Author Archives: Jonna

Veckan som varit

Posted on by

Hej på er allihopa!

Alltså, TACK för era underbara kommentarer på förra inlägget. Jag är så glad att ni tyckte om min lilla parodifilm och att ni fick er några härliga skratt! Jag måste erkänna att jag först var lite nervös över att lägga ut den haha. Jag har ju aldrig gjort något liknande innan och visste inte riktigt hur det skulle bemötas. Men oj vad otroligt glad jag blev när jag såg att ni tyckte om den och att den kunde sprida lite glädje och skratt. TACK!

Jag tänkte faktiskt på det nu, att det är ju väldigt sällan jag visar den där lite “skojigare” sidan av mig här på bloggen. Några tyckte det var oväntat, och det är ju sant. Men dom som känner mig bra i verkliga livet tycker nog inte det var lika oväntat, eftersom jag brukar tycka om att flamsa och skoja sådär. Ända sedan jag var liten så har jag älskat att spela olika karaktärer och härma dialekter och låtsas vara någon annan på skoj. Så det här var liksom en annan sida av mig, som jag nu hoppas att jag kanske kan visa lite oftare eftersom det verkade bli omtyckt. Får se om Jinna Jonton gör entré någon gång igen haha.
Den här senaste veckan har varit väldigt intensiv på många sätt, och därför känns det som om den gått ovanligt fort också! Därav lite dålig uppdatering här på bloggen. Bland annat hade jag i onsdags besök av filmaren Peter Wirén som jobbar åt kulturprogrammet “Sverige!” och som var här med mig en hel dag och filmade för ett reportage som skulle handla om mitt yrke som influencer. Man kommer helt enkelt få en liten inblick i vad det innebär och hur jag jobbar med olika saker. Det här programmet kommer sändas någon gång nu i april! När jag vet exakt datum så meddelar jag det. Man kommer också kunna se det på SVT-play i efterhand.
Bland annat var vi ute i skogen en stund och jag visade hur det brukar gå till när jag fotar mig själv. Och på tal om det så har jag PRECIS fått hem en ny fjärrutlösare. Sedan oktober förra året har jag endast använt självutlösaren som finns inbyggd i kameran. Jag hade köpt en ny fjärrutlösare inför resan till Stekenjokk och av någon märklig anledning slutade den fungera efter bara någon dag. Sen har jag väntat med att köpa en ny. Nu kommer det kännas tusen gånger lättare att fota igen. Fjärrutlösaren är ju ett av mina bästa hjälpverktyg jag har när det gäller foto. Hoppas bara den inte går sönder direkt denna gången.

Förresten, jag blev så himla glad att det valde att göra programmet om en influencer som bor ute på landsbygden. Förhoppningsvis kommer många få en lite bredare bild av vad yrket innebär. Som jag skrivit innan så tror jag, mycket på grund av vad media visat, att bilden av en influencer är otrolig snäv.
Så som jag jobbar med det hela (och det är otrolig individuellt såklart) så tycker jag man skulle kunna likna det med den moderna tidens konstnär/kreatör. Jag ägnar mig åt olika former av skapande, som t.ex foto, film, musik och målning och mina sociala kanaler är som min utställningssal där jag visar upp det jag gör, och mina kära och trogna följare är besökarna som kommer och tittar och tar del av det jag skapar.
Inga konstigheter! 🙂
Den här veckan har jag också äntligen, äntligen varit i studion igen och lämnat lite grejer och förberett för en rejäl revansch. Senast jag var här var i början av mars innan jag blev sjuk igen. I princip under hela tiden jag haft studion så har något kommit i vägen. Jag har inte fått möjligheten att vara här och jobba med musiken och skivan på det sättet som var tänkt. Men nu har jag spänt bågsträngen och nu ser jag verkligen fram emot att spendera mycket tid här framöver. ÅH vad roligt det ska bli!

På vägen hem från studion åkte jag också förbi gården igen och hälsade på Stjärna. Den här gången tog jag inte med mig kameran, men åh…det var den absolut mysigaste stunden jag upplevt på länge. Jag gick in till henne i den lilla hagen och hon borrade ned sitt ansikte i min jacka och jag kliade henne på halsen och vid ören och sjöng några vallvisor. Vi stod sådär ganska länge och det var så himla svårt att åka därifrån sen. Hon var så go och kärleksfull! Nu ska jag åka dit minst en gång i veckan och hälsa på henne.
Förresten, nu i skrivande stund så var jag med i P4 Extra där vi pratade lite om filmen jag la ut som gick viral (har nu fått snart 20 miljoner visningar på facebook), så vill ni lyssna på intervjun så kan ni gå in HÄR.

Hoppas att ni har en jättefin fredag och att ni får en härlig helg! STOR kram på er ♥

Livet efter virala succén

Posted on by

Det är verkligen inte lätt att bli känd över en natt. Tur att jag är så anpassningsbar och kan hänga med i svängarna liksom. Hoppas ni kommer tycka om mitt nya jag. ( 😉 )

Stjärna min stjärna

Posted on by

För inte så längesedan så fick jag ett otroligt fint paket på posten. Det var en pastellmålning av min ko Stjärna, som konstnären Sandra Brunnström gjort. Jag hade följt hennes Instagram ett tag eftersom jag såg att hon hade påbörjat den här målningen av Stjärna. Och sen skickade hon originalet till mig. Så otroligt snällt! Även om jag hade fått sett en bild av det färdiga resultatet på Instagram så blev jag ändå helt rörd av att få se den i verkligheten.
Titta, det är ju verkligen Stjärna! In i minsta detalj. Hon har till och med fått med hennes själ på något vis. Jag förstår inte hur man bär sig åt att göra något så vackert. Det ser ut som ett foto! Nej, till och med ännu vackrare och mer detaljrikt än ett foto. Så fantastiskt fint. Det är en ära att få rama in detta och hänga upp på väggen. TACK Sandra! ♥ Gå gärna in och titta på Sandras andra vackra alster på hennes Instagram.
Efter att jag hade öppnat paketet med den vackra målningen så började jag ju såklart att sakna Stjärna helt galet mycket. Så jag bestämde mig för att åka till gården en sväng och hälsa på henne.
Min älskade Stjärna som blivit så himla stor. Hon kom lunkande så vackert när jag ropade hennes namn. Och nu har hon fått komma ut i en hage så att hon kan njuta av vårvintern och den friska luften.
Jag önskar jag kunde berätta för henne om den vackra målningen som Sandra gjort. Tänk vad glad hon skulle bli om hon förstod hur omtyckt hon är. Inte bara av mig, utan av så många andra också. Av er ♥
Nu längtar jag så otroligt mycket tills snön har smält och gräset börjat bli grönt, så Stjärna kan få komma hem till Grundtjärn igen och springa på ängarna. Jag ska absolut filma den stunden som hon släpps fri ute på ängen. Det blir nog ett riktigt lyckorus!

Åh, nu saknar jag henne så mycket igen! Ska nog åka och hälsa på henne en sväng till nu i veckan.

Hoppas ni har en superfin måndag allihop! KRAM på er! ♥

När kraften kommer tillbaks

Posted on by

Hej på er!
Oj vad veckan har gått fort! Den är ju inte slut än, men insåg nu att jag inte gjort ett inlägg sedan i måndags.
Men dagarna har varit intensiva. Jag bestämde mig för att verkligen försöka rycka upp mig den här veckan och beta av en sak i taget. Det kändes som det var så mycket jag behövde komma ikapp med efter den där sista förkylningen och dippen, och det tyngde ned mig. Men de här dagarna har varit så himla bra. Jag var fått mycket gjort, utan att stressa.
Skrivit upp listor varje dag med vad jag ska göra, och strykt över allt eftersom. Varje gång känns det som en liten sten försvunnit från axlarna.

Jag har också fortsatt även denna veckan att äta riktigt nyttig mat och inget socker. Det har nu snart gått två veckor sedan jag började med det. Och jag kan säga nu att jag märker en så otrolig, nästan otäck skillnad. Jag mår så otroligt mycket bättre. Känner mig pigg och lätt. Och sötsuget har nästan försvunnit nu. Jag behöver inte längre socker för att hålla mig på banan. Jag till och med slutade med kaffe under den här veckan, bara på en obestämd kort tid, för att jag ville ge kroppen ännu mer “rening”.  Har druckit grönt te istället. Och det har funkat förvånansvärt bra. Jag mår så bra.

Det känns verkligen som en nystart nu. Nu är den tunga perioden över, och nu i efterhand är jag tacksam för allt. Jag lärde mig mycket om mig själv, och insåg att jag ville ändra på lite saker. Ska gå in lite djupare på det i ett annat inlägg.
Jag blev verkligen så otroligt inspirerad också efter att ha läst era fantastiska kommentarer på det stora inlägget jag gjorde. Blev både inspirerad och peppad av er som hade massor med tips och råd att ge, men också alla ni som kände igen er i min situation. Att läsa att ni också kände för att ta nya tag och prova på att leva lite mer hälsosamt.
Jag blev verkligen jätteglad! Har skrivit ned några böcker som ni tipsat om som jag ska köpa, och har även fått massvis med fantastiska recept både här och på mailen.
TACK älskade ni! ♥
Det har varit två underbara, soliga dagar, och jag har passat på att sitta en stund ute i solen varje dag. Jag tror inte det spelar någon roll hur mycket D-vitamin vi än äter. Det solen ger, det är liksom något annat. En livskraft.

Jag tycker vi gör det bra här uppe i norden. Jag tycker vi alla borde ge oss en rejäl klapp på axeln varje vår, när vi har klarat av ännu en solfattig vinter. Sen kan ju vintern vara helt magisk också! Jag älskar vintern, med kylan, snön och rimfrost!
Jag skulle aldrig vilja välja bort vintern. Inte för något. Men det finns också perioder när jag känner att bristen på sol har sugit ut livet ur kroppen på något vis. Så fasen vad bra vi är, vi klarade det i år också! 🙂
Och nu har vi den fantastiska våren framför oss!

Igår var en himla fin dag. Jag fick mycket gjort och på eftermiddagen när jag tittade ut genom fönstret och fick se torkvindan nästan begravd i snön så fick jag en idé om att göra en liten film. Bara en rolig grej liksom. Tog på mig min fina sommarklänning som jag ännu inte fått använt och begav mig ut med lite tvätt i den djupa snön. Årets träningspass kan jag lova.
Det mesta jag tänkte på i stunden var “Måtte inte någon granne se mig haha“.

När jag sedan kom in igen redigerade jag den på en gång och la ut på min officiella Facebook sida. 1 timma senare hade den 35 000 visningar.
Och nu, inte ens ett dygn senare, så har den 1,4 miljoner visningar. HAHAHA! Jag skrattade så jag nästan inte kunde prata när jag igår ringde mamma efter att jag hade lagt ut den och såg att den delades så fort. Det kunde jag aldrig ana.

Jag tror att det har varit en väldig tuff vinter på många håll. Väldigt mycket snö och dåligt väder. Inte bara i Sverige. Så jag tror väldigt många verkar känna igen sig. Och sen tror jag att det är en underbar sak att tillslut få skratta åt eländet. Det är verkligen det bästa som finns.
När något känns så jävligt så man tillslut bara skrattar åt det. Det är så många stunder i mitt liv, speciellt mina år i Grundtjärn, som skrattet lyft mig upp igen. Det är som om den glädjen på bara några sekunder kan sopa bort veckor av tyngd.

Det känns i alla fall jätteroligt att filmen blev så uppskattad! Ska bli kul att se hur den fortsätter spridas nu dagarna som kommer. Internet är verkligen en spännande värld.
Lite senare på kvällen när jag satt och jobbade med lite  bilder så ringde mamma och sa “JONNA! Det är ett gigantiskt norrsken ute!“.
Jag blev nästan lite rädd. Eller, det kändes så ovanligt. Jag har varken sett eller fotat ett norrsken på hela vintern. Det har ju knappt varit stjärnklart. Mest bara snö. Men jag slängde på mig kläderna och stövlarna och begav mig ut med kameran. ÄNTLIGEN NORRSKEN! Det hade inte kunnat komma mer lägligt. Alltså, det kändes som om himlen skickade energi och vackra färger. Så himla vackert!
Varje gång jag får se norrsken såhär stort över hela himlen så blir det en slags spirituell upplevelse på något sätt. Att blicka upp mot detta får mig alltid att se livets storhet. Det får mig att väldigt starkt känna att det finns så, så mycket mer. Så mycket mer. Vi här på jorden har bara fått ta del av en liten smula. Kanske därför känns det så underbart när vi i vissa stunder i livet får se en glimt av något annat. Stunder när vi upplever hur det är att verkligen befinna sig i nuet och för en kort stund känna sig ett med allt.
Mamma hängde med ut och hjälpte mig hålla Nanook så jag kunde koncentrera mig på att fota. Jag skrattade åt mamma när jag sa att hon verkligen har ett jobb med mycket blandade arbetsuppgifter nu. Allt ifrån pappersarbete och mail och administration, till paketinslagning och hjälp med diverse fotoprojekt. Tända hundra ljus ute i skogen en natt, hjälpa till att köra när jag åker norrut eller att hålla koll på hunden medan jag fotar norrsken. Saker som för mig är helt ovärderligt. Saker som underlättar så enormt mycket för mig.
Nya äventyr varje dag. Och arbetstider som verkligen inte går efter den normala mallen, haha. “Men det är ju det som är kul!” sa mamma. Och det är ju tur det! Tre månader har hon nu varit anställd hos mig. Och det är verkligen ett av de bästa beslut vi någonsin tagit.
Ett tag så verkligen kokade norrskenet på himlen. Det rörde sig så fort och blev så otroligt ljust att bilden nästan blev överexponerad. Jag och mamma bara stod och gapade. “MEN TITTA!!” sa vi om vartannat. Våra röster ekade i hela byn.
Det kändes så fint att äntligen få se ett rejält norrsken igen. Det var så längesen sist. Och det börjar ju verkligen bli i sista sekund. Redan i april så börjar himlen bli mindre mörk. Stjärnorna avtar allt eftersom och i maj är himlen för ljus för att se stjärnor. Nu kommer snart våren och sommarens ljusa kvällar och nätter. Så därför var jag extra glad över att få uppleva detta innan det var försent.

Såg ni också något norrsken igår? Kan tänka mig att det kanske syntes mer söderut också eftersom det var så stort.
Hoppas att ni har en underbar vecka allihopa! Stor kram på er ♥

En stund i ljuset

Posted on by

Ljudet av skidorna i snön och mina egna andetag. Resten bara tystnad. En sån underbar liten stund som ger så mycket.
När jag igår insåg att det skulle bli en vacker solnedgång så rusade jag ut i ladan och tog fram skidorna för första gången denna vintern. Packade ned kameran och stativet i en ryggsäck och tog med mig Nanook ut på en liten skidtur ned till sjön.

Senast jag använda de här gamla fina träskidorna som jag fick av min släkting Sven-Olov var i början av april förra året, när jag åkte på en liten resa till Saltoluokta fjällstation där jag bodde i flera dygn. Ägnade mina dagar åt att upptäcka fjällen på skidor och fota och filma och basta. Det var underbart!
Nanook var fullkomligt överlyckligt över att få följa med ut med skidorna igår. Han sprang som en vind längs skoterspåren.
Ljuset alltså. Finner inga ord. Det är bara så vackert att det nästan kniper till i hjärtat på mig.
Vi åkte inte så långt. Bara ned till sjön. Sen satte vi oss där en stund tills solen hade gått ned bakom skogarna. Nanook fick ett litet ben som belöning för att han hade varit så duktig.
Bättre avslut på veckan kunde jag knappast få. Jag kände mig glad att jag följde impulsen och drog ut innan solen hade gått ned. Oftast är det sådär att man liksom måste följa den där känslan när den sköljer över än. Det handlar ju om ögonblick som aldrig kommer tillbaks igen.
Jag vill inte missa mer vackra solnedgångar nu. Jag vill försöka vara där och uppleva dom istället.

Vill passa på att tacka för den helt OTROLIGA responsen jag fått på förra inlägget. Herregud alltså, vad ni gör mig glad och inspirerad. Kunde aldrig ana att det skulle bli så väl mottaget av er. TACK för alla fantastiska tips, och tack för era peppande ord.
Det känns så spännande att påbörja den här “resan” mot mer välmående och en lite sundare livsstil. Känner i varenda cell i kroppen att det är rätt. Och det känns ännu mer roligt att få dela det med er och få ta del av era egna tankar och erfarenheter. Tack för det, verkligen ♥

Nu önskar jag er alla en underbar start på den här nya veckan!
KRAM på er!

Ljusare tider

Posted on by

Den här veckan har det varit en fröjd att varje dag åka till studion i Myckelgensjö. Skogarna glittrar av solskenet och snön och det har varit näst intill omöjligt att inte stanna överallt för att gå ut och fota och njuta av det vackra ljuset som strilas genom träden. Nu märks det verkligen att vintern övergått i en annan fas.
Ljuset är tillbaka.
Såhär såg det ut igår när jag och Nanook susade fram genom skogsvägarna. Jag var bara tvungen att köra upp drönaren en stund för att filma några sekvenser och ta några bilder. Det är när jag får se allting från det här perspektivet som jag verkligen inser vilken fantastiskt plats jag får bo på. Bara skogar, överallt. Och myrar, sjöar och tjärnar.
Samlade lite inspiration i februariljuset bland alla iskristaller som svävade i luften.
Väl framme i studion var Nanook trött. Och det passar alltid bra, så att han kan ligga och vila en stund medan jag får tid att jobba.
Den här veckan har jag spenderat varje kväll i studion och jobbat med kommande skivan. Jag har påbörjat en låt och jobbat stenhårt med rösten. Eftersom jag nästan inte kulat alls under vintern och när jag haft ont i halsen så behöver jag öva upp rösten igen. Det känns så skönt att få ha den här platsen att låta hur mycket jag vill i. Dock får Nanook stanna hemma på kvällarna, eftersom jag inte vill störa honom. Det är också skönt, att få ha en plats helt utan djur när jag jobbar med musiken. Annars så har man både jamande katter runt benen och en hund som undrar varför jag låter så mycket.
Nanook njuter av det sista ljuset innan solen går ned bakom horisonten. Älskar det här mjuka ljuset på eftermiddagarna nu. Det ser så vackert ut när det lyser in genom fönstren.
I morgonbitti blir det en liten resa till Stockholm för att hälsa på min bror och hans familj. Det var SÅ otroligt längesedan jag var där nu. Säkert drygt 2 år sedan. Helt otroligt vad tiden bara rusar iväg. Det ska bli riktigt roligt att få komma dit och träffa mina älskade brorsbarn Noak och Klara igen. Och alla andra också förstås! Har ju inte träffat dom sedan i somras.
Så tidigt i morgon bitti blir det en liten roadtrip med Johan och Mamma. Det ska bli roligt!

Vad ska ni hitta på i helgen? Hoppas att ni har det bra allihopa! STOR KRAM på er ♥

Vinterlycka

Posted on by

Hej mina vänner!
Hoppas att ni haft en jättefin helg! Här har vi haft bland annat kalas och middag med familj så det har varit en rolig och händelserik helg. Nu ser jag fram emot en ny vecka, som kommer innebära mycket roligt jobb i studion.
Men jag ville börja måndagen med en tur ut i skogen. Som jag sagt innan så har jag varit extremt lite ute i naturen senaste månaderna. När det har gått för lång tid så är det nästan som om jag glömt bort hur viktigt det är. Sen när jag får uppleva en stund i skogen igen så är det som om jag återser en kär vän och inser hur galet mycket jag saknat den.
Att jag inte varit i skogen så mycket beror ju bland annat på sjukdom och väldigt mycket snö. Men nu har liksom snön tryckt ihop sig lite så det är lättare att ge sig ut med snöskorna. Som det var förut så sjönk jag ned en meter trots snöskor.

När jag var ute i skogen idag så kändes det nästan overkligt att tänka sig skogen utan snö, med tanke på hur enkelt och lättillgängligt allting är på somrarna. Då kan man bara rusa ut helt barfota genom dörren. Springa runt i skogen och ta sig fram lätt som vinden. Vilket kontrast mot en vinter med mycket, mycket snö. Massor med tunga kläder och klumpiga snöskor. Men samtidigt, vintern är ju så vacker!
Jag trodde nästan jag drömde idag.
Jag tänkte först åka ut ensam eftersom Nanook hade fått sig en rejäl promenad på morgonen. Ibland när jag vill ut i skogen och fota så lämnar jag Nanook hemma, så att jag inte behöver lägga så mycket fokus med att ha koll på honom. Är alltid rädd att han ska springa ut mot skogsvägarna. Men 99% av alla gånger så följer han med mig och håller sig nära. När jag såg hans ledsna hundögon när jag sa “Du får stanna hemma nu” så nästan brast hjärtat. Nej, han fick följa med! Och det är jag SÅ glad för. Jag hittade en bra liten skogsväg att gå in på och jag behövde inte ens tänka på vart han befann sig, han höll sig nära hela tiden.
För första gången på hela vintern så startade jag min kära drönare! Eftersom det ofta har varit riktigt kallt, runt -20 när det varit väldigt vackert väder så har jag varit lite osäker på att starta den. Men idag var det inte lika kallt, men väldigt fint väder, så då tog jag mig en liten flygtur över vinterskogarna. Alltså wow, jag blir alltid lika chockad över tekniken som finns nu. Har jag verkligen en drönare? Hade nästan glömt vilken lycka det är att kunna fota och filma från alla möjliga vinklar.
Nanook är dock inte lika förtjust i den. Drönaren fick sig en rejäl utskällning.
Jag tog på mig snöskorna och började gå in på en grusväg som inte är plogad, men som många djur verkade ha vandrat på, och även någon skidåkare.
Sol genom vinterskogen. Så, så vackert. När jag kom in en bit kändes det som jag var i ett sagoland.
Nanook gick före och visade vägen.
Den här lilla vägen genom skogarna gick vi in på. Så fantastiskt vackert att se det uppifrån. Om ni kollar noga kan ni se mina snösko-spår.
Jag sprang omkring och var helt lyrisk över det vackra ljuset. Jag kände mig så glad över att få känna den känslan igen. När jag liksom inte vet vart jag ska börja. När kameran får gå varm och tidsuppfattningen försvinner.
Och som pricken på i:et hörde jag fåglarnas sång för första gången i år. Vilken känsla.
Jag filmade långa sekvenser av iskristaller som svävade i luften, medan jag satt i solen och njöt. Ibland under kalla dagar i januari och februari när solen skiner, så är det som om om små isflingor svävar omkring. De glittrar som diamanter, och det ser nästan lite overkligt ut. Det är svårt att fånga på bild, men det går att filma i rätt ljus.
Nanook var så lycklig över den här stunden i skogen. Han fick springa fri och vi busade tills vi båda vart alldeles andfådda.
Att se han så lycklig. Herregud vad det värmer i hjärtat ♥
Den här sista bilden får verkligen symbolisera hur underbar och välbehövlig den här stunden i skogen var. Det gav kraft för resten av den här veckan.  Hoppas ni också hittar en möjlighet att få en stund i naturen i veckan. Med eller utan snö. Det ger så mycket…!

Nu blir det till att fixa lite middag och greja lite här hemma, sedan beger jag mig iväg till studion i Myckelgensjö ikväll. Vill jobba några timmar med kulningen innan dagen går mot sitt slut. Jag hoppas att ni får en fantastisk fin kväll allihopa!
KRAM på er! ♥

Vardagsögonblick

Posted on by

Idag lyste solen på en alldeles blå himmel. När jag körde genom skogarna på förmiddagen för att åka till min kära studio och ägna dagen och kvällen åt musik, så bestämde jag mig för att jag skulle ge mig ut en stund först och ta tillvara på solljuset. Samla lite energi och D-vitamin. Det som behövs mer än någonsin den här tiden på året. Så jag kokade mig lite kaffe, tog med mig kameran och Nanook, och satte på mig snöskorna och pulsade en bit upp i backen intill skogen.
När vi hade lyckats pulsa oss upp genom snön så hade solen redan gått i moln. Och jag hade glömt kaffet på köksbordet. Så det blev ingen fikapaus i solen som jag hade sett framför mig. Men det gjorde inte så mycket. Jag fick mig ett rejält träningspass så blodet rusade i hela kroppen, och sen fick jag njuta en stund av en otroligt vacker utsikt.
Och Nanook älskar ju små äventyr, så han blev glad. Dessutom fick han syn på Adrian långt där borta på vägen som var ute och gick med lilla Sammi (valpen som ni fick se i ett annat inlägg)Så han hade full koll och följde dom med blicken hela vägen. Ja här uppe känns det som man har utsikt över hela världen. Och det gamla huset bakom mig, det är en bryggstuga. Så vackert att jag nästan svimmar! Vad är det med gamla hus som gör mig så tokigt förälskad?
Kan ni tänka er att himlen nästan var helt blå när jag började pulsa upp. Och sen, några minuter senare var allting täckt av moln. Det är ju nästan som när man befinner sig i fjällen och vädret gör omslag på några sekunder.
Nanook blev ganska trött efter pulsandet. Han brukar inte tycka om att gå bakom mig i de spåren som jag gör. Han vill helst gå vid sidan om i sina egna spår. Min lilla fria själ ♥ Men den här gången insåg han tillslut att det inte gick att göra sina egna spår, även om han tappert försökte in i det sista. Snön var så djup på vissa ställen att jag fick dra honom upp haha. Men sen gick han efter mina spår som jag gjorde med snöskorna. I skrivande stund sover han som en bebis i soffan framför mig.
Jag gick fram till några granar som stod intill. Jag insåg att det var så väldigt längesedan jag ens nuddade ett träd. Den här vintern har ju varit speciell på flera vis. Dels har jag ju inte varit helt pigg, och sedan så har det kommit otroliga mängder snö, vilket gjort det så mycket svårare att komma ut i skogen. Jag köpte ju de här snöskorna, som förenklar det lite. Men det är ändå en kraftansträngning att ta sig ut i skogen. Men nu när jag är pigg är det värt det alla gånger. Bara att få känna lite doft av granbarr eller få känna den där känslan som finns i skogen. Det ger så mycket mer än vad man kanske tror.
Det var en välbehövlig stund utomhus. Nu sitter jag här med kaffet i min studio och ska ägna resten av dagen och kvällen här, precis som jag gjorde igår. Jag kom inte hem förrän vid midnatt igår, men jag fick mycket gjort och det kändes så skönt att äntligen få komma på banan igen.

Hoppas ni får en helt fantastisk dag allihopa! KRAM på er ♥