En ögonöppnare

Vill verkligen tacka för den fina responsen och engagemanget på inlägget jag skrev igår om att våga sätta värde på det man gör. Jag kommer svara lite på kommentarerna senare. Men tänkte bara att jag ville tipsa om ett jättebra blogginlägg som handlar om just att sätta rätt pris på det man gör, som många av er tipsade mig om igår! Är jätteglad att ni länkande till detta.
Det är Pia som driver bloggen Kammerbornia som skrivit ett inlägg ( HÄR ) om vilket pris ett par vantar som hon stickat egentligen borde ha om man ska gå efter samma regler vad gäller prissättning av många andra jobb. Tro mig, det där inlägget sätter verkligen perspektiv. Det får en att tänka efter rejält. Hoppas ni som inte läst det tar er lite tid till att göra det : )

Jag blir väldigt berörd av det eftersom jag själv sysslat med just hantverk förut, när jag höll på med silversmide. Inte konstigt att det kändes trögt när man lagt 8 timmar på att smida ett silverarmband som man sedan säljer för 500 kr. Om man ska räkna tidsmässigt så går jag minus på mitt jobb, inte bara på ett sätt. Men det blir svårt att konkurrera prismässigt med stora företag som pumpar ut silversmycken gjorda i färdiga formar. Det gör mig ledsen och upprörd att det ska vara så otroligt svårt att leva på sitt hantverk idag, eftersom fabrikerna och industrierna tar över. Det finns ingen som kan sätta ett värdigt pris på sitt hantverk, hur vackert det än är, och det tycker jag är sorgligt. Det gör att allt fler hantverkare av olika slag lägger ned sin verksamhet, och allt eftersom åren går faller mycket i glömska. Jag önskar att det fanns något sätt att vända på denna onda spiral.

Men på det sättet älskar jag internet och bloggvärlden, där vi kan dela med oss av tankar och erfarenheter och liksom öppna upp ögonen på varandra och till och med stötta varandra att våga sätta mer värde på det man gör. Det har definitivt hjälp mig jättemycket! Och det är jag evigt tacksam för ♥

Starka tillsammans :)

Starka tillsammans 🙂

En ny början

Åh äntligen är är bloggen tillbaks igen efter databaskraschen på webbhotellet. Ni anar inte vilken lättnad. Min bror Isac satt uppe halva natten och hjälpte mig flytta hela bloggen till ett annat webbhotell. Efter mycket strul var den äntligen på plats. Under nästan hela denna veckan har bloggen legat nere och det har verkligen känts fruktansvärt jobbigt. Har ägnat mycket tid åt detta varje dag men jag har inte kunnat göra så mycket eftersom problemet låg hos mitt webbhotell. Och tyvärr så hade tydligen deras back up också kraschat så jag har förlorat en hel veckas blogginlägg. Det har gjort ont eftersom jag la ner väldigt mycket tid på blogginläggen senaste veckan. De finns kvar i sparade filer som jag fått av snäll bloggläsare men själva inläggen är ju raderade så jag måste lägga upp dom på nytt och det blir ju inte riktigt samma sak, eftersom alla respons och kommentarer är borta. Men jag kommer göra det sedan ändå.

Ville i alla fall bara snabbt meddela er att bloggen nu uppe igen. Det har varit några jobbiga dagar med känslor av hopplöshet, men nu går jag vidare från det och ser det här som en ny början. Istället för att tänka på allt jag förlorat på detta så ska jag fokusera på att göra mitt allra bästa för att få fart på allt igen.

Tack för att ni haft ett sådant tålamod. Hoppas ni har en alldeles fantastisk helg. Kramar i massor ♥

012301

En resa genom en sagovärld

Kylan håller fortfarande i sig och det är kämpigt med att behålla värmen. Det blir flera lass skottkärror varje dag som ska köras in och när det är såhär kallt sover jag på en madrass framför kaminen så jag kan hålla elden vid liv hela nätterna. Sömnen blir inte lika djup och det är kämpigt med att behålla värmen, men det är ändå så värt det. När jag sedan får komma ut i naturen och se rimfrosten, isen och dimman så kan jag inget annat än älska denna rysliga kyla. Även idag var det så vackert ute att inga ord kan beskriva riktigt. Jag hade en ganska stressig dag egentligen, och skulle försöka hinna in till Junsele (3 mil) för att posta paket och hämta paket innan klockan 13. Med den bitiga kylan så tar allt lite mer tid. Speciellt också när vägen dit var så vacker att jag var tvungen att stanna titt som tätt för att gå ut och fota.

Nu kommer en drös med bilder från bilresan idag. Det var -25 grader ute. Brrrr!
Vill passa på att önska er en underbar helg också ♥

winter sweden - jonna jinton

Ibland kommer sådana där dagar när naturen skapar scener som känns som hämtade ur en romantisk film. Herregud alltså. Den här platsen stannade jag på tills jag nästan höll på att förfrysa mina fötter. Jag var inte riktigt klädd för att vara ute och fota i den kylan.
011501

Ljuset var som kommen från en annan värld. Samtidigt dansade dimman över vattnet och isen. Åh. Januari-magi när den är som bäst!
011502011506

Jag stötte på renar lite här och där, och var ju naturligtvis tvungen att ge mig ut för att fota dom också. Det är något med renar som jag älskar. De bär något magiskt över sig. När jag gick ut ur bilen sprang de först iväg men jag brukar sjunga och ropa för dom och då stannar de för att lyssna. Då blir det bli lättare att få bra bilder. De är väldigt nyfikna själar.

reindeer - jonna jinton011509

Jag tycker att jag valt en vacker plats på jorden att bo på. När jag tittar ut över vidderna känner jag bara en sådan stark kärlek till denna plats och till naturen runt omkring.
011507

Jag frös så mycket bitvis att jag var tvungen att stanna och låta motorn gå så jag kunde ta av mig skorna och trycka fötterna mot fläktarna så att de skulle tina upp igen.

011508

011510 011511

När jag äntligen kom fram till Junsele var jag 40 minuter försenad och borde missat postgången. Men jag hade en himla tur att posten var försenad så mina paket kom iväg i sista sekund. Jag pustade ut. Sedan insåg jag att jag inte hade ätit någon frukost så jag köpte mig en chokladkaka och åt upp halva den på säkert 5 minuter.

Så med munnen full av choklad körde jag sedan hem mot Grundtjärn igen med en pirrande fredagskänsla i magen.

En plats att hämta energi

De känns som jag den senaste tiden knappt varit ute någonting, förutom när jag hämtat ved, skottat eller varit ute med hunden. Så idag efter de viktigaste sakerna var gjorde så tog jag bara kameran och bilen och for iväg en sväng. Jag kände att jag behövde komma ut på riktigt.  Senaste tiden så har jag känt mig så fruktansvärt oinspirerad. En sådan där typisk period när det bara står still i huvudet. Det händer någon gång då och då, men det känns alltid lika jobbigt när det händer. För det blir som en slags press som bara växer sig större och större, och ingenting kan skapas från hjärtat med press. Så det blir en ond cirkel av det hela. Och tillslut känner jag mig så vilsen och konstig.

Nu låter det kanske värre än vad det är. Kan tänka mig att de flesta människor känner en slags “torka” ibland.
Det händer som oftast när jag känner att jag ligger lite back med en del saker. Och året började så konstigt så jag tror jag tappade tråden lite där. Och sedan dess har jag inte riktigt hamnat på banan igen.

Jag känner det så tydligt. Det är som om en dörr till något har stängts. Det är som om en slags energi i kroppen saknas. Det är inget flöde. Det där kreativa flowet som ibland får mig att totalt sväva iväg bland drömmar och visioner är liksom stängt. Och det går inte att öppna bara sådär.

Men idag när jag åkte ut i skogen så kändes det genast så mycket lättare. Jag ropade så det ekade dubbelt över skogarna. Jag kramade en stor gran som tycktes utstråla värme. Jag såg vackra snöflingor som fick mig att gråta för det var så vackert. Som en egen liten stjärnhimmel. Bara den där timman ute i skogen gjorde så mycket.
Och när jag åkte hemåt igen så lovade jag mig själv att inte pressa fram något. Som alltid brukar jag komma fram till samma sak. Att det bästa är att bara ge sig hän åt situationen och känslan. Inspirationen kommer igen, när det är dags.

Skickar en varm kram till er ♥

Skogen skänker ett lugn som inte går att finna någon annanstans.

Skogen skänker ett lugn som inte går att finna någon annanstans.

Att ta bilen och bara köra någonstans och stanna på vackra platser...det är så himla roligt! Något av det bästa jag vet.

Att ta bilen och bara köra någonstans och stanna på vackra platser…det är så himla roligt! Något av det bästa jag vet.

011203011204

Tänk att snöflingor kan skapas så unika och vackra...det är ett mirakel ju. Varenda flinga.

Tänk att snöflingor kan skapas så unika och vackra…det är ett mirakel ju. Varenda flinga.

Det är något med gamla granar. De utstrålar värme, trygghet och harmoni.

Det är något med gamla granar. De utstrålar värme, trygghet och harmoni.

En urkraft som vaknar till liv

Eftersom det varit en sådan mild vinter fram till nu så hade jag nästan glömt bort hur det kändes när graderna sjönk mot -30. Jag har verkligen längtat efter riktig kyla, rimfrost och iskristaller som flyger i luften. Och nu när den väl är här påminns jag om hur omständigt saker blir. Det är så lätt att sitta och längta efter kyla när det är milt ute och det är varmt inne. Men nu kommer jag ihåg hur mycket tid och energi det går åt till att bara hålla sig varm. När det är väldigt kallt ute så känns det lite som om kroppen går in i något energi-sparläge. Om jag kunde skulle jag nog bara sitta framför brasan inlindad i filtar hela dagen.
Samtidigt så önskar jag att jag bara kunde vara ute och fota hela tiden eftersom det är väldigt vackert ute i naturen när det är såhär kallt ute. Det blir något speciellt med ljuset. En slags magi i luften.

Ute i -30 grader. Luften är rysligt kall men ändå älskar jag att ta riktigt djupa andetag av riktigt iskall luft. Det känns så uppfriskande. Som om man andas in ny energi som renar hela kroppen.

Ute i -30 grader. Luften är rysligt kall men ändå älskar jag att ta riktigt djupa andetag av riktigt iskall luft. Det känns så uppfriskande. Som om man andas in ny energi som renar hela kroppen.

Men än hur vackert det är så tar det verkligen emot att springa ut med kameran och fota. Att bara ta av sig vantarna i 30 sekunder för att göra några inställningar på kameran gör att dom hinner bli bedövade av kylan. Och sladden till fjärrutlösaren fryser så den nästan bryts av om man råkar vika den lite.

Det går åt otroliga mängder ved just nu.

Det går åt otroliga mängder ved just nu.

Men även om det är väldigt kallt och saker blir väldigt omständigt och värmen rymmer ut från mitt hus så är det ändå en speciell känsla att behöva kämpa lite. Det väcker någon urkraft i mig ändå. Att få kämpa lite för att överleva. Det skulle vi behöva lite oftare tror jag.
010708

Nu är det bara hälften av veden kvar i vedboden. Inte klokt vad mycket ved som gått åt trots att det varit en mild vinter. Får hoppas att den räcker fram till maj/juni.

Nu är det bara hälften av veden kvar i vedboden. Inte klokt vad mycket ved som gått åt trots att det varit en mild vinter. Får hoppas att den räcker fram till maj/juni.

010711

Efter branden i helgen har jag haft blandade känslor vad gäller eld. Igår vågade jag tända värmeljus igen för första gången. Och att se lågorna inne i pannan påminner mig om lågorna i gardinerna. Samtidigt så skulle jag vara helt körd utan värmen som lågorna ger. Eld kan verkligen bara det bästa och det värsta.

Efter branden i helgen har jag haft blandade känslor vad gäller eld. Igår vågade jag tända värmeljus igen för första gången. Och att se lågorna inne i pannan påminner mig om lågorna i gardinerna. Samtidigt så skulle jag vara helt körd utan värmen som lågorna ger. Eld kan verkligen bara det bästa och det värsta.

Det bästa med kylan är att det är så vackra soliga dagar. Även om solen bara syns drygt en timma ovanför träden så är den timman alldeles underbar. Igår var jag ute och tankande solenergi så länge jag kunde. Vetskapen om att det blir ljusare och ljusare för varje dag som går gör mig så lycklig. Även om det känns som en ny istid är på väg just nu så vet vi ju att det kommer en till vår. Vi kommer att få uppleva våren igen. Och tanken på det gör mig alldeles varm.

Det bästa med kylan är att det är så vackra soliga dagar. Även om solen bara syns drygt en timma ovanför träden så är den timman alldeles underbar. Igår var jag ute och tankande solenergi så länge jag kunde. Vetskapen om att det blir ljusare och ljusare för varje dag som går gör mig så lycklig. Även om det känns som en ny istid är på väg just nu så vet vi ju att det kommer en till vår. Vi kommer att få uppleva våren igen. Och tanken på det gör mig alldeles varm.

En otäck start på året

Det känns väldigt tråkigt att det allra första blogginlägget på det här nya året ska handla om en otäck olycka som hände igår kväll. På ett sätt kändes det inte alls som jag ville skriva om det, eftersom det kändes så jobbigt, men samtidigt så vill jag skriva om det för att visa och kanske varna andra. Det sker så otroligt många sådana här olyckor varje år, speciellt den här tiden när vi har så mycket ljus tända. Och jag har verkligen lärt mig hur viktigt det är att vara förberedd nu.

010307
Jag vet att det finns några som läste i tidningen sent i går om en villabrand i Grundtjärn. Det var inte mitt hus. Men mina föräldrars hus. Min mammas föräldrarhem. Under nyår samlades nästan hela familjen här för att fira tillsammans. Något som bara händer ungefär en gång per år numera när vi alla bor så utspritt i landet.
Och igår kväll var sista kvällen som vi hade tillsammans innan alla skulle åka hemåt igen, så vi åt tillsammans och skulle sedan fika och spela spel. Jag såg verkligen fram emot den här kvällen och natten. Jag ville ta vara på den så mycket jag bara kunde.

När vi efter maten satt oss i vardagsrummet för att äta glass så hör vi plötsligt en smäll inifrån köket, så min pappa reser sig för att gå och kolla. Sedan hör jag han ropa “DET BRINNER!!!” och alla springer mot köket. Jag fick en chock när jag såg elden. Den hade redan hunnit sätta eld på gardinerna och började brinna upp mot taket. Min första tanke var att hela huset skulle brinna upp, för elden växte så otroligt fort. Jag fick totalpanik. Det första och nästan enda jag minns att jag gjorde var att jag släppte ut hundarna från huset så att de inte skulle springa och gömma sig på övervåningen.

Sedan bara skrek jag av rädsla för allt jag ville vara att få ut alla. Jag trodde ju redan att det var kört och ingen idé att ens försöka släcka elden. Men min mamma som bor i huset visste ju exakt var brandsläckaren var så hon sprang direkt och hämtade den och sedan gav hon den till min lillebror som snabbt gick in i köket, hukade sig ner och släckte elden med pulverbrandsläckaren.
Jag kommer aldrig glömma den lättnaden när jag såg hur pulvret kvävde elden och den minskade för varje sekund. När den var släckt skyndade vi oss ut ur huset allihopa och stängde dörren. Trots att det säkert bara gick 30-40 sekunder från att vi såg elden till att den var släckt så känns det som flera minuter när jag tänker tillbaks på det.
010303
Jag har aldrig känt sådan panik förut. Jag bara stod utanför och grät efter den fruktansvärda händelsen. Det var så mycket känslor på samma gång. Skräck, panik, lättnad.
Efter en stund kom en hel drös med brandbilar och ambulans från olika närliggande byar och orter. Så där fick man ju verkligen bevis på att även om man bor långt bort så gick det så fort det kunde och togs på fullt allvar. Vi var fortfarande oroliga innan brandkåren kom att branden skulle ta sig igen men den var helt släckt.
010103
Hela kvällen kändes som scener ur en otäck film. Grundtjärn lyste upp av blåljus och halsen gjorde ont av pulvret som vi andats in och vi stank av rök. Allt kändes bara totalt overkligt. En kväll med familjen som skulle bli så mysig och rolig men som slutade i kaos. Ändå, så gick det så otroligt bra när man tänker på vad som hade kunnat hänt. Några sekunder till och branden hade kunnat spridit sig såpass att brandsläckaren inte räckt till, och på några minuter hade hela huset varit övertänt.
010304
Men tack…tack gode gud för brandsläckare. Jag kan ju säga såhär, att även om jag varit väldigt rädd för brand och haft stor respekt för eld redan innan, så är det på ett helt annat sätt nu. Jag har lärt mig något för livet. Nu har jag fått se i verkligheten hur det ser ut när en eld, tyst och lömsk bara sträcker sig upp mot taket och slukar allt i sin väg. Det går så fort att man inte har tid att få panik, så jag är så tacksam att andra i min familj hade lättare att behålla fokus. För det hade inte jag. Rädslan tog över mig helt och allt jag ville var att bara rymma därifrån.

Det var sådan otäck känsla att se sin egen familj i en sådan situation, som man annars bara ser på film. Att se rädslan och paniken och röken och elden. Jag mår dåligt bara jag tänker på det. Speciellt en minnesbild från när mamma som släckte det sista av elden kröp ut ur köket och sedan kippade efter andan i mina armar. Jag var så rädd att hon dragit in giftig rök och skulle dö.
010302
Vi vet fortfarande inte hur branden började. Det fanns tända ljus på bänken och det vi trodde först var ju såklart att ljusen på något sätt startat branden men efter närmare titt så ser det inte alls ut som om branden började där. Snarare i hörnet av fönstret. Men det får vara oklart tills en brandtekniker tittat närmare på det hela. Det känns jobbigt att inte ha hittat anledningen till att branden startade, men jag hoppas verkligen att gåtan blir löst.

Min lillebror Filip och hans flickvän Johanna på en madrass i mitt kök, med hundarna tätt intill.

Min lillebror Filip och hans flickvän Johanna på en madrass i mitt kök, med hundarna tätt intill.

Efter den jobbiga händelsen fick vi tränga ihop oss hemma hos mig istället. Vi fick lägga ut madrassen lite här och där och återigen kändes allt bara så konstigt. Men det var så otroligt mycket blandade känslor. Vi alla var ju fortfarande i chock. Och jag har nog aldrig känt en sådan stark mix av skräck och trygghet på samma gång. Alla mådde ju bra. Allt gick ju bra, men ändå var det svårt att smälta vad som hänt.

Mamma, pappa, Johanna och storebror Isac hemma hos mig.

Mamma, pappa, Johanna och storebror Isac hemma hos mig.

Jag sov i en sovsäck i min atelje under natten, men jag somnade inte förrän tidigt på morgonen. Jag låg bara vaken och kände panik över vad som kunnat hänt, och såg allting spelas upp framför mig om och om igen. Men det var skönt att alla var samlade och jag kan inte nog beskriva hur tacksam jag är över att elden släcktes i tid.

Nu kommer det ta några veckor för sanering av huset då allt är täckt av pulver. Och självklart en hel del renovering från rök och brandskadorna. Det är nästan komiskt då min mamma just blev klar efter flera månaders renovering av kök och hall. Väldigt tråkigt, men samtidigt, väldigt bra att det ändå bara blev så lite skador. Hela huset hade kunnat vara borta. Och viktigast av allt, ingen kom till skada.

Åh, efter den här händelsen kommer jag fixa brandvarnare i varenda rum i hela mitt hus. Och minst tre brandsläckare. Jag hoppas att det finns fler där ute som kanske tänker till kring brandvarnare och brandsläckare, för jag vet att det är så lätt att tänka att det aldrig händer en själv. Men kolla batterierna i brandvarnaren, och kolla vart du har brandsläckaren, eller köp en brandsläckare om du inte har någon. Det är så himla, himla viktigt ♥

Nu när året börjat såhär så kan det ju bara bli bättre. Hoppas att ni haft och att ni har en underbar helg.
Ta hand om er ♥ Kramar

En ny horisont närmar sig

Så var det bara en dag kvar innan nyårsafton och det där årliga pirret börjar kännas i magen. Spänning och förväntan inför ett helt nytt år som snart sätter fart samtidigt som det känns konstigt att släppa taget om året som var. Jag minns den här dagen förra året. Aldrig tidigare hade jag laddat upp med en sådan kraft inför det nya året. Det var som om jag satte ned foten och bestämde mig för att jag aldrig, aldrig mer skulle känna mig nedstämd på nyår över att jag inte riktigt uppnått det jag ville och drömt om.

Så hela det här året har egentligen varit en slags nystart. Från första dagen i januari bestämde jag mig för att det här skulle bli ett väldigt bra år. Och det blev det. Jag har aldrig tidigare känt mig så nöjd och lycklig över allt jag fått vara med om under dessa tolv månader. Jag har gett mitt allt i att bryta gamla mönster och släppt så mycket oro och rädsla och det har verkligen förändrat allt. Så inför det nya året känner jag mig bara väldigt pirrig och glad. För jag känner på mig att det väntar en ny horisont där framme, med ett 2016 som kommer bli helt fantastiskt. Känner ni det också? ♥
123001Jag kommer skriva ett inlägg sedan med lite olika händelser från året. Lite tillbakablickar från bloggen och en liten sammanfattning om vad jag ändrat på för att nå en positiv förändring och vad jag ser fram emot under 2016 : )

En julklapp från himlen

Åh tänk att det kom snö ändå, alldeles lagom till jul. Jag blev så glad när jag gick ut i natt för att skaka de sista mattorna och fick syn på de stora flingorna som sakta dinglade ner. När jag städat klart gick jag ut med Nanook en stund och satte mig på sparken och drack varm glögg.

Huset är städat, granen är klädd, snön faller och jag välkomnar julen ute i natten med en kopp varm glögg. Bättre kan jag knappast ha det.

Huset är städat, granen är klädd, snön faller och jag välkomnar julen ute i natten med en kopp varm glögg. Bättre kan jag knappast ha det.

Allt blir så vackert i nysnö!

Allt blir så vackert i nysnö!

Julkänslor <3

Julkänslor <3