Tag Archives: att

Att våga

Posted on by

Jag fick en sådan fin och bra kommentar för ett tag sedan, och jag tänkte att jag skulle svara på den nu i ett blogginlägg.

“Hej! Jag kommentar aldrig någonsin något. Aldrig!
Förrän nu. Jag kan verkligen inte låta bli, jag har stirrat på ”Skicka kommentar”-knappen jättelänge och är så glad över att jag faktiskt kommer att klicka på den!
Det jag vill säga till dig är att jag aldrig för känt en sådan likhet, avundsjuka, förebild och hopp om livet i en och samma person. Du är allt jag vill vara och har allt jag vill ha. Hur vågade du? Jag sitter instängd i en osmaklig lägenhet i Göteborg, hör bruset av tusentals bilar och spårvagnar och nedanför kryllar det av stressade människor som oroar sig mer över hur mössan sitter än om den stackars tiggaren på gatan. Jag vill också bort, bort till friheten. Jag vill att mina barn ska kunna springa barfota om somrarna, kunde andas frisk luft och uppleva snöiga vintrar med pulkabackar och grillad korv. Du har precis visat mig att man kan förverkliga sina drömmar! Men hur fan vågade du släppa allt? / Sandra”

Tack Sandra för din kommentar. Kände igen mig mycket i det du skrev. När jag bodde i en lägenhet i stan kände jag likadant som du gör nu. Anledningen till att jag vill svara på kommentaren såhär i bloggen är för att din fråga om hur jag vågade släppa taget är en av de vanligaste frågor jag får. Jag har gått och tänkt ett tag på vad som fick mig att våga. Jag har haft svårt att komma fram till ett svar.

Jag tror att först och främst, så kände jag att jag inte hade något att riskera. Så för mig var det nog aldrig en fråga om att våga eller inte. Det fanns bara en väg som jag vill gå, och just i den stunden när jag tog beslutet så fanns det ingen direkt oro eller rädsla för om det skulle fungera eller inte. Jag var mest så fokuserad på att bara ta mig till Grundtjärn att jag inte tänka på “riskerna”. Vilket var bra. Annars kanske jag inte hade vågat.

Att ta ett steg som förändrar ens liv helt och hållet tror jag nog alltid blir bra, om man gör det för att ens hjärta vill det. Det är i alla fall ett bevis jag har fått. Att när man kastar sig ut och släpper taget om det som håller en kvar, så öppnas nya vägar som man aldrig i sin vildaste fantasi skulle kunna föreställa sig. När man släpper taget om rädslan att förlora eller misslyckas, och verkligen gör något fullt ut för att det är det som känns rätt, ja då blir det rätt.
Självklart så kan det ju försvåra eller förenkla att släppa taget om något beroende på vilken livssituation man är i. Om man ser till det steget jag tog, att byta stadslivet för en stuga ute på landet, eller obygden kanske man kan säga, så befann jag mig just då i en livssituation som gjorde det ganska enkelt för mig.

Jag var själv. Inga barn. Ingen kärlek som höll mig kvar. Jag bodde hos mina föräldrar i lägenheten på Stampgatan. Jag trivdes inte i stan. Jag trivdes inte med min utbildning. Jag trivdes inte med något av de jobb jag hade eller hade haft. Jag hade underbara vänner men vi sågs inte sådär jätteofta så jag visste att dem skulle jag ha kvar även om jag flyttade. Och, en annan sak som spelar väldigt stor roll, är att jag hade släktens stuga, den gamla skolan, att flytta till så länge.

För mig fanns det ingenting som höll mig kvar. Det fanns ingenting som jag kände att jag kunde förlora. Men jag visste att om jag blir kvar i stan, så förlorar jag mig själv och min dröm.

Sedan är jag säker på att mina föräldrar spelat en stor roll till att jag tänkte som jag gjorde, och vågade att bryta det mönster som jag “borde” ha valt. Jag tror inte att alla föräldrar hade tyckt det var helt helt okej när ens 21-åriga dotter sätter sig ner vid köksbordet och säger att hon vill hoppa av studierna, lämna stan och flytta till en stuga ute i ingenstans. Jag kan förstå att det hade gjort många föräldrar lite oroliga, och kanske hade de försökt övertala om att studierna är viktigare osv.
Jag är enormt tacksam att jag alltid fått välja vilken väg jag vill gå. Jag har aldrig behövt känna någon press på att bli något, att ha höga betyg i skolan eller att välja en viss väg i livet. Oavsett vilken väg jag velat gå så har mina föräldrar stöttat mig i det. Att välja att bo i en stuga utan varmvatten med skogen som granne, var inte i deras ögon mindre värt än att bo i stan och plugga. Det betyder så mycket att få med sig det stödet i livet och det val man gör.

När jag väl kom hit, så minns jag att jag kände en sådan enorm lättnad. Just då hade jag inget jobb, inte så mycket pengar och jag hade inte den blekaste aning om hur länge jag skulle kunna stanna. Men det oroade mig inte alls i den stunden. Jag vara så lycklig över att jag äntligen var där jag skulle vara. Där jag ville vara. Så jag tog nog bara ett steg i taget. Om jag hade tänkt på alla tusen steg innan jag flyttade hade det känts alldeles omöjligt och jag hade nog aldrig vågat. Så det där med att ta ett steg i taget är nog väldigt bra. Att ta varje dag för sig, och inte se alla problem som kanske kan hända i framtiden. För de existerar ju inte mer än i ens eget huvud.

Jag har aldrig ångrat mig en endaste sekund att jag flyttade hit. Jag har aldrig känt att det varit fel val. Däremot har jag efter flytten ibland tyngts ner av oroande tankar och rädslor. “Tänk om jag inte gjort rätt val, tänk om jag kommer ångra mig i framtiden, tänk om jag kommer bli olycklig, fattig och ensam, tänk om bla bla“. Alla de där “tänk om” som skapar kaos i människor.

Det enda jag ångrar är att jag ibland varit rädd att jag ska ångra mig. Eller rädd för allt annat som går att vara rädd för. Jag har funderat så mycket under åren jag bott här. Lärt mig så mycket om mig själv. Grubblat så mycket med mig själv. Och jag har insett att många gånger i mitt liv har jag varit mer rädd för att leva än för att dö. Det är så absurt. Valet jag gjorde har ändå hjälpt mig så mycket i att våga följa mitt hjärta och inte lyssna för mycket på människor som säger att det inte går. För allt går.

Så, mina tips för att våga;

Fokusera på vad det är du vill, och inte på vad du inte vill. Omge dig av människor som tror på dig, som lyfter dig och vill dig väl. Ta ett steg i taget, och gå inte händelser i förväg, för oftast är de då alla problem kommer upp som man i nuläget inte har någon aning om hur man ska lösa. Nya vägar öppnas när man minst anar det, så dem kan man inte “förutspå”. Var tacksam för det lilla och ge inte upp när det skett för många motgångar. Var inte rädd för att misslyckas. Som min mormor brukade säga “De värsta som kan hända är att man dör“. Men det är inte särskilt troligt. Oavsett, så tar vi ju oss inte ur det här livet levande ändå. Så det är bara att köra på och inte spendera för mycket av sin tid i livet på att vara olycklig eller göra något som man inte trivs med. Våga att leva ♥

022301

En helg att längta efter

Posted on by

Nu har jag alldeles nyss bokat bussresa till Stockholm på fredag! Och jag är SÅ glad för det! Har länge längtat efter att åka dit igen. Jag ska bland annat hälsa på min storebror Isac och hans Hannah och min lille brorsson Noak! Åhh vad underbart det ska bli att få träffa honom igen och se hur han växt. Sist jag såg honom var han nästan alldeles nyfödd.

Sedan har jag lite andra roliga saker planerade till helgen, så jag ser verkligen fram emot de här dagarna 🙂

Ja jag ville bara säga det! Är så glad att resan är bokad nu så jag var tvungen att skriva av mig lite. KRAM på er! <3

Snart ska jag äntligen få hålla den här lille sötnosen igen!

Snart ska jag äntligen få hålla den här lille sötnosen igen!

Att göra en höna av en fjäder

Posted on by

Hej på er!
Här om kvällen skrev ju jag och berättade om mina bekymmer med vägglöss. Senaste dagarna nu har jag gått runt och varit jätteorolig över det här och knappt kunnat tänka på annat. Men nu har det visat sig vara något helt annat! Och jag är så himla glad för detta så ni kan inte ana.

I morse var jag ute och gick med Nanook och lekte med honom i snön en stund. En stund senare när jag kommit in och satt vid datorn och Nanook låg i mitt knä så kände jag plötsligt hur det stack till vid armarna och började klia. Jag hade fått två små bett vid handlederna. Jag har nog aldrig blivit så glad av att få bett någon gång, för då tänkte jag genast att det inte kan vara vägglöss eftersom de ju bara kommer fram på natten när man sover. Jag ringde till Aniticimex och förklarade hela situationen och bad om lite råd om vad det kan vara. Hon jag pratade med sa direkt att det inte rör sig om något mer än loppor som Nanook dragit med sig in. Den här tiden finns det tydligen mycket loppor och massivs med olika typer av loppor. Igelkottsloppor, kattloppor, fågelloppor, jordloppor…och till och med något som heter snöloppor! Och har man hund är risken större att de drar med sig loppor in och är hunden i sängen under natten så är det inte så konstigt om man vaknar med bett.

Hon tyckte jag bara skulle tvätta sängkläder och städa och göra allt det där som jag faktiskt redan gjort, PLUS att jag skulle behandla Nanook mot lopporna. Tydligen så är det inte så svårt att bli av med då de bara lever tillfälligt och inte stannar kvar. Men jag ska ändå göra allt jag kan för att bli av med dom helt.

Haha jag kan bara inte låta bli att skratta åt min mamma som alltid ska göra det värsta av allt. Det räcker med att jag visar mamma några bett och direkt drar hon slutsatsen att det är vägglöss, eftersom jag nyligen köpt en begagnad soffa . Det kan ju vara bra i vissa fall att ta något på största allvar, men det hade varit synd att slänga ut alla köksmöblerna (som mamma tyckte jag skulle göra) för några jädrans snöloppor. (Bli inte arg nu mamma 😉 )

Jag är i alla fall så obeskrivligt lättad över det här. Nu ska jag strax fara in till Sollefteå för att köpa något speciellt schampoo åt Nanook. Sedan är nog allt frid och fröjd igen.
Tack också för alla tips ni gav mig. Blir så glad att ni bryr er och engagerar er så. Såg att det faktiskt var någon som skrev att det säkert var loppor som Nanook dragit med in 🙂

Nu ska jag fara. Ha en UNDERBAR dag! Så hörs vi senare. Kramar <3

Jag tror att det är dags att sluta låta den här grisen sova i sängen 😉

Dags att börja vinterbona

Posted on by

Ja nu börjar det alltså bli dags för att förbereda inför den kommande vintern. Jag har så länge som möjligt velat dra ut på det så jag kan ha öppet hela huset och sova på övervåningen och jobba inne i verkstaden som jag har i “vardagsrummet”. Men nu när det börjar bli runt -5 grader på nätterna så börjar det bli lite för kyligt här inne för att må bra eftersom vedspisen i köket inte räcker till att värma upp allt. Därför är det nu dags för att vinterbona! Jag kan inte förstå att tiden gått så fort. Känns ju inte alls längesedan jag gjorde ordning verkstaden och utställningsrummet inför sommaren. Men konstigt nog så känns det ändå riktigt kul att börja vinterbona. Det känns lite som en nystart. En vårstädning fast tvärt om.

Det första jag börjat med är att flytta in arbetsrummet från “vardagsrummet” till det lilla rummet bredvid köket, för det rummet kan vedspisen värma upp. Där kommer jag alltså sitta och jobba i vinter, och jag tror det kommer bli jättebra! Håller på att fixa där inne nu och det mesta kommer faktiskt få plats. I alla fall det viktigaste. Och det ser ut som det kommer bli riktigt mysigt 🙂

Nästa steg blir att göra ordning med ved ute i farstun, där jag under sommaren haft alla mina växter och ett litet bord med stolar. Men där ska jag nu istället fylla på med ved så jag har nära till veden de kyliga vintermorgnarna 🙂 Sedan blir det till att flytta ner från övervåningen där jag haft sovrum och vardagsrum nu under sommaren. Det har varit helt underbart att ha så mycket plats för allt. Jag har till och med haft en walk-in-closet där uppe! Är det något som känns lite jobbigt så är det nog att behöva flytta ner från mitt underbart vackra sovrum som jag älskar så mycket. Men det finns ju kvar där uppe så det är ingen fara 🙂

Så vart ska jag nu sova tänker ni?
I år tänkte jag faktiskt uppgradera mig lite från förra året när jag sov på en madrass på golvet framför vedspisen i köket. Det var riktigt mysigt men nu har jag en ännu mer mysig lösning! Jag har tänkt att jag ska se om jag kan få tag på någon billig, gammal kökssoffa. Ni vet en sådan där som man kan öppna luckan man sitter på och sedan dra ut den en bit så man kan sova där i. Kan ni tänka er så mysigt?! Åhh det hade varit som att sova i en liten koja. Om jag får tag på en sådan tänkte jag ha den ståendes här i köket vid köksbordet, så man på dagarna kan sitta på den och dricka kaffe. Sen på nätterna förvandlas den till en mysig säng. Då är det bara att öppna luckan och bädda ner sig. Ingen jobbig madrass att bära in och ut varje morgon och kväll. Låter helt underbart tycker jag! Då sover jag ändå såpass nära vedspisen att jag kan känna värmen från den så jag håller mig varm om nätterna. Åhh jag vet inte om jag har en väldigt romantiserad bild av att sova i kökssoffor? Jag skyller på Emil i Lönneberga-filmerna. Då har jag för mig att de sov i liknande sådana 🙂

Nu är det bäst jag fortsätter med arbetsrummet så jag hinner bli klar innan natten övergår till morgon 😉 Visar er bilder sedan när det är klart!

Kram på er <3

Flyttar över grejer från arbetsrummet till det “nya” arbetsrummet, som ligger i rummet innanför där som ni ser 🙂 Det här rummet kan jag nämligen inte värma upp i dagsläget med endast vedspis som värmekälla.

Det här rummet har jag haft som utställningsrum nu under sommaren när jag hade butik här hemma. Det har varit jätteskönt att ha ett helt rum för att ställa ut smyckena. Nu blir det lite mindre plats för allt, men det ska nog gå bra ändå 🙂

Att ta tillvara på stunden

Posted on by

Jag drömde en slags mardröm inatt. Jag drömde att häggen, det vackra trädet med vita blommor som står ute på gräsmattan, hade blommat ut och alla blommor hade försvunnit, innan jag ens hade hunnit njuta av dem.
Det låter nog inte som någon hemsk dröm alls, men i drömmen kände jag en sådan djup sorg över att jag inte hade fått lukta på blommorna och ta tillvara på det vackra.

Jag minns att jag i vintras hade drömt något liknande som jag skrev här på bloggen. Då hade jag drömt att det var natten efter midsommar och jag hade missat hela midsommar, som om jag just vaknat upp ur en dvala. Då kände jag också den där sorgen och förtvivlan i drömmen.

Flera gånger har jag drömt liknande drömmar, och jag försöker komma på varför jag drömmer sådär. Jag tror det är för att jag numera lägger väldigt stort värde i att få uppleva sådant som jag förut bara tog för givet och lät gå obemärkt förbi. Som att få njuta av nyutslagna blommor, ett vårregn eller en vacker solnedgång. Sedan jag flyttade hit så har naturens skiftningar blivit så viktigt för mig. Jag vill ta in allt. Uppleva allt som den ger, för det är där jag får all energi och inspiration.

Jag upplevde det när jag var ute en stund på natten i går. Jag gick på grusvägen och kände den svala, mjuka vårdvinden mot kinden och alla dofter från blommor och träd. Jag blev nästan tårögd för att allt var så vackert. Numera kan sådana små stunder, i all sin enkelhet, fylla hela min själ med energi. Därför vill jag inte gå miste om något.

Jag har länge gått och sett fram emot att häggen ska slå ut, just därför att jag vet hur mycket glädje det skulle ge mig när de vita blommorna blommat. Därför skulle det vara en mardröm för mig att missa den vackra stunden.

Nu har trädet blommat och för en stund sedan satt jag under trädet och drack lite kvällskaffe. Det doftade så gott och det surrade av alla bin som flög omkring och njöt av blommorna lika mycket som jag gjorde.

Kvällskaffe under det vackra trädet.

Att leva mer på mindre

Posted on by

Jag älskar att läsa och får jag lite tid över så ägnar jag gärna den stunden åt att läsa i någon bra bok. Speciellt innan jag lägger mig tycker jag det är extra mysigt att läsa en stund. Senaste tiden har jag läst i en bok som jag tycker är så otroligt inspirerande att jag bara måste tipsa er om den. “Lev mer på mindre” heter denna bok och är skriven av Maria Österåker.
Maria och hennes familj levde som vilken vanlig familj som helst, där merparten av tiden gick åt till att jobba och att stressa sig igenom vardagen med allt som hör till. Sakta men säkert började de tänka om. En längtan började gro. En längtan efter en mer medveten livsstil, mindre jobb och stress, och mer tid för sig själv, familjen och kärleken. Att få leva mer med naturen, odla egna grönsaker. Det som egentligen är så värdefullt i livet, men som så sällan numera finns tid till.
De här tankarna hos Maria och hennes familj utvecklades sedan till att de tog steget mot att börja ett nytt liv, som självförsörjande. Boken handlar om deras liv som självförsörjande, med trädgårdsodling, djurskötsel, matlagning, recept, mängder av praktiska tips, inspirerande texter och fantastiska foton från deras vardag och gård.

Det jag älskar med den här boken är att den är så lättsam och så nära. Det är precis som Maria själv skriver, att i media framställs alltid självförsörjning som något extremt. Som något som är så långt borta ifrån “vanliga” människor. Som något som inte tillhör denna värld och något som man absolut själv inte skulle kunna klara, för att man inte är “sån”. Men den här boken visar verkligen på att det inte alls behöver vara sådär extremt som det så länge framställts som. Den här boken är så rätt i tid nu, för det märks så tydligt att människor börjar tänka om. Tänka de här tankarna som Maria gjorde, och känna en stark längtan efter att vilja leva ett annat liv än det man så ofta lever idag där pengar och tidspress är i fokus.

Jag blev otroligt inspirerad av denna boken. Jag har länge haft drömmar om att någon gång kunna bli mer självförsörjande. Vilken lycka det hade varit. Jag tror det är precis så som bokens titel är, “Lev mer på mindre“, att man kan få ut så mycket mer av livet, trots mindre pengar. Det är ju lite av den anledningen jag valt att flytta hit, även om inte jag är självförsörjande på det sättet. Jag lever ett liv långt från lyx, och har bara pengar så jag precis klarar mig för dagen, men jag känner ändå att jag lever mer än tidigare, och får ut mycket mer av tiden.

Boken inspirerade mig och gav mig något som jag kommer ta med mig och ha nytta av, därför vill jag även tipsa er om den. Kanske finns det någon av er som redan läst den? 🙂
Här kan ni läsa mer om boken och den finns att köpa på adlibris.se om ni skulle vara intresserade! 🙂

Kram på er <3

Boken "Lev mer på mindre", som jag haft nära till hands och läst varenda lediga stund senaste tiden.

Jag älskar att det är så vackra bilder i boken. Här står det om biodling. Något jag länge själv gått och funderat på. Bin har minskat jättemycket de senaste åren, och det är få som egentligen vet hur livsviktiga bin är för växterna och människornas överlevnad. Kanske i framtiden att jag kan skaffa en egen biodling och sälja vackra burkar med "Grundtjärns honung" . Det hade varit något 🙂