Tack underbara ni för alla fina gratulationer. Blir ju alldeles varm i hjärtat ♥
Natten mot min födelsedag var jag uppe hela natten. Jag har gjort det lite som tradition sedan mitt första år här, 2011. Då gick jag ut för att se soluppgången och spelade in en liten video. Jag skrattade lite för mig själv när jag såg att jag hade precis samma tjocktröja på mig i videon som jag hade denna natten. Inte har man ändrats så mycket på fyra år haha.
Men sedan dess har jag alltid varit uppe hela natten mot min födelsedag om det varit fint väder. Inte för att det är något ovanligt egentligen. Jag tror jag är uppe fler nätter i juni än vad jag sover om nätterna : ) Men det blir alltid lite extra speciellt.
Och den här natten var utan tvekan den vackraste och mest magiska natt på det här året hittills. Jag finner inga ord att beskriva det. Allt var så stilla. Ljuset. Dofterna. Himlen. Jag önskar att jag kunnat ta er med dit.
Ta er med till natten jag satt på Tages flotte i nästan två timmar och bara betraktade hur ljuset och molnen ändras på himlen. Hur lila, rosa och aprikos skiftade allteftersom solen rörde sig längs horisonten. Dimmorna svepte över sjön och blommorna på ängen vaggade i nattbrisen.
Jag hade såklart med mig kameran ut. Men jag tänkte först att det absolut inte skulle göra någonting om jag inte fotade något alls under natten. Att bara låta mig ta in allt utan att försöka fånga det i bilder. Men jag kunde inte hålla mig. Jag fotade ändå en hel del, även om jag stundtals lät kameraväskan ligga orörd vid sidan om. Att fota är ju en del av upplevelsen och lyckan. Känslan av att vilja föra det vackra vidare och uttrycka det jag ser och känner är så stark. Och jag älskar att göra det. Så att fira min födelsedag ute i juninatten, med sällskap av natten, naturen och kameran; det är lycka för mig ♥
Här satt jag länge, länge. Det var så stilla och vackert. Tills jag blev attackerad av två arga måsar som skrek och sedan dök mot mitt huvud. Men då ställde jag mig upp hastigt med armarna i vädret, och skrek så det ekade i berg och dal. Då flög dom sin kos.

Himlen var ibland så vacker att jag knappt kunde tro mina ögon. Detta var strax innan solen var på väg upp.

Jag fastnade länge liggandes i det daggvåta gräset med kameran tätt intill blommor och maskrosor. Att komma riktigt nära växter känns ibland som att kliva in i en annan värld.
Jag gick ut på blomsterängen och satte mig där för att möta solens första strålar. Det ljuset är bland det vackraste ljus jag vet. Och känslan av värmen i ansiktet från solen efter en kylig natt känns underbart.








































