dammsuga bakom listerna, bära ut alla mattor och tvätta alla sängkläder. Sen kommer jag sova på madrassen på golvet framför vedspisen istället. Sen får jag helt enkelt hålla tummarna att jag inte vaknar med några fler bett. Får i så fall är det anticimex som gäller.

Haha jaa, tänk att det alltid ska vara något. Jag tänkte först “Nej det här kan jag absolut inte skriva om på bloggen“. Men sen ångrade jag mig. Jag är inte den som vill hålla uppe någon fasad av att allt är finare än vad det är. Ni kommer ju ändå undra vart kökssoffan tog vägen och just nu känns det som jag och min lilla stuga är ett lysande exempel på hur man gärna inte vill ha det hemma. Kallt, getingar och bedbugs. Någon som vill komma hit på en fika? Muahahah 😀

Städar 🙂

Nog för att jag var ledsen för det här…men Nanook, han såg så bedrövad ut att jag nästan trodde jorden skulle sluta snurra. Lille plutten. Han har gått runt och tittat på mig medan jag städar som om jag inte vore riktigt klok.

Det som inte dödar härdar

Posted on 16 oktober, 2012 by Jonna

Sedan någon månad tillbaks så har jag haft problem med att jag får in getingar här inne. Jag har klurat över detta och jag begriper inte vart de tar sig in någonstans. Skrev om det på facebook här om dagen och fick några tips. Och jag kan tänka mig att det är som någon skrev, att de kanske tar sig in genom skorstenen och spisen på något vis. Men jag har ännu inte kommit på någon lösning.

Det började med någon geting varje dag men nu, oj oj, det är som att befinna sig i ett getingbo. De kommer nog in ca 20 getingar varje dag, och de kommer ofta 4-5 stycken åt gången flera gånger om dagen. Och dom är heeelt galna. Flyger in i allt och störtdyker emot mig. De verkligen attackerar mig ibland. Det är ett under att jag inte dött av getingstick. Det är riktigt jobbigt när jag sitter och jobbar vid arbetsbänken och plötsligt kommer det in en stor, fet geting som är superarg och stör hela arbetet för jag måste rusa upp när den dyker på mig. Och det är obehagligt på nätterna när jag sover i kökssoffan och man hör hur de surrar ovanför mitt huvud och de känns som de ska sätta sig i ansiktet på mig. Huvva säger jag bara.

Jag är dock väldigt tacksam över att jag blivit så härdad under min tid här i Grundtjärn. Det är nästan ingenting sådant där som man var superrädd för innan som skrämmer mig längre. Hade det varit Göteborgs-Jonna för 3 år sedan som var med om det här hade jag nog inte satt min fot här inne.

Men ja, nog är det obehagligt ändå.
Min lösning för tillfället är att stå ut tills alla getingar i boet tagit slut och dött inne i mitt kök. Men blir det värre, då måste jag nog kontakta Anticimex eller något, och få hjälp att hitta boet och ta bort det.
Kom gärna med tips om ni är kunniga inom detta område! 🙂

Jag måste gå och plocka upp döda getingar hela tiden. Som tur är dör de ganska fort av sig själva. De är helt galna en stund men sedan tappar de energi och dör.

Jonna Jinton

Tag Archives: inte