Det ordnar sig

Idag började dagen inte lika bra som den slutade igår. Ett tag tänkte jag att det berodde på att det är fredagen den 13:de idag. Men jag tror nog jag hamnade i ett sådant där tillstånd då minsta lilla problem blir världens största och man börjar grubbla över allt.

På morgonen hade jag åkt till Junsele på ett ärende och då hörde jag att bilen började låta konstigt. När jag kom hem lät det som om jag körde en Harley Davidson. Tittade under bilen för att se om ljuddämparen gått sönder, som den gjort en gång tidigare, men jag kunde inte se att något såg trasigt ut. Sen är jag inte så kunnig när det gäller bilar så jag har liksom svårt att avgöra om något ser konstigt ut. Jag blev i alla fall lite ledsen över det och orolig att det ska vara något jag måste lämna in. Sedan så har den vänstra bakblinkern gått sönder och trots att jag bytt lampa så funkar den inte. Måste fixa det på något sätt också.

Hela veckan har egentligen varit en vecka då allt tycks gå sönder. Eller försvinna. Min fjärrutlösare till kameran, som jag knappt klarar mig utan, har försvunnit. Eller jag måste ha tappat den. Vet inte vart den har tagit vägen. Har gått runt och oroat mig för det hela veckan. Nanook välte ner en dagljuslampa. Den sprack inte men den gick sönder. Och en massa andra småsaker har gått sönder. Mina sista par jeans som inte hade några synliga hål, sprack nu i knät. Så nu har jag inga hela brallor. Nu får jag hålla mig i Grundtjärn tills  sommaren när man kan gå ut utan byxor 😛

Så i morse, efter det där med bilen, så kom alla dessa problem över mig samtidigt. Jag började oroa mig för allt och inget, och för hur jag skulle klara mig, och hur jag skulle hinna med allt som ska hinnas med. Tiden bara springer iväg och jag känner alltid en sådan tidspress. För ett tag kändes allt bara hopplöst. Som om allt nu bara skulle falla samman. Jag satte mig på en stenplatta i solen utanför dörren och kände mig alldeles superledsen.

Plötsligt när jag satt där i solen så tänkte jag efter. Jag tänkte på norrskenet jag såg igår och mindes hur jag igår tänkte på hur små vi är under den oändliga stjärnhimlen, och att allt är så vackert, stort och fulländat precis så som det är. Och då tänkte jag på hur små alla skitproblem är som man ständigt går och oroar sig över hela livet. Små problem som man gör till världens största, och som man inte ens borde lägga energi på, för man vet ju egentligen, att allt ordnar sig alltid.

Som en våg av värme sköljde över mig och plötsligt satt jag där på stenplattan och log, och allt kändes så mycket lättare. Jag gick in och kokade kaffe och hämtade sockerkaka. Sedan gick jag ut i solen igen och drack kaffe och delade sockerkakan med Nanook. Det var en härlig stund. Nu var jag på banan igen, med ny energi och tillräckligt stark för att inte låta något annat skitproblem dra ner mig idag 🙂

När jag tittade under bilen för att leta efter anledningen till varför bilen låter så konstigt.

När allt kändes bättre 🙂

Mums

Nanook dregglade efter mer sockerkaka 🙂

Vi har det underbaraste framför oss

I natt drömde jag att det var midsommarafton. Och i drömmen tyckte jag allt kändes så konstigt, för jag hade inga minnen från våren. Som om jag bara plötsligt hoppat fram i tiden.
Det var midnatt och ett mystiskt ljus hade lagt sig över Grundtjärn och jag tittade ut genom fönstret och såg att det växte lila lupiner över hela ängen. Det var så vackert. Så kom jag på att jag inte hade hunnit göra någon midsommarkrans, och hela midsommarafton var över. Och jag blev jätteledsen för att jag hade missat hela våren och till och med hela midsommarafton. Jag kände hur det stack till i hjärtat och jag ville bara skrika. Sedan vaknade jag och blev överlycklig över att det bara är mars och att jag inte missat en endaste sekund av våren eller sommaren. Den har ju inte ens kommit än.

Allt underbart är kvar och väntar oss
🙂

Så det kan gå

Hej på er!
Jag kom nyss hem efter att ha varit i Näsåker och hälsat på min morfar. Nu när jag kom hem gjorde jag som vanligt upp en eld i vedspisen, men denna gången gick det inte så bra.  Som om det inte vore nog att järnet i vedspisen måste bytas ut, så har även plåten ovanför skorstenen på taket blåst sönder så den ligger nästan platt över skorstenen och stoppar draget. Så det gäller nog att ta sig en tur upp på taket i morgon och skruva fast plåten igen. Tur att all snö på taket smält bort nu! 😀

Jag filmade lite med mobilkameran. Jag var livrädd och trodde att hela rummet skulle täckas med sot som jag råkat ut för ett antal gånger tidigare. Men det slutade ryka tillslut och det gick bra. Har öppnat alla dörrar och fönster så nu luktar det inte lika mycket rök här inne 🙂

När man minst anar det

Godkväll på er!
Min kväll fick en plötslig vändning så jag har inte riktigt gjort det jag skulle göra. Tidigare idag, när jag var ute i solen ni vet, så kändes det som jag fick något i halsen och sedan har jag gått runt och tok-hostat hela dagen. Nu i i kväll åkte jag till Junsele en sväng för lite ärenden, och nu när jag kom hem kände jag mig alldeles yr och konstig. Nu sitter jag här med feber och frossa och mår fortfarande riktigt kasst. Vet inte riktigt vad det är frågan om. Men jag har gjort upp en eld i vedspisen och tänt en massa ljus så nu är det varmt och mysigt i alla fall =)

Jag höll på med ett “frågestunds-blogginlägg” förut, med lite svar på frågor som jag fått senaste tiden, och som jag tänkte ladda upp nu i kväll, men jag blev inte klar med det så jag får göra det i morgon istället. Så om ni har några frågor som ploppar upp i huvudet nu så kan ni passa på 😉

Nu ska jag slänga i mig en macka och sedan ska jag nog gå och lägga mig, så jag blir pigg och kry tills i morgon! 😀

Ha en underbar kväll allihopa!
Kram på er <3

Här sitter jag nu framför spisen med mina varmaste långkalsonger och ett mysigt täcke för att bli varm 🙂

Förändring till det bättre

Godkväll på er!
I kväll har jag grejat för fullt här hemma och ändrat om lite på grejerna i arbetsrummet. Jag använder ju stugans vardagsrum som arbetsrum för företaget. Där har jag arbetsbänken och ett utställningsbord och alla verktyg och annat som behövs. Men ganska länge har jag känt att det är ohållbart att ha arbetsrummet i vardagsrummet, på grund av kylan. Jag har ju vedspisen här i köket som enda värmekälla och det är svårt nog att värma upp sovrummet till behaglig värme, så arbetsrummet är alltid jätte kallt eftersom värmen inte når in dit på samma sätt.
Det har gjort att jag nästan tyckt det känts jobbigt att gå in i arbetsrummet, eftersom det är så kallt och man blir som en isbit. Och för att värma upp det måste jag använda element, och då får jag jätte dåligt samvete för det och går runt och oroar mig för elräkningen som sedan väntar.

Så idag när jag och min mamma Anita hade ett litet planeringsmöte så bestämde vi oss för att helt enkelt flytta ut arbetsrummet till köket. Köket här är ändå ganska stort och har mycket bänkar och yta, så köksbänken fick bli den nya arbetsbänken. Det blev faktiskt oväntat bra. De viktigaste verktygen fick plats och alla grejerna är sorterade.
Det känns så himla bra att kunna sitta och jobba utan att behöva frysa eller må dåligt över elräkningar. Jag önskar jag hade tänkt på det här lite tidigare bara 😉
Sen när det är sommar och varmt så kan jag bara flytta in grejerna till arbetsrummet igen. Perfekt!

Så nu känns det riktigt roligt att börja igen. Under en stor del av vintern har vi ju inte kunnat jobba så aktivt med Nordkristall eftersom min mormor blev sjuk och jag har velat  funnits där för mormor och morfar i den svåra tiden. Och det är jag evigt tacksam att jag kunnat göra. Nu när saker börjat lugna sig lite så kommer jag börja ägna mer tid åt Nordkristall igen, vilket jag ser fram emot jätte mycket. Jag har mycket nya idéer och visioner för den kommande våren. Det ska bli roligt!

Här kan ni se hur det blev med verkstaden i köket. Inte så illa va? 😀

Det känns som det var igår

Jag tittade igenom lite bilder och fastnade lite extra vid den här bilden. Det var en sen höstkväll, strax innan vintern satte av och en av de sista kvällarna som man kunde springa ut i bara tröja och sätta sig på ängen och titta på solnedgången. Den väcker så fina minnen, och jag riktigt känner den friska höstluften och det fuktiga gräset under mig som gjorde blöta fläckar på byxorna, men som jag struntade i, bara för att det var en sån otroligt magisk stund, som man vill ta in varje sekund av.

Även detta en bild från i höstas. Det känns så ovanligt att se så mycket färger nu när man är van att det är vitt överallt 🙂 Det är så härligt med alla vackra årstider!

När jag trodde att det inte kunde bli värre

Ja såhär gick det när jag körde till Sollefteå idag. På den smala skogsvägen fick jag ett möte med en lastbil och då var det bara att välja; köra i diket eller krocka. Det gick väldigt bra som tur var. Jag gled sakta ner i diket så det var inte alls någon fara. Han som körde lastbilen var supertrevlig och ringde direkt efter någon som kunde komma och hjälpa till att dra upp bilen. Han sa att hade inte jag kört i diket så hade han gjort det, så det var ju smidigare att jag gjorde det och inte den stora lastbilen 🙂 Men trots att det gick så bra så tyckte jag ändå att det var väldigt otäckt. Jag var alldeles darrig och chockad efteråt, och kunde inte tänka klart, så när lastbilschauffören sa åt mig att backa när vi skulle dra loss bilen, så trampa jag ner bromsen istället för kopplingen haha, ända tills han fick säga till mig att jag hade foten på fel pedal. Snacka om att vara helt tom i bollen! Sen gav han mig en läkerol och då kändes allt lite bättre haha! Men ja, de här skogsvägarna är inte drömmen att köra på såhär på vintern, inte heller på sommaren. På vissa ställen är vägen så smal så man helt enkelt inte kan mötas, och är det halt så glider man bara och hinner inte bromsa. Som tur är finns det ändå jättemånga mötesplatser på vägen, men på vintern plogas de flesta över med snö.

Här är räddarna i nöden! 🙂 Jag glömde ju fråga vad de hette, men till vänster är killen som supersnabbt var på plats med en kätting så att lastbilen kunde dra upp bilen, och till höger den supersnälla chauffören! 🙂