Att slitas mellan två språk och en liten tillbakablick från förr

Hej på er!
Tack snälla för all fin respons på mitt förra inlägg om webshopen. Så roligt och höra att ni tycker om den! För er som undrade så kommer jag senare försöka göra en svensk version av sidan också om det inte är allt för krångligt. Ska kolla upp det! Det är jobbigt det där med språket ibland. Har många gånger de senaste året hamnat i funderingar och grubblerier kring om jag ska göra något på svenska eller engelska. Även om bloggen har mest svenska läsare, så har jag i det stora hela numera en mycket större skara följare utanför Sverige på de andra sociala plattformarna. Vilket såklart känns helt fantastiskt roligt! Det är en sådan fin möjlighet att få nå ut med det jag gör utanför landets gränser, och det är såklart en dröm på ett vis. Men då har ju jag många gånger behövt ta beslut om jag ska göra något på svenska eller engelska, vilket inte alltid varit enkelt.

Som t.ex min Youtube-kanal där 95% av mina 75 000 följare inte pratar svenska. Efter många råd och tips och en lång tid av grubblerier så valde jag att börja göra mina videor på engelska istället. Det kändes egentligen från mitt håll ganska roligt och spännande, men det fanns också en rädsla att göra några av mina svenska följare besvikna. Jag förstår ju om det inte längre blir samma sak, och att några kanske tappar intresset för mina videor, speciellt om man har svårt att förstå engelska. Så under en lång tid gjorde jag inga videor, för jag orkade inte ta ett beslut av rädslan att såra eller göra folk besvikna. Men tillslut tänkte jag såhär; vad vill jag? Vilket alternativ känns bäst och får mig att bli mer inspirerad till att skapa videor och vloggar? Och då kändes det plötsligt inte svårt att ta ett beslut. Och jag blev faktiskt så otroligt lättad över att jag inte fick så mycket negativ respons för det som jag först hade trott. Men det är ju så, när man har de finaste och mest förstående läsarna och följarna i världen. För det har jag verkligen. Det är inte många gånger som det blivit en massa negativ respons, och det är jag så tacksam över.

Lite så blev det ju med min webshop också, men beslutet att göra den på engelska tog jag redan vid en min förra webshop, så därför ville jag fortsätta med det. Men som sagt så hoppas jag kunna göra en svensk version också! Vill inte att några ska känna sig utestängda på grund av svårigheter med språket ♥
Den här veckan har varit speciell på många vis. Mamma har ju börjat jobba i företaget och nu håller vi som mest på att gå igenom en massa saker så att mamma får chans att rensa i röran. Det är så skönt att ha någon som tar itu med allt det där svåra. Som att ringa Tullverket och ta reda på allt hur det fungerar med leveranser och frakter till andra länder. Sådant som bara känts som en stor svart ångestklump för mig innan. Någon som tar tag i allt som jag annars skjuter upp.

Dessutom har den här veckan varit så obeskrivligt vacker. Det har varit kallt minsann. Runt -23 på nätterna. Men som alltid när det blir riktigt kallt så blir det också väldigt vackert. På dagarna har jag fått några minuters sol i ansiktet, och det har betytt så mycket. Och sen, att bara få andas den här krispiga luften! När det är kallt ute så känns det alltid som om jag äntligen kan andas på riktigt igen. Kan ni känna igen er i det?
Den här morgonen tog jag med mig datorväskan på sparken för att åka till mamma och ha ett litet möte. När jag åkte där på sparken i solskenet så kom jag att tänka på kontrasterna mot förr, innan jag bodde här. Det såg lite annorlunda ut när jag åkte till jobbet då. Trängsel på spårvagnar och bussar. Stress genom stan. Inte som nu, när jag har tusen kvadratmeter för mig själv åt alla håll. Inga människor att trängas med. Inga starka parfymer att må illa av. Ingen cigarettrök på perrongen. Ingen stress över att missa nästa buss. Här kan jag gå i det tempot som passar mig. Jag kan glida fram över det isiga underlaget utan att behöva väja för mötande människor. Jag flyger fram.

Här stannar jag till en stund varje dag. Andas in av solskenet för att få lite energi. För ja, jag känner att mörkret tär, även om jag också älskar det. Tröttheten kryper sig på, men samtidigt ska jag i år ha i åtanke att vi under vintertiden får lov att vara trötta. Vi får sakta ned vårt tempo. Vi får lov att sova mer och bli mindre produktiva. Det är ju trots allt naturens egen cykel. Vi behöver spara på den lilla energi vi får nu, till att må bra. Inte till att ägna den åt att hacka ned på oss själva för att vi inte är tillräckligt duktiga eller för att vi inte får gjort lika mycket som vi annars får. Nej, vi rår om oss själv nu tycker jag, i den här mörka tiden. När solen inte lyser lika starkt får vi bli vårt egen och varandras ljus.
Tänk vad mycket som är sig likt ändå. Här är jag, min första vinter i Grundtjärn, 2010. Samma grusväg, samma hund och samma kameraväska som slarvigt ligger nedkastad på marken. Samma glädje över att få bo här.

Tänk om jag visste då att jag skulle bo kvar här sju år senare. Att allt skulle ordna sig. Att jag skulle få fortsätta på den kreativa vägen och driva eget företag. Att bloggen skulle vara mer levande än någonsin och att jag skulle ha alla er att dela min vardag med. Att jag skulle få hitta min själsfrände och dela livet med en man jag älskar mer än något annat. Att Nanook fortfarande skulle vara frisk och pigg och springa omkring och leka i snön, och att jag dessutom skulle ha två katter och en stjärnkviga. Att få tänka sig in i något så vackert, det skulle nog knappt vara möjligt då.  Jag är så väldigt tacksam att jag är kvar här, och det hoppas jag får vara länge, länge till. 

Nu börjar mörket lägga sig här och jag ska ut på en promenad med Nanook igen innan det blir kolsvart. Jag hoppas att ni har en jättebra torsdag allihopa!
Kram på er ♥

Nya webshopen lanserad

Det här blogginlägget innehåller reklam för min egen webshop www.artbyjonna.com

Äntligen, äntligen! Som jag har längtat efter att bli klar med den nya webshopen! I flera månader har jag dagligen tänkt på detta, och det har stundtals känts som ett evighetsprojekt.
Men sista tiden, som ni kanske märkt av lite ovanligt mycket frånvaro på blogg och sociala meider, så har jag jobbat järnet med den nya sidan. Och nu kan jag äntligen meddela att den är lanserad och funkar utmärkt!
Det är inte bara att sätta upp en ny webshop. Även om jag gjort det två gånger tidigare, så var det lite mer att göra denna gången eftersom själva webshopen är mer avancerat byggd.

Anledningen till att jag ens gjorde en helt ny webshop från grunden var för att den förra webshopen inte hade de funktioner som jag nu behövde. Jag var inte riktigt beredd på det stora antalet ordrar jag började få utanför Sverige, och då krävdes det dels ett bättre fraktsystem, eftersom jag innan dess inte ens hade någon frakt för utländska beställningar, vilket såklart inte var så bra. I den här nya webshopen så är det ett jättebra fraktsystem som automatiskt räknar ut frakten beroende på vilket land man beställer ifrån, och hur stora paketen blir. Och dessutom så kommer det finnas mer valbarhet vad gäller betalmetoder. Inom kort kommer jag ha Klarna som alternativ, så att man kan välja att delbetala eller köpa via faktura, något som jag tycker är superbra!

Något annat som också är nytt är att man nu kan köpa presentkort! Just nu finns bara presentkort online, som skickas till mailen, men jag har beställt riktiga presentkort också, (både svenska och engelska) som kommer till nästa vecka! Om man t.ex vill ge bort ett presentkort till någon så tycker jag att det känns så mycket roligare att ge bort en ett riktigt fint designat och signerat presentkort i ett kuvert, istället för en kod på mailen. Så det kommer också finnas i sortimentet snart!
Än så länge så finns det bara fotoprints och canvastavlor till salu på webshopen, ca 135 olika bilder i valfri storlek. Men så fort jag målat klart några tavlor så kommer jag att lägga upp dom på shopen också. Har verkligen längtat efter att komma igång med det! Och längre fram, kanske i början av det nya året så hoppas jag att vi kommer kunna lägga ut några smycken igen. Det skulle kännas fantastiskt roligt. Nu är vi ju två som hjälps åt med allt, och då finns det mycket mer tid och utrymme för skapande!
Jag har ju också uppdaterat med lite nya bilder som jag tagit senaste året, och jag kommer såklart uppdatera med nya bilder så fort jag tar bilder som jag tycker passar att sälja som fotoprints. Om det är något bild ni eftersöker och saknar i webshopen, så säg gärna till! Det är lätt att missa bilder när man har flera tusen att gå igenom.
Bilden ovan heter “Heaven on earth” och är tagen en tidig morgon vid den magiska skogstjärnen. Det är en 100 x 100 cm print. 
Små printar är underskattade. Det här är en A4 print (21 x 30 cm) och man kanske tror att en sådan liten print inte blir så mycket till världen. Men ramar man in den i en passande ram, och gärna med lite passepartout runt bilden så tycker jag en A4 print absolut räcker för att få en rejäl tavla. Den här bilden ovan heter Calling the ancient spritis.
Det känns så förbaskat roligt att äntligen få öppna upp webshopen igen. Jag har alltid älskat att hålla på med inslagningen av printar och få slå in i vackra paket, och därför kändes det så tråkigt när jag under en längre tid inte haft tid och möjlighet att ha den öppen. Men nu när min mamma Anita jobbar i företaget så kommer vi hjälpas åt med inslagning och allt annat jobb som det innebär med att skicka paket. Det kommer göra det ännu roligare än innan!

Nu är det ju inte långt kvar till jul, och det brukar ju såklart vara den mest intensiva tiden med webshopen. Sena kvällar, med en kopp glögg och inslagning av paket och julmusik i bakgrunden, det är bland det bästa jag vet!
Om det är så att du funderar på att beställa något och vill ha printen/tavlan innan julen, så ha i åtanke att gärna lägga beställningen så tidigt så möjligt, gärna innan lucia, för att vara helt säker på att du får paketet innan jul. Av erfarenhet vet jag ju att leveranserna kan bli något kaotiska innan jul, så då är det bra att vara ute i god tid! 🙂

Hoppas ni tycker om den nya webshopen! KRAM på er! ♥

En ny tid

Jag kunde nästan inte sova i natt för att jag låg och tänkte på allt roligt som väntar nu. Jag kände mig så ivrig inför den nya veckan att jag bara låg och önskade att det skulle bli morgon. Det är inte så ofta det händer. Men jag tycker om den känslan, även om det blir svårt att sova, för då vet jag att något riktigt bra väntar.
Ja, som jag längtat efter den här måndagen. I natt jobbade mamma sin sista natt i Junsele. I morgon börjar hon jobba i mitt företag. Idag ska vi till Sollefteå och inhandla en hylla till hennes arbetsrum (som hon hemma hos sig). Det känns så obeskrivligt roligt och spännande.

En ny tid väntar nu. Även om det inte kanske kommer märkas så mycket utåt här på bloggen, mer än att jag förmodligen kommer bli mer kreativ och få mer tid över till att skapa mer, så kommer den största skillnaden att ske inom mig. Som att ta en lättnadens suck.
Som om man varit ute på ett hav i ett helt år, ensam på en stor båt. Ibland kommer stormar och stora vågor som är svåra att handskas med helt själv. Efter varje storm så blir det rörigt inne i hytten, som man sen inte hinner gå ned och städa upp eftersom man måste fortsätta stå vid rodret och invänta nästa våg. Så nu är det en rejäl röra där nere. Det syns inte utåt, men det känns, och tynger ned.

Men nu är en ny tid, och det kommer göra så mycket! Jag känner mig så redo att ta nya tag nu.
Dom här bilderna tog jag första dagen jag var ute i skogen igen efter min sjukhusvistelse, när jag hade spenderat nästan en hel vecka med att vara inomhus. Allt jag hade längtat efter var att få komma ut i naturen igen.
Jag minns den där känslan så otroligt tydligt. Den första snön hade lagt sig som ett tunt, vitt lager över allting. Jag gick till min magiska skogstjärn, och jag trodde nästan att jag drömde. Allt var så vackert, och jag kände en sådan djup tacksamhet över att få vara ute i skogen igen med min kamera och Nanook.
Allt kändes så nytt, och rent och harmoniskt. Nästan som om det var lite för bra för att vara sant.
Och precis den känslan känner jag idag också. Som om ett tunt lager med nysnö lagt sig över världen och fått allting att lysa lite mer.
Fått allting att kännas lite lättare. Mitt i den här mörka tiden när det behövs som allra mest.

Jag ser verkligen fram emot den här veckan. Vilken dröm att få lämna över arbetsuppgifter till någon annan, som dessutom tycker det är superroligt! Men först ska vi in till Sollefteå och handla hyllan! Och kanske en flaska bubbel, så att vi kan skåla och fira ikväll.

Hoppas ni får en underbar start på den här veckan! KRAM på er allihopa så hörs vi snart ♥

Renovering i hallen

Åh vad mycket glädje jag känner efter att jag läst alla fina kommentarer och all fantastiskt respons på mitt förra inlägg. Det är så roligt att få dela livets alla positiva händelser med er, för det blir verkligen som att dubblera glädjen tusen gånger om. Och det är så fint och berörande att få höra era egna tankar och känslor. Tack för att ni delar med er. Både jag och mamma är så himla glada över den fina responsen ni gett ♥

Nu tänkte jag att jag skulle visa några bilder från helgen. Nu har vi nämligen äntligen kommit vidare med renoveringen i hallen. Jag vet ju att det är många som skrivit och frågat efter mer uppdatering och bilder från hallen, men det har ju stått ganska stilla där ett långt tag då vi först och främst väntade väldigt länge på golvet vi beställt. Och sedan skulle vi få hjälp av våra vänner att lägga golvvärme i hallen och då inväntade vi en passande helg när det funkade för alla.
Så i lördags var det dags! Våra fantastiska vänner Åsa, Arvid och Per-Henrik spenderade hela dagen, från morgon till kväll, för att hjälpa oss att få klart golvet. Är SÅ tacksam!

Vi fick ju såklart hjälp av lille Malte också som var med och charmade oss hela dagen. Här håller dom på att lägga grunden för golvvärmen, där sedan en elslinga skall klämmas fast i spåren. Väldigt smidigt faktiskt! Hade ingen aning om hur man lägger golvvärme, så nu har jag lärt mig en hel del.
Johan mäter och sågar ut delar. 
Arvid, Per Henrik och Åsa. Nästan hela grunden till golvvärmen lagd. Ser lite futuristiskt ut.
Sen var det dags att dra elslingan. Då fanns en uppgift åt alla!
Sen började det roligaste av allt! Att lägga golvet. Det är ett vinyl-golv och vi hade valt väldigt breda “plankor”, så det gick väldigt fort att se resultat.
Lille Malte, som jag tycker är så lik Emil i Lönneberga 😀 Håller ni med?
Det var lite bökigt med golvet men innan klockan 9 på kvällen så var hela hallen klar! Jag är så obeskrivligt tacksam. Det är så värdefullt att få ha sådana här vänner där vi alla kan hjälpas åt med större projekt. Då får allt så mycket snabbare. Samtidigt som man får umgås och äta god mat göra en trevlig kväll av allting.
Såhär ser hallen ut nu! Visst blev det fint med det nya golvet? Nu ska är det bara några lister som ska fixas och en del av taket som ska målas. Och till våren/sommaren så tänkte vi slipa och måla om trappan.
Åh, just nu är hallen vårt favoritrum. Det har varit väldigt kallt ut senaste dygnen. Runt -20 i natt, och då är det väldigt skönt att ha golvvärme. Den känslan att kliva upp på morgonen och sen sätta ned fötterna på den nya, varma golvet…det är helt underbart. Så lyxigt. Och det har såklart blivit katternas favoritplats. För inte så längesedan så var hallen husets kalla, mörka, trånga rum. Nu är det tvärtom, det vackraste rummet i huset!
Det känns viktigt att man trivs med husets entré. Jag älskar ju att läsa om Feng Shui, och där har verkligen hallen en enorm betydelse.

Nu ser jag fram emot att greja vidare och få klart med listerna. Sen hoppas vi kunna hitta en gammal vacker trägarderob/skåp på någon loppis, som vi sen kan slipa upp och kanske måla om. Jag tror det skulle bli jättefint!

TACK igen för alla fina kommentarer!! Jag hoppas att ni har en fantastiskt fin vecka!
Kram på er ♥

Tillsammans är starkare

Åh, det känns så fantastiskt roligt att äntligen få berätta för er om den stora, positiva förändring som kommer ske i mitt liv nu framöver. Det är något jag senaste halvåret desperat gått och drömt om. Något som skulle påverka allting jag gör till det bättre. Något jag verkligen, verkligen behöver nu och som kommer göra saker och ting så mycket lättare. Om en vecka tar jag ett stort steg framåt vad gäller mitt företag och kreative yrkesliv.
Jag ska anställa. Och inte vem som helst heller.
Min fantastiska mamma Anita.

Jag och mamma har alltid varit ett superteam vad gäller allt. Det finns ingen jag jobbar så bra och effektivt ihop med som just mamma. Det är nästan som om vi kommunicerar på ett annat plan, och vi är jättelika i mycket men har också många olikheter som kompenserar varandra.

Dessutom har hon liksom varit en del av allting jag gjort sen jag flyttade hit. Hon har varit med från början, fått se hur allt utvecklats och vet precis hur jag och mitt jobb fungerar. På många sätt har hon ju egentligen redan jobbat i mitt företag. Det var hon som hjälpte mig starta en egen firma 2013. Hon skötte bokföringen i flera år innan min lillebror Filip som numera jobbar som ekonom tog över det. Hon har grejat med bloggen och allt det tekniska bakom bloggteman och html-koder och annat, eftersom hon är utbildad programmerare. Hon har spenderat tusentals timmar med att lyssna på mina idéer och komma med råd och inspiration. Hon har torkat mina tårar alla de gånger jag vart nära på att ge upp, och fått mig att tro på mig själv och komma upp på banan igen.

När jag tänker efter, så är mamma verkligen en sådan stor del av hela min resa. Därför känns det så fantastiskt att just vi ska börja jobba ihop. Det blir inget stort och nytt steg egentligen. Det känns så himla naturligt. Men det kommer påverka både min mammas liv och mitt liv så enormt positivt.
Ni som följt bloggen i flera år vet ju att jag och mamma jobbat ihop innan. Vi har drivit företag ihop i sammanlagt 5 år. Vi startade företaget Nordkristall år 2009, när vi fortfarande bodde kvar i Göteborg. Vi hade så levande visioner och drömmar om våra silversmycken. Vi lärde oss allt från grunden, helt själva. Våran dröm från början var att driva företaget i Grundtjärn. Att smida i silver intill en brasa under norrskenet. Allt blev verklighet, om än vägen dit var lång och kämpig. Ja herregud vad mycket vi gått igenom tillsammans. När vi ibland pratar om de första åren Grundtjärn så blir det en blandning av skratt och tårar. Det är så galet allting. Ibland undrar jag hur vi vågade. Vi är så lika där, att låta våra drömmar bli vinden i seglet, som för oss fram i livet. Inget blir omöjligt, men det kan också bli väldigt kämpigt. Att tappa fotfästet inte bara en gång, utan flera gånger. Men nu, såhär flera år senare, så är jag så glad att vi vågade följa känslan i hjärtat.

År 2013 startade jag en egen firma, Jonna Jinton Sweden, och efter många rekommendationer så bytte vi även till det namnet på vårt smyckesmärke. År 2014 lanserade vi en ny webshop, och det gick så bra att vi tillslut var tvungna att lägga ned. Många, långa nätter i verkstaden tog tillslut knäcken på oss. Mamma jobbade inom vården i Junsele, och jag jobbade heltid med allt annat jag gjorde. Bloggen, fotograferandet och alla andra tusen projekt. Därför hade vi bara tid för smyckena när vi var “lediga”. Jag var inte beredd på att lägga allt annat åt sidan för att satsa på smyckena, och mamma kände inte att det var läge att säga upp sig. Det var ett tungt beslut, men också ett beslut som gjorde att vi kände en lättnad.

Vi har fortfarande verkstaden och alla verktyg kvar, och mamma brukar smida och skapa silversmycken när hon har tid. Till mig eller till vänner och familj. Men det är klart, att vi jämt och ständigt leker med tanken på att vi en dag kommer kunna sälja våra smycken igen. Speciellt nu när mamma kommer jobba heltid i mitt företag. Vi kommer båda få mer tid över. Så man vet aldrig vad framtiden för med sig ♥
Om man är en väldigt kreativ person och jobbar kreativt i sitt yrke, så tror jag det är väldigt viktigt att de man ska dela sina visioner och idéer med tänker och känner på liknande sätt som en själv.

Har ni någon gång fått en idé som känns sådär rätt i hjärtat? Ni känner passion och vill sätta igång med en gång? Och så berättar ni för någon, en familjemedlem, vän eller arbetskamrat, och får inte alls den där reaktionen ni tänkt er. De förstår inte alls. De tycker inte det låter så bra och försöker “ta ned dig på jorden igen”. Känslan du får är som om du precis släppte ut all luft ur din ballong. Du flyger inte längre. Den energin du nyss hade inom dig, var den energin du behövde för att göra det omöjliga möjligt. Det var den energin som skulle ta dig fram i ett stormigt hav och orka bita ihop när allt går emot. Men den du berättade din idé för befann sig inte alls på den nivån. Den kunde inte alls se det du såg. I vissa fall, så kanske det inte berör dig om andra inte förstår och känner samma känsla som du, men i många fall blir vi otroligt påverkade av vad andra tänker och tycker. En enda människas ord eller reaktion kan stoppa en människas steg mot att förverkliga sina drömmar. Eller tvärtom.

Min mamma är en sådan som jag kan dela alla mina tankar med.  Alla galna ideér och kreativa visioner som jag får. Hon är alltid med på vad jag menar. Om jag berättar om en filmidé för henne så blir hon lika berörd som om hon redan såg filmen framför sig. Därför känns det alltid så skönt att få prata av sig med mamma och bolla idéer. Hon sänker aldrig ned mig, istället så får hon mig att känna ännu mer kraft och inspiration till att utvecklas och göra verklighet av mina idéer. Oavsett vad jag gör egentligen. Hon vet att bara man följer sin egen känsla, så blir det bra. Och DET är en otroligt fantastiskt kvalitet som är ovärderlig att ha i en medarbetare.

Sen har vi ju också så otroligt roligt ihop. Vi skrattar tills vi ligger dubbelvikta på marken. Och det där skrattet har också varit vår räddning många gånger, när saker och ting gått emot och fått allt att kännas förjävligt. Ett gott skratt kan verkligen förändra energin på några sekunder. Det var definitivt en av anledningarna till att vi så länge orkade hålla igång med smyckesföretaget under de första åren när allt var kämpigt och svårt. 
Jag har alltid varit väldigt känslig med att jag måste vara ensam när jag är i ett skapande tillstånd. T.ex som när jag är ute och fotar, eller gör en mer bearbetad film osv. Att t.ex åka ut på fotoresor tillsammans med andra människor skulle inte alls passa mig. Det skulle störa. Jag vill inte ha någon att prata med eller någon att behöva “vara trevlig med”. Det låter säkert väldigt tråkigt, men jag tror också att många kan känna igen sig i det. Jag vill inte att någon tittar på när jag skapar. Vare sig jag skriver ett blogginlägg, fotar, målar eller något annat.

Det finns dock två personer som jag känner att jag inte störs av när jag ska skapa något. Och det är Johan och mamma. Det är nog för att dom känner mig utan och innan och jag känner inte att jag “skäms” när de tittar på mig medan jag är inne i något projekt. Mamma har ju några gånger varit med och hjälpt mig när jag t.ex gjort vissa fotojobb eller filmprojekt. Senast i oktober var vi ju upp till Stekenjokk för att jag skulle ta några bilder, bland annat den nya headern. Hon hjälpte till så att det skulle gå så smidigt som möjligt, och samtidigt så visste hon precis när jag behövde space och ville vara själv. Så då tog hon bilen en sväng medan jag fotade. Det passar mig så perfekt!
I september sa hon upp sig från sitt jobb. Bara det tycker jag är så otroligt modigt. Återigen kastar hon sig ut och följer magkänslan. Jag menar, jag har inget stort företag. Det är senaste året som det börjat gått bra ekonomiskt för mig. Att anställa någon är ett stort steg. Men jag känner att det inte var en sekund för tidigt. Jag känner i hela min själ att det här är rätt steg för oss båda.

Det var i somras som vi började fundera på det, när jag under en längre tid känt mig stressad över allt jag inte längre hann med. Som jag skrivit innan så blev det som en explosion åt alla håll det senaste året. Allting började gå riktigt bra. Det var så fantastiskt roligt, och jag vill ju hänga med på allt! Tacka ja till alla möjligheter som kändes roligt, tills jag insåg att det inte längre gick. Jag har tackat nej till så mycket spännande, för att jag inte hinner med. Nej till två bokförlag, nej till att kula på konserter i USA, nej till massor av olika utställningar runt om i Sverige, nej till allt som jag drömt om. Tillslut fann jag mig sitta framför datorn, halvt drunknande framför mail, fakturor, siffror och tråkiga papper. Så mycket planering. Allt tog sådan tid. Att bara driva allting varje dag tog musten ur mig. Vart tog tiden vägen när jag kunde springa ut i skogen och fota för att det var roligt?  Var tog mitt fria skapande vägen?
Måste det fria försvinna så fort det går bra? Förut var jag fri, men pank som en fluga. Nu tjänade jag pengar, men var låst i allt jobb.

När utställningen i Junsele var klar bestämde jag mig för att ta mitt livs första semester. Jag var så slut att jag inte kunde sluta gråta ett tag. Om jag började skratta, så övergick det tillslut i gråt.
Jag kände att det var dags för en förändring. Vi började så smått prata om idéen att mamma skulle kunna börja jobba i mitt företag. För en sak var säker, jag behövde en assistent.
Och jag kunde inte tänka mig någon bättre än mamma. Allting var ju redan som gjort för det. Det kändes som om hela livet plötsligt visade oss att det var dags att återigen slå oss samman och jobba ihop.

Mamma jobbade ju natt inom vården, ett arbete hon trivdes med men som såklart var väldigt slitsamt och med ett ständigt byte av dygnstrym, och jag höll på att braka ihop av allt. Hallå eller?! Plötsligt kändes det som det enda rätta. Vi både skulle få ett bättre liv. Mer tid, mer kvalitet. Och ROLIGT!
Det krävdes såklart en hel del funderingar och planering innan vi faktiskt tog ett beslut. Men den dagen mamma ringde och berättade att hon sagt upp sig, det var som en sten lättade från mitt hjärta. Både hon och jag kände att det var rätt beslut. Det var en sådan enorm lycka! För mig kändes det som enda lösningen till att jag faktiskt skulle kunna fortsätta med allt jag älskar att göra, utan att behöva prioritera bort massa och liksom “stänga ned”. Med mammas hjälp skulle jag få hjälp med allt det som tar tid och tynger mig. Med hennes hjälp skulle jag kunna få mycket, mycket mer tid till att vara kreativ istället för att sitta framför datorn med papper, mail och koder. Och samtidigt som jag skulle känna mig lättad och tacksam över att hon inte längre skulle behöva jobba natt och köra långt på nätterna och slita ut sig och sin kropp i ett tungt och krävande yrke. Istället skulle hon nu få bättre arbetstider och vi både skulle få en mycket lättsammare vardag och ett jobb som är utvecklande och roligt.
Om en vecka slutar hon från sitt jobb och börjar jobba för mig istället. ÅH! Jag är bara SÅ glad!
Hennes arbetsuppgifter kommer såklart vara otroligt varierande. Det som är så bra är att hon kan så otroligt mycket! Och dessutom bor vi så nära varandra vilket gör allting så mycket lättare.
Och hon är otroligt organiserad, något som jag helt och hållet saknar.

Bland annat kommer hon sköta allt pappersjobb, och hjälpa till med min mail och sortera i olika mappar så att jag klart och tydligt ser vilka mail jag ska svara på. Om ni har skrivit mail till mig någon gång, och inte fått svar, så ta det inte personligt. Är så tacksam för alla mail jag får, jag läser allt! Min mail har senaste året varit ett enda kaos. Det kommer in så mycket mail varje dag att jag inte vet vad jag ska ta mig till. Men det kommer mamma att hjälpa mig att få mer ordning på.

Hon kommer också hjälpa till med webshopen, så att jag kan öppna den igen. Anledningen till att den är stängd är för att jag helt enkelt inte hinner med att ha den öppen. Det blir för mycket jobb för mig ensam.  Men hon kommer kunna hämta och lämna paket på posten och hjälpa till med paketeringen, något som är otroligt tidskrävande. Det ska bli SÅ kul att äntligen öppna den nästa vecka igen!

Och sen, kommer hon hjälpa till med alla andra tusen, miljoner saker som jag kan behöva hjälp med. Mest av allt ser jag fram emot att bara få ordning på kaoset.
För på riktigt, det är så jag känt senaste tiden. Som om allt bara flyter omkring utan ordning och reda. Jag behöver någon som strukturerar upp saker och ting. Som att göra en storstädning i ett stökigt rum.
Ni vet hur underbart det känns efteråt? Plötsligt blir man SÅ mycket mer kreativ, bara för att man städat upp i oredan.
Det här kommer bli en underbar förändring. Ni anar inte hur glad jag är över detta. Och det känns så roligt att få dela detta med er nu.

Det känns ju också extra roligt att lilla Grundtjärn på 10 invånare nu har ett företag med två anställa.
20% av Grundtjärns invånare jobbar nu i Jonna Jinton Sweden. Och man vet ju aldrig, kanske blir det fler i framtiden 🙂

Det känns så häftigt att cirkeln snart är sluten igen. Nu får vi återigen jobba ihop, men den här gången på ett mycket bättre sätt. Jag ser så mycket fram emot det nya året och alla nya möjligheter.
TACK mamma för att du vågar ta det här steget. Det ska vi fasiken se till att inte ångra. Nu väntar en lättare, ljusare och mer balanserad tid för oss båda. ♥

Nya vägar ut

Igår vaknade vi till -13 grader här i Grundtjärn. Vi hade glömt sätta i sladden till värmeslingan under golvet så vattnet hade frusit. Jag undrar alltid hur de gjorde förr, innan det fanns el? Fast då var det väl vanligast att hämta vatten ute i brunnen istället för att ha indraget vatten i huset. Tänk vad lite vi måste kämpa idag för våra dagliga basbehov jämfört med förr. Gillar att tänka på det när saker och ting ibland känns lite extra motigt. Att jämföra med hur de hade det förr. Då känns det plötsligt inte så jobbigt längre.
Som alltid när det är väldigt kallt så är det också väldigt vackert. Vilken morgon! Det tyckte nog Nanook också när han stod och blickade ut över våra ägor.
Denna dag kom även MW bygg hit för att sätta in ett nytt fönster på övervåningen. Det var i juli när vi påbörjade en renovering på övervåningen för att äntligen skaffa oss ett vardagsrum som vi bestämde oss för att byta ut ett stort fönster som inte gick att öppna. Nästan inget fönster på övervåningen går att öppna, vilket gör att både jag och Johan håller på att kvävas av den instängda luften på övervåningen under sommarmånaderna. Det blir så varmt och kvavt. Och dessutom har jag alltid känt mig en aning instängd där uppe när det är så få fönster som går att öppna. Så vi kände att det var dags att göra något åt det. Det var då vi hörde av oss till snickaren Mats Webiörn från Myckelgensjö. I samma veva upptäckte vi vattenläckan så då var det istället prio nummer ett att få ett golv i hallen. Men fönstret blev beställt och nu äntligen var det levererat. Så igår kom dom och satte in det nya fönstret. Det blev SÅ jädrans fint!
Vi ville ha samma gammeldags stil som de fönstren som var innan, med tre fönster i rad. Det kändes viktigt att det skulle vara riktiga träfönster, och att de skulle öppnas utåt, alltså som fönster öppnades förut. Numera öppnas det oftast underifrån, men jag vill kunna ställa fönstret sådär vackert på glänt på våren när alla nattfåglarna sjunger.  Tanken är sen att vi ska skaffa oss en soffa (som vi har längtat efter en soffa!!!) och den kommer stå under fönstret. Då kan man ligga där och titta ut mot norrskenet och stjärnorna på vintern. Jag kommer visa er fler bilder från hur resultatet med fönstret blev sen! Det blev i alla fall så otroligt fint.
Eftersom det var en sådan otroligt vacker dag och ett fint snöfall så tog jag med mig Nanook en stund och gick ut i skogen.
Kan säga att mina ögon i princip är helt återställda nu. Är så glad att det gått så fort. Enda gången jag känner att allt inte är som vanligt är på kvällarna när jag ägnat mycket tid framför datorskärmen. Då brukar jag se lite halvdåligt innan jag går och lägger mig. Så jag försöker att ta mycket pauser när jag sitter vid datorn, så att de inte ska bli så ansträngda. Men annars ser jag helt som vanligt igen. Så innerligt tacksam för det.
Vackra vinter. Du är så välkommen.
Home sweet home.

Brukar nästan alltid gå ut en stund strax innan solen går ned. Det ljuset är så makalöst fint.
Tänk vad många gånger min gammelmormor Lilly har vandrat på den här vägen. Och alla mina andra släktingar från 11 generationer tillbaks. Ja, jag hade nog inte riktigt förstått att jag faktiskt är den 11 generationen i rakt nedgående led som fortfarande bor i Grundtjärn. Jag undrar vad han tänkte, min förfader Anders Andersson från 16oo-talet som var den allra första att bosätta sig och slå upp mark här. Jag hade gjort vad som helst för att få några ord med honom. Och för att tacka honom, för att han valde en sådan vacker plats.

Hoppas att ni har haft en superfin dag allihopa! Sänder er en stor kram ♥

En vacker novemberdag

Det har varit en så otroligt vacker dag idag. Snön ligger fortfarande kvar och solen skiner sådär mjukt och försiktigt som den alltid gör den här tiden på året. Den här dagen har mestadels ägnats åt att komma ikapp med mail och annat som jag missat under förra veckan. Inte klokt vad mycket som hinner hända på internet på bara en vecka. Men jag tog en paus för att gå ut och få lite solsken medan jag passade på att fotografera lite bilder för ett kommande samarbete. Nu gäller det verkligen att ta tillvara på varje sekund av sol.
Allting blev så mycket vackrare med det här tunna lagret av snö. Vad jag önskar att det får förbli snö nu under hela resten av vintern. Kanske blir det en sådan där riktig vargavinter med extrem kyla och massor av snö. Har saknat det ända sedan första året jag bodde här. Även om allt blir väldigt mycket jobbigare med en sådan vinter så är det ändå värt det, med tanke på hur vackert allt blir. Skogar täckta av rimfrost och snö, och soliga, kyliga vinterdagar.
Sen så håller jag ju såklart tummarna för att det ska bli snö inför lucia i år, så jag får en revansch på förra årets filmprojekt som aldrig blev av. Vad tror ni, kommer det bli en “riktig” vinter i år?
Förra veckan städade vi ute i farstun och åhh…det gör så mycket! Blir glad varje gång jag går igenom farstun nu. Efter vattenläckan i somras var här fullt med alla saker som innan var i hallen. I och för sig, nu ligger allt i stora högar på övervåningen istället. Men jag har hellre stökigt där än vid entrén till huset. Det känns viktigare att må bra varje gång man går ut och in genom dörren.
Lilla Nayeli, som börjar få sin tjocka, fina vinterpäls.
Och Toulouse, som bara sover och sover heeeela dagarna.
Nu innan det mörknade så gick jag förbi brevlådan för att hämta posten, och den var helt full med massa paket och brev! Såg direkt på alla fina handstilar att det här kommer bli paket och brev som värmer i hjärtat. Så himla fint. Jag ska ta en kopp te ikväll framför brasan och öppna allt ♥
Hoppas att ni haft och har en fin tisdag allihopa! Och tack för alla kommentarer! Ska ägna en stund ikväll åt att svara på lite av era kommentarer! ♥
Ha nu en underbar kväll! KRAM!

En liten hälsning från sjukhuset

Hej mina älskade läsare!

Jag kände att jag ville skriva ett snabbt och kort inlägg och låta er veta att jag är inlagd på sjukhus sedan lördag natt. Några av er har ju sett mina stories på Instagram och fått en liten inblick vad som hänt. Det kommer ett längre inlägg sen men vill först och främst bara att ni ska veta att jag mår bra.
Jag fick ett plötsligt bortfall av halva mitt synfält i lördags kväll. Saker och personer som befann sig i mitt högra synfält försvann ur bilden, samtidigt som jag tappade känseln i mina armar. Det var en fruktansvärt otäck upplevelse och jag har nog aldrig varit så rädd förut.

Jag blev inlagd på intensiven samma natt och eftersom symptomen pekade på blodpropp så fick jag väldigt snabb behandling. Synen blev bättre igen bara efter några timmar. Sedan dess ligger jag inne för utredning av stroke. Och ja det känns helt overkligt att bara skriva den meningen. Det är mycket känslor i kroppen nu. Men samtidigt är jag så oändligt tacksam att det gick så bra som det gjorde. Jag har verkligen haft tur.

Jag fick permission från sjukhuset igår så att jag äntligen fick komma hem och sova i min egen säng. Men nu är jag tillbaks på Sollefteå sjukhus igen, och snart ska vi till Sundsvall för vidare undersökning. Han har tagit ledigt från jobbet hela veckan så att han kan köra mig och finnas där. Är så tacksam för det. Han är en ängel.

Jag har dessa dagar hållit på med ett större blogginlägg där jag berättat mer detaljerat om allt, men det tar så lång tid för mig att skriva då min syn fortfarande inte är helt återställd. Det blir så ansträngande för ögonen så jag måste pausa hela tiden. Så jag tänkte vänta med att fortsätta med det inlägget tills det känns bättre.

Men nu vet ni lite om vad som hänt, och att jag mår bra. Jag längtar tills jag kan skriva oavbrutet för jag har så mycket tankar och känslor kring det här som jag vill dela med mig av. Snart kommer allt bli som vanligt igen. Som sagt, jag är så tacksam att allt gått såpass bra.

Och tack för alla fina meddelanden, kommentarer och mail som skickats under dagarna. Det värmer så i hjärtat ♥

Vi hörs snart igen. Ta hand om er!
Tack för att ni finns ♥ Kramar