Att sväva någonstans mitt emellan

012910
Åh vet ni vad jag egentligen är riktigt dålig på? Att argumentera. Jag tror jag skrivit om det lite tidigare, om varför jag ganska sällan gör “debatt-blogginlägg” eller ger mig in i heta diskussioner. Det är för att jag ofta tycker det är väldigt svårt att välja en enda sida och gå all-in på den. Jag kan tycka något väldigt stark men sedan kommer någon annan in med en smart synvinkel som får mig att tänka på ett annat sätt, och sedan en annan som visar upp ännu ett perspektiv.

Så i diskussioner så brukar jag vara väldigt lätt att påverka. Inte så att jag ger upp det jag tänker och känner, men jag tycker ofta att det finns så många bra synvinklar, och jag brukar inte vara den som stänger ute andra sätt att tänka på. Jag tycker om att försöka förstå andra också. Och tillslut känner jag mig vilsen eftersom jag tycker att det finns något bra i det som alla säger. Det är som i politiken. Jag tycker inte det finns ett enda parti som har allt. Ena stunden kan jag tycka att ett parti säger något som låter jättebra, och i nästa sekund säger något annat parti något som jag kan hålla med om. Det är så med mycket i mitt liv. Jag har alltid haft svårt att liksom välja en enda sida. Samma med religion. Jag kan nog hitta något fint med alla religioner som jag kan tycka om, men jag skulle aldrig kunna “välja” en religion som jag resten av mitt liv skulle kunna tro på.

Det funkar bra, men ibland känner jag mig lite vilsen när det gäller vissa diskussioner. Som den jag startade idag angående mjölkbönder och gårdar som läggs ned. Jag vart lite chockad över responsen eftersom 90% av mailen och kommentarerna som trillade in efter det handlade om en helt annan synvinkel vad gäller djurens välbefinnande och de mer negativa aspekterna av bondgårdar. Och grejen men den responsen är att jag även kan finna viss förståelse i det också. Det är en del tankar som jag själv brukar tänka. Samtidigt som jag blir jätteledsen när våra mjölkbönder måste lägga ned sina gårdar. Oavsett så tror jag starkt på att ingenting blir bättre av att våra svenska gårdar läggs ned, eftersom det endast kommer innebära mer importerat från utlandet. Men sen finns det ju alltid helt andra synvinklar att se på det också. Det är ju det som är jobbigt, hur ska man kunna ta ställning till precis alla perspektiv? Jag förstår inte hur så många verkar ha så lätt för att tro stenhårt på en sak och hitta tusen bra argument till varför, utan att färgas av andra sätt att se saken på.

Sen är det väl kanske också för att i grund och botten så vill vi alla samma sak. Ingen vill att djur ska fara illa. Ingen vill att vi ska importera mjölk och kött från utlandet. Ingen vill att mjölkbönderna ska hamna i ekonomisk kris och slita sönder sig.
Alla vill att alla ska må bra. Bara på olika sätt. Med eller utan mjölk. 

Jag brukar ofta må lite smått dåligt efter att jag gett mig in i en diskussion eftersom jag just känner den där vilsenheten och tar åt mig ganska hårt av kritik eller argument. Så kände jag lite tidigare idag. Jag vart nästan lite ledsen, eftersom det känns som vilket håll man än går åt så drabbas några av det på ett negativt sätt. Ingen sida känns 100% rätt och då blir det att man fastnar i mitten någonstans. Då känns det som jag tycker det känns bättre att bara öppna upp sinnena, lyssna och ta in det som folk skriver och säger. Skapa sig förståelse för allas synpunkter och inte stänga dörrar till olika sätt att se på saken. Och kanske går det senare att skapa sig en starkare uppfattning om vad som känns rätt för en själv. Det är väl ändå det som kanske i slutändan är bra med inlägg som dessa. Även om jag inte alltid tycker om att ge mig in i stormen sådär så hoppas och tror jag att vi kan sprida kunskap och förståelse till varandra genom att diskutera.

Nu får det allt vara slut-babblat för idag : ) Det är fredag kväll och jag tror jag ska ge mig ut med kameran istället och göra det som jag känner mig bra på. Önskar er alla en underbar helg. Tack för att ni är så engagerade och för att ni tar er tid till att dela med er av era tankar kring olika saker. Oavsett åsikter så är det alltid lika intressant att läsa ♥

Förresten, igår natt när jag var ute och fotade stjärnhimlen så fick jag två olika stjärnfall på bild! Det har aldrig hänt tidigare. Så jag tror nog att det är ett tecken på något bra. Eller vad tror ni ? 🙂

012908

Önska er något <3

Önska er något <3

En lugnare december

Det är fredag eftermiddag och jag har sedan tidig morgon varit inne i ateljén och jobbat. Nu ska jag strax åka iväg till Junsele för att posta en hel drös med paket. Den här tiden på året är det alltid mycket att göra, men det är ändå stor skillnad från tidigare år. Jag bara njuter av dagar som dessa, när jag får lägga full fokus på en sak.

Tidigare år har jag ju även haft ett smyckesföretag där jag designat och tillverkat silversmycken tillsammans med min mor Anita. Denna tiden på året satt vi uppe dag som natt i verkstaden, och för att hinna med allt annat i mitt liv fanns nästan ingen tid till att sova. Allt blev lidande och när julen väl var kommen var jag så slut och sliten att jag helst bara ville sova.

Nu är det helt annat. Även om det är mycket att göra nu också så är det ändå på ett helt annat sätt. Helt andra saker. Nu har det gått ett halvår sedan vi la ner företaget och jag kan ärligt säga att mitt liv blev hundra gånger bättre efter det beslutet. Jag har fått mer tid till att göra det jag faktiskt vill satsa på. Och smycken kan jag designa när jag vill ändå. Alla verktygen finns kvar så när jag känner för att göra något att ge bort, eller till mig själv, så sätter jag mig bara i verkstaden och gör det. Det känns helt perfekt.

Så den här julen är väldigt annorlunda. Under nästan hela mitt vuxna liv har jag suttit i verkstaden en stor del av min tid under december månad. Jag är så himla glad att jag inte ens behöver tänka på det nu. Det är häftigt hur mycket positivt som kan komma när man vågar stänga dörren till något som man tycker om men som man inte orkar med.

Nu ska jag strax bege mig iväg! Önskar er en underbar fredag.
Vill passa på och säga också att jag ska svara på era kommentarer sedan. Jag har hamnat lite efter med det. Men det tar jag snart igen ♥ Kram på er

121101I ateljén just nu! Min favoritplats.
121102121104

Jag älskar dig Norrland

111101

För att du ger mig utrymme att expandera.
För att jag får springa fritt över dina myrar och för att du svarar på mina rop med ekon som hörs över berg och dalar.
För dina oändliga skogar och mystiska grusvägar som leder mig till platser bortom verkligheten.
För dina kontrast i årstiderna som ständigt ger mig inspiration och en känsla av att varje dag är alldeles ny.
För din friska, kristallklara luft som fyller mina lungor med liv.
För dina älgar, björnar, renar, vargar och örnar. För hjortronen och blåbären, för granarna och björkarna.
För dina spegelblanka sjöar, livliga bäckar och kraftiga forsar som dansar fram över dina stilla landskap.
För tystnaden så stark att jag hör mina egna hjärtslag.
För dina bäcksvarta nätter och kritvita vintrar. För norrskenet och rimfrosten.
För doften av urskog och för den magiska dimman som dansar över dina tusen mörka skogstjärnar. 

Jag älskar dig Norrland, för du när min själ och ger mig livskvalitet. 

Platsen jag älskar

Jag har varit i många skogar de senaste åren. Jag älskar att känna hur varje skog har sin alldeles egen känsla. Som en historia, en själ som andas genom varje trädstam, och genom marken, mossan och stenarna. Under åren har jag hittat mina guldställen. Platser i skogarna som har det där extra, som inte riktigt går att sätta ord på. Man måste vara där och känna marken, luften, dofterna, ljuset, ljuden, energin, för att förstå.
Trots att jag varit i olika skogar i flera mils radie så är det ändå skogen som ligger precis bredvid där jag bor som jag tycker om allra mest. Det tar mig bara två minuter att springa dit. Och när jag kommer in i skogen känns det som att kliva in i en sagovärld.
För mig är den skogen trygghet.

Speciellt de senaste månaderna har jag verkligen upptäckt hur mycket jag älskar den här skogen. Det finns små skogstjärnar lite här och där, vackra höjder att se ut över sjön på och gamla, gamla granar som känns så snälla. Det finns en plätt med den mjukaste mossa som är min skogssäng där jag lägger mig ner ibland. Det finns en gammal tall som jag brukar sitta vid och samla inspiration. Ljust faller in genom träden på ett alldeles magiskt sätt och trots att jag går dit flera gånger i veckan numera så känns det lika förtrollande varje gång. Hela skogen ger mig en vänlig känsla. Som att den vill mig väl, och det är så fint.

Är så tacksam för denna skogen. 
101203101201101208101204


101213101209101211101206

Där jag hämtar kraft

Åh jag hade ju helt missat det, att idag kom ett stort reportage om mig ut i Allehanda, Tidningen Ångermanland, som handlar om min kärlek till naturen och träden. Journalisten Katarina Östholm och fotografen Leif Wikberg var här för ca två veckor sedan, samma dag som jag vann tävlingen “Årets trädfotograf 2015”. Nu kom reportaget ut i både skrift, bilder och en liten film från det som filmades den dagen blandat med mina fotografier.

Otroligt vackert reportage. Katarina har en förmåga att skriva så man blir alldeles trollbunden. Som att läsa en saga. Det känns återigen som en ära att få läsa ett sådant här reportage om sig själv. Jag blir rörd.

Läs gärna reportaget och se filmen HÄR.
1200

Brukar lägga mig ner och vila på den här mjuka platsen täckt av mossa i skogen. Den här dagen följde Katarina och Leif från Allehanda med. Foto: Leif Wikberg

Hur fotar jag mig själv?

Hej Jonna! Jag älskar dina vackra bilder, men undrar vem det är som tar alla fina bilder på dig? / Ida

Ni som har läst min blogg länge har nog redan ganska bra koll på hur jag tar mina foton. Men bland nya läsare så är det här en fråga som kommer ganska ofta, så jag tänkte gå igenom lite snabbt igen hur jag gör när jag fotar mig själv.

För det är alltså inte någon annan som tar bilderna på mig, utan jag tar dom själv med hjälp av en fjärrutlösare. Vad jag vet så finns det att köpa till alla systemkameror. Det är som en en liten dosa man sätter i en ingång till kameran, och sedan har jag en liten fjärrkontroll i handen (med ca 80 meters räckvidd) som jag då kan trycka på när jag vill att kameran ska ta ett kort. Om man tittar noga på vissa bilder kan man se att jag håller den här kontrollen i handen. Men jag kan även ställa in på fjärrkontrollen om jag vill att den ska ta ett kort om t.ex 5 sekunder så att jag på vissa bilder kan trycka på den och sedan gömma undan den innan kortet tas ifall jag inte vill att den på något sätt ska synas.

Fjärrutlösaren jag har är en Hähnel Giga T Pro II

Fjärrutlösaren jag har är en Hähnel Giga T Pro II, och kostade ca 950 kr när jag köpte den för två år sedan.

Fjärrutlösaren har varit en viktig del i mitt fotograferande i många år. Jag hade inte klarat mig utan den. Under två veckor nu så hade jag tappat min fjärrutlösare, när jag tog dom här bilderna. Jag hade råkat lagt den i det höga gräset bredvid gräsmattan när jag skulle fota min katt i trädet. Jag letade flera gånger men hittade den inte, förrän i söndags! Så alla bilder från 30 augusti fram till några dagar sedan fotade jag endast med självutlösaren i kameran. Det funkar det också, men det blir himla mycket springande fram och tillbaks och gör det ofta väldigt krångligt. Dessutom är det väldigt lättsamt med en fjärrutlösare när man fotar norrsken och stjärnhimlen, då kameran är så känslig för minsta rörelse.

Det vackraste jag vet

I förrgår natt var det ett enormt norrsken ute. Av en slump märkte jag det när jag skulle släppa in katten sent på kvällen. Jag såg att det var på gång då och bara en stund efter det så täckte det hela himlen. Det var ett väldigt speciellt norrsken denna gången. Det är det som är spännande, att varje norrsken är unikt på sitt sätt. Det finns så många olika typer och varje gång känns det som en ny upplevelse även om jag spenderat otaliga timmar ute om nätterna med blicken mot himlen och det dansande ljuset.

Den här gången rörde det sig som eldflammor. Det var precis som att titta in i en gigantiskt eld på himlen. Det rörde sig sådär mjukt som flammor. Helt fantastiskt. Aldrig sett något liknande. Det täckte hela himlen också.
Här kommer några bilder!
090912

Ibland är norrskenet så vackert att jag har svårt att koncetrera mig på att fota. Just den här natten var speciell. Det var alldeles bäcksvart ute, och hundar ylade i natten (det är älgjakt nu så det är några jakthundar i byn) och ovanför mig dansade norrskenet åt alla håll.

090914

När norrsken är riktigt stora och täcker hela himlen så ser det ut som en slags “tratt” rakt upp himlen. Nästan som ett stort slukhål eller som om man är i en gigantisk kjol av norrsken. Svårt att förklara, och det är alltid svårt att få en bra bild på det också. Men det är väldigt mäktigt. Nästan så jag blir lite rädd på något sätt. Det känns så stort att jag nästan tror jag ska falla in i det.
090913

Norrsken över min vedbod. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser norrsken. Det berör mig alltid och får mig alltid att känna en speciell känsla. Jag gillar det. Det liksom påminner mig om alltings storhet. Hela livets mysterium.

Ofta när jag står där ute på grusvägen så önskar jag så mycket att jag kunnat ta er dit. Så att ni fick vara med i den stunden. Vet att det finns många här som aldrig sett norrsken. Även om jag fångar det på bild så är det inget emot hur det känns att stå där på riktigt. Jag önskar att jag hade en liten portal som jag kunde ha “online” ibland via bloggen, och därigenom kunde ni komma till Grundtjärn. På en sekund. Det vore något. Men tills dess får jag nöja mig med att visa er norrskenet på bild.

Vart är jag?

Ikväll anlände jag till ett paradis. Här ska jag spendera en vecka på semester och det känns fortfarande helt overkligt. Jag hade nästan tårar i ögonen när jag slängde mig i det ljumma havet efter den långa resan. Kan inte förstå att jag är här nu. Men ska berätta mer om det i morgon. Vill ju låta er gissa vart jag är först ; )
Vilket land tror ni jag befinner mig i nu? ♥

071801071802