Natten

Tack underbara ni för alla fina gratulationer. Blir ju alldeles varm i hjärtat ♥
Natten mot min födelsedag var jag uppe hela natten. Jag har gjort det lite som tradition sedan mitt första år här, 2011. Då gick jag ut för att se soluppgången och spelade in en liten video. Jag skrattade lite för mig själv när jag såg att jag hade precis samma tjocktröja på mig i videon som jag hade denna natten. Inte har man ändrats så mycket på fyra år haha.
Men sedan dess har jag alltid varit uppe hela natten mot min födelsedag om det varit fint väder. Inte för att det är något ovanligt egentligen. Jag tror jag är uppe fler nätter i juni än vad jag sover om nätterna : ) Men det blir alltid lite extra speciellt.

Och den här natten var utan tvekan den vackraste och mest magiska natt på det här året hittills. Jag finner inga ord att beskriva det. Allt var så stilla. Ljuset. Dofterna. Himlen. Jag önskar att jag kunnat ta er med dit.
Ta er med till natten jag satt på Tages flotte i nästan två timmar och bara betraktade hur ljuset och molnen ändras på himlen. Hur lila, rosa och aprikos skiftade allteftersom solen rörde sig längs horisonten. Dimmorna svepte över sjön och blommorna på ängen vaggade i nattbrisen.

Jag hade såklart med mig kameran ut. Men jag tänkte först att det absolut inte skulle göra någonting om jag inte fotade något alls under natten. Att bara låta mig ta in allt utan att försöka fånga det i bilder. Men jag kunde inte hålla mig. Jag fotade ändå en hel del, även om jag stundtals lät kameraväskan ligga orörd vid sidan om. Att fota är ju en del av upplevelsen och lyckan. Känslan av att vilja föra det vackra vidare och uttrycka det jag ser och känner är så stark. Och jag älskar att göra det. Så att fira min födelsedag ute i juninatten, med sällskap av natten, naturen och kameran; det är lycka för mig ♥
062920Här satt jag länge, länge. Det var så stilla och vackert. Tills jag blev attackerad av två arga måsar som skrek och sedan dök mot mitt huvud. Men då ställde jag mig upp hastigt med armarna i vädret, och skrek så det ekade i berg och dal. Då flög dom sin kos.
062921062924Himlen var ibland så vacker att jag knappt kunde tro mina ögon. Detta var strax innan solen var på väg upp.
062923062925Jag fastnade länge liggandes i det daggvåta gräset med kameran tätt intill blommor och maskrosor. Att komma riktigt nära växter känns ibland som att kliva in i en annan värld.
062926Jag gick ut på blomsterängen och satte mig där för att möta solens första strålar. Det ljuset är bland det vackraste ljus jag vet. Och känslan av värmen i ansiktet från solen efter en kylig natt känns underbart.
062927062928

Tjugosex

Hej jag heter Jonna Jinton och jag är 26 år“. Shit pomfritt. Det låter verkligen vuxet. Det känns lite konstigt, att åren går så fort. Samtidigt så känns det helt fantastiskt. Jag är glad att jag fått vandra på jorden i hela 26 år nu. Och hoppas på många år till!

062906

26 år. Så lång tid! Och ändå bara ett litet, litet ögonblick på jorden. Att tänka på tiden ger mig alltid svindel. Jag tänker på alla som funnits och som bara försvinner en efter en. Mormor och morfar. Farmor och farfar. En gång i tiden fyllde de också 26 år, och nu finns de inte här mer. Det känns så sorgligt och vackert på samma sätt. Men jag tycker om att leva med tanken på att livet är så skört. Och en dag finns vi inte heller kvar. Om 100 år är garanterat ingen av oss vid liv längre. Det kanske känns hemskt att tänka så, men det får mig bara att uppskatta livet ännu mer. En dag kommer jag inte finnas längre, och den dagen som jag lämnar livet vill jag tänka tillbaks och känna att jag levde, och inte grävde ner mig i problem som inte egentligen spelade så stor roll. Jag vill inte ägna för mycket tid, eller egentligen ingen tid alls, på att oroa mig och må dåligt. På att försöka ändra eller kontrollera saker som inte går att ändra på. Inte försöka göra motstånd mot allt som känns jobbigt. Istället vill jag följa med på livets våg och uppskatta varje dag, oavsett vid livet bjuder på. I slutändan, så vet vi ju inte varför vi är här. Vi är alla lika inuti, och vi gör alla vårt bästa av vårt korta, värdefulla liv här på jorden. Och det räcker ♥

26 år. Så lång tid! Och ändå bara ett litet, litet ögonblick på jorden. Att tänka på tiden ger mig alltid svindel. Jag tänker på alla som funnits och som bara försvinner en efter en. Mormor och morfar. Farmor och farfar. En gång i tiden fyllde de också 26 år, och nu finns de inte här mer. Det känns så sorgligt och vackert på samma sätt. Men jag tycker om att leva med tanken på att livet är så skört. Och en dag finns vi inte heller kvar. Om 100 år är garanterat ingen av oss vid liv längre. Det kanske känns hemskt att tänka så, men det får mig bara att uppskatta livet ännu mer. En dag kommer jag inte finnas längre, och den dagen som jag lämnar livet vill jag tänka tillbaks och känna att jag levde, och inte grävde ner mig i problem som inte egentligen spelade så stor roll. Jag vill inte ägna för mycket tid, eller egentligen ingen tid alls, på att oroa mig och må dåligt. På att försöka ändra eller kontrollera saker som inte går att ändra på. Inte försöka göra motstånd mot allt som känns jobbigt. Istället vill jag följa med på livets våg och uppskatta varje dag, oavsett vid livet bjuder på. I slutändan, så vet vi ju inte varför vi är här. Vi är alla lika inuti, och vi gör alla vårt bästa av vårt korta, värdefulla liv här på jorden. Och det räcker ♥

Det blir en lugn födelsedag idag. Var ute hela natten och fotade och bara njöt av sommarnatten, så jag gick och la mig i vid halv åtta i morse. Har massa bilder från i natt som jag ska visa er sedan! Sov några timmar och sedan åkte jag ut i skogen och drack morgonkaffe (eller förmiddags-kaffe) på en grusväg medan Nanook badade i pölarna längs dikena.

En liten mobilbild från i natt. Bästa födelsedagspresenten åt mig själv, bara vara ute hela natten och göra jag vill!

En liten mobilbild från i natt. Bästa födelsedagspresenten åt mig själv, bara vara ute hela natten och göra jag vill!

Frukost på grusvägen! Ännu bättre än frukost på sängen. Jag lovar ;)

Frukost på grusvägen! Ännu bättre än frukost på sängen. Jag lovar 😉

Awww....titta! En älg som bajsat ett hjärta. Finaste presenten ever ♥

Awww….titta! En älg som bajsat ett hjärta. Finaste presenten ever ♥

Home sweet home

Efter några händelserika dagar är jag tillbaks hemma i Grundtjärn igen.  Nu har sommaren blommat ut på riktigt här. Äntligen är ängen full av blommor, och syrenerna blommar vilken dag som helst nu. Det känns fint att komma hem igen. Till sommarängen och tystnaden. Till hunden och katten. Till skogen och sjön. Till myggorna och svalorna.
062801062809Kvällspromenad med familjen ♥
062808062802062810062803062805062807062806062804

Min resa till Nordnorge – frågor och svar

Nu är jag åter hemma i skogarna igen efter några helt fantastiska dagar i Nordnorge. Jag har inte riktigt landat än efter alla underbara upplevelser. Det känns som om jag fortfarande känner gunget i kroppen från båtturerna, och som om jag fortfarande känner doften av saltvatten. Som om jag fortfarande springer barfota på Bleikestranda och som om jag fortfarande står där på toppen av Keijservarden och blickar ut över midnattssolen.

Den här resan har gett mig så mycket, på så många olika sätt. Det känns som om jag har fått varit med om saker som verkligen berört mig i hjärtat och på djupet. Som fått mig att växa inuti. Jag är så obeskrivligt tacksam för de här dagarna och för alla upplevelser och alla vackra platser jag fått besöka. Jag älskar verkligen att resa. Det är något med den där känslan av att komma hem igen med något som jag inte hade när jag åkte. Att komma hem med oförglömliga minnen i bagaget.
Jag kommer återvända till Nordnorge igen, utan tvekan.

062601

Jag har ju självklart läst alla era kommentarer under veckan, och tänkte nu svara på några av era frågor här i ett blogginlägg. Som alltid älskar jag att läsa allt ni skriver, och alltid kul med frågor! Tack för att ni följt mig på den här resan ♥

Hela din resa verkar fantastisk! Jag och min mamma hade planer på en resa till norra Sverige men nu lutar det åt att bli norra Norge istället, verkar som att hela miljön är vacker utan att man behöver vandra så långt. Vad är det för kamera du använder för att filma dessa filmer? /Amelie
Vag glad jag blir o höra det! Även om norra Sverige också är otroligt fint, så glädjer det mig att ni funderar på att åka till Nordnorge. Det är verkligen helt magiskt. När det gäller filmerna så har jag filmat dom med in GoPro kamera. Den är verkligen bra att ha när man reser. Jätteliten och vattentålig. Har satt den på en “selfie-pinne” så det inte blir så jobbigt när jag filmar.

Vad är det för låtar i filmerna? Undrar särskilt över valfilmen! Kram / Olivia
– Jag har sett att det är många som frågat efter musik som jag använt i filmerna. Jätteglad att ni tycker om min musiksmak! 🙂   Så jag tänkte rada upp låtarna här.

En dag i Nordnorge – Mira niñita med Los Jaivas
Whalesafari Andøya – Following the sun med Enigma
Happiness on BleikestrandaEloi med Klaus Badelt

062602

Otroligt vacker plats! Dit skulle jag gärna åka någon gång. Hur är temperaturen?
Sen undrar jag, precis som någon under ett av de tidigare inläggen, vem som finansierar detta? Får känslan av att du är ditbjuden av Visit Norway eller liknande för att marknadsföra landets vackra norra delar – är det så? Lyxigt, i så fall!
– Det tycker jag absolut du ska göra! Det var faktiskt ganska lagom temperatur här nu. Mellan 12-15 grader.
Och ja precis, det är Visitbodø och NorthernNorway som bjudit mig till vackra Bodø, Kjerringøy och Andøya för att jag helt enkelt ska göra mig grej; blogga, fota, instagramma, skriva om mina upplevelser. Marknadsföra Nordnorge helt enkelt, på mitt eget sätt. Det är verkligen ett drömjobb! Att få åka ut och resa, uppleva nya platser och samtidigt göra det jag älskar, det är något jag drömt om länge. Så jag hoppas och ser fram emot att göra fler sådana här jobb och samarbeten framöver.

Idag är jag förresten med i Bodø Tidning så gå gärna in och läs reportaget HÄR om ni vill veta mer!
062702



Är det inte tråkigt att uppleva allt detta vackra och fantastiska ”ensam”? /Stella
– Jag har ju aldrig haft några problem med att vara ensam men att resa helt själv är ju en helt annan sak såklart. Jag skulle nog inte vilja påstå att jag är så resvan, så att vara ute helt på egen hand såhär har varit väldigt lärorikt för mig. Det har stundtals varit lite nervöst att inte ha någon att luta sig tillbaks mot och att hela tiden behöva tänka ut allt själv. Speciellt när det varit ont om tid. Som när jag ska hämta ut en hyrbil, ta mig till en plats, hinna med en färja, samtidigt som jag ska fota och dokumentera och passa en tid. Det har varit utmanande! Men som sagt, otroligt lärorikt! 

Däremot har jag absolut inte känt att det varit tråkigt att uppleva allt ensam. Tvärtom. Att resa själv kan vara helt fantastiskt. Då kan jag helt följa min egen rytm utan att behöva anpassa mig till andra. Jag trivs så himla bra med att vara själv och på något sätt så kändes det väldigt skönt att åka iväg på den här resan helt själv, eftersom jag då kan koncentrera mig på att jobba på ett helt annat sätt. När jag är med någon så tappar jag lite den där känslan för att fota och vara kreativ, då det sociala istället tar över lite. Vilket inte alls är fel, men det lämpar sig mer för semester i så fall. Om jag ska fota och är på ett blogg/fotouppdrag så vill jag ha full fokus på det jag ska göra. 

Och sedan som någon skrev “ähh hon har ju alla ”oss” med sej…”. Det stämmer lite faktiskt.
Jag har inte sett det som att jag upplever allt ensam, tvärtom så har jag känt att jag får dela mina upplevelser vidare med tusentals andra människor. Hela tiden när jag upplevt någon fint så har jag känt att jag vill dela det med er. Och det har gjort att det känts som ni läsare har varit med på ett hörn hela tiden. Det är märkligt hur det fungerar numera, att vara själv men samtidigt känna sig uppkopplad till en hel “cyberfamilj” där ute på nätet. Men jag gillar det 🙂

062605

Wow, Jonna! Vilka fina foton och cool filminspelning är det med ett sånt där stativ som din vän hade i ett inlägg för någon vecka sen? /Erika
 -Tack! ♥ Som jag skrev ovanför så har jag filmat alla filmer med GoPro och en selfie-pinne! Superbekvämt och lättsamt att filma med. Och alla foton har jag tagit med min kamera Nikon D800. 

En dag att minnas

Så kom då den sista dagen för mig i Nordnorge, som också blev den mest känslofyllda dagen. Kanske den dagen jag kommer minnas allra starkast.

Tidigt på morgonen tog jag flyget från underbar Bodø där jag bott under alla dagarna, för att flyga till Andøya i Vesterålen, som ligger norr om Lofoten. Vesterålen hade jag sett fram emot allra mest på hela resan. Det skulle bli den absoluta piken. Av det jag sett från Vesterålen så visste jag att det skulle vara som ett paradis för en fotograf, även om alla platser jag besökt redan var ett paradis det med. Men just Vesterålen kändes så väldigt långt borta. Så väldigt långt norrut. Så exotiskt. Som en plats vid världens ände.

Men jag hade ett tight schema och jag visste att min tid var dyrbar under dagen jag skulle spendera där. Först ut var Valsafari, då jag skulle åka ut med en färja i ett antal timmar och kanske få se valar. Jag hade inga förväntningar alls på hur det skulle vara, mer än att det lät väldigt, väldigt häftigt. Och det var det! Bland det coolaste jag varit med om. Men av någon anledning hade jag inte tänkt på hur jag skulle uppleva det. Jag hade inte en tanke på att jag ju sedan jag var väldigt liten varit extremt rädd när jag är ute på öppet hav i en båt. Ja, vi hade båt när jag var ca 7-9 år, som vi var tvungen att sälja då jag tillslut var så rädd för vatten att jag började gråta hysteriskt om någon satte på vattenkranen med för högt tryck (hahah).
DCIM100GOPRO
När jag klev på båten samlades vi alla längst ner först där vi fick kaffe och information osv. Redan efter tio minuter efter att båten åkt ut så började jag få panik. Jag tittade förfärat ut över havet och såg de stora vågorna som satte båten i gungning. Jag tänkte att något måste vara fel. Båten kan inte åka ut om det är såhär stora vågor! I den stunden visste jag inte att det var en relativt lugn dag på havet. Jag upplevde det som storm. Skräcken växte för varje meter som vi kom längre bort från hamnen.

Det var första gången under resan som jag kände att det var jobbigt att vara helt själv. Att inte ha någon att prata med eller dela mina känslor med. Men det stod ett par bredvid mig som jag hörde var från Sverige så jag började prata med dom, och frågade dom om dom tyckte det verkade farligt att åka ut. Men de sa att det var helt lugnt, och inget alls att oroa sig för. Då kändes det bättre en stund, men samtidigt kunde jag inte släppa min rädsla. Det bara fanns där ändå. En oförklarlig rädsla.
Jag tycker jag ändå är ganska modig när det gäller mycket. Men sätt mig på en båt mitt ute på havet och jag blir så rädd att jag tappar förståndet.
DCIM100GOPRO
Efter all information var vi fria att röra oss som vi ville på båten. Jag gick högst upp på fören av båten, trots att jag inte ville. Men i min skräck så tänkte jag att det är bättre att jag sitter där uppe ifall båten välter så jag snabbt kan hoppa över på rätt sida så jag inte fastnar under båten. Lite Titanic-style. Jag satte mig ner och höll ett hårt tag om relingen.
062414När vi kommit ut ännu längre från hamnen och vågorna blev större och land inte längre syntes till så var jag i ett sådant “panik-tillstånd” att jag tog upp min mobil och skulle börja skriva ett meddelande till min familj för att meddela att jag kanske inte kommer överleva den här båtturen, men att jag älskar dom och att dom inte skulle vara oroliga. Men jag tänkte skriva det på ett lättsamt sätt som om jag inte var rädd för att dö så att dom inte skulle bli helt förkrossade om så blev utgången (!!!!). Haha ja alltså…nu i skrivande stund låter det här HELT sjukt!!!  Men som tur var så hann jag inte skriva klart meddelandet, för då kom den svenska tjejen jag pratat med innan och satte sig bredvid mig. Hon hette Therese och berättade om när hon var i Italien och åkte färja. Då var det hundra gånger värre och folk grät och vågorna kastades över färjan. Så detta var ingenting i jämförelse.
Det lugnade mig verkligen. Hon satt där bredvid mig i säkert 45 minuter trots att hon åkte på den här turen med sin sambo. Så himla, himla fint gjort. Hon tröstade mig så himla mycket genom att bara sitta där ♥
062413
Haha och när jag tittar på alla bilder och filmer så inser jag att det “farliga” helt och hållet upplevdes i mitt huvud. Dock syns det inte hur stora vågorna faktiskt var ibland, och hur mycket båten gungade, men när jag tittade mig omkring så var ingen annan rädd. När båten for upp flera meter så tjoade folk “wooooohooooo”, medan jag skrek inombords av skräck. Så att den här valsafarin kändes så otäck har ingenting att göra med att den är otäck, det är bara jag personligen som upplevde det så.
Jag har alltid känt en obehaglig känsla kring öppet hav och stora vågor.
062410Men sen kom stunden då vi fick syn på valarna! Nu minns jag inte vilken sorts val det här var för jag var inte så uppmärksam just då på vad de sa. Men de var otroligt många, och det var så mäktigt att se! En upplevelse för livet. Dessutom fick vi syn på några delfiner, som jag tyvärr inte lyckades få bild på.
062418När jag fick se den här synen så var det värt allt. All skräck försvann i den stunden och jag bara njöt av att få se fria, vilda valar i havet.
062419Jag är så lycklig och tacksam över att jag fick vara med om detta ♥
DCIM100GOPROEfter ca en timma med valarna var det dags för båten att vända igen. Och det var då det riktigt jobbiga började. Det började blåsa ganska rejält och vågorna blev mycket, mycket större än innan. Jag satt kvar vid fören hela tiden trots att jag stundtals nästan var själv kvar där uppe. Jag var så rädd att jag inte kunde röra mig. Jag höll ett krampaktigt tag i relingen och jag hade så ont i musklerna men jag kände det inte då. Jag tog upp min GoPro emellanåt och filmade och det hjälpte mig att försöka tänka på annat. En äldre man såg att jag var rädd och han stod några meter bakom mig i minst en timma. Vi sa aldrig något men jag förstod att han stod där för att visa att jag inte var ensam. Och jag är så himla glad för det! Jag tittade ofta bakåt bara för att se om han stod kvar.

Mot slutet blev jag sjösjuk. Så fruktansvärt sjösjuk. En tjej som jobbade på båten kom fram och hjälpte mig att ta mig till båtens bakre sida, där det gungar mindre. Jag kunde knappt gå. Hon gav mig en spypåse och papper och hon kändes som en ängel. För jag hade varit så rädd att jag skulle råka spy på båtens golv. När jag satt där och spydde och grät och trodde att jag skulle dö så tänkte jag på alla flyktingar som dött när de tagit sig över havet. Och jag tänkte på hur bra jag har det. Att det här inte är någonting i jämförelse med de som sitter med sina barn i famnen och kämpar för sitt liv i flera dygn på en båt som tillslut går på grund. Jag är ju bara på en lyxig valsafari.

När vi väl såg land kändes det som den största lyckan på länge. Haha, de här tre-fyra timmarna på båten var som en djup inre resa också. Så mycket känslor på samma gång. Total skräck, sorg och eufori och lycka över att se valarna. För de flesta på båten var det här bara en jättehäftigt, vacker valsafari. Men för mig var det en hel livsresa i princip. Som jag absolut inte ångrar. Men jag rekommenderar andra att inte ha havs-skräck innan man ger sig ut på valsafarin! 😀 Det blir så mycket trevligare då.

Nu kommer en liten film som jag klippte ihop av det jag filmade. Återigen så känns det konstigt att se filmklippen i efterhand eftersom det bara ser ut som en lugn, fin dag på havet, när jag upplevde det som något helt annat. Samtidigt som det också var en vacker upplevelse. Som sagt, alla känslor på samma gång.

När jag steg i land efter den händelserika Valsafarin kände jag mig helt slut. Jag var fortfarande sjösjuk och det kändes som hela världen gungade. Jag var helt matt. Jag stapplade mig fram till min hyrbil och lade mig sedan i baksätet. Jag fick en fruktansvärd frossa, trots att jag hade kläder för vinterväder på mig. Jag visste att jag bara hade två timmar på mig innan mitt flyg tillbaks skulle gå och min tid var så värdefull, men just då hade jag inte ens ork att känna mig ledsen över det. Jag låg där i baksätet i en timma innan jag tillslut piggnade till och kom tillbaks till verkligheten.

En timma kvar. Bara en timma kvar i Vesterålen, mina drömmars resmål. Jag fick så dåligt samvete över att jag legat i baksätet på en bil när jag befann mig på den vackraste plats på jorden. Jag satte mig bakom ratten, gnuggade mig i ögonen och klappade till mig på kinderna, letade fram en karta och körde till turiststationen för att be om en karta till “bleikestranda” som jag drömt om att besöka så länge. Jag trodde inte jag skulle hinna.  Jag kände sådan ångest. Sådan fruktansvärd sorg. Jag kunde inte missa det jag ville se allra mest.

När jag fick en vägbeskrivning så körde jag bara. Jag såg att den inte låg lika långt bort som jag trodde. När jag kom ut på vägarna och såg de otroligt vackra omgivningarna blev jag helt chockad. Så vackert. Trots att det var väldigt disigt denna dagen så var det en oförklarlig syn att se de mäktiga fjällen komma fram genom dimman. Från hamnen kunde jag inte se hur vackert det verkligen var runt omkring.
062420
Tillslut såg jag den. Bleikestranda, som bredde ut sig som en evig, vit strand längs havet nedanför de mäktiga berget. Mitt hjärta nästan stannade till. Jag ställde bilen på en liten mötesplats längs vägen. Jag tog min kameraväska och bara sprang för livet ner till stranden och havet.
062430
När jag plötslig stod där på stranden, med mina bara fötter i den vita, mjuka sanden och med det iskalla havsvattnet som sköljde över mina fötter, så kom det några glädjetårar. Det kändes overkligt. Jag trodde inte att jag skulle hinna. Men så stod jag där, på platsen jag drömt om att få komma till. Jag kände frihet. Det blev ett sådant starkt kontrast mot det jag upplevt tidigare på dagen. Jag kände mig så lätt. Som en vind.
Jag hade 20 minuter på mig att ta in allt det vackra. 20 minuter att vandra på Bleikestranda, innan jag behövde köra mot flygplatsen. Det kändes då som de viktigaste tjugo minuterna i mitt liv. Jag skulle ta vara på varje sekund.
jonnableikestranda

062424062423062427062426062422062431Det här var utan tvekan en av de bästa stunderna på Norgeresan.  Den lyckan jag kände på stranden var så stark. Allt kändes fullständigt. Det kändes som en sorg i hjärtat att behöva lämna Andøya när jag precis kommit dit. När jag precis fått upptäcka lite av omgivningen. Jag hade gjort vad som helst för en dag till att åka runt och fota och upptäcka. Men samtidigt så kände jag mig så enormt tacksam för att jag hann till stranden. Att jag fick den där stunden. Det betydde så mycket för mig.

Nu kommer en liten video jag filmade nere på stranden. Jag tror jag nästan sprang konstant i tjugo minuter. Det kändes som det bästa sättet att få ut min glädje över att vara där jag var  ♥

Innan jag somnar

Återigen har jag SÅ mycket att berätta om dagen som har varit, med valsafari (som inte riktigt gick som väntat haha) och min lilla visit till Andøya i Vesterålen och den vackra Bleikstranda. Klockan är halv elva på kvällen och jag sitter här på hotellrummet igen. Men mina ögon vägrar hålla sig öppna. Jag tror jag sällan känt mig såhär trött förut. Ögonen liksom stänger sig själv. Jag har suttit och redigerat några bilder och hade tänkt göra klart allt i natt men inser nu att det är omöjligt. Jag kommer somna på datorn haha.

Men det är nog inte så konstigt. Natten till idag var jag uppe hela natten för att hinna göra klart blogginläggen och bilderna och natten innan dess sov jag bara fem timmar, och natten innan dess ingenting. Så ja sömnen har hamnat lite efter. Men det blir så när man har så mycket roligt omkring sig samtidigt som jag försöker hinna med att jobba.

Så, jag får helt enkelt göra en cliff-hanger till i morgon kväll när jag kommit hem igen. Då är jag nog lite piggare och kan berätta om den här otroliga dagen i text och bilder, och film! Har filmat en hel del idag. Och ska svara på alla era frågor och kommentarer sedan också. Har läst allt ni skrivit men inte haft tid att svara än.
Men jag ska i alla fall uppdatera min Instagram lite snabbt med någon av de senaste bilderna ikväll och i morgonbitti så håll utkik där ifall ni vill ha en liten förtitt.

Nu känns det som hela hotellrummet är en båt och allt gungar. Jag tror det är dags att få lite sömn nu. Sov gott kära ni så hörs vi i morgon ♥

Kan i alla fall visa en bild från idag! Den bästa, bästa BÄSTA stunden på hela dagen. När jag hade den här stranden helt för mig själv, som är en del av Bleikstranda i Andøya, Vesterålen. Men mer om detta i morgon!

Kan i alla fall visa en bild från idag! Den bästa, bästa BÄSTA stunden på hela dagen. När jag hade den här stranden helt för mig själv, som är en del av Bleikstranda i Andøya, Vesterålen. Men mer om detta i morgon!