Here we go again

Posted on by

Hej på er!
Om ni undrar hur det gick med det frysta ledningarna hemma hos mig så funkar det nu bra! Det hade tinat igår morse när jag kom dit. Så då kunde jag äntligen börja göra ordning hemma. Men det dröjde bara några timmar så vändes allt upp och ner igen. Sedan operationen hade jag fått det tungt att andas. Och just igår när jag stod och diskade hemma så blev det väldigt påtagligt. Jag var tvungen att luta mig framåt för att kunna ta normala andetag. Det kändes väldigt obehagligt och eftersom det växt fram under dagarna så ringde jag sjukvårdsupplysningen och förklarade. En halvtimma senare satt jag i sjuktransport till sjukhuset.
Det kändes så konstigt. Jag som aldrig är sjuk och nu händer allt på samma gång. Det tog flera timmar på sjukhuset. Jag fick röntga lungorna och förklara som jag kände men det var svårt att sätta fingret på vad det kunde vara.
Jag kände mig lite illa till mods. Jag var lättad att allt såg bra ut och de inte kunde hitta något, samtidigt som jag ändå förstod att något måste vara fel. Jag har aldrig haft problem att andas, så jag visste ju inombords att något inte stod rätt till.

Så jag skulle få åka hem och även om det inte kändes bra så ville jag bara hem igen. Och hoppas på att det blir bättre. Då kom plötsligt läkarpraktikanten som hade varit med hela tiden under undersökningen. Han sa att jag skulle blåsa i ett sugrör i ett glas vatten. För efter en narkos kan ibland lungorna ta lite skada och liksom “krympa” ihop och det blir något slags undertryck, så det blir svårt att andas in. Och för att det ska bli normalt igen måste lungorna töjas ut igen genom att ändra på trycket, och det kan man göra om man blåser ut med lite motstånd. Det kändes som han satte fingret på exakt hur jag kände! Jag blev så himla lättad, för jag hade annars varit så orolig att åka hem och inte veta det sjutton det är för fel.

Så redan i natt när jag kom hem till mamma igen så började jag göra sådär som han tipsade om, och nu känns det redan mycket bättre! 😀
Så nu kan jag vara lugn. Jag kommer att stanna hos mamma nu över helgen innan jag äntligen flyttar hem igen. Jag ser verkligen fram emot det!

Nu får vi väll hålla tummarna att saker och ting lugnar ner sig lite. Jag är glad att januari är över. Nu är det FEBRUARI!!! 🙂 En månad närmare våren. Tack och lov! <3

Hoppas ni har en härlig fredag! Skriver mer sen.
Kram <3

Jag gick ut i solen för en stund sedan. Det kändes som en vårdag nästan. Jag hörde fåglar sjunga och jag trodde nästan att det var en dag i mars. 

🙂

Hem ljuva hem

Posted on by

Åh vad bra, nu känns det i alla fall lite bättre så jag kan sätta mig ner och skriva lite. För en stund sedan vart jag så less på allt. Jag skulle hem på eftermiddagen idag och börja förbereda lite inför att jag skall flytta hem igen. Det kändes så skönt när jag låste upp dörren och kände lukten av hemma. Allt var städat och fint eftersom jag gjorde en storstädningen strax innan jag åkte in på sjukhuset. Och jag har haft på element hela tiden så det var inte särskilt kallt inne heller.

Jag bar ut madrassen från köket och började greja lite. Jag myste vid tanken på att jag snart skulle vara hemma igen. Jag tänkte “Åhh när jag kommer hem så ska jag börja baka lite oftare, och jag ska byta gardiner i köket och göra det riktigt fint och hemtrevligt här“.
Så gick jag in i badrummet och det första jag såg var att det låg lite vatten nedanför toalettstolen. Jag torkade upp det och medan jag fortfarande satt på golvet för att torka upp det så drog jag i spolen på toan bara för att liksom försäkra mig om att allt var som det skulle. En sekund senare forsade vatten ur toalettstolen och hela golvet täcktes av vatten. Jag ställde mig längs väggen med händerna för ansiktet och hoppades att jag kunde teleportera mig bort till en vacker strand i Spanien eller något. Eller vart som helst, bara inte här.

Efter att jag torkat upp allt vatten så försökte jag på alla vis att tina upp avloppet, genom att spola varmt vatten i köket och hälla kokande vatten i toan. Ingenting hjälpte, och tillslut så började röret under köksbänken att läcka vatten.
Fick sedan gå och be min gammelmorbror Tage om hjälp. Vi fick stopp på det rinnande vattnet men trots flera försök så gick det inte att tina upp ledningen. Så nu fick jag ställa en kupevärmare under diskbänken och ett element inne i badrummet, och hoppas på att det nu tinar.

Jag hade ingen tanke på att själva avloppet kunde frysa sådär. Jag hade ju ändå på element under all tid jag varit borta och värmeslingor runt vattenledningarna.
Men det har ju varit -30 i flera nätter i rad förra veckan så det var nog inte så konstigt som Tage sa.

Så i alla fall, jag är hemma hos mamma igen och i morgon bitti ska jag hem och se hur det ser ut. Jag håller tummarna att allt funkar som det ska igen så jag kan flytta hem igen i lugn och ro. Tänk att det alltid ska vara något som jävlas. Det känns som det här har hänt så många gånger nu. Eller liknande saker, med vatten och rör som läcker. Nu hoppas jag inget mer händer för då tar jag täcket över huvudet och sover fram tills 8 april 🙂

En mobilbild från när jag står och kokar vatten för att försöka värma upp där det fryst.

Kupevärmare under diskbänken och element inne i badrummet. Nu håller vi tummarna att det hjälper! 🙂

En kopp kaffe hos Tage är alltid lite plåster på såren!

Natti natti

Posted on by

Klockan är snart två på natten och jag kom på att jag inte hade skrivit något blogginlägg alls i dag. Dagen gick så fort, och en stor del av den spenderades i Näsåker hos morfar. Jag ska precis sova nu och så tänkte jag att jag ju i alla fall kan skriva och önska er godnatt! 🙂  Fast det flesta som läser det här kommer se det på morgonen, så då hoppas jag att ni sovit gott och att ni får en underbar onsdag!

Godnattkram från mig och Nanook! <3

En mobilbild som jag tog i förrgår natt när vi skulle sova. Det är så mysigt att somna till Nanooks söta andetag 🙂

Blogglantisen

Posted on by

Bläddrade igenom tidningen Land igår och såg till min förvåning att jag var med där i deras reportage där de listar lite olika sorters “lantisar”. Jag blev jätteglad när jag såg det, eftersom de hade hört av sig och ville ha med mig, och jag skulle ha skickat bild och en liten kommentar till tidningen inför det här reportaget samma dag som jag låg på sjukhuset efter operationen. Mamma hade tagit med sig min dator och den låg där bara en halv meter ifrån mig, och hur mycket jag än försökte samla kraft så orkade jag inte sträcka mig efter den och skriva ett mail och skicka bild. Jag var helt matt och illamående efter narkosen att jag inte klarade av någonting. Jag blev så ledsen för det, att jag missade den chansen liksom. Jag tror till och med att jag fällde en tår eller två. Jag var så känslig den dagen och dessutom hade Radio P4 också hört av sig samma morgon och ville att jag skulle vara med och prata. Det kändes som alla roliga saker och möjligheter bara försvann mitt framför ögonen på mig. Haha fast det var ju inte så farligt, men just då kändes det förj*vligt.

Men nu när jag såg att tidningen Land ändå tog med mig i sitt reportage genom att fixa det på egen hand med hjälp av en bild och text från bloggen så blev jag så glad! Jag fick mig en egen kategori, “blogglantisen“. Inte illa 😀

En bild ur reportaget i tidningen Land.

Lite tankar om allt

Posted on by

Hej på er!
Det är lördag kväll och jag sitter här i soffan hemma hos min mamma. Jag hade ju egentligen planerat att flytta hem nu igen och börja leva som vanligt efter operationen men jag kände att jag behövde några dagar till. Jag var i Näsåker i går hos distriktsköterskan för att kolla så allt såg bra ut. “Såret” satt ihop med små metallgrejer, såg exakt ut som om de häftat ihop de med en häftapparat, och de här grejerna skulle nu tas bort. Ju fortare man får bort dom desto finare blir ärret sedan. Nästan hela såret hade läkt bra förutom vänstersidan, så jag kunde nästan ta bort alla. Så det kändes ju bra. Ska dit nästa vecka igen och se hur vänstersidan läkt.

Men i alla fall så känner jag att det är bäst att bo kvar här hos mamma tills såret i alla fall läkt ihop bra och jag kan röra mig helt som vanligt utan att känna obehag. Lika bra att vara försiktig nu i början så man slipper problem sedan.
Jag bara längtar nu tills jag kan springa runt och leva som vanligt, bära ved och hålla på med allt sådant där som jag är van med. Känns som jag varit stilla så länge nu. Ibland blir jag lite deppig av hela det här. Samtidigt som jag är glad att det hände nu och inte senare så jag fått ställa in “Fjällräven Polar” resan i april.

Ibland så börjar jag oroa mig för att det ändå ska bli några konsekvenser av det här, eftersom det nu fattas en äggstock. Den andra äggstocken hade nämligen också en cysta, fast den var så liten så den kunde de bara ta bort. Men det är klart att det känns jobbigt att man är 23 år, med bara en äggstock kvar, och den sista stackars äggstocken också var attackerad av en cysta. Hur kan jag vara säker på att den klarar sig bra nu då? Så att det inte händer igen. Även om det här med barn känns väldigt,väldigt långt bort just nu, så skulle jag ju ändå vara världens lyckligaste om jag någon gång i livet skulle få uppleva att få barn. Därför kommer de här jobbiga tankarna ändå upp ibland, eftersom det känns så viktigt för mig att inget mer händer. Men jag ska i alla fall se till att gå på kontroller 1 gång i halvåret för att se till att allt ser bra ut. Kanske mest för att jag inte ska gå och vara orolig och få de här dumma tankarna 🙂
Jag blev i alla fall väldigt glad när jag låg på sjukhuset och fick läsa några kommentarer från olika kvinnor som själva gått igenom samma sak men som nu hade barn och allt. Det känns så bra att höra det. Och då inser jag också hur otroligt vanligt det här är. Mer vanligt än vad jag någonsin hade trott.

Så jag ska nog bara vara väldigt glad att allt faktiskt gått bra. Snart kommer jag flytta hem med Nanook igen och återgå till vardagen. Det ser jag fram emot 🙂

Men nu, nu ska jag dricka lite kaffe och se om det går något bra på TV ikväll. Jag passar verkligen på att mysa ordentligt här hemma hos mamma. Och det är ju faktiskt lördag 🙂

KRAM på er <3 Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

När jag var i Näsåker i går köpte jag en jättecool hatt inne på världens mysigaste butik. Vad jag älskar Näsåker, och alla som bor där. Lär känna nya människor varje gång jag är där känns det som.

Såret är omlagt så nu fick jag äntligen ta bort den stora tejpbiten och byta ut mot en vit och fin, fräsch kompress 🙂

Jag har åkt iväg en kort sväng med bilen en stund varje dag så att Nanook får springa av sig lite. Han är så överlycklig när han får göra det, och jag blir så glad när jag får se honom så lycklig. Och så mår både jag och han så otroligt bra av att få komma ut i skogen en stund.