Tag Archives: det

Det vackraste jag vet

Posted on by

I förrgår natt var det ett enormt norrsken ute. Av en slump märkte jag det när jag skulle släppa in katten sent på kvällen. Jag såg att det var på gång då och bara en stund efter det så täckte det hela himlen. Det var ett väldigt speciellt norrsken denna gången. Det är det som är spännande, att varje norrsken är unikt på sitt sätt. Det finns så många olika typer och varje gång känns det som en ny upplevelse även om jag spenderat otaliga timmar ute om nätterna med blicken mot himlen och det dansande ljuset.

Den här gången rörde det sig som eldflammor. Det var precis som att titta in i en gigantiskt eld på himlen. Det rörde sig sådär mjukt som flammor. Helt fantastiskt. Aldrig sett något liknande. Det täckte hela himlen också.
Här kommer några bilder!
090912

Ibland är norrskenet så vackert att jag har svårt att koncetrera mig på att fota. Just den här natten var speciell. Det var alldeles bäcksvart ute, och hundar ylade i natten (det är älgjakt nu så det är några jakthundar i byn) och ovanför mig dansade norrskenet åt alla håll.

090914

När norrsken är riktigt stora och täcker hela himlen så ser det ut som en slags “tratt” rakt upp himlen. Nästan som ett stort slukhål eller som om man är i en gigantisk kjol av norrsken. Svårt att förklara, och det är alltid svårt att få en bra bild på det också. Men det är väldigt mäktigt. Nästan så jag blir lite rädd på något sätt. Det känns så stort att jag nästan tror jag ska falla in i det.
090913

Norrsken över min vedbod. Det spelar ingen roll hur många gånger jag ser norrsken. Det berör mig alltid och får mig alltid att känna en speciell känsla. Jag gillar det. Det liksom påminner mig om alltings storhet. Hela livets mysterium.

Ofta när jag står där ute på grusvägen så önskar jag så mycket att jag kunnat ta er dit. Så att ni fick vara med i den stunden. Vet att det finns många här som aldrig sett norrsken. Även om jag fångar det på bild så är det inget emot hur det känns att stå där på riktigt. Jag önskar att jag hade en liten portal som jag kunde ha “online” ibland via bloggen, och därigenom kunde ni komma till Grundtjärn. På en sekund. Det vore något. Men tills dess får jag nöja mig med att visa er norrskenet på bild.

När man minst anar det

Posted on by

Det märks att dagarna är kortare nu. Under sommaren brukade jag komma igång på riktigt på kvällen. Först då var ljuset bra för att ge sig ut och fota och annat. Nu är det nattsvart ute vid nio tiden. Jag har verkligen inte vant mig vid det än. Men jag tycker om det också. Igår natt var det ett helt fantastiskt norrsken ute! Jag var ute med kameran förstås, så jag har några bilder som jag ska visa er sedan.

Idag har det varit en märklig dag. Rolig. Mycket nytt har hänt. En lite udda grej är att jag idag skrivit på en licensiering till världens största “viral media” företag. På morgonpromenaden med Nanook började plötsligt mail trilla in från hela världen. Olika företag som alla ville en och samma sak. Att jag skulle skriva avtal med dom, så att just dom skulle få rättigheter till att sälja och dela en video som jag gjort.

Jag höll på att vika mig av skratt. I flera år har jag skapat filmer. Vissa som jag lagt ner hela min själ och hjärta i. Men vilken video fick jag idag skriva avtal på och börja tjäna pengar på? NÄR NANOOK VÄNTAR PÅ KAKORNA PÅ BORDET. HAHA!
Den som jag la upp igår! Åh, internetvärlden är underbar. Knasig, men härlig på sitt sätt.
Jag är i alla fall nöjd! Det var en hektiskt dag med mycket mailande men nu är det klart. Det här triggar mig såklart att göra fler roliga videor med Nanook. Det är ofta jag tänker “Det här borde jag filma”. Så jag ska nog göra det. Det verkar ju uppenbarligen inte bara som om det är ni som gillar videor med Nanook i. Senast nu såg jag videon på Dailymail. Mitt lilla hjärta.
Han ska få många kakor framöver ♥

Nu ikväll har jag varit i skogen och filmat en intervju med mig själv som ska skickas vidare för ett eventuellt projekt. Jag har aldrig intervjuat mig själv och jag kan säga att det var första och sista gången. Det är väldigt svårt att prata naturligt. Jag slösade nästan upp hela minneskortet till kameran på feltagningar. Men tillslut så strunta jag i hur det blev och bara pratade på. Det får bli bra så.

Nu har jag nästan skrivit en hel roman här känner jag, men jag ville bara berätta om min dag. Nu ska jag koka lite kaffe, göra upp en eld och gå igenom lite mail. Sedan om jag hinner ska jag gå in i min ateljé och måla lite.

Ha en underbar kväll kära ni! ♥
090901

I kväll nere vid den magiska tjärnen. Ja, den är faktiskt magisk.
090805090804090803

Det mörker du ser gör att stjärnorna märks lite mer

Posted on by

I början av sommaren brukar jag alltid vilja att tiden ska stanna, och jag nästan räds inför att sommaren och de ljusa nätterna ska ta slut. Men varje sensommar så ändras det och plötsligt så känns det som jag gärna tar emot hösten och de kallare årstiderna med öppna armar. Det är för att jag inser att varje tid har sin egen magi på något sätt.
När det blir kallare, så får jag elda i vedpannan och tända ljus. När sommarens växtlighet dör så får jag uppleva en färgexplosion. Och när mörkret faller så vaknar stjärnhimlen och norrskenet till liv. Allt som försvinner öppnar upp en dörr mot något nytt.

I natt sprang jag ut i min morgonrock och stövlar och beskådade ett norrsken som täckte hela himlen. När jag stod där och blickade upp mot himlavalvet så insåg jag att jag haft en helt magisk sommar, men att det också väntar en helt magisk vinter.
082701082605082702

Det vackraste reportaget

Posted on by

I juni kom det ju ut ett elva sidor långt reportage om mig i tidningen VI, som fantastiskt duktiga Stefan Sjödin skrivit. Som jag skrev innan så är det en text utöver det vanliga. Han fångade något som jag inte ens trodde var möjligt. Jag kan inte förklara i ord riktigt, det bara berörde på djupet. Min första tanke efter jag läst det med skratt och tårar var “Men shit…han förstår ju verkligen“.
Sådant som vi inte ens pratade om under intervjun har han ändå förstått och fått fram på ett magiskt sätt. Det känns som att läsa poesi. Jag kommer alltid vara evigt tacksam för den här fina texten. Det känns som en enorm ära att ha fått ett så fint reportage skrivet om sig själv.

Stefan Sjödin la ut hela texten på sin blogg för ett tag sedan, så att även de som inte hade möjlighet att köpa tidningen kunde läsa det. Så otroligt snällt! Jag kom på att jag inte tipsat er om det än, så därför tänkte jag passa på att göra det nu!
HÄR på Stefans blogg kan ni alltså läsa hela reportaget. Så om ni har lite tid över och vill läsa om min story skriven från en annan människa med ett väldigt vackert, fångade perspektiv så rekommenderar jag det varmt ♥

080301

080302

En rädsla om att gå miste om det finaste

Posted on by

Det slår aldrig fel. Den här tiden på året drömmer jag alltid mardrömmar. Alltid samma typ av mardrömmar. Dom handlar inte om spöken, död eller att jag blir jagad. Inte om läskiga monster eller farliga situationer.

Mina mardrömmar handlar om att jag gått miste om hela våren och tiden när alla växter och blommor slår ut. Det låter mesigt men den sorgen som jag känner i dessa drömmar är hjärtskärande. Jag gråter i drömmarna.
Jag tittar ut genom mitt fönster och ser att alla blommor på ängen redan slagit ut. Häggen har redan blommat och bladen flyger i vinden. På ängarna står lupiner och vaggar i kvällsbrisen och släpper sina frön.
Jag missade allt. Jag var inte där när naturen föddes på nytt och tog sitt första andetag. Jag var inte där och tog emot den i min famn.

Tiden kring maj och juni är för mig en näst intill helig tid. Magisk på alla dess vis. En tid då jag vill fånga varje sekund. Jag tror att dessa drömmar kommer den här tiden på året eftersom det närmar sig. Det blir någon slags omedveten rädsla av att jag ska missa den. I natt drömde jag att jag gick ut i min trädgård och såg meterhöga solrosor som var utslagna och alldeles torra. Jag hade inte ens vattnat dem. De dog och jag grät.

Sådan tur att det bara är drömmar. För vi har ju hela våren framför oss fortfarande. Vi ska inte missa något av den, eller hur? 🙂

030908
030906030905030907030902

Mina dagar på Hanaholmen i Finland

Posted on by

Nu kommer äntligen lite bilder från Hanaholmen i Esbo nära Helsingfors, där jag var på den nordiska konferensen “Just här är det möjligt“, som handlar ungdomar och unga vuxnas möjligheter att försörja sig på landsbygden och i skärgården. Vi var ett helt gäng med unga som skulle hålla föredrag på måndagen, alla med olika berättelser med med en röd tråd ; vi har vårt hjärta i landsbygden/skärgården. Det var även andra inspirerande föredragshållare. En perfekt mix av allt.

Det var en enormt inspirerande dag för mig. Det är inte klokt vad många härliga människor som jag fick träffa under dygnet. Jag kände mig så lycklig efteråt! Det blev tusen gånger bättre än jag någonsin vågat föreställa mig.

Här kommer lite bilder!

012620
012611

På söndagen möttes vi upp alla vi som skulle hålla föredrag eller vara med på workshops. Det var jätteroligt att lära känna massa inspirerande människor från både Finland, Sverige och Åland. Alla hade sina olika berättelser, drömmar och bakgrund.
012626
012603Kaffepaus! Foto: Octavian Balea

012610Två väldigt inspirerande kvinnor! Ester Miiros till höger, är skaparen av denna härliga konferens! Det är tack vare henne som jag fick vara med och hålla föredrag. Jag tackade först nej för att jag inte vågade, men hon peppade mig och skrev ett så fint svar tillbaks, vilket ledde till att jag tillslut vågade! Giséla Linde till vänster var med och skrev om konferensen och deltagarna, som kommer publiceras senare. Under intervjun med mig blev jag så inspirerad av henne. Vi var lite lika. Höll båda på med smycken och har båda “down-shiftat” våra liv.
012609

“Vi finns!” är ett underbart projekt som startades av Lottie Rääf och drevs i 3 år, för att synliggöra unga vuxna och genomföra olika idéer och event. Har haft lite kontakt med henne tidigare då jag är med i ett litet reportage i deras tidning. Vi fick också se en film från detta som ni kan se nedan och ni vill!

012612

Efter en rolig söndag med workshops, presentationer och pepp inför morgondagen var det dags för middag! Här är Benjamin, Katinka, Pelle och jag!
012614När jag egentligen borde gått och lagt mig eller börja förbereda inför mitt föredrag nästa dag så satt vi istället uppe ett gäng till alldeles för sent. Men det var väldigt trevligt!! Sådant som ger det där lilla extra 🙂

012629Och så var det måndag och konferensen började på riktigt! Här är en presentation med Ragna-Lise Karlsson och Tanja Eriksson som driver en liten affär i Bromarv i Finland “Skafferi Ett“.
012618Anna Alm är bonde och driver en ekologisk gård som hennes förfäder byggt upp under många generationer. Det var väldigt inspirerande!
012616Och det här är Pelle Lundgren och Lena Johansson, som måste vara två änglar förklädda till människor. De har startat upp ungdomsgården “Kåken” i Kinda. Jag blev så himla berörd av deras föredrag. Fick både tårar och otroligt mycket framtidshopp. I filmen “Vi finns!” som jag lagt in ovan är dem också med. Titta gärna!
012621Och så var det dags för mig att gå upp och hålla föredrag! Vilken otrolig känsla det var när nervositeten släppte. Publiken var så fantastisk och gjorde det så lätt för mig. Jag kände verkligen att jag kunde vara helt mig själv och berätta från hjärtat. Foto: Lars Losvik
012604Foto: Octavian Balea

012617Ännu ett inspirerande föredrag hölls här av Benjamin Englund, som bor på en holme i Espingskär i Finland. Han har verkligen valt en annorlunda väg i livet, långt bort från staden. Själv bor han på holmen med sina höns och driver ett företag med mångsyssleri, bland annat fiske. Jag och Benjamin hängde ihop under nästan hela konferensen. Vi hade mycket att prata om eftersom vi båda har valt lite liknande livsstil. Så kul att lära känna andra människor som man själv känner igen sig i. Det fanns gott om dem här! 🙂
012619Lars Losvik är en norrman som bor i Finland, och han är en otroligt duktig föreläsare. När han kom in på scenen höjdes energin i hela salen! Jag skrattade så jag fick ont i magen samtidigt som jag blev så inspirerad. Det handlade om mental träning inför drömmar och utmaningar, och hur våra tankar påverkar oss. Superintressant!
012625Det var många folk som kom för att lyssna på konferensen! Jätteroligt. Foto: Octavian Balea

Det var även många, många fler inspirerande föredrag denna dag! Jag har bara skrivit om en liten del av vad dagen innehöll. Tar med mig väldigt mycket positiv energi från det här. Jag hoppas att jag får vara med om något liknande igen. Det gav mig väldigt mycket ♥

Det närmar sig jul

Posted on by

Denna otroligt vackra vinterdag har jag varit ute och huggit mig en gran. Det är första gången som jag har stor julgran hemma. Förut har jag bara haft små miniatyr-granar. Men nu ville jag slå på stort och ha en riktigt vacker julgran som sprider ett magiskt ljus här hemma. Jag har bara haft den inne en kort stund nu och ändå doftar det gran i hela huset. Åhh vilka julkänslor!

14

Det tillhör en hel del mark till huset jag bor i. Det känns häftigt att kunna gå och hugga sin egen gran 🙂 Nanook var med och hjälpte till såklart!

15 11 13

Lilla Nayeli som inte är så liten längre är ute i snön hon också.
16

 Klär granen! Jag klämde in den i sovrummet. Jag vill somna till den mysiga belysningen från granen och den härliga doften.

17