Jag kunde knappt tro mina ögon när jag gick ut med Nanook ikväll. Det är första dagen i november. En månad som jag brukar förknippa med mörker, blåst och kyla. Denna dagen var allt annat än det. Det var alldeles vindstilla, himlen var klarblå och ängarna nästan lyste i guld. Kunde inte drömma om en vackrare höst än denna.
Novemberkväll ute på ängen
Hej på er!
Idag var det meningen att jag skulle byta till vinterdäck på bilen, men det gick inte så bra haha! 🙂 Allt jävlades för mig, och eftersom det var första gången jag skulle göra det helt själv så vart det lite extra knepigt. Hela dagen gick åt att försöka byta däck men det slutade med att jag fick skruva åt dom igen. Jag vet inte hur många gånger jag fick springa hem till Tage och be om råd och bättre verktyg än dem jag hade. Men ingenting hjälpte. När jag väl lyckades få bort muttrarna så fastnade de inne i det här verktyget som jag inte vet vad det heter. Varenda mutter fastnade och varje gång vart jag lika rädd att jag skulle förstöra Tages verktyg. Anledningen till att de fastnade var att muttrarna var så gamla och nästa förstörda, eller mosade kanske är rätt ord, så verktyget fick inget grepp om dem. Ja jag är inte så haj på det här med bilar som ni säkert förstår. Jag är bättre på att köra som tur är 😀
Efter många timmars meckande fick jag skruva tillbaks de få muttrar jag fått loss och slänga in vinterdäcken i bakluckan. Som tur är så ska jag i morgon in till Sollefteå för att fixa de tre saker jag var tvungen att åtgärda med bilen efter besiktningen. Förhoppningsvis finns det även lite tid att få hjälp med att byta vinterdäck. Jag som verkligen hoppades på att klara det helt själv utan det minsta hjälp. Det gick ju inte så bra. Men jag skyller helt och hållet på muttrarna, inte att jag är tjej 😀
Hämtar vinterdäcken i skolans gamla utedass 😀
Precis i början, lyckligt ovetandes om hur kämpigt det skulle bli!
Tar i för kung och fosterland! 😀
Haha det blev många timmar vid bilen. Det gick inte som jag hade väntat mig, men det var lärorikt endå! 😉
Inne vi vedboden! Varje gång jag går in här får jag en slags "må-bra-känsla". Att se all denna ved som kommer hålla mig varm i vargavintern känns som att se en hel hög med guld! Och bara känslan av att veta att jag kämpat med veden själv, att jag klarat det! 🙂 Och att jag nu får allt tillbaks! 100 gånger mer! 🙂
Hämtar med mig lite ved för att elda under den kommande, kyliga höstkvällen
Fyller skottkärran med ved. Det borde räcka ikväll. Men när det blir riktigt kallt, då går det åt flera sådana här lass varje dag.
Wiiiiiiiiii 🙂
Hej på er kära läsare!
Det är är en regnig, men vacker förmiddag här i Grundtjärn, och jag har spenderat morgonen vid arbetsbänken. Men så fastnade jag stund vid datorn och lyckades snubbla in på en länk som fick mig att åka en mycket känslofylld berg och dalbana. I en timma vankade jag fram och tillbaks i köket och var alldeles upprörd, och samtidigt kände jag mig riktigt mesig som blev upprörd över något så litet. Men tro det eller ej, så är jag väldigt känslig när det gäller vissa saker. Jag kan vara hur lycklig som helst, men ett litet hårt ord riktat mot mig kan få mig att gå i tusen bitar. Jag är känslig som en porslinsdocka, som en tant en gång sa. Jag tar åt mig väldigt mycket, speciellt om det är något negativt. Det är ju verkligen dumt att man är sådan, men jag tror jättemånga av er kan känna igen sig i det. Det är nog ganska mänskligt att av tusen positiva ord ta åt sig mest av ett enda negativt. Visst är det märkligt?
Men i alla fall, så gick jag runt i köket och mycket tankar flög i luften. Jag kände ganska snabbt ett starkt behov av att få skriva om det här, och få ner mina tankar till ord. Den här länken som jag pratar om, är en krönika i Västerbottens Folkblad skriven av Emma Lövgren, som handlar om just bloggande och där jag nämns ett antal gånger. HÄR kan ni läsa krönikan.
Om ni nu läst krönikan så förstår ni nog vad som fick mig att bli så berörd. Jag ser det nu som ett väldigt bra tillfälle att visa hur jag tänker om det här. För visst stämmer det som Emma skriver, att jag alltid är positiv om precis allting, och det verkar som om jag aldrig har några dåliga dagar eller stunder då livet känns extra tufft. Några har faktiskt sagt till mig ” Jonna…livet är ingen dans på rosor“.
Självklart förstår jag det, och självklart har jag lika mycket upp och nedgångar i livet som vem som helst. Speciellt det senaste året har varit otroligt tufft. Men även de dagar med mycket motgångar försöker jag vända om till något positivt. Om jag inte hade gjort det så hade det här året blivit tusen gånger jobbigare. Jag hade kunnat fokusera på det negativa och jobbiga när jag t.ex. skrev inläggen om när jag ägnade större delen av juni till att klyva ved, eller de kalla vinternätterna när plusgraderna här inne började närma sig minus. Men jag fokuserar istället på det som är positivt. Jag har också väldigt lätt för att bli jätteglad för “småsaker”.
Jag tror att hur man upplever världen och livet helt beror på hur man själv väljer att se på det. En fantastisk upplevelse kan för en annan upplevas helt annorlunda. Allt kommer inifrån oss själva. Oavsett vad som händer så tror jag att vi skapar vår verklighet genom hur vi själva uppfattar den.
Och ja, det stämmer också det som Emma skrev, att jag hejdlöst romantiserar livet. Jag är en romantiker. En stor sådan. Jag romantiserar det mesta i livet men det är också för att jag helt enkelt upplever verkligheten så, inifrån 🙂
Jag, en överglad hopplös romantiker 😉
Det är så himla underbart att öppna dörren och gå ut i den friska luften och fina kvällssolen efter att man suttit inne och jobbat en hel dag. Jag får som ny energi. Blir laddad som ett batteri 🙂
Månen var så vacker ikväll
Hej på er!
Jag vill bara skriva en liten förklaring till mitt förra inlägg, där jag skrev om hur ledsen jag var för att min kamera precis gått sönder. Det är inte den materiella förlusten som gör mig så ledsen, utan att jag blir så begränsad att förmedla mitt liv och mina känslor i bild här på bloggen. Att fota känns nästan som en del av mig, det är det jag brinner för och därför känns det här riktigt jobbigt. Men ni har helt rätt ni som kommenterade, att allting ordnar sig alltid 🙂 Jorden kommer inte sluta snurra, även om man tror det ibland =)
…är att vakna av att jag fryser jättemycket. Sedan går jag upp, tittar på termometern och ser att det bara är 6 grader inomhus. Inte förvånad. Sen går jag till hallen och ska göra upp en eld i kaminen när jag inser att jag glömde ta in ny ved igår så jag är helt utan ved, och måste därför snabbt springa ut i endast pyjamas och stövlar till släpvagnen där veden ligger, och hoppas på att ingen ser mig. Sen gräver jag efter ved under presseningen som jag inte orkar lyfta bort eftersom den är full av ett tungt snötäcke. När jag fått tag på några vedträ springer jag snabbt in igen och håller på att frysa ihjäl. Sedan är det bara att börja försöka göra upp en eld med ved full av snö, och inget tidningspapper eftersom det är helt slut. Jag hämtar telefonkatalogen och tänker ” Nej ofta man använder telefonkatalogen nu…jag kan i alla fall riva ut privatpersonerna, det finns ju eniro”
Efter en kvart av blåsande börjar elden att ta sig bra. Jag faller ner på golvet framför kaminen och lovar mig själv att aldrig mer glömma ta in ved till nästa morgon.
Ändå händer detta allt för ofta 🙂
Presseningen som är full med snö så jag inte orkar lyfta den för att hämta ved 😛
Ved! Yes! =)
