En viktig fråga att ställa sig själv

Sista tiden har jag tänkt mycket på en fråga som jag brukar få då och då. En fråga som jag aldrig riktigt känt att jag hittat ett bra svar till. En sådan där fråga som man bör ha ett riktigt bra svar på, för att få det att låta som man har koll på det man gör, och varför man gör det.

Vad är din drivkraft i det du gör?

Just den frågan är väl kanske ganska vanlig egentligen, i olika intervjuer osv. Men det är faktiskt en himla bra fråga, som jag tror vi alla borde ställa till oss själva ibland. Egentligen så har jag alltid vetat svaret bara att jag inte har tänkt på det, och inte tagit det till ytan riktigt. Jag har trott någonstans att jag inte riktigt vet vad min drivkraft är. Varför håller jag på med det jag gör egentligen? Vad är det som gör att jag år efter år fortsätter på det spår jag valt? Vad kämpar jag för?
Även om det borde vara självklart vad som driver en, så tror jag inte det är det för alla. Det var det inte för mig, så därför tror jag att det kan vara nyttigt att komma fram till det.
jonna jinton - northern lights

För när jag tänkt mycket på den frågan sista tiden, och faktiskt kommit fram till ett väldigt simpelt svar, så var det som om mycket lättade inom mig. Det var som att jag fick en förklaring till varför jag ägnar min tid åt det jag gör idag. Och när jag fick den förklaringen så kändes det så skönt. Som att jag gav mig själv ett godkännande. Det lät bra. Mer än så behöver det inte vara.

Min drivkraft inom mitt skapande och mitt jobb, är att beröra människor. Det är helt och hållet det jag vill med allt vad jag tar mig för. Väcka känslor. En längtan. En känsla av något vackert, om de så bara är för en liten stund. Pengar och trygghet är ju självklart också en drivkraft. Att jag ska kunna klara mig ekonomiskt och kunna leva på det jag gör. Men att beröra har alltid gått i första hand. Annars skulle jag inte i tre år i rad köpa upp marschaller för mina sista slantar innan jul.
021121

Det känns ibland som jag skulle kunna gå genom eld och vatten bara för att få veta att det jag gjorde eller skapade berörde någon på djupet. Jag vet inte hur många gånger jag nästan gråtit och svurit åt mig själv för att jag nästan halvt förfrusit mig, bara för att ta den där bilden, eller filma det där klippet, så att jag sedan ska kunna komma hem och ladda upp det och beröra folk. Det är så knäppt egentligen, men min morot är att jag ska få någon att känna något med mitt skapande. Att jag själv ska uppleva känslor som jag sedan kan föra vidare till andra. Om det så bara är för en kort stund. Men vetskapen att någon kände en känsla av frihet, värme, lättnad eller tacksamhet just den stunden…det är värt allt!
021111
När jag kom fram till att min drivkraft är att beröra människor, så fick jag också svar på en annan fråga som jag ställt mig själv många gånger. Varför kan jag inte bara välja EN sak att göra, och satsa 100% på det? Då hade livets väg blivit lite smidigare på många sätt. Men nej, jag ska blogga, fota, skriva, måla, sjunga, spela instrument, balansera stenar, göra filmer och allt annat i skapande väg som jag bara älskar. Tänk om jag lagt all tid och fokus på bara en av dessa saker? Man har ju alltid fått höra att det är bäst att bara fokusera en sak och sopa banan med det. Det är liksom ett känt begrepp om man ska göra karriär. Men är det verkligen det som livet handlar om?

Jag har ibland klandrat mig själv för att jag är som en vind. Ena stunden blåser jag åt ena hållet och nästa dag ett helt annat. Men jag kan inte ens tänka mig hur jag skulle kunna tycka om att bara välja en av dessa saker att göra resten av livet. Det skulle ju vara som att stå framför det godaste buffébord någonsin och för alltid bara äta potatissalladen. Spelar ingen roll hur god den än är, men efter 1 år med bara, bara potatissallad så är den inte så himla god längre. Livet är ju fyllt med så mycket smaker, och jag tycker det är den där mixen av allting som gör det så himla gott!
021106

021107Och jag vet nu att jag måste ha alla delar för att kunna beröra. Jag ser det som verktyg. Jag kan inte spika fast brädan om jag inte har hammaren. Det är inget fel i att vilja fokusera på en enda sak. Jag tror det är ganska vanligt, speciellt om man verkligen vill göra karriär inom något. Men jag kommer aldrig kunna vara en sådan person som lägger all fokus på en enda sak. Om den dagen kommer, då är det för att elden i mig har slocknat. Och det kommer jag aldrig tillåta.

Men tack vare att jag kom fram till vad min drivkraft är, så kunde jag acceptera det och sluta klandra mig själv för att hålla på med “för mycket” saker. Jag måste det för att må bra och för att kunna göra det som jag brinner för helt enkelt. Det kändes som en enorm lättnad.

021120

Nu blev det här en längre text än vad som var tänkt, men det kändes som jag ville få ut det här. När jag ställde den frågan till mig själv och verkligen började tänka till, så kändes det som jag också lärde mig mycket om mig själv. Kanske kan det inspirera någon annan till att ställa sig samma fråga.


Vad är din drivkraft? Vare sig det handlar om ditt jobb, eller ditt liv i det stora hela. Vad är det som driver dig till att göra det du gör? 

Hur fotar jag mig själv?

Hej Jonna! Jag älskar dina vackra bilder, men undrar vem det är som tar alla fina bilder på dig? / Ida

Ni som har läst min blogg länge har nog redan ganska bra koll på hur jag tar mina foton. Men bland nya läsare så är det här en fråga som kommer ganska ofta, så jag tänkte gå igenom lite snabbt igen hur jag gör när jag fotar mig själv.

För det är alltså inte någon annan som tar bilderna på mig, utan jag tar dom själv med hjälp av en fjärrutlösare. Vad jag vet så finns det att köpa till alla systemkameror. Det är som en en liten dosa man sätter i en ingång till kameran, och sedan har jag en liten fjärrkontroll i handen (med ca 80 meters räckvidd) som jag då kan trycka på när jag vill att kameran ska ta ett kort. Om man tittar noga på vissa bilder kan man se att jag håller den här kontrollen i handen. Men jag kan även ställa in på fjärrkontrollen om jag vill att den ska ta ett kort om t.ex 5 sekunder så att jag på vissa bilder kan trycka på den och sedan gömma undan den innan kortet tas ifall jag inte vill att den på något sätt ska synas.

Fjärrutlösaren jag har är en Hähnel Giga T Pro II

Fjärrutlösaren jag har är en Hähnel Giga T Pro II, och kostade ca 950 kr när jag köpte den för två år sedan.

Fjärrutlösaren har varit en viktig del i mitt fotograferande i många år. Jag hade inte klarat mig utan den. Under två veckor nu så hade jag tappat min fjärrutlösare, när jag tog dom här bilderna. Jag hade råkat lagt den i det höga gräset bredvid gräsmattan när jag skulle fota min katt i trädet. Jag letade flera gånger men hittade den inte, förrän i söndags! Så alla bilder från 30 augusti fram till några dagar sedan fotade jag endast med självutlösaren i kameran. Det funkar det också, men det blir himla mycket springande fram och tillbaks och gör det ofta väldigt krångligt. Dessutom är det väldigt lättsamt med en fjärrutlösare när man fotar norrsken och stjärnhimlen, då kameran är så känslig för minsta rörelse.

Min julklapp till mig själv

I kväll när jag var på väg hem efter att ha varit och ätit hos mina föräldrar så sa mamma till mig i dörröppningen “Men du Jonna, ska du inte unna dig att ha på ett element nu under julen? Jag vet att du inte vill det, men jag tror du kan må gott av att ha en stabil värme nu under de här dagarna“. Min första tanke var direkt nej. Jag har varit stenhård i år på att aldrig slå på ett endaste element, inte ens i badrummet dit värmen från vedspisen inte riktigt når in så bra, eftersom det blir så onödigt dyrt efter bara en vecka med element. Och då har jag valt att stå ut med att ha det lite kallare istället.
Men nu när mamma sa att jag borde slå på ett element under juldagarna så tänkte jag efter lite på vägen hem. Det vore kanske ändå ett väldigt bra sätt att verkligen slappna av lite mer och slippa vakna till att frysa varje morgon. Lite bra grundvärme är nog precis vad jag skulle behöva just nu, för att tina upp i själen lite. Och dessutom så brukar jag ha ett element på i badrummet under de kalla månaderna, så i min lilla budget så har jag räknat in den kostnaden redan. Och eftersom jag inte haft på ett element under hela vintern hittills så har jag ju lite elementpengar till godo.

Så när jag kom hem så bestämde jag mig för att gå upp på den kallställda övervåningen och hämta ner ett av elementen som jag har ståendes i en skrubb. När jag var där uppe, så kunde jag inte låta bli att titta in i det vackra “sommarrummet” igen. Där jag bor när det är sommar och varmt. Återigen var jag nästan som förälskad i rummet, och plötsligt fick jag en idé. Om jag nu ska unna mig att ha ett element på under några dagar, då måste det ju inte nödvändigtvis stå i köket där jag sover, då kan jag ju lika gärna värma upp det här vackra, magiska, underbara sovrummet som jag älskar så mycket. Jajamen tänkte jag. Så ska jag göra.

Så under kvällen gjorde jag ordning här uppe. Jag bar upp alla trasmattor som var över och la på golvet. Satte på elementet och städade lite och bäddade sängen. Sedan gick jag ut i skogen och högg mig en liten julgran, som jag sedan ställde i hörnet i rummet.

Nu sitter jag här i mitt sommarrum som har blivit världens vackraste vinterrum. Jag tror jag dör så mysigt det är här. Jag vet inte vad det är med det här rummet, men det är som om jag mår mycket bättre här. Luften är som lättare. Det är ett annat ljus och det känns som jag får mer energi. Ja, jag mår verkligen bra här.

Just nu när jag sitter här och skriver så känns det som om jag nyss har checkat in i ett lyxigt hotellrum som jag ska bo i över julen. Åååhh det pirrar i magen när jag tänker på att jag ska sova här i några nätter. I en riktig säng, och värme på morgonen och dessutom få vakna till en underbart vacker utsikt som det är ifrån fönstret här. Jag kommer verkligen njuta av att bo i det här rummet några dagar. Det är min julklapp till mig själv 🙂

Mitt älskade sommar-sovrum som kommer vara mitt vinterrum för några dagar 🙂

Och min kära säng! 🙂

Nanook var glad över att få sova i sin favoritfåtölj igen

Det doftar så gott av min lilla julgran

Där jag kan vara helt mig själv

I lördags var det en jättevacker dag med sol och värme. Jag spenderade hela dagen ute i skogen på lite olika ställen för att fota och filma, och ägnade även lite tid till mitt andra stenprojekt ute i skogen som jag påbörjat för ett tag sedan.
Åh det var en sådan otroligt vacker dag. Skogen nästan lyste i grönt och jag kände sådan lycka över att få vara på alla vackra platser. Skogar, bäckar, sjöar, myrar…

Åh vad energi naturen ger. Jag får aldrig nog av det. Ju mer tid jag får vara i skogen desto mer behöver jag det.