Innan jag somnar

Hej på er!
Ännu ett natt-blogginlägg. Det har blivit mycket sådana denna veckan 🙂 Har haft så fullt upp med allt att jag inte hunnit sitta vid datorn alls förutom den lilla stund jag skrivit här innan jag ska sova. Men som sagt så var jag ju förberedd på att denna veckan skulle bli helt galen med allt som skulle göras, och nu är snart allt klart. Det känns så skönt!

Första natten i nya sovrummet gick jättebra. Det var så mysigt att sova i en dubbelsäng. Man kunde verkligen bre ut sig. Nackdelen att jag hade sängen precis vid fönstret var att Nanook satt och titta efter räv halva natten och blev galen titt som tätt när han såg något som rörde sig där ute.  Så i morgon ska jag faktiskt flytta sängen från fönstret. Jag kan ju faktiskt titta ut genom det även om jag inte har sängen där. Men jag är glad att ni verkade gilla rummet lika mycket som mig! För det är verkligen supermysigt! 🙂

Nu håller jag bokstavligen på att somna framför datorn, så det är nog bäst att sova lite nu. Sov gott allihopa! Så hörs vi i morgon!

Kram och godnatt <3

I kväll har jag fixat och donat här och gjort ordning i sovrummet som jag sov i innan, bredvid köket. Det ska bli ett utställningsrum. Kommer bli så härligt att ha ett helt eget rum för det. På bilden stryker jag en duk medan Nanook ligger och sover som en liten köttbulle i fåtöljen.

Och nu i natt har jag målat igen. Lite olika saker som jag ska ha i utställningsrummet.

Målar en gren som jag tog från ett träd ute på tomten. Haha, ja ibland undrar man 🙂 Vad man håller på med.

Jag får så mycket tillbaks

Hej på er!
Det är en superfin dag igen här i Grundtjärn, och jag sitter här och jobbar lite. Under lunchen nu gick jag ut en stund och satte mig utanför huset i solen med en kopp thé. Åh så mysigt det var. Solen nästan brände i ansiktet, och förutom fåglarna som sjöng lite längre bort var det alldeles tyst. Jag tänkte på hur lycklig jag är att få bo såhär underbart, med naturen och lugnet precis utanför dörren. När jag vill kan jag gå ut och sätta mig i snön med en kopp thé i tio minuter och få uppleva den där känslan som man annars måste åka på semester för att få uppleva.

Trots slitsamma dagar här så finner jag alltid något att glädja mig åt. Minst en gång om dagen påminns jag om varför jag valt att leva här. Jag får så mycket tillbaks av naturen, av solen, vinden och tystnaden, och allt annat i denna vackra omgivning.

Lunchrast i solen. Kan det bli bättre? 🙂

Nanook låg bredvid och verkade njuta lika mycket som jag av solen och värmen.

Mys!

När jag åt “Norrskensfil” för första gången

När vi ändå är inne på norrsken, visste ni att det finns en filmjölk som heter “Norrskensfil”? Första gången jag såg den filmjölken var när jag hade blivit nominerad till Norrmejerier Stipendiet och skulle intervjuas. Då fick jag lite olika mejeriprodukter från Norrmejerier, bland annat en paket “Norrskensfil”. Jag trodde först inte mina ögon. Jag hade aldrig sett ett så vackert filmjölkspaket och dessutom inte med ett sådant vackert namn.
Haha och jag kan fortfarande börja skratta när jag tänker på min reaktion när jag skulle smaka av den här filen. Självklart så förstod jag ju att det, trots den vackra bilden och namnet, ändå var en vanlig filmjölk. Men någonstans hade jag nog ändå hunnit romantisera den här filmmjölken till något helt magiskt. För när jag väl öppnade paketet och hällde upp filen i tallriken så fick jag en chock. Min första reaktion och tanke var “VA?! Är den vit?!
Något hade nog gått snett i mitt huvud, för jag hade helt seriöst föreställt mig hur filen skulle skifta och skimra i olika blåa och gröna nyanser. Precis som norrskenet.
Ibland går fantasin och drömmarna före logiken. Kanske lite allt för ofta i min hjärna. Men det gör bara vardagen lite mer rolig 🙂

Norrskensfilen är ändå min absoluta favoritfrukost, trots att den inte skiftar i blått och grönt. Namnet och bilden räcker för att man ska drömma sig bort lite 🙂
Någon av er som också brukar äta “Norrskensfil” till frukost? 😀

När jag var tolv år

Efter att jag hade lagt upp några texter från min dagbok som jag skrev när jag var 12 år “En tolvårings dagbok” så fick jag frågan om jag inte kunde ladda upp några bilder på mig från den tiden. Här om kvällen var jag uppe på vinden och rotade i lite kartonger för att leta efter en bok, och då kom jag över några bilder från just när jag var 12 år, och tänkte direkt att jag skulle ta med mig dom ner och fota och sedan visa er 🙂

So here we go! Här har vi den tolvåriga Jonna, som kan styra vindarna, drömmer om en guldfiskkennel och har tre osynliga polare!

På ängen i Grundtjärn

Nyvaken i sommarstugan

Jag försökte nog se rolig ut här, eller nåt 🙂

Och här är jag hemma i Stenungsund, sittandes på min grymt snygga, hemgjorda häst "Sherdil". Stallet ser ni till vänster. Ja inte saknade jag fantasi i alla fall. (Jag lekte med käpphästar tills jag var 15 år. Det känns som det är lugnt avslöja det nu haha! Fast jag hade en mycket finare häst sedan! 😉 )

När jag trodde att det inte kunde bli värre

Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.

Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂

Nu tänker jag klaga lite

Godmorgon på er!
Åh det blev en tråkig start i morse. Jag skulle ju vara med i P4 morgon 08:15 men missade allt eftersom det inte fanns någon mobiltäckning där mobilen låg, och det hade jag inte märkt. Det finns bara ett ställe här inne i stugan där det går att få täckning, och det är i det ena köksfönstret. Om man sätter sig på fönsterbrädan och trycker halva ansiktet mot glasrutan så brukar det gå att prata i mobil här inne. Nu låg mobilen vid fönstret men antagligen inte vid den exakta punkten. Jag gick och väntade och väntade på att de skulle ringa upp, och trodde att det antagligen hade kommit något annat i vägen, tills jag tittade på mobilen och såg symbolen för ingen täckning. Jag fick panik och insåg att jag missat samtalet med Cicci och Harald på grund av att mobilen inte hade täckning.
Det kändes minst sagt trist!

Sist jag var med stod jag ute på en sten på ängen för att vara helt hundra på att inte störas av dålig täckning. Denna gången tänkte jag att det nog skulle gå bra att prata inifrån köket. Men det är nog bäst att inte chansa på det om man väntar samtal.

Säkert har ni också hört talats om både på tv och radio om hur det diskuterats kring att det fastna nätet i många byar lagts ner nu den sista september. Grundtjärn hör till en av de byarna, konstigt nog, eftersom det här i princip inte finns någon mobiltäckning. Så alla som bor här har nu fått sin fasta telefon utbytt mot en telefon som går över det mobila nätet, och med en antenn på huset. Trots antennen så är det många gånger som det inte finns någon täckning, och det innebär ju att man aldrig kan vara säker på att kunna ringa t.ex ambulansen om något skulle hända.

Internet är också på gränsen till att inte gå att använda. Det finns ett enda bolag som vi kan använda oss av, och det är Net1, som har internet över Telias gamla NMT-nät. Har vi tur så kan vi komma upp i 0,5 Mbit per sekund. Många gånger så fungerar inte det heller, för är det dålig väder eller blåsigt så kan man räkna med att internet försvinner ett tag.
Ni anar inte vad många tokiga berättelser jag har från när jag sprungit runt och letat både mobiltäckning och internet. När jag bodde i den gamla skolan var internet ännu sämre än vad det är nu, och ibland tog det flera timmar för mig att få ut ett enda blogginlägg. Haha jag kan inte låta bli att skratta när jag tänker på hur jag ibland mitt i natten skulle ladda upp bilder på bloggen men tappade tålamodet och i rasande fart sprang ut med datorn i pyjamas och stövlar och satte mig på gräset utanför mammas hus (hon har bättre internet). Jag önskar jag hade tagit med mig kameran då 😀

Det här med mobil och internet är den enda nackdelen med att bo såhär ute på landet. För att fler människor ska kunna flytta från stan och leva ute på landet så är det ett måste att mobil och internet fungerar bra. I dagens läge finns det möjlighet för många att bo var som helst, eftersom många sköter sina arbeten över internet, bland annat jag, som bloggar och snart ska öppna en webbutik på nätet. Människor som skulle vilja bo såhär och jobba över internet kan inte alltid göra det på grund av bristande internet och mobilnät. Och därför väljer nog många bort landsbygden som ett alternativ och bor nära eller i stan istället.

Åh jösses jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om det här. Det är ju något jag kämpar med varje dag så nu kom alla känslor ut på en och samma gång, nu får jag hejda mig haha!
Hoppas ni inte somnat innan ni läst färdigt allt! 😉

Kram på er!

Den här bilden har jag laddat upp förut, men det är såhär det ser ut om man ska försöka nå omvärlden från Grundtjärn 😀

Här bor jag!

Nu äntligen kommer bilder på huset jag flyttade till i september. Förstår att ni har varit nyfikna eftersom jag dragit ut på det så länge. Bättre sent än aldrig 🙂 Några av er som följt bloggen länge kommer nog känna igen huset. Det har varit med på några bilder i vintras om jag inte minns fel. Det kommer fler bilder inifrån huset sedan också 🙂

Här är mitt nya hem!

Här bor jag nu! I den gröna stugan. Bilden är från en vacker vinterdag i december 2010. Då hade jag ingen aning om att jag senare skulle bo där 🙂

En bild från idag!

🙂