Nu har jag något viktigt att säga

Hej kära ni!
Nu har årets kampanj för Världens Barn dragit igång, och i år har jag valt att vara med och engagera mig och sprida ordet om det ovärderliga arbete som Radiohjälpen gör för barns rättigheter över hela världen.

Jag har stundtals känt mig helt förkrossad dessa dagar när jag förberett mig inför kampanjen. Först kändes det bara som en viktig och bra grej att göra. Sen kändes det helt plötsligt livsviktigt och som om hela världens liv hängde på detta.
Och ja, på ett sätt kanske det gör det.

Det dör 15 000 barn i sviterna av krig och fattigdom, varenda dag. Och om vi inte gör något så riskerar 176 miljoner barn att leva i extrem fattigdom år 2030. Och 70 miljoner barn kommer aldrig att få uppleva sin femårsdag.
Denna fakta har verkligen satt sig som en kniv i hjärtat på mig.
Varje gång jag tar in den informationen, så vill gråten pressa sig upp i halsen.

Även om jag såklart vetat innan att situationen i världen är fruktansvärd, så känns det helt overkligt att få se dessa siffror.
Att sen tänka sig in i att varenda siffra är ett liv. Ett oskyldigt barn.
Det är så hjärtskärande.

Senaste två nätterna har jag inte kunnat sova och bara legat och tänkt på hur sjutton jag ska göra för att kunna samla in så mycket pengar som möjligt. Plötsligt kändes det som det var mitt ansvar att se till att så många barn som möjligt blir räddade.

Men jag har fått inse att den gamla klyschan stämmer ganska bra.
Ingen kan göra allt. Men alla kan göra något.

Det är många tunga och stora problem som behöver lösas i världen innan fattigdom och krig kan få ett slut. Något som vi känner oss ganska hjälplösa inför. Och något som en kaffeslant definitivt inte kan lösa.
Men, en liten slant kan i alla fall se till att barn som lider just nu på grund av att vuxna människor inte kan sluta kriga för mark, religion och pengar, kan få hjälp. En liten slant kan se till att ett barn får ett mål mat. Eller en vinterjacka och ett par skor. Eller en medicinkur som annars skulle kostat dom livet. En liten peng kan rädda liv. 

Så vi får tänka så. Många bäckar små. 

HÄR hittar ni min insamlingsbössa till förmån av Världens Barn. 
Ni kan också gå in på Världens Barn och hitta andra sätt att engagera er på, och läsa om vilka biståndsorganisationer som Världens Barn samarbetar med, och vad pengarna går till. Min insamlingsbössa kan tyvärr bara ta emot gåvor från Sverige (så jag missar ca 90% av min totala följarskara) men jag hoppas att jag når ut till så många som möjligt och att vi kan hjälpas åt att sprida ordet om Världens Barn och deras arbete för barns rättigheter.

Tack fina ni för att ni tog er tid att läsa detta! ♥

Som i en saga

Förutom att den här helgen har varit så solig, vacker och underbar på många sätt och vis så har även nätterna varit alldeles sagolikt vackra med en nästan overkligt klar stjärnhimmel, ett magiskt norrsken och en liten skärva av månen som lyst upp så vackert i mörkret. Jag har flera gånger stått och gapat över hur galet vackert det är när jag varit ute med kameran på kvällarna. Och så blickar jag bort mot huset, som lyser upp under den mäktiga stjärnhimlen. Det ryker från skorstenen och jag ler av tanken på att min älskade Johan är där inne, med alla våra fina djur. Sedan blickar jag ut över byn, och över skogarna och över norrskenet som magiskt sveper fram himlen. Tar ett djupt andetag av den friska, klara luften och känner en sådan enorm tacksamhet över alltihop. Platsen, livet, kärleken. Känslorna nästan svämmar över och för några sekunder känns det som jag ska sväva ut i rymden.
031305031320

Jag pulsade in i björkskogen för att se hur norrskenet dansade ovanför trädkronorna. Det var så vackert och stillsamt, och jag tror björkarna kände samma sak.
031321

Jag tittade inte på melodifestivalen i lördags, men jag tittade på detta. Och det ångrar jag inte en sekund.
031322

Får aldrig nog av att titta upp mot vintergatan som sträcker sig över himlen. Det ger en perspektiv, på hur små vi är i vår enorma galax, i vårt oändliga universum. Ja, rymden och natthimlen är något av det bästa jag vet här i livet, därför att det ger mig en känsla av att allt är så mycket större än det vi kan se och förstå. Och hur små vi än är så är vårt liv något så obeskrivligt stort och värdefullt. Och stjärnorna påminner oss om att ta tillvara på vår tid här på jorden, och leva fullt ut.

(Rösta på mig i Finest Awards här)

Som i en saga

För att komma ner till den lilla stranden vid sjön här i Grundtjärn så måste man gå igenom skogen, en ca 1 km lång skogsstig. När jag går den skogsvägen så känns det som om jag befinner mig i en sagovärld. Jag skulle inte bli förvånad om det plötsligt skulle hoppa fram en liten tomte eller ett troll. Det är overkligt vackert! En riktig sagovärld 🙂