Tag Archives: som

Vad som än händer

Posted on by

Wow. Få saker kan göra mig så lugn som att se på stjärnhimlen. Jag är iskall om fingrarna så jag knappt kan skriva just nu, men väldigt glad efter att ha varit ute i natten och fotat och sett på stjärnfall. Det gick även att se ett litet begynnande norrsken bakom skogen i norr.
Stjärnhimlen var ett av mina svar när jag i radiointervjun som sändes igår fick frågan om varför jag flyttade hit, som ni kan höra en del av här. Och det stämmer verkligen. Om ni får uppleva att titta på stjärnhimlen en helt klar natt i Grundtjärn, då kommer ni förstå mig. Det är som att blicka ut mot en annan värld. Eller att för ett tag sugas in i en annan värld.

Det förvånar mig alltid hur tyst det verkar där uppe. Så stilla. Så långt bort. Sen blir jag rädd och känner mig så äckligt liten. Sen kommer den där rysningen efter det, som jag tycker så mycket om. Sen blir jag lugn och glad. Och tänker att vad som än händer i mitt liv, så finns alltid stjärnhimlen där.

northern lights

Ett litet bebis-norrsken vid trädtopparna.
021301

Om jag var en telefonstolpe, så skulle jag vilja vara en telefonstolpe i Grundtjärn.
021306

Första parkett.
021303

Jag känner mig så tacksam som får avsluta dagen med denna utsikt. Så lycklig. Tack universum ♥

Som en ros i snö

Posted on by

Som så många gånger förr blir jag alldeles rörd av att läsa era kommentarer. Det är så obeskrivligt fint att ni delar med er så mycket. Jag blir så inspirerad av att läsa era ord. Och det gör mig så glad att man kan ge varandra så mycket, genom några skriva ord. Tänk att det kan beröra och påverka så djupt ändå. För det gör det verkligen. Jag blir alltid så hoppfull när jag ser att jag inte är ensam om att känna och tänka på ett visst sätt. Istället för att bli avvisad så känns det som man blir välkomnad med öppna armar av människor man inte ens känner. Det blir som speciell och varm gemenskap. Utan gränser. Och det ger mig hopp om en vackrare värld. Tack för att ni finns, alla där ute ♥

Den här bilden tog jag idag. Vill att den ska visa på att allt är möjligt, även i den mörkaste natt eller kallaste tid.

Den här bilden tog jag idag. Vill att den ska visa på att allt är möjligt, även i den mörkaste natt eller kallaste tid.

 

Lite som förr

Posted on by

Idag har jag varit ute och liat ängen tillsammas med min bror Isac. Det var första gången jag provade det och det tog ett tag innan man fick in tekniken. Men det var väldigt roligt men också väldigt tungt! Och det kändes nästan som om man var tillbaks till förr i tiden. Det var häftigt att tänka på hur min gammelmorfar en gång gått här med lie. På samma plats, samma äng. Bara väldigt många år emellan.

Filmade lite samtidigt så jag har gjort en liten videoblogg också! 🙂
070901

Lite tankar om allt

Posted on by

Hej på er!
Det är lördag kväll och jag sitter här i soffan hemma hos min mamma. Jag hade ju egentligen planerat att flytta hem nu igen och börja leva som vanligt efter operationen men jag kände att jag behövde några dagar till. Jag var i Näsåker i går hos distriktsköterskan för att kolla så allt såg bra ut. “Såret” satt ihop med små metallgrejer, såg exakt ut som om de häftat ihop de med en häftapparat, och de här grejerna skulle nu tas bort. Ju fortare man får bort dom desto finare blir ärret sedan. Nästan hela såret hade läkt bra förutom vänstersidan, så jag kunde nästan ta bort alla. Så det kändes ju bra. Ska dit nästa vecka igen och se hur vänstersidan läkt.

Men i alla fall så känner jag att det är bäst att bo kvar här hos mamma tills såret i alla fall läkt ihop bra och jag kan röra mig helt som vanligt utan att känna obehag. Lika bra att vara försiktig nu i början så man slipper problem sedan.
Jag bara längtar nu tills jag kan springa runt och leva som vanligt, bära ved och hålla på med allt sådant där som jag är van med. Känns som jag varit stilla så länge nu. Ibland blir jag lite deppig av hela det här. Samtidigt som jag är glad att det hände nu och inte senare så jag fått ställa in “Fjällräven Polar” resan i april.

Ibland så börjar jag oroa mig för att det ändå ska bli några konsekvenser av det här, eftersom det nu fattas en äggstock. Den andra äggstocken hade nämligen också en cysta, fast den var så liten så den kunde de bara ta bort. Men det är klart att det känns jobbigt att man är 23 år, med bara en äggstock kvar, och den sista stackars äggstocken också var attackerad av en cysta. Hur kan jag vara säker på att den klarar sig bra nu då? Så att det inte händer igen. Även om det här med barn känns väldigt,väldigt långt bort just nu, så skulle jag ju ändå vara världens lyckligaste om jag någon gång i livet skulle få uppleva att få barn. Därför kommer de här jobbiga tankarna ändå upp ibland, eftersom det känns så viktigt för mig att inget mer händer. Men jag ska i alla fall se till att gå på kontroller 1 gång i halvåret för att se till att allt ser bra ut. Kanske mest för att jag inte ska gå och vara orolig och få de här dumma tankarna 🙂
Jag blev i alla fall väldigt glad när jag låg på sjukhuset och fick läsa några kommentarer från olika kvinnor som själva gått igenom samma sak men som nu hade barn och allt. Det känns så bra att höra det. Och då inser jag också hur otroligt vanligt det här är. Mer vanligt än vad jag någonsin hade trott.

Så jag ska nog bara vara väldigt glad att allt faktiskt gått bra. Snart kommer jag flytta hem med Nanook igen och återgå till vardagen. Det ser jag fram emot 🙂

Men nu, nu ska jag dricka lite kaffe och se om det går något bra på TV ikväll. Jag passar verkligen på att mysa ordentligt här hemma hos mamma. Och det är ju faktiskt lördag 🙂

KRAM på er <3 Hoppas ni har en riktigt härlig lördagkväll!

När jag var i Näsåker i går köpte jag en jättecool hatt inne på världens mysigaste butik. Vad jag älskar Näsåker, och alla som bor där. Lär känna nya människor varje gång jag är där känns det som.

Såret är omlagt så nu fick jag äntligen ta bort den stora tejpbiten och byta ut mot en vit och fin, fräsch kompress 🙂

Jag har åkt iväg en kort sväng med bilen en stund varje dag så att Nanook får springa av sig lite. Han är så överlycklig när han får göra det, och jag blir så glad när jag får se honom så lycklig. Och så mår både jag och han så otroligt bra av att få komma ut i skogen en stund.

Kaffepaus när den är som bäst

Posted on by

Idag blev det en kopp kaffe med karlarna i byn. Bosse och Tage. Sådana där “äkta norrländska män” som pratar så bred dialekt att jag ibland måste skratta trots att jag inte ens förstod skämtet. De kan allt. Traktorer och bilar, hus och frysta vattenledningar, ved och motorsågar. De är som räddare i nöden när något gått snett och man inte har något aning om hur man ska bära sig åt. De fixar allt. Och de går nästan alltid klädda i arbetskläder eller sådana där fina skogshuggar-flanellskjortor i olika färger, som luktar lite svagt av olja, diesel och bensin.

Ja det är mina grannar de! 😀

Jag, Bosse och Tage

Lite som förr

Posted on by

För några år sedan hittade jag en gammal polaroidkamera hemma hos min mormor och morfar. Jag blev jätteglad och gick till närmaste fotobutik för att köpa film. Då sa de att de hade slutat tillverka polaroidfilm. Vad tråkigt eller hur! På gamla filmer har jag sett hur folk fotar med polaroidkamera och jag tycker det ser så himla häftigt ut. Och roligt! Vilken känsla att fota med en sådan, och vad noga man skulle vara med motiven. Jag gillar formen på fotona och ja….hela grejen med polaroidbilder ger mig en märklig, bitterljuv känsla av nostalgi och romantik.

Kan jag i alla fall komma ganska nära det här med polaroidfoton med hjälp av att redigera lite i Photoshop. Tycker det var jätteroligt så nu har jag börjat göra massvis med foton till “polaroidbilder” 🙂
Vad tycker ni? Ser det inte lite sådär härligt gammeldags ut?

Kollage med “polaroidfoton”