Author Archives: Jonna

Invigningen

Posted on by

Hej på er!

Igår var jag i grannbyn Myckelgensjö för att vara med på invigningen av lanthandelns nya kylsystem. Jag hade fått äran att klippa bandet! Så det blev en mysig stund på lanthandeln med semlor och kaffe och härliga människor. Det är verkligen något speciellt med den gemenskap som finns i Myckelgensjö. Det kände jag redan i början när jag flyttade hit och fick lära känna lite folk där. Trots att jag flyttade från en stad där jag såg tusentals människor varje dag så har jag aldrig känt mig så välkommen och sedd som när jag flyttade hit ut i glesbygden. Den gemenskapen går inte att hitta i en stad.

Och det är det jag menar när jag säger att jag har ett mer rikt socialt liv nu än innan. Jag träffar inte folk lika ofta, vilket passar mig väldigt bra eftersom jag tycker om att vara mycket ensam, men när man väl ses, så blir det mer äkta. Ett möte människor emellan. Man delar något. Berättar om det senaste som hänt eller berättar något skämt och skrattar tillsammans. Eller så får man frågan “Har du frisknat till nu?” av någon som verkligen bryr sig.
Det hände aldrig mig i stan. Och jag tycker det är så fint. Den där balansen av att få bo på ett lugnt ställe utan myller av folk och trafik, men ändå få känna att man har grannar och människor runt omkring sig som man känner och tycker om. Det tycker jag ger så mycket livskvalitet.
Här är Myckelgensjö lanthandel! En affär i den vackra byn med ca 60-70 invånare. Det är inte så vanligt idag att en lanthandel finns kvar i små byar. Men de har verkligen kämpat och hjälpts åt för att hålla den vid liv. Och det är fantastiskt. Och nu har de investerat i nya kylar och frysar, och nya dörrar.
Så grymt inspirerande att våga satsa när andra tar ett steg bak. Det säger mycket om Myckelgensjö!
Det var fullt med folk samlade runt fikabordet inför invigningen igår. Och varje fredag så har det något som kallas “fredagsfika“. Om ni har vägarna förbi borde ni verkligen komma in och ta en kopp kaffe här. Mysigare fik går knappast att hitta! ♥
Det var ju fettisdagen igår, så det bjöds på semlor. Jag hade tänkt köpa med mig semlor hem som vi skulle ha till efterrätt på kvällen eftersom Johan fyllde år. Men jag glömde helt bort det. Ska kika in dit idag istället och se om det finns några semlor kvar!
Sen fick jag klippa bandet framför de nya, fräscha kylarna! Vilken ära! Jag har alltid tyckt att det är viktigt att fira framsteg. Spelar ingen roll hur stora eller små de är. Att fira är som att visa sin tacksamhet och fokusera på det som är bra i livet. Det finns alltid saker runt om som inte är bra, men fokuserar man på det som faktiskt gått bra och väljer att lyfta fram och hylla det, så blir livet väldigt mycket lättare och roligare. De vi fokuserar på får vi mer av, tror jag!
Efter invigningen på lanthandeln bestämde jag mig för att åka till huset/studion en stund. Det var som sagt längesedan jag var där, eftersom jag varit sjuk. Men jag åkte dit och lämnade av 150 stycken äggkartonger som jag ska sätta upp på väggarna för att få bättre ljudmiljö för musikinspelningen. Förresten, någon som har bra tips på hur man ska sätta fast dom? Vill inte förstöra väggarna, och vill inte att det ska bli för krångligt haha.
Det kändes så härligt att komma dit igen. Jag var bara där en kort stund. Satte på elementet i köket och städade lite. Plockade med mig lite disk hem som jag ska diska och ta dit igen. Och så tog jag med mig lite ved. Ville att det skulle kännas extra mysigt när jag åker dit idag för att jobba igen.

Så nu ska jag packa med mig lite grejer, gå ut med Nanook och sedan fara dit. NU börjar the next chapter in life. Ja så känns det verkligen!
Nu är all skit (sjukdomar) bortgjort så nu kan jag sätta igång på riktigt. NU KÖR VI! 🙂

Hoppas ni får en fantastisk dag! Sänder er en extra stor kram nu på Alla Hjärtans Dag ♥
/ Jonna

Att fånga isens sång och vinterns själ

Posted on by

Hej på er!
Idag lyser solen på en klarblå himmel och det gör mig så glad att se hur solen står tillräckligt högt på himlen för att lysa in i köket nu. Den där känslan är lika underbar varje år. Ljusets återkomst.
Den här veckan har jag ju bara varit hemma och jobbat eftersom jag vill vänta lite tills jag känner mig helt och hållet frisk igen innan jag sätter igång på riktigt med saker och ting. Så jag har inte varit i min studio i Myckelgensjö nu på nästan två veckor, förutom när jag och Johan åkte dit en kväll för att hämta hem datorn och lite annat som jag behövde för att kunna jobba här hemma istället.
Men jag ser fram emot att åka dit på måndag igen. Jag hann ju knappt vara där någonting innan jag blev sjuk igen. Jag hann liksom aldrig komma igång på riktigt. Så en del av mig tror nästan att allt var en dröm. Att min vackra studio och arbetsplats bara var något tillfälligt. En dröm som jag sedan vaknade ur, och som nu suddas bort mer och mer för varje dag.
Men så är det inte. Den finns kvar och väntar tålmodigt på att jag ska komma dit och sätta igång med mina projekt. Vilken lycka!
Istället har jag den här veckan ägnat mycket tid åt målning. Och jag är så innerligt glad att inspirationen och känslan kommit tillbaks. Nu känner jag det där flowet och den där speciella energin som krävs för att jag ska kunna måla.

Ni anar inte hur frustrerad jag känt mig under vintern nu. Jag har försökt målat flera gånger, men jag har inte kunnat! På riktigt, det har varit som om ett lock lagts över mig. Som om någon hade trollat bort allt jag någonsin lärt mig om målning. När jag försökte måla så blev det bara hemska, tunga färger i den mest fruktansvärda röra man kan tänka sig. Haha, att bara titta på målningarna fick mig att må illa! Så tillslut struntade jag i att försöka, för jag insåg att jag inte kan tvinga fram den känslan.
Jag visste inombords att det kommer en dag när inspirationen och känslan kommer tillbaks igen. När allt är i balans och när locket lyfts och energin kan flöda fritt igen.

Och den här veckan kände jag att något hände. Något kom tillbaks igen, och när jag en kväll började måla så var det som det mest naturliga jag någonsin gjort. Det kändes fjäderlätt. Som musik. Jag bara följde med och färgerna dansade på dukarna.
Jag fick en väldigt stark känsla av att jag ville måla i blått igen. Blå är min absoluta favoritfärg när det gäller att måla. Den är frisk och klar. Den är helande och stärkande. Den är kall som midvinterns vindar och djup som de mörkaste hav.

Jag har lagt märke till nu har målningarna styrs av naturens egna cykler och årstider. Nu är det vintermålningar som gäller. Jag inspireras av isens mönster. Jag inspireras av de blåa, kalla vinterljuset, snöflingor och snöstormar och vinternattens dansande norrsken och de isande vindars sus. Jag vill fånga isens sång och vinterns själ i mina tavlor.
Nordanvind ska denna nya serie tavlor heta.
När jag frågade er om vilka inlägg ni önskar att jag ska göra mer av på bloggen så var inlägg om målning det mest önskade! Jag blev så himla chockad, för det kunde jag aldrig ana. Men det gör mig väldigt glad att så många är intresserade av att börja måla eller att hitta lite ny inspiration till målning.

Jag har ju gjort inlägg innan där jag berättat om vilka färger och verktyg jag använder. Och precis som förut så använder jag mig mycket av färgerna från Golden Acrylics som heter High flow acrylics. Och jag har även börjat använda något som heter Acrylic Ink.
Innan jag börjar måla så gör jag ofta olika lager med texturer. Här har jag till exempel använt mig av något som heter Crackle Paste och som skapar sprickor när det torkar. Det finns massvis med olika medier man kan använda till målning, och det skapar häftiga effekter som sen blir extra vackra när man målar över dom.
Sen brukar jag lägga mycket tid med att blanda fram olika nyanser av färger innan jag påbörjar en målning. Jag brukar blanda färger tills jag hittar en nyans jag tycker om och sedan målar jag på ett papper och skriver upp vilka färger jag använda. Sen brukar jag döpa dom till olika namn. Den här färgen döpte jag till “Lofoten blue” och är inspirerad av Lofoten på vintern.

En vän till mig (som jag lärde känna via min Patreon) som heter Cenk och bor i Turkiet var nyligen på en resa i Lofoten. Han besökte bland annat Bleikestranda i Andøya, som några av er vet är en strand som kom att få en otroligt stark betydelse för mig. På den stranden har jag en av mina starkaste och lyckligaste minnen någonsin. Ni kan läsa om varför och se filmen HÄR. Cenk visste hur mycket den här stranden betydde för mig så han åkte dit och skickade en massa små filmklipp från stranden på vintern, trots att det var isande kallt och blåste starka vindar och han nästan förfrös sina händer av att filma med mobilen. Och när jag fick se de här filmklippen här om kvällen så fick jag så otroligt mycket inspiration.
Det var SÅ vackert! Det såg så kallt och kargt ut, men så vackert med vattnet som strilades mellan de isiga stenarna. Och så de mörka bergen i bakgrunden. Och ljudet av vågornas kraft mot stranden och det starka vindarna. Jag blev så inspirerad att jag blandade ihop den här färgen som jag döpte till “Lofoten blue” och sedan använde till en av tavlorna jag påbörjade samma natt.
På kvällarna nu så lyser kvällssolen in i ateljén, och det blir ett så magiskt vackert ljus. Ljuset kommer egentligen inte direkt från solen, för fönstret är mot norr. Ljuset kommer från ett fönster från en av stugorna på andra sidan vägen. Så när solen går ned träffar ljuset fönstret som sedan reflekterar ljuset in i ateljén. Så vacker hur ljuset kan resa sådär.
Nu ska strax gå ut på en liten promenad i solen och få i mig lite D-vitamin, sen tänkte jag ägna resten av dagen och kvällen med att fortsätta måla. Det gäller ta vara på inspirationen och energin när den väl kommer!

Hoppas ni har en UNDERBAR dag allihopa! Sänder er en stor, varm kram! ♥

På benen igen

Posted on by

Älskade vänner!
Tack, tack, tack för allt stöd jag fått av er under den här långdragna sjukdomstiden jag haft. Tack för alla peppande kommentarer och stärkande ord. Och tack för att ni så tålmodigt fortsatt engagera er och skriva och följa bloggen även nu när jag tagit pauser med många dagars mellanrum mellan inläggen. Det betyder så oändligt mycket!

Jag har har verkligen tagit det riktigt lugnt nu ett tag. Låtit kroppen få vila ut och återhämta sig i sin egen takt. Tagit ledigt från allt jag innan kände att jag borde göra. Släppt garden. Andats ut, druckit mycket vatten och tänkt helande tankar.
Jag sitter och ler just nu i skrivande stund, för att jag mår så bra. Och det känns så bra att få må så bra igen.
Det känns som om jag äntligen tagit mig igenom en period som på något sätt behövde göras. Nu har jag landat på andra sidan och fått med mig nya perspektiv. Och ny kraft.
Jag tog mig ut i skogen en liten stund idag för första gången på länge. Pulsade bara ned till tjärnen en stund med Nanook. Jag kände så starkt att jag måste ut och få luft och få ett tillfälle att ta fram kameran. Och få en stund ute i naturen. I den helt knäpptysta vinterskogen som fortfarande ligger i vila. Om några månader kommer det spira av liv här igen. Fåglarna kommer sjunga dag som natt och bäckarna kommer dansa.

Varje vinter känner jag samma djupa fascination. Kommer jag verkligen få uppleva en vår till här? Det är nästan för bra för att vara sant. Sedan jag flyttade hit till Grundtjärn och fick uppleva en vår ute i naturen så är det som att jag varje år får ta emot naturens eget barn när det föds. Det landar i min famn och jag får se hur det växer till liv varje dag. Jag får känna mig som en del av allt. Precis som träden, vattnet och myrstackarna får jag ta del av samma kraft. Naturens cykler är bland det vackraste jag vet.
Men nu är det februari. Mitt i kallaste vintern. Vi har haft -30 som kallast de senaste dagarna, och även om kylan biter sig in genom kläder och väggar och gamla golv, så älskar jag den friska luften. Det känns som såren i näsan läkt extra fort av vinterns krispiga, isande kyla.
Efter promenaden kändes det skönt att komma in i min nystädade ateljé. Sedan jag flyttade över en massa grejer till min arbetsplats och studio i Myckelgensjö så fick jag plötsligt mycket mer plats här för min målning. Det är något speciellt med att måla och ha gott om plats.
Jag kan inte måla om jag känner mig instängd.

Jag minns när jag förr hade min ateljé på övervåningen. Där är taket så otroligt lågt (inte ens 2 meter) och jag kände gång på gång att det låga taket stoppade någonting. Det kändes kvävande. Så det där med utrymme har alltid varit viktigt för mig när jag målar. Därför blev det så skönt nu när jag både fick mer plats för min ateljé och mer plats för att jobba med skivan. Win win!
Så det blev lite ommöblerat här inne, men jag tycker det blev ännu mer mysigt nu än innan!
När jag började få kraften tillbaks efter infektionen så kände jag så mycket inspiration för att börja måla igen, så jag började lite smått nu de senaste kvällarna. Ni ska få se lite mer av målandet nu i veckan.
Så, nu är jag snar på banan igen! Även om jag kommer ta det extra lugnt den här veckan också. Vill absolut inte dra på mig ännu en förkylning igen! Till exempel var jag tvungen att tacka nej till Företagarkvällen i Örnsköldsvik som är nu på torsdag, där jag förra året vann Årets Normbrytare. Jag hade fått äran att dela ut pris i år men kände att hälsan måste går före. Det är Jonna 2.0. Att välja välmående före “måsten”. Och det känns väldigt bra.

Tack igen underbara ni för allt fint ni skriver! Nu tror jag allt att den här märkliga perioden är över.
Nu börjar en ny tid, med ny kraft och styrka. Sänder er alla en stor, varm kram ♥

Uppäten och vissen – men full av nya insikter

Posted on by

Hej mina vänner!
Den här veckan har verkligen varit en av de värsta på länge. I mitt senaste inlägg som jag gjorde i måndags så berättade jag ju att jag blivit sjuk igen, men det var verkligen bara början. Jag hade redan då på känn att det rörde sig om något än ännu en förkylning. Mest på grunden av de blodiga såren jag fick i näsan.
För varje dag som gick så fick jag sår på fler ställen. På munnen. I munnen. Ont i öronen och halsen.
Infekterat tandkött som gjorde så fruktansvärt ont. Ända in i käkbenet. Det värsta av allt var ändå näsan. Varje dag som jag vaknade upp så var det som om någon skärt med en kniv i näsan. Har aldrig haft så ont på så många ställen samtidigt.

Jag gjorde mitt allt för att försöka klara av det själv. Ville inte behöva ringa vårdcentralen. Kanske mest för att jag tycker det är så himla jobbigt att ringa ett sådant samtal. Läste alla era fina tips som ni gav på förra inlägget. Jag tog kraft till mig att koka en liter lingonsaft för jag tänkte att det skulle göra susen. Haha.
På onsdag morgon hade jag nästan panik. Det kändes som om något åt upp mig inifrån. Såren blev större och spred sig som en löpeld och det gjorde så ont överallt att jag knappt ville andas, prata och svälja. Jag ringde vårdcentralen direkt på morgonen och fick en tid en timma senare! När vi åkte hem igen med penicillinförpackningarna kändes det som det bästa som någonsin uppfunnits. Tack gode gud för penicillin. Jag köpte en flaska vatten på affären så jag kunde ta de första tabletterna med en gång.
Sen dess har jag spenderat dagarna i sängen. Pendlat mellan att känna mig bättre och känna mig sämre. Men det tar ju alltid några dagar innan penicillinet verkligen börjar verka. Jag har fått hjälp av min mamma och av Johan att gå ut med Nanook, och jag är så tacksam för det. Har verkligen inte haft någon ork till någonting.
Katterna har legat i sängen och sovit med mig hela dagarna ♥
Stundtals har jag känt mig så himla ledsen. Senaste tre månaderna har verkligen varit en prövning. Det började med blodproppen, och sen i nästan tre månader i sträck har det varit något som tyngt ned mig fysiskt (det har varit mer än det jag delat med mig av på bloggen) och det är så himla olikt mig. Jag har verkligen fått mig en tankeställare. Jag har insett hur viktig hälsan är, och hur otroligt tacksam jag ska vara varje dag som jag får vara frisk.

Hälsan har aldrig varit ett problem för mig. Jag har alltid varit ovanligt frisk. Har haft ett ovanligt starkt immunförsvar och aldrig behövt lida av värk eller annat. Dessa dagar har jag tänkt mycket på alla människor som är kroniskt sjuka. De som dagligen måste kämpa sig igenom sjukdom eller värk. Fysiskt eller psykiskt. Det finns så många som nästan aldrig får uppleva hur det är att känna sig helt frisk och full av livskraft. Och det gör så ont att tänka mig in i det. Att vissa människors vardag i stort sett handlar om att ta sig igenom ännu en dag med en sjukdom. Vilken jäkla styrka dessa människor besitter. På riktigt. Det är beundransvärt.

Jag har aldrig trott att jag tagit hälsan för givet. Men det har jag verkligen gjort. Det insåg jag nu. Jag har aldrig ens behövt prioritera min hälsa, för den har funkat automatiskt. Jag har fått med mig något utav detta. Dessa tre väldigt jobbiga, händelserika månader har gett mig insikten att hälsan går före allt. Vår kropp är vårt tempel. Om vi inte mår bra och inte känner oss friska, så går det ut över allt annat. Hälsan först.
Alltid.

Och när vi har vår hälsa i balans, när vi mår bra och känner livskraft; känn tacksamhet. Varenda minut.
Jag har legat i sängen och känt hur dagarna passerat förbi mig. Tänk på hur ingenting jag vill göra blir gjort. Att jag sabbar hela året på grund av denna långvariga period av sjukdom och annat. Scrollat i Instagram-flödet och sett alla friska, kreativa människor som mår bra. Känt mig vissen. Ledsen. Uppäten.

Sen har jag tänkt på det jag skrev om ovan. Om hur tacksam jag ska vara egentligen. Att det enda jag kan göra är att acceptera läget och lära mig något av detta.

Jag kurar jag ihop mig i fosterställning under täcket. Fryser.
Tänker att jag är en liten boll som ligger i en slangbella. Allting i livet går bakåt just nu.
Men det är bara för att gummibanden spänns åt. Snart skjuter jag iväg med en jävla fart.

Så ska vi alltid tänka, när livet känns motigt.
KRAM på er älskade vänner. Ha en underbar helg ♥

And here we go again

Posted on by

Hej på er kära ni!
Det är måndag och jag är inte alls så peppad på den här veckan som jag hade velat vara. Egentligen skulle jag varit i Åre nu, på Winter Workation med fantastiska branschkollegor som jag var på förra året. Men jag blev sjuk igen i helgen, när jag äntligen hade börjat bli helt frisk. Det var efter kvällen när jag och Johan hade pulsat i snön till pumphuset eftersom en säkring hade gått och inget vatten fanns i byn som jag dagen efter började känna hur lymfkörtlarna svullnade upp. Jag trodde att det skulle gå över men för varje dag som gått så har jag bara blivit mer sjuk och dåsig. Jag har sår i hela näsan, rinnande ögon, svullen hals, ont i öronen och feber av och till. Blä.

Jag förstår verkligen inte. Jag är nästan aldrig sjuk annars. Det räckte verkligen med att januari till stor del försvann i en långvarig förkylning. Känner mig så ledsen över att behöva börja om igen. Men jag vet att det inte hjälper att beklaga sig över detta. Förlåt!! Det är som det är. Och det verkar som om väldigt många har varit sjuka senaste månaden. Nästan alla jag känner. Åhh…vill bara få känna mig frisk och stark igen. Få känna energi igen, och få tillbaks min röst så att jag kan börja med det jag ska göra.
Jag tog mig hit till studion idag i alla fall, för att jag ville göra något blogginlägg och få gjort lite jobb. Men kommer nog åka hem snart igen. Ska försöka göra mitt allt för att bli frisk. Dricka ännu mer ingefära-te och honung.

Det konstiga är att det känns som om jag skulle bli frisk om jag tog ett isband nu. Alltså, bada isvak i sjön. Det är jättekonstigt, jag vet. Men hela tiden känner jag en längtan efter att liksom få “rena” bort all skit i riktigt kallt vatten. Det är som om min kropp kräver det. Som om det är det enda rätta. Skulle vara så intressant att se om min intuition där är sann, eller om jag då skulle bli ännu mer sjuk haha. Vad tror ni? 😀

Har ni tips på hur man fort blir frisk?! Alla tips är väldigt välkomna. Jag är desperat 😀

Hoppas ni är friska och mår bra! Tack för att ni finns ♥
Kram på er

Första veckan

Posted on by

Hej på er!
Det är fredag förmiddag och jag sitter i min mysiga studio i Myckelgensjö. Det här känns som veckans första riktigt lugna dag där jag inte har en massa småsaker inbokade. Ja hela den här veckan gick så otroligt fort! Så idag tänkte jag bara vara här och ta ikapp lite jobb innan helgen. Njuter verkligen av att vara här! Och just i skrivande stund så kom solen fram bakom molnen och lyste in genom fönstret. Jag får lite vårkänslor, även om det är mitt i vintern.
Tusen tack för alla era fina kommentarer på min videoblogg! Så roligt att ni tycker om mina videobloggar. Jag hoppas som sagt göra videor lite oftare nu. Men oftast så tar det nästan en hel dags redigering för mig att göra en videoblogg, så därför blir det inte lika ofta som jag vill. Men jag ska verkligen försöka! 🙂
Nu tänkte jag bara visa några bilder från min första arbetsvecka här så ni får veta lite vad som hänt sen sist!
Det tar ju alltid lite tid att verkligen komma plats när man bytt arbetsplats såhär. Det här med värmen är ju ett ständigt aktuellt ämne när man bor i hus. För att värma upp här så måste jag ha på elelement, och det finns redan element här som går på direktverkande el. De är väldigt effektiva och blir väldigt varma. Dock har jag har blivit väldigt rädd och nojig av mig sedan branden i mina föräldrars hus för två år sedan. Jag fick för mig att jag nog inte kan ha på dom elementen när jag inte är här (just eftersom de är så himla effektiva) så jag tog med mig två oljeelement och satte på istället. Det kändes “säkrare”.
Men de var såklart inte lika bra, så när jag kom hit på måndag morgon var det bara 7 grader inne i köket, och ännu kallar i studion. Jag tänkte att det nog blir snabbt varmt om jag eldar i vedspisen, men det tar lite tid att få rejäl värme. Mitt på dagen när jag suttit still framför datorn länge så blev jag så frusen så jag var tvungen att lägga mig i soffan en stund under filtarna och vila. Och när jag gick för kvällen så var det 17 grader inne.

Jag tänkte då att jag måste våga ha på de riktiga elementen annars kommer jag inte jobba så effektivt här. (Jag vet att jag är övernojig!) Så på tisdag kväll kom Johan och hälpte mig att koppla ur ett element i vardagsrummet som inte gick att stänga av (det eldade på för fullt) och det gick på samma säkring som mitt element i studion. Så på onsdag morgon var det riktigt varmt och gott här! Värmen är så himla viktig.
På onsdag fick jag besök av Adrian, som är Fridas man, alltså Frida Bylund som driver mjölkgården här i Myckelgensjö och som jag köpte kvigan Stjärna av. Det är så himla roligt att få vara i en by nu där man har vänner och bekanta omkring sig. Att få ta en liten fikapaus då och då! Och nu hade Adrian med sig sin lilla valp Sammi, som är 8 veckor gammal. Det är en Australian Kelpie valp som är en utmärkt vallhund. Hon ska tränas att valla får, kor och ankor bland annat. Hon är SÅ söt!
Lilla Sammi!
Nanook har faktiskt aldrig fått träffa en valp innan, så jag tyckte det var så intressant att se hur han reagerade. Först var han jättenyfiken och dregglade och blev så glad! Sen verkade han tycka hon blev jobbig så då ville han inte vara nära längre hahaha. Ni kanske ser det i hans blick här när Sammi försökte ta hans koppel? 😀
Adrian hade tagit med sig fika! Och så pratade vi om kamerautrustning och YouTube och allt annat roligt! Han har nämligen nyligen startat upp en YouTube kanal som heter “My Swedish life“. Han kommer från England men flyttade hit för några år sedan när han träffade Frida. Så nu tänkte han börja vidoblogga om livet i Myckelgensjö. Om gården, om djuren, om bilar och allt annat som han tycker är roligt. Jag tror det kommer bli succé! Om ni tycker det låter intressant skulle jag (och han!) bli superglad om ni ville gå in och prenumerera på hans kanal så han får lite fler följare nu i starten!

Han gjorde bland annat en videoblogg från när han hälsade på hos mig med Sammi i onsdag. Ni kan se den här nedan!

Som sagt, gå gärna in och prenumerera på hans kanal om ni vill se mer av hans liv i Myckelgensjö. Tycker det är SÅ roligt att han börjat med YouTube och då kan man behöva lite extra pepp såhär i starten! 😀 Jag vet ju själv hur lång den där vägen kan vara att gå.
Är det bara jag som tycker valpar är sötare än bebisar? Jag kan inte hjälpa det. Det bara är så. Och så luktar dom så gott!
Efter en vild stund av lek och bus somnade hon tillslut. Mysigt att få bära en sovande valp som snarkar i örat. Det var en riktig glädjekick såhär på onsdagen!
När jag och Johan hade kommit hem från jobbet slängde vi oss i maten för att sedan bege oss ut till pumphuset i Grundtjärn, eftersom vattnet hade slutat fungera i byn under dagen. Johan är nämligen pumphus-ansvarig och om något händer med vattnet så är det han och grannen Graham som ska se till att det fixas. Oavsett tid på dygnet och oavsett väder. Och just denna kvällen blev det såklart snöstorm. Att ta sig till pumphuset var som att samla årets alla träningspass i ett. Det är så ofantligt mycket snö! Nu kom dock snöskorna väl användning. Jag fick före och stampade hårt så att det skulle bli lite lättare att gå. Sista vägen upp mot pumphuset fick Johan och Graham krypa eftersom man annars sjönk ner över en meter.
Det var en säkring som hade gått, och det var lite problematiskt med att få igång allt igen. När brunnen hade fyllts upp igen gick vi tillbaks vid 11 tiden på kvällen, och Johan stod länge och klurade på hur vi skulle få igång allt igen. Jag beundrade hans tålamod. Till slut kom han på det, och pumpen började pumpa in vatten igen! HURRA!
Sen gick vi hemåt igen och vi båda sov riktigt gott den natten. Att pulsa i snö är verkligen tungt!
Igår (torsdag) så fick jag besök av Hanna Persson som jobbar på lokaltidningen Allehanda. De ville göra ett reportage om min nya arbetsplats och mitt projekt med kulnings-skivan. En kvart innan hon kom så släcktes datorn och allt ned i min studio. En huvudsäkring hade gått och jag visste in då vart den var någonstans. Jag fick lite smått panik eftersom jag verkligen ville att allt skulle funka nu när hon kom haha. Jag ville ju visa upp min monderna och fina studio med all utrustning. Men nej, haha. Det är liksom alltid något. Så det var bara att gilla läget.

Som tur var så var Hanna så himla trevlig och hon tyckte det var charmigt. Hon bor också i ett gammalt hus och vet hur det kan vara. Jag fick tände upp ljus i studion istället när hon skulle ta bilder där, och jag tror det blev lika mysigt ändå!
Dock kunde jag ju sen inte jobba när mötet med Hanna var slut. Och så började det bli kallt i studion eftersom inget element var där.
Vilken tur jag har att Johan inte bara är världens finaste och underbaraste man, men också elektriker! Haha. Efter en lång stund av letande hittade jag huvudsäkringarna gömt i en garderob där det var svårt att komma åt. Jag tycker det är lite läskigt med el måste jag erkänna. Så han kom på studs och tog med nya säkringar och bytte (han jobbade hemma i smedjan igår). Sen kollade vi så allt funkade som det skulle, och det gjorde det!
Och nu sitter jag här efter en händelserik vecka. Det är fredag och solen skiner utanför. Om jag hinner ska jag åka iväg på lite fredagsfika på lanthandeln senare. Men nu ska jag nog ta en liten promenad med Nanook innan jag fortsätter jobba.

Hoppas ni haft en jättefin vecka allihopa! Och TREVLIG HELG!
Kram på er ♥

Årets första videoblogg

Posted on by

Hej på er mina kära vänner!
Idag har jag suttit och redigerat en videoblogg med lite olika videoklipp från januari. Jag har ju inte gjort en videoblogg sen i oktober så det känns så kul att äntligen komma igång med det igen. Och så känns det roligt att få visa er lite mer av vad jag gjort senaste veckorna. I videobloggen får ni också se en hel del av hur jag byggde upp min nya studio, från början till resultatet. Hoppas ni gillar den!

Önskar er alla en superfin kväll! KRAM på er och TACK för allt ni skriver ♥

Som ett nytt kapitel

Posted on by

Godmorgon på er!
Åh det här morgonen känns väldigt speciell för mig. Det känns lite som första dagen på ett helt nytt kapitel. Jag var så förväntansfull i natt att jag hade lite svårt att sova. Kunde inte sluta tänka på hur det skulle kännas att för första gången få åka hemifrån till mitt jobb. Till min nya ateljé och studio. Få öppna dörren till ett hus där det är meningen att jag bara ska få skapa och vara kreativ. En plats tillägnad till det jag älskar att göra allra mest. Det pirrar i magen.
Och nu när jag sitter här, så kan jag säga att det känns fantastiskt. Overkligt. Nog kunde jag ana att det skulle vara en underbar känsla den dagen jag skulle få flytta ut hela min verksamhet till ett annat hus än det jag bor i. Men att det skulle kännas såhär underbart, det kunde jag faktiskt inte tro.

Idag känns det som om jag svävar lite ovanför marken.
Som om all den där bubblande glädjeenergin lyfter mig upp så kroppen känns lite lättare. Jag inser att det här är som en milstolpe i mitt liv.
Det som började som en akut lösning för att få plats och utrymme för att skapa skivan blev plötsligt så mycket mer än det. Som om själen äntligen fick plats att expandera. Någonting säger mig att det här är som en ny början på något riktigt bra.
 Efter en hel veckans jobb med att få ordning på min nya arbetsplats och studio blev allting klart sent på lördagkväll. Jag kom hit tidigt i morse, strax innan det helt hade börjat ljusna. Det var en otrolig känsla att komma hit och allt stod klart och redo för min första arbetsdag här. Doft av nystädat och en känsla av en helt ny början.
Fem omgångar färg, tio överkast på väggarna och stora mattor på golvet. Alltså, jag hade haft en bild av hur min drömstudio skulle se ut, men detta överträffade allt jag någonsin hade tänkt mig! Jag kunde inte ens begripa hur det kunde bli såhär fint och mysigt! Hela känslan i rummet blev så fantastisk. Ombonat och mysigt. Ljust och fräscht. Och akustiken i rummet blev perfekt! I det här rummet ska jag skapa musik som världen aldrig tidigare skådat! 🙂
Jag lånade soffan som stod inne i vardagsrummet och la på en massa tyger och plädar för att få in ännu mera ljuddämpande material. Jag hade absolut inte trott att jag också skulle ha lyxen till en mysig soffa här inne. Perfekt för att ta en tupplur eller de nätter när jag jobbar sent på natten och behöver sova över.
Och såklart, perfekt för Nanook som är med mig om dagarna. Han har sovit i soffan nästan konstant sedan vi kom i morse.
Och såhär ser det ut från andra sidan av rummet. Där ser ni också dörren in till köket. Vad otroligt glad jag är nu i efterhand att jag bestämde mig för att göra det här rummet till studio och inte bara vara i köket som jag hade tänkt från början. Som sagt, det här blev liksom mer än vad jag någonsin hade drömt om.
Här sitter jag nu i skrivande stund och bloggar. Älskar verkligen den här nya arbetsplatsen. Det känns som jag blir mycket mer effektiv och får mer arbetsro.
Idag ska jag bland annat försöka hinna redigera en videoblogg. Det var väldigt länge sedan jag gjorde en videoblogg nu, men jag har filmat väldigt mycket senaste tiden så förhoppningsvis blir det en videoblogg senare idag eller i morgon.
Medan jag satt och skrev så började solen skina samtidigt som det snöade, så jag var bara tvungen att springa ut en stund och fota i det vackra vädret. Det känns så underbart att jag även här är omringad av natur och ängar och bara kan springa ut såhär och fånga det vackra ljuset så fort jag får lust.

TIPS: Vill bara lägga in ett litet tips om en fantastiskt äventyrsutbildning för barn och vuxna. Det är ett initiativ av Friluftsfrämjandet, och sista ansökningsdag är 31 januari. Detta är inget samarbete, bara något som ligger mig varmt om hjärtat och som jag tror många barn och föräldrar skulle uppskatta! Gå in HÄR för att läsa mer om ni tyckte det lät intressant! 

Nu blir det snart en liten promenad med Nanook innan min första arbetsdag här i Myckelgensjö fortsätter. Hoppas att ni får en fantastiskt fin dag! Vi hörs väldigt snart.
KRAM på er ♥